<\/p>\n
En av de mest omdebatterade fr\u00e5gorna under hela frihetstiden r\u00f6rde hur statens \u00e4mbetsm\u00e4n skulle utses. Debatten hade p\u00e5g\u00e5tt under en l\u00e5ng tid och den skulle komma att f\u00e5 betydande politisk spr\u00e4ngkraft under slutet av 1760- och b\u00f6rjan av 1770-talet. Den fr\u00e4msta orsaken till att fr\u00e5gorna skapade en s\u00e5dan debatt var att tj\u00e4nsterna gav innehavarna b\u00e5de status och utkomst samtidigt som antalet tj\u00e4nster var begr\u00e4nsat. Konkurrensen var d\u00e4rf\u00f6r h\u00e5rd och intressenterna m\u00e5nga. De statliga tj\u00e4nsterna fanns framf\u00f6rallt inom tre omr\u00e5den, n\u00e4mligen inom krigsmakten, den civila f\u00f6rvaltningen p\u00e5 b\u00e5de lokal och central niv\u00e5 samt inom kyrkan. De flesta av statens tj\u00e4nstem\u00e4n verkade s\u00e5ledes som officerare, \u00e4mbetsm\u00e4n eller pr\u00e4ster.<\/p>\n
En av de personer som yttrade sig om pr\u00e4sternas tj\u00e4nster och hur de tillsattes var professorn i \u00c5bo Jacob Gadolin, som 1762 utkom med en pamflett kallad V\u00e4lment fr\u00e5ga: Om icke f\u00f6rslag til ledige pr\u00e4ste-syslor, likasom de civile- och militariske-\u00e4mbeten, efter visse utstakade reglor kunde och borde upr\u00e4ttas?<\/em> I denna skrift framh\u00f6ll Gadolin betydelsen av att statsmakten skapade tydligare regler kring hur pr\u00e4sttj\u00e4nsterna skulle tills\u00e4ttas samt vikten av att endast skickliga och f\u00f6rtj\u00e4nta pr\u00e4ster befordrades. Han menade att det saknades klara riktlinjer i det existerande systemet, vilket skapade en stor os\u00e4kerhet och utrymme f\u00f6r godtycke. Gadolins l\u00f6sning p\u00e5 problemen var att staten skulle ge f\u00f6retr\u00e4de \u00e5t pr\u00e4ster som hade visat sin skicklighet vid akademiska disputationer, det vill s\u00e4ga personer som offentligt hade f\u00f6rsvarat en teologisk text vid n\u00e5got av rikets universitet. Denna regel skulle appliceras p\u00e5 de h\u00f6gre tj\u00e4nsterna s\u00e5som kyrkoherdebefattningarna. D\u00e4rmed skulle det tydligg\u00f6ras vilka erfarenheter och f\u00e4rdigheter som prioriterades samtidigt som kyrkan fick skickliga pr\u00e4ster.<\/p>\n Gadolins idéer bem\u00f6ttes 1765 i en pamflett med den snarlika titeln V\u00e4lment svar, p\u00e5 en v\u00e4lment fr\u00e5ga: om icke f\u00f6rslag til ledige pr\u00e4ste syslor, lika som de civile och militariske \u00e4mbeten, efter visse utstakade reglor kunde och borde upr\u00e4ttas?<\/em> Skriften utkom anonymt, men har tillskrivits Anders Chydenius av bland andra Georg Schauman och Pentti Virrankoski, medan Ernst Gustaf Palmén har uttryckt tvivel om att Chydenius verkligen har f\u00f6rfattat texten. Enligt Schauman finns det flera argument f\u00f6r att texten verkligen \u00e4r skriven av Chydenius. F\u00f6rst och fr\u00e4mst n\u00e4mns Chydenius som f\u00f6rfattare i olika handskrivna f\u00f6rteckningar \u00f6ver utgivna texter under perioden. Schauman menar vidare att ocks\u00e5 inneh\u00e5llet i skriften inte talar emot att Chydenius har f\u00f6rfattat den. Palmén \u00e5 andra sidan argumenterar framf\u00f6rallt f\u00f6r att inneh\u00e5llet i texten strider mot de uppfattningar som Chydenius framf\u00f6rde vid samma tid i andra \u00e4mnen.