<\/p>\n
Tillverkning av st\u00e5ngj\u00e4rn v\u00e4xte under 1600- och b\u00f6rjan av 1700-talet snabbt fram som en av det svenska rikets viktigaste n\u00e4ringar. Omkring 90 procent av tillverkningen gick p\u00e5 export, fr\u00e4mst till Holland och Storbritannien, d\u00e4rifr\u00e5n det sedan s\u00e5ldes vidare till hela v\u00e4rlden. Det smidda j\u00e4rnet utgjorde under frihetstiden ungef\u00e4r 75 procent av landets export, vilket innebar att det var den absolut viktigaste exportvaran men ocks\u00e5 en k\u00e4lla f\u00f6r statliga inkomster via tullar och avgifter. Enligt Jan Sundin och Lars-G\u00f6ran Tedebrand var cirka tio procent av befolkningen beroende av j\u00e4rnhanteringen f\u00f6r sin utkomst vid 1700-talets mitt. Inte minst i Bergslagen var de flesta inv\u00e5narna p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt involverade i j\u00e4rnframst\u00e4llningen. Sj\u00e4lva produktionen, med dess h\u00e4rdar och hamrar, skedde vid de m\u00e5nga j\u00e4rnbruk som anlades. F\u00f6rutom j\u00e4rnmalm kr\u00e4vdes ocks\u00e5 stora m\u00e4ngder tr\u00e4kol f\u00f6r st\u00e5ngj\u00e4rnssmidet. Kolet tillverkades av b\u00f6nder i kolmilor ute i skogen. B\u00f6nderna var ocks\u00e5 involverade i transporten av kol och j\u00e4rn samt s\u00e5lde spannm\u00e5l till j\u00e4rnbruken. Det fanns f\u00f6ljaktligen n\u00e4ra band mellan j\u00e4rnbruken och det omkringliggande agrara samh\u00e4llet.<\/p>\n
Det faktum att det mesta av j\u00e4rnet exporterades innebar att inte enbart bruks\u00e4garna och smederna, utan \u00e4ven de b\u00f6nder som var sysselsatta med kolning och k\u00f6rslor blev integrerade i ett internationellt handelssystem d\u00e4r efterfr\u00e5gan i till exempel Nordamerika eller Afrika fick direkta konsekvenser p\u00e5 svenska orter som \u00d6sterbybruk i Norduppland. Samtidigt innebar en v\u00e4xande internationell efterfr\u00e5gan p\u00e5 svenskt j\u00e4rn att det uppkom konflikter mellan brukens st\u00e4ndiga behov av ny skog f\u00f6r att tillverka tr\u00e4kol och b\u00f6ndernas f\u00f6rs\u00f6k att f\u00f6rsvara sina n\u00e4ringsintressen. Under 1600- och b\u00f6rjan av 1700-talet hade statsmakten generellt sett g\u00e5tt p\u00e5 bruks\u00e4garnas linje och uppmuntrat en fortsatt expansion av j\u00e4rntillverkningen. Till exempel \u00f6kade exportvolymen fr\u00e5n 33 000 ton \u00e5rligen under 1720-talet till omkring 44 000 ton \u00e5rligen under 1740-talet. Konflikterna kring expansionen \u00f6kade dock i antal vid \u00e5rhundradets mitt och bruks\u00e4garnas intressen blev alltmer ifr\u00e5gasatta. En av kritikerna av expansionen var Anders Chydenius, som framf\u00f6rde sina synpunkter vid riksdagen 1765–1766.<\/p>\n
En av stridsfr\u00e5gorna vid riksdagen r\u00f6rde m\u00f6jligheten att flytta st\u00e5ngj\u00e4rnsproduktion fr\u00e5n en ort till en annan om det till exempel uppstod brist p\u00e5 skog. Om produktionen till\u00e4ts flytta skulle bruks\u00e4gare i till exempel Bergslagen kunna kringg\u00e5 olika produktionsbegr\u00e4nsningar genom att flytta verksamheten till en ny ort i exempelvis Norrland eller Finland och expandera produktionen d\u00e4r utan att beh\u00f6va s\u00f6ka n\u00e5got nytt privilegium. Nya omr\u00e5den kunde d\u00e4rmed exploateras och st\u00e5ngj\u00e4rnssmidet kunde forts\u00e4tta v\u00e4xa, vilket gjorde att m\u00e5nga bruks\u00e4gare st\u00f6dde idéerna.<\/p>\n
Bergskollegium, som hade till uppgift att administrera fr\u00e5gor kring hur mycket varje j\u00e4rnbruk fick producera, f\u00f6reslog att man skulle till\u00e5ta flyttning, men att det inte skulle f\u00e5 ske till bergslag eller orter d\u00e4r inv\u00e5narna besv\u00e4rades av skogsbrist. Riksdagens bergsdeputation, som behandlade fr\u00e5gan i mars 1766, st\u00f6dde bergskollegiums f\u00f6rslag men framh\u00f6ll att flyttningarna inte fick leda till oreda bland n\u00e4ringarna. Det g\u00e4llde s\u00e5ledes att b\u00e5de se till att j\u00e4rntillverkningen fungerade och att jordbruket inte hindrades av st\u00e5ngj\u00e4rnssmidet. Bergsdeputationens ledam\u00f6ter f\u00f6rs\u00f6kte med andra ord j\u00e4mka mellan de olika intressena. En av ledam\u00f6terna gick emellertid inte med p\u00e5 dessa kompromisser, utan l\u00e4mnade in ett s\u00e4rskilt votum d\u00e4r han framf\u00f6rde sina sk\u00e4l varf\u00f6r riksdagen inte borde till\u00e5ta n\u00e5gon flyttning. Den kritiska ledamoten hette Baltzar Freitag och var r\u00e5dman och handlande i den bottniska hamnstaden Brahestad. Skriften han l\u00e4mnade in till bergsdeputationen hade han f\u00f6rfattat tillsammans med Anders Chydenius.2