<\/p>\n
Den 26 mars 1766 l\u00e4mnade Anders Chydenius in ett memorial till pr\u00e4stest\u00e5ndet d\u00e4r han framf\u00f6rde sina \u00e5sikter om st\u00e5ngj\u00e4rnstillverkningen. Eftersom n\u00e4ringen var s\u00e5 central f\u00f6r riket var det vanligt att flera viktiga fr\u00e5gor r\u00f6rande de institutionella ramar som kringg\u00e4rdade tillverkningen diskuterades vid varje riksdag under 1700-talet. Det kunde till exempel handla om hur mycket j\u00e4rnbruken skulle f\u00e5 expandera och hur b\u00f6ndernas situation skulle regleras. B\u00f6nderna hade bland annat en viktig roll n\u00e4r det g\u00e4llde att f\u00f6rse bruken med tr\u00e4kol. En annan viktig och \u00e5terkommande fr\u00e5ga r\u00f6rde hur staten kunde fr\u00e4mja ett h\u00f6gt pris p\u00e5 smitt j\u00e4rn, framf\u00f6rallt p\u00e5 den internationella marknaden.<\/p>\n
Den fr\u00e5ga som var aktuell d\u00e5 Chydenius l\u00e4mnade in sitt memorial g\u00e4llde framf\u00f6rallt Jernkontoret, som var en sammanslutning av bruks\u00e4gare och som hade till uppgift att gynna st\u00e5ngj\u00e4rnstillverkningen i riket. Kontoret hade formellt bildats 1747 och styrdes av en fullm\u00e4ktigef\u00f6rsamling som var utsedd bland bruks\u00e4garna sj\u00e4lva. Kontorets fr\u00e4msta medel att p\u00e5verka tillverkningen och dess l\u00f6nsamhet var den fond som uppr\u00e4ttades. Fonden skulle l\u00e5na ut pengar till bruks\u00e4gare samt k\u00f6pa upp j\u00e4rn p\u00e5 marknaden f\u00f6r att p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt se till att bruks\u00e4garna fick ett tillfredsst\u00e4llande pris f\u00f6r sina produkter. Medlen f\u00f6r dessa marknadsoperationer h\u00e4rr\u00f6rde fr\u00e4mst fr\u00e5n de avgifter som skulle erl\u00e4ggas f\u00f6r allt j\u00e4rn som v\u00e4gdes p\u00e5 stapelst\u00e4dernas j\u00e4rnv\u00e5gar. Det var k\u00f6parna av det smidda j\u00e4rnet och inte bruks\u00e4garna som erlade dessa avgifter. Eftersom avgifterna fastst\u00e4lldes av riksdagen var Jernkontorets verksamhet inte enbart en angel\u00e4genhet f\u00f6r bruks\u00e4garna, \u00e4ven om det var personer med ett direkt intresse i n\u00e4ringen som administrerade avgifterna och st\u00f6dk\u00f6pen av j\u00e4rn.<\/p>\n
Jernkontoret utvecklades d\u00e4rmed till en intresseorganisation f\u00f6r bruks\u00e4garna. Kontoret fick aldrig n\u00e5got monopol p\u00e5 j\u00e4rnhandeln, eftersom \u00e4garna av smitt j\u00e4rn fritt kunde v\u00e4lja till vem j\u00e4rnet skulle s\u00e4ljas. P\u00e5 samma s\u00e4tt fanns det hela tiden olika uppk\u00f6pare som var aktiva p\u00e5 den svenska marknaden. Kontoret kunde visserligen, som n\u00e4mnts, p\u00e5verka priserna genom st\u00f6dk\u00f6p av j\u00e4rn, men dessa aktiviteter kan inte karakteriseras som ett monopol med tanke p\u00e5 att kontoret aldrig var ensam uppk\u00f6pare p\u00e5 marknaden.<\/p>\n
Etableringen av Jernkontoret m\u00e5ste ses som ett led i en merkantilistisk n\u00e4ringspolitik som handlade om att gynna inhemsk tillverkning och export samtidigt som man s\u00e5g till att olika utl\u00e4ndska intressen inte kunde g\u00f6ra stora vinster p\u00e5 att handla med det svenska riket. F\u00f6rtj\u00e4nsten vid handel skulle ist\u00e4llet tillfalla olika intressenter inom riket. Jernkontorets verksamhet expanderade under 1740- och 1750-talet, men m\u00f6tte allt h\u00e5rdare motst\u00e5nd i b\u00f6rjan av 1760-talet. En orsak till den allt mera h\u00f6gljudda kritiken var de kraftiga prisstegringar som f\u00f6ljde efter Sveriges deltagande i sju\u00e5rskriget (1757–1762). M\u00e5nga menade att institutioner som Jernkontoret hade bidragit till den f\u00f6rs\u00e4mrade ekonomiska situationen. En av de aktivaste kritikerna var Anders Nordencrantz, som i samband med riksdagen 1760–1762 f\u00f6rfattade flera pamfletter d\u00e4r han h\u00e4vdade att de grosshandlare som sk\u00f6tte exporten av svenskt j\u00e4rn gynnades av Jernkontoret och att detta gynnande drabbade b\u00e5de enskilda bruks\u00e4gare och alla andra inv\u00e5nare som k\u00f6pte olika j\u00e4rnprodukter. Han h\u00e4vdade ocks\u00e5 att Jernkontorets verksamhet hade resulterat i inflation.<\/p>\n