<\/p>\n Om man ser till Chydenius \u00f6vriga produktion i samband med riksdagen 1765–1766 \u00e4r det klart att denna skrift skiljer ut sig p\u00e5 flera s\u00e4tt. Den handlar om detaljer kring hur pr\u00e4sttj\u00e4nsterna skulle tills\u00e4ttas. I de \u00f6vriga tryckta skrifterna fokuserar Chydenius p\u00e5 allm\u00e4nna fr\u00e5gor som inte kretsar kring n\u00e5gon specifik samh\u00e4llsgrupps intressen. Med andra ord behandlar han sp\u00f6rsm\u00e5l som var relevanta inte bara f\u00f6r pr\u00e4ster utan \u00e4ven till exempel f\u00f6r b\u00f6nder och borgare. Visserligen menar Schauman att Chydenius redan hade diskuterat \u00e4mbets- och tj\u00e4nstem\u00e4nnens st\u00e4llning i skriften om folkutflyttningen, det vill s\u00e4ga att denna fr\u00e5ga var angel\u00e4gen f\u00f6r Chydenius. Kontrasten \u00e4r dock tydlig om man j\u00e4mf\u00f6r det s\u00e4tt Chydenius beskriver \u00e4mbetsm\u00e4nnens befordringar i skriften om folkutflyttningen med det som st\u00e5r i skriften om pr\u00e4sttills\u00e4ttningar. I den f\u00f6reg\u00e5ende skriften yttrar han sig p\u00e5 ett mycket allm\u00e4nt s\u00e4tt om \u00e4mbetsm\u00e4nnens befordringar utan att g\u00e5 in p\u00e5 specifika regler och f\u00f6rh\u00e5llanden, medan den andra skriften kretsar kring m\u00e5nga detaljer som endast r\u00f6r pr\u00e4stest\u00e5ndet.<\/p>\n Det \u00e4r s\u00e5ledes tydligt att det finns klara skillnader i struktur och inneh\u00e5ll mellan de olika skrifterna. G\u00e5r man n\u00e4rmare in p\u00e5 vad f\u00f6rfattaren till V\u00e4lment svar, p\u00e5 en v\u00e4lment fr\u00e5ga<\/em> f\u00f6rs\u00f6ker \u00e5stadkomma med sin text framg\u00e5r det att han fr\u00e4mst vill kommentera vad Gadolin har sagt tre \u00e5r tidigare. Skriften \u00e4r s\u00e5lunda full med referenser till den \u00e4ldre skriften. F\u00f6ljaktligen b\u00f6rjar den precis som Gadolin med en h\u00e4nvisning till 1756 \u00e5rs tj\u00e4nstebet\u00e4nkande och det faktum att pr\u00e4sttj\u00e4nsterna inte omn\u00e4mndes i detta. Den fr\u00e4msta orsaken till att pr\u00e4sternas tj\u00e4nster inte togs upp d\u00e4r var att tj\u00e4nstebet\u00e4nkandet fr\u00e4mst f\u00f6rs\u00f6kte l\u00f6sa fr\u00e5gan om adelsm\u00e4ns och ofr\u00e4lses r\u00e4ttigheter i samband med tj\u00e4nstetills\u00e4ttningar. Ofr\u00e4lses f\u00f6rs\u00f6k att f\u00e5 tilltr\u00e4de till h\u00f6gre officers- och \u00e4mbetsmannatj\u00e4nster g\u00e4llde inte pr\u00e4styrket, vilket innebar att det fr\u00e5n statens sida var av mindre vikt att reglera pr\u00e4sternas tj\u00e4nstetills\u00e4ttningar. Beslutet att undanta pr\u00e4sternas tj\u00e4nster beklagas av de b\u00e5da f\u00f6rfattarna samtidigt som de betonar vikten av att det finns tydliga regler vid pr\u00e4stutn\u00e4mningar.<\/p>\n F\u00f6rfattaren till V\u00e4lment svar<\/em> g\u00e5r i polemik mot Gadolin genom att ifr\u00e5gas\u00e4tta att tills\u00e4ttningen av de l\u00e4gre tj\u00e4nsterna inom pr\u00e4stest\u00e5ndet inte beh\u00f6ver regleras. Enligt f\u00f6rfattaren \u00e4r det viktigt att \u00e4ven dessa tills\u00e4ttningar sker inom ramen f\u00f6r en tydlig lagstiftning, dels eftersom tj\u00e4nsterna \u00e4r viktiga f\u00f6r de personer som aspirerar att tj\u00e4nstg\u00f6ra p\u00e5 dessa poster, dels eftersom de personer som valts till de l\u00e4gre tj\u00e4nsterna h\u00e4rigenom erbjuds en m\u00f6jlighet att meritera sig f\u00f6r en h\u00f6gre tj\u00e4nst i framtiden. Detta st\u00f6d till det l\u00e4gre pr\u00e4sterskapet st\u00e4mmer v\u00e4l \u00f6verens med de idéer Chydenius framf\u00f6rde i riksdagsmemorialet om val av ov\u00e4ldiga ledam\u00f6ter till utskotten (se s. 148–150) d\u00e4r han bland annat argumenterar f\u00f6r ett j\u00e4mlikt pr\u00e4stest\u00e5nd d\u00e4r alla ledam\u00f6ter har lika politiska r\u00e4ttigheter.