Föregående avsnitt:
Följande avsnitt: Tionde budordspredikan, § 2
X. Predikan.
§. 1.
Välsignade Åhörare, af det som vi i förklaringarne öfver de föregående Åtta Buden i Herrans Heliga Lag hafva anfört, kunnen I lätteligen inhämta den naturliga och med sjelfva sakens beskaffenhet öfverensstämmande ordning, hvaruti alla dessa Buden stå med hvarandra. Den förra Taflan af Guds Lag föreskrifver oss alla våra plikter emot Gud uti trenne bud, af hvilka det första förbjuder oss i gemen at hafva eller dyrka några andra än den enda, sanna och lefvande Guden, och befaller oss at först noga känna honom, och sedan at öfver all ting frukta och älska honom, samt sätta all tro och lit til honom. Det andra föreskrifver oss huru han rätt bör dyrkas, och förbjuder under Guds namns missbruk motsatsen deraf, under svåra hotelser af straff; då det tredje utvisar och anbefaller oss den til Guds dyrkan oumgängeliga tiden. Däremot föreställas oss i den sednare Taflan våra inbördes skyldigheter emot vår nästa i en sådan ordning, at då föräldrarna stå lika som uti Guds ställe, så föreställas ock plikterna emot dem straxt efter förra Taflan uti det fjerde budet; men det öfriga, som hörer til befrämjandet af
människornas lycksalighet, och hufvudsakeligen består uti säkerhet til lif, ära och gods, föreställes i sin naturliga ordning således, at Gud genom det femte budet befredar lifvet, såsom det dyraste, den sanna och invärtes äran emellan människor af olika kön uti det sjette, och vårt gods uti det sjunde budet, men den yttre äran som består uti godt namn och rykte, är i synnerhet försvarad uti det åttonde budet.
Föregående avsnitt:
Följande avsnitt: Tionde budordspredikan, § 2
Platser:
Personer:
Bibelställen:
Teman: