<\/p>\n
Ordet ”lanthandel” f\u00f6r i dag n\u00e4rmast tankarna till en diversebutik p\u00e5 landsbygden, men ordet hade p\u00e5 1700-talet en annan och betydligt bredare inneb\u00f6rd. Lanthandel avs\u00e5g d\u00e5 all mellanhandshandel utanf\u00f6r stad. Verksamheten var i princip f\u00f6rbjuden, n\u00e5got som stadf\u00e4stes i Magnus Erikssons stadslag fr\u00e5n mitten av 1300-talet och i kung Kristofers landslag fr\u00e5n 1440-talet. \u00c4ven i 1734 \u00e5rs lag (Sveriges rikes lag, HB, kap. 6, § 1) sades: ”Ingen m\u00e5 \u00e5 landet h\u00e5lla k\u00f6pmannavaror fala [d.v.s. till salu] i sitt hus, eller d\u00e4rmed fara fr\u00e5n by till by att k\u00f6pslaga. Ej m\u00e5 man ock \u00e5 landet uppk\u00f6pa lantvaror, att dem d\u00e4r, eller i k\u00f6pstad s\u00e4lja …”<\/p>\n
Det generella f\u00f6rbudet mot yrkesm\u00e4ssig handel p\u00e5 landsbygden inkluderade s\u00e5ledes ett f\u00f6rbud f\u00f6r handelsm\u00e4n i st\u00e4derna att ge sig ut p\u00e5 landsbygden f\u00f6r att g\u00f6ra ink\u00f6p. Varje bonde f\u00f6rv\u00e4ntades sj\u00e4lv ta sig till staden med de produkter han ville s\u00e4lja.<\/p>\n
Syftet med f\u00f6rbudet mot lanthandel var att st\u00e4rka st\u00e4dernas ekonomi genom att undanr\u00f6ja konkurrens f\u00f6r deras handelsm\u00e4n. Statsmakten ville st\u00e4rka differentieringen mellan \u00e5 ena sidan handel och hantverk och \u00e5 andra sidan jordbruk, och d\u00e4rmed, som man trodde, \u00e5stadkomma en effektivisering av landets n\u00e4ringsliv. Handel och hantverk blev dessutom l\u00e4ttare att beskatta n\u00e4r de koncentrerades till vissa platser.<\/p>\n
Kronans str\u00e4van att \u00e5stadkomma ett livaktigt stadsv\u00e4sen fick \u00f6kad styrka under 1500- och 1600-talen. Under perioden 1580–1680 \u00f6kade antalet st\u00e4der i Sverige och Finland med en tredjedel till f\u00f6ljd av att nya st\u00e4der grundades. Trots detta l\u00e5g st\u00e4derna j\u00e4mf\u00f6relsevis glest i det svenska riket. Den av myndigheterna \u00f6nskade arbetsf\u00f6rdelningen mellan stad och landsbygd var d\u00e4rf\u00f6r sv\u00e5r att genomf\u00f6ra och f\u00f6rbudet mot landsk\u00f6p \u00f6vertr\u00e4ddes i stor omfattning av f\u00f6retr\u00e4dare f\u00f6r de flesta st\u00f6rre samh\u00e4llsgrupper. Att man regelbundet och t\u00e4mligen \u00f6ppet br\u00f6t mot ekonomisk lagstiftning var \u00e4ven i \u00f6vrigt vanligt \u00e4nnu p\u00e5 1700-talet, n\u00e5got som delvis orsakades av att lagstiftningen l\u00e5ngtifr\u00e5n alltid var entydig.Redan p\u00e5 medeltiden f\u00f6rekom s\u00e5lunda regionala undantag fr\u00e5n f\u00f6rbudet att p\u00e5 landsbygden s\u00e4lja vidare det man k\u00f6pt av andra. Vissa l\u00e4ttnader gavs i Kristofers landslag f\u00f6r Norrland, Finland, \u00d6land och Gotland n\u00e4r det g\u00e4llde allmogens r\u00e4tt att bedriva spannm\u00e5lshandel. Dessa undantag upprepades visserligen inte i 1734 \u00e5rs lag, men den d\u00e5tida synen p\u00e5 lagar och lagstiftning var inte den moderna, att ny lag upph\u00e4ver gammal. Snarare s\u00e5g man nya lagar som komplement till de gamla som uppfattades som fortfarande giltiga. Dessutom ans\u00e5gs gammal sedvana vara en del av det legala regelverket.<\/p>\n
Ett omr\u00e5de som med tiden erh\u00f6ll betydande undantag fr\u00e5n landsk\u00f6psf\u00f6rbudet var det skogsdominerade omr\u00e5de i s\u00f6dra V\u00e4sterg\u00f6tland som kommit att g\u00e5 under namnet Sjuh\u00e4radsbygden. Sedan medeltiden hade h\u00e4r utvecklats olika slag av salusl\u00f6jd, vilket innebar att b\u00f6nderna under jordbrukets l\u00e5gs\u00e4songer sysslade med hantverk f\u00f6r f\u00f6rs\u00e4ljning. Att b\u00f6nder fr\u00e5n V\u00e4sterg\u00f6tland handlade med hantverksprodukter \u00f6ver stora delar av den skandinaviska halv\u00f6n kan bel\u00e4ggas \u00e5tminstone sedan 1500-talet. Den v\u00e4stg\u00f6tska bondehandelns ekonomiska betydelse blev s\u00e5 stor att kronan 1680 \u00e4ven formellt gav befolkningen i vissa h\u00e4rader i V\u00e4sterg\u00f6tland r\u00e4tten att tillverka och s\u00e4lja hantverksprodukter. Omr\u00e5det med dessa r\u00e4ttigheter utvidgades successivt tills det fr\u00e5n och med 1776 kom att omfatta sju h\u00e4rader som bildade ett sammanh\u00e4ngande omr\u00e5de. I princip fick bondehandelsm\u00e4nnen bara medf\u00f6ra egen tillverkning, men i praktiken kringgicks eller negligerades dessa begr\u00e4nsningar. \u00c5r 1776 till\u00e4ts v\u00e4stg\u00f6taallmogens kommissionshandel \u00e4ven formellt.<\/p>\n
Allmogens r\u00e4tt att idka kommissionshandel f\u00f6refaller i sj\u00e4lva verket ha varit accepterad \u00f6ver stora delar av landet redan vid 1700-talets mitt (Chydenius ber\u00f6r den i § 4 som en m\u00f6jlighet f\u00f6r allmogen fast han tonar ned dess praktiska betydelse), \u00e4ven om den fick uttryckligt st\u00f6d i den allm\u00e4nna lagstiftningen f\u00f6r hela landet f\u00f6rst 1789. Denna r\u00e4ttighet innebar i praktiken ett kryph\u00e5l i regelverket eftersom f\u00f6retr\u00e4darna f\u00f6r r\u00e4ttsapparaten hade sv\u00e5rt att bevisa att ett lass med varor verkligen inneh\u00f6ll ink\u00f6pta produkter och inte s\u00e5dana varor bonden tagit emot f\u00f6r att s\u00e4lja p\u00e5 kommission. En \u00e5tg\u00e4rd f\u00f6r att komma till r\u00e4tta med den sv\u00e5rkontrollerade lanthandeln var inr\u00e4ttandet av kortvariga men regelbundet \u00e5terkommande marknader. P\u00e5 s\u00e5dana marknader till\u00e4ts mellanhandshandel \u00e4ven om de l\u00e5g utanf\u00f6r st\u00e4derna. Antalet tillf\u00e4lliga marknader i Sverige och Finland mer \u00e4n sjufaldigades mellan 1661 och 1798, fr\u00e5n 76 till 567.<\/p>\n
S\u00e5ledes fanns det redan p\u00e5 Chydenius tid l\u00e4ttnader och kryph\u00e5l i lagstiftningen mot lanthandel. D\u00e4rmed inte sagt att lagstiftningen var verkningsl\u00f6s. Det m\u00e5ste understrykas att den som bedrev handel utanf\u00f6r stad befann sig p\u00e5 juridiskt os\u00e4ker mark. \u00c4ven om det fanns myndighetspersoner som s\u00e5g mellan fingrarna eller t.o.m. f\u00f6rsvarade b\u00f6ndernas r\u00e4tt att bedriva lanthandel, riskerade den som bedrev s\u00e5dan verksamhet att ett personbyte p\u00e5 en myndighetspost skulle leda till en h\u00e5rdare och f\u00f6r lanthandeln mer ogynnsam lagtolkning. I denna os\u00e4kra juridiska situation var det f\u00f6renat med risker att g\u00f6ra stora investeringar i varulager – allt kunde tas i beslag.<\/p>\n
N\u00e4r Vetenskaps- och Vitterhets-Samh\u00e4llet i G\u00f6teborg 1775 st\u00e4llde sin prisfr\u00e5ga om lanthandeln var \u00e4mnet s\u00e4rskilt aktuellt. Under frihetstiden – perioden av riksdagsv\u00e4lde mellan 1718 och 1772 – hade kampen mellan st\u00e4der och b\u00f6nder om handelsr\u00e4ttigheter p\u00e5 landsbygden b\u00f6rjat v\u00e4ga \u00f6ver till b\u00f6ndernas f\u00f6rdel. B\u00f6ndernas handel \u00f6kade i omfattning och deras r\u00e4ttigheter att bedriva handelsverksamhet – dock fortfarande i princip bara med egen