Kritiken mot Jernkontoret fortsatte vid riksdagen 1765–1766 d\u00e5 framf\u00f6rallt ledam\u00f6ter i borgarst\u00e5ndet framf\u00f6rde uppfattningen att Jernkontoret och dess fond borde l\u00e4ggas ned. Det \u00e4r tydligt att de var inspirerade av Nordencrantz idéer, eftersom de p\u00e5pekade att j\u00e4rnpriset hade stigit till en odr\u00e4glig h\u00f6jd till f\u00f6ljd av n\u00e5gra f\u00e5 personers aktiviteter samt att kontoret hade bidragit till inflationen. D\u00e4rf\u00f6r borde kontorets fond dras in till kronan. Borgarst\u00e5ndets krav skickades till sekreta utskottet, som h\u00f6rde flera olika deputationer som exempelvis handels- och manufakturdeputationen och bergsdeputationen. \u00c4ven Jernkontorets fullm\u00e4ktige yttrade sig i fr\u00e5gan. Vid \u00f6verl\u00e4ggningarna kom olika st\u00e5ndpunkter fram: vissa ville g\u00e5 p\u00e5 borgarst\u00e5ndets linje medan andra \u00f6nskade bevara Jernkontoret. Till slut kom en majoritet av de delegerade fr\u00e5n de olika deputationerna fram till en kompromiss som gick ut p\u00e5 att Jernkontoret skulle best\u00e5 men reformeras. Bland annat skulle st\u00f6dk\u00f6pen av j\u00e4rn f\u00f6rbjudas och allt hemlighetsmakeri kring f\u00f6rvaltningen upph\u00f6ra. D\u00e4rtill skulle avgiften erl\u00e4ggas av s\u00e4ljaren ist\u00e4llet f\u00f6r k\u00f6paren.<\/p>\n
Reformf\u00f6rslaget skickades till sekreta utskottet d\u00e4r man debatterade det i januari 1766. Efter en l\u00e5ng debatt, d\u00e4r flera borgare och pr\u00e4ster framh\u00f6ll de problem som existerade och behovet av en r\u00e4fst med kontoret, beslutade en majoritet av utskottets ledam\u00f6ter att f\u00f6rslaget om ett reformerat j\u00e4rnkontor skulle accepteras. D\u00e4refter gick det till st\u00e4ndernas plena f\u00f6r slutligt avg\u00f6rande. Hos adeln godk\u00e4ndes det relativt snabbt den 15 mars 1766. Fr\u00e5gan togs sedan upp av pr\u00e4stest\u00e5ndet den 26 mars 1766 d\u00e5 Chydenius l\u00e4mnade in sitt memorial. N\u00e4r han yttrade sig om Jernkontoret hade sp\u00f6rsm\u00e5let f\u00f6ljaktligen avhandlats under en relativt l\u00e5ng tid och i m\u00e5nga olika instanser. Argumenten var s\u00e5ledes v\u00e4l k\u00e4nda f\u00f6r ledam\u00f6terna.<\/p>\n
I memorialet tydligg\u00f6r Chydenius att han har inspirerats av Nordencrantz uppfattningar i fr\u00e5gan, eftersom han dels h\u00e4nvisar till honom i texten, dels upprepar hans st\u00e5ndpunkt att grunden till st\u00e5ngj\u00e4rnstillverkningens problem \u00e4r uppk\u00f6parnas – grosshandlarnas – skadliga inflytande p\u00e5 priserna. Chydenius l\u00f6sning p\u00e5 detta f\u00f6rh\u00e5llande \u00e4r att avskaffa Jernkontoret och ist\u00e4llet sl\u00e4ppa in fler akt\u00f6rer p\u00e5 marknaden f\u00f6r att d\u00e4rmed \u00f6ka konkurrensen och skapa ett mer naturligt pris p\u00e5 det smidda j\u00e4rnet. Han \u00e4r inte emot att bruks\u00e4garna har en intresseorganisation, men han menar att den b\u00f6r vara frivillig utan n\u00e5gra s\u00e4rskilda privilegier. Han \u00e4r s\u00e5ledes kritisk till att det tas ut tvingande avgifter och att kontoret sysslar med omfattande st\u00f6dk\u00f6p f\u00f6r att h\u00e5lla uppe priset p\u00e5 j\u00e4rnet. Med andra ord ser han Jernkontoret som en monopolliknande organisation. Dessa uppfattningar om behovet av \u00f6kad n\u00e4ringsfrihet st\u00e4mmer v\u00e4l \u00f6verens med de idéer Chydenius framf\u00f6rde i andra sammanhang under riksdagen 1765–1766. Enligt Bertil Boëthius och \u00c5ke Kromnow var det f\u00f6rsta g\u00e5ngen som n\u00e5gon s\u00e5 klart hade framh\u00e5llit \u00e5sikten att j\u00e4rnhanteringen ”skulle utveckla sig kraftigare och sundare, ifall dess enskilda idkare fingo sp\u00e4nna krafterna i full frihet”.2