produktion – understr\u00f6ks i en riksdagsresolution 1766. Lanthandeln togs p\u00e5 nytt upp p\u00e5 riksdagen 1771–1772 och det senare \u00e5ret tillsattes en kommission ”till lanthush\u00e5llningens f\u00f6rb\u00e4ttring”, som resulterade i ett bet\u00e4nkande h\u00f6sten 1774. I det fick lanthandeln stor uppm\u00e4rksamhet och det inneh\u00f6ll ett f\u00f6rslag om att handeln med spannm\u00e5l skulle sl\u00e4ppas fri. En betydande inspirationsk\u00e4lla var diskussionen i Frankrike, d\u00e4r spannm\u00e5lshandeln sl\u00e4pptes fri i september 1774. Redan i mars 1775 till\u00e4ts fri spannm\u00e5lshandel i \u00e5tta svenska l\u00e4n samt Finland, de provinser i svenska riket som ans\u00e5gs ha spannm\u00e5l att avyttra regelbundet. I dessa omr\u00e5den fick nu vem som helst r\u00e4tt att k\u00f6pa upp spannm\u00e5l och s\u00e4lja den vidare. Denna betydelsefulla f\u00f6r\u00e4ndring n\u00e4mner Chydenius m\u00e4rkligt nog inte i sin skrift. Fem \u00e5r senare, 1780, skulle en f\u00f6rordning utf\u00e4rdas om fri spannm\u00e5lshandel \u00f6ver hela riket.<\/p>\n
Det \u00e4r betecknande att Chydenius i sin skrift (§ 1) omtalar kungen, Gustav III, i mycket positiva f\u00f6r att inte s\u00e4ga smickrande ordalag. Kungen hade \u00f6kat sin makt p\u00e5 riksdagens bekostnad genom en statskupp h\u00f6sten 1772. Reformer av spannm\u00e5lshandeln i liberaliserande riktning genomf\u00f6rdes i flera europeiska l\u00e4nder under perioden 1760–1780, i samtliga fall av mer eller mindre env\u00e4ldiga monarker, som hade stora m\u00f6jligheter att bortse fr\u00e5n olika s\u00e4rintressen. F\u00f6reteelsen har tr\u00e4ffande kallats ”diktatorisk liberalism” (authoritarian liberalism<\/em>).<\/p>\n Vetenskaps- och Vitterhets-Samh\u00e4llet i G\u00f6teborg bildades 1773 och skulle komma att f\u00e5 status av kungligt s\u00e4llskap 1778. N\u00e4r Samh\u00e4llet \u00e5r 1775 b\u00f6rjade utge \u00e4mnen f\u00f6r prist\u00e4vlingar i ekonomiska fr\u00e5gor, var ben\u00e4genheten att deltaga i s\u00e5dana t\u00e4vlingar p\u00e5 allm\u00e4n tillbakag\u00e5ng. Inledningsvis utdelade Samh\u00e4llet heller inga egentliga prissummor, vilket m\u00f6jligen ytterligare bidrar till att f\u00f6rklara det m\u00e5ttliga intresse varmed fr\u00e5gorna bem\u00f6ttes.<\/p>\n Det vetenskapliga pris\u00e4mnet 1775 var:<\/p>\n ”Huruvida lanthandel f\u00f6r ett rike i gemen \u00e4r nyttig eller skadelig, och i vad m\u00e5n den bidrager till industriens upplivande eller avtagande.”<\/p>\n P\u00e5 denna prisfr\u00e5ga kom inga svar in. Fr\u00e5gan upprepades 1776, och nu inkom tv\u00e5 svar av vilka ett fr\u00e5n Chydenius. Dennes svar underk\u00e4ndes p\u00e5 oklara grunder, medan medt\u00e4vlaren bel\u00f6nades med ”accessit”. Inte desto mindre blev Chydenius sedermera invald i Kungl. Vetenskaps- och Vitterhets-Samh\u00e4llet i G\u00f6teborg.<\/p>\n I sin skrift menade Chydenius att den stora nackdelen med f\u00f6rbudet mot lanthandel var att det motverkade en rationell organisation av transporterna till avs\u00e4ttningsorterna av varor som producerades p\u00e5 landsbygden. Eftersom varje bonde sj\u00e4lv m\u00e5ste f\u00f6ra in sina varor till staden och s\u00e4lja det han ville avyttra, ledde detta till s\u00e5 sm\u00e5 varum\u00e4ngder per transport att en stor del av vinsten av f\u00f6rs\u00e4ljningen \u00e5ts upp av resekostnaden. Om handelsm\u00e4n i st\u00e4llet till\u00e4ts fara ut p\u00e5 landsbygden och k\u00f6pa upp varor, skulle detta resultera i mer storskaliga, effektiva och d\u00e4rmed billigare transporter. Chydenius exemplifierar med schematiska beskrivningar av f\u00f6rs\u00e4ljning av sm\u00f6r och k\u00f6ttdjur fr\u00e5n landet till staden (§ 4–5). Han f\u00f6ruts\u00e4ger ocks\u00e5 att varum\u00e4ngderna skulle \u00f6ka om ett effektivare transportn\u00e4t fick lov att komma till st\u00e5nd, bland annat d\u00e5 nya geografiska omr\u00e5den skulle dras in i avsaluproduktionen (§ 9). Chydenius diskuterar ett d\u00e5f\u00f6rtiden vanligt argument mot frigivandet av lanthandeln, n\u00e4mligen att konkurrensen mellan handelsm\u00e4nnen om b\u00f6ndernas produkter skulle driva upp priserna. Chydenius mots\u00e4ger egentligen inte detta resonemang, utan framh\u00e5ller i st\u00e4llet att b\u00f6nderna har lika stor r\u00e4tt som alla andra av rikets inv\u00e5nare att f\u00e5 b\u00e4sta m\u00f6jliga pris f\u00f6r sina varor (§ 7). Ett bem\u00f6tande av f\u00f6ruts\u00e4gelsen om prisstegringar hade annars kunnat vara att en mer rationell transportorganisation och \u00f6kade varum\u00e4ngder kunde f\u00f6rv\u00e4ntas inneb\u00e4ra att priserna pressades ner.<\/p>\n Som bevis f\u00f6r att en fri lanthandel medf\u00f6rde \u00f6kad avsaluproduktion anf\u00f6r Chydenius bland annat den omfattande salusl\u00f6jden i s\u00f6dra V\u00e4sterg\u00f6tland. Likas\u00e5, menade Chydenius, betydde de s\u00e4rskilda r\u00e4ttigheterna i Bergslagen till att bedriva handel utanf\u00f6r st\u00e4der mycket f\u00f6r bergshanteringen (§ 9–10).<\/p>\n Hur kom det sig d\u00e5 att f\u00f6rbudet mot lanthandel fortlevde? En viktig del av f\u00f6rklaringen var enligt Chydenius att organisationen, d\u00e4r varje bonde sj\u00e4lv f\u00f6rde sina varor till torgs, bidrog till att h\u00e5lla priserna nere f\u00f6r uppk\u00f6parna, eftersom en bonde som rest flera mil med sina produkter ofta var tvungen att acceptera ett mycket l\u00e5gt pris eftersom han skulle g\u00f6ra en \u00e4nnu st\u00f6rre f\u00f6rlust om han for hem igen med samma varor. Detta utnyttjades av st\u00e4dernas k\u00f6pm\u00e4n som med kartelliknande \u00f6verenskommelser (med Chydenius ord ”sammans\u00e4ttningar”) s\u00e5g till att inte bjuda \u00f6ver varandra (§ 20). Ytterligare en grupp som verkade i konservativ riktning, men som Chydenius knappast diskuterar, var st\u00e4dernas hantverkare. \u00c4ven dessa var organiserade i kartelliknande sammanslutningar, skr\u00e5n. Hantverkarna var starka motst\u00e5ndare till att billiga varor kom in fr\u00e5n landsbygdens salusl\u00f6jdare och hade d\u00e4rf\u00f6r ringa intresse av att sl\u00e4ppa lanthandeln fri.<\/p>\n St\u00e4dernas skr\u00e5n och gillen hade betydande politisk makt och anv\u00e4nde denna f\u00f6r egna syften. Ett fullst\u00e4ndigt frisl\u00e4ppande av lanthandeln skulle komma att dr\u00f6ja \u00e4nda till mitten av 1800-talet. P\u00e5 det hela taget f\u00f6rblev den politiska effekten av Chydenius uppsats om lanthandeln begr\u00e4nsad.<\/p>\n CJG<\/p>\n Litteratur<\/p>\n Carlén, Stefan, Staten som marknadens salt: en studie i institutionsbildning, kollektivt handlande och tidig v\u00e4lf\u00e4rdspolitik p\u00e5 en strategisk varumarknad i \u00f6verg\u00e5ngen mellan merkantilism och liberalism 1720–1862<\/em>, Stockholm: Almqvist & Wiksell International 1997.<\/p>\n Ericsson, Birgitta, ”De anlagda st\u00e4derna i Sverige (ca 1580–1800)”, Urbaniseringsprocessen i Norden. Del 2. De anlagte steder p\u00e5 1600–1700-tallet<\/em>, Oslo: Universitetsforlag 1977, s. 100–133.<\/p>\n Eriksson, Nils, Kungl. Vetenskaps- och vitterhets-samh\u00e4llet i G\u00f6teborg 1778–1874<\/em>, G\u00f6teborg: Kungl. Vetenskaps- och Vitterhets-Samh\u00e4llet 1978.<\/p>\n Gadd, Carl-Johan, Sj\u00e4lvhush\u00e5ll eller arbetsdelning?: svenskt lant- och stadshantverk ca 1400–1860<\/em>, G\u00f6teborg: Ekonomisk-historiska institutionen, G\u00f6teborgs universitet 1991.<\/p>\n Gadd, Carl-Johan, ”Varf\u00f6r \u00e4r \u00e4ldre n\u00e4ringslagstiftning s\u00e5 oklar?: kring ekonomisk lagstiftning, lagefterlevnad och sedvana, ca 1680–1850.”, Lennart Andersson Palm & Maria Sj\u00f6berg (red.), Historia: v\u00e4nbok till Christer Winberg 5 juni 2007<\/em>, G\u00f6teborg: Historiska institutionen, G\u00f6teborgs universitet 2007, s. 87–103.<\/p>\n Hanssen, B\u00f6rje, \u00d6sterlen: allmoge, k\u00f6pstafolk & kultursammanhang vid slutet av 1700-talet i syd\u00f6stra Sk\u00e5ne<\/em>, [Ny utg.], Stockholm: Gidlund i samarbete med Institutet f\u00f6r folklivsforskning 1977.<\/p>\n Heckscher, Eli F., Sveriges ekonomiska historia fr\u00e5n Gustav Vasa. D. 1, F\u00f6re frihetstiden,<\/em> Bok I–II, Stockholm: Bonnier 1935.<\/p>\n Heckscher, Eli F., Sveriges ekonomiska historia fr\u00e5n Gustav Vasa. D. 2, Det moderna Sveriges grundl\u00e4ggning<\/em>, Bok I–II, Stockholm: Bonnier 1949.<\/p>\n Lilja, Sven, ”The Geography of urbanization – Sweden and Finland , c. 1570–1770”, Scandinavian Economic History Review<\/em> 1994, s. 235–256.<\/p>\n Lindroth, Sten, Kungl. Svenska vetenskapsakademiens historia 1739–1818. 1:1, Tiden intill Wargentins d\u00f6d (1783)<\/em>, Stockholm: Kungl. Vetenskapsakademien 1967.<\/p>\n Magnusson, Lars, Sveriges ekonomiska historia<\/em>, Stockholm: Tiden\/Athena 1996.<\/p>\n Palm, Lennart Andersson, Bor\u00e5s stads historia. 1, Stad och omland fram till 1800-talets mitt<\/em>, Lund: Historiska Media 2005.<\/p>\n Persson, Karl Gunnar, Grain markets in Europe, 1500–1900: integration and deregulation<\/em>, Cambridge: Cambridge University Press 1999.<\/p>\n Sveriges rikes lag: gillad och antagen p\u00e5 riksdagen \u00e5r 1734. Faks.-utg. till 250-\u00e5rsdagen av lagens tillkomst efter den f\u00f6rsta i antikva tryckta upplagan av \u00e5r 1780<\/em>, Skrifter utgivna av Institutet f\u00f6r r\u00e4ttshistorisk forskning, serien 1, R\u00e4ttshistoriskt bibliotek 37, Stockholm 1984.<\/p>\n Utterstr\u00f6m, Gustaf, Jordbrukets arbetare: levnadsvillkor och arbetsliv p\u00e5 landsbygden fr\u00e5n frihetstiden till mitten av 1800-talet. I–II<\/em>, Stockholm: Tiden 1957.<\/p>\n \u00c5mark, Karl, Spannm\u00e5lshandel och spannm\u00e5lspolitik i Sverige 1719–1830<\/em>, Stockholm 1915.<\/p>\n <\/p>","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Ordet ”lanthandel” f\u00f6r i dag n\u00e4rmast tankarna till en diversebutik p\u00e5 landsbygden, […]<\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[26],"tags":[],"acf":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/982"}],"collection":[{"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=982"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/982\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3774,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/982\/revisions\/3774"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=982"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=982"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=982"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}