<\/p>\n F\u00f6rfattaren kritiserar ocks\u00e5 Gadolins f\u00f6rslag att indela pastoraten i ett stift i tre lika stora grupper som ett led i att formalisera utn\u00e4mningsprocessen. Han menar att en s\u00e5dan klassifikation \u00e4r om\u00f6jlig p\u00e5 grund av pastoratens stora olikheter i avseende p\u00e5 den l\u00f6n som den tj\u00e4nstg\u00f6rande pr\u00e4sten tilldelas och p\u00e5 pastoratens geografi. Under 1700-talet bestod pr\u00e4sternas l\u00f6n dels av olika ers\u00e4ttningar och avgifter som inv\u00e5narna i socknen betalade till pr\u00e4sten, dels av avkastningen p\u00e5 den jord som tillh\u00f6rde pr\u00e4stg\u00e5rden. Skillnaderna mellan olika pastorat var stora: F\u00f6rfattaren till V\u00e4lment svar<\/em> befarar, f\u00f6rutom att det i sig \u00e4r om\u00f6jligt att genomf\u00f6ra en klassifikation, att en s\u00e5dan klassifikation skulle leda till en rangordning mellan olika kyrkoherdar utifr\u00e5n vilken typ av pastorat de tj\u00e4nstg\u00f6r i, vilket inte vore positivt f\u00f6r pr\u00e4stest\u00e5ndet. Dessa argument anknyter till den diskussion som fanns under 1700-talet om rangens betydelse och konsekvenser. Rangen och rangordningen var viktig f\u00f6r att markera en persons relativa position och status i samh\u00e4llet. Inte minst inom samh\u00e4llets \u00f6vre skikt var den central. I m\u00e5nga fall var det just behovet av att uppn\u00e5 status som drev p\u00e5 en person att bli officer eller \u00e4mbetsman. Samtidigt f\u00f6rekom det kritik som gick ut p\u00e5 att \u00e4mbetsm\u00e4nnen var mer intresserade av att stiga i graderna \u00e4n att tj\u00e4na befolkningen. D\u00e4rmed var de egennyttiga och skadliga f\u00f6r samh\u00e4llet. Chydenius framf\u00f6rde liknande kritik i andra texter d\u00e4r han h\u00e4vdade att \u00e4mbetsm\u00e4nnen var en t\u00e4rande del av samh\u00e4llet. H\u00e4r finns det s\u00e5ledes likheter mellan Chydenius \u00f6vriga idéer och de \u00e5sikter som framf\u00f6rs i V\u00e4lment svar<\/em>.<\/p>\n Den sista kritiken som framf\u00f6rs i texten mot Gadolins f\u00f6rslag \u00e4r idéerna om att akademiska disputationer \u00e4r det b\u00e4sta s\u00e4ttet att m\u00e4ta en persons skicklighet och duglighet som pr\u00e4st. En disputation under 1700-talet handlade fr\u00e4mst om att tr\u00e4na studenten i att argumentera f\u00f6r en tes. Tesen kunde vara f\u00f6rfattad av den som lade fram den, men ofta hade studentens professor en stor del i f\u00f6rfattandet av tesen. Det viktigaste var inte att tesen var vetenskapligt nyskapande, utan att respondenten kunde f\u00f6rsvara den p\u00e5 ett v\u00e4ltaligt och logiskt s\u00e4tt. Studenterna \u00f6vade ocks\u00e5 sin retoriska f\u00f6rm\u00e5ga genom att fungera som opponenter vid disputationer, det vill s\u00e4ga genom att peka p\u00e5 de brister som existerade i den text som lades fram f\u00f6r publiken.<\/p>\n F\u00f6rfattaren till V\u00e4lment svar<\/em> argumenterar att f\u00f6rtj\u00e4nst och skicklighet skall vara styrande vid tills\u00e4ttningar, inte retorisk skicklighet. Han h\u00e4vdar att antalet tj\u00e4nste\u00e5r framf\u00f6rallt b\u00f6r anv\u00e4ndas f\u00f6r att bed\u00f6ma f\u00f6rtj\u00e4nsten medan avlagda prov d\u00e4r s\u00f6kanden f\u00e5r visa sina kunskaper kan nyttjas f\u00f6r att bed\u00f6ma skicklighet. D\u00e4rmed anknyter han p\u00e5 ett tydligt s\u00e4tt till den ledande princip som hade framf\u00f6rts i 1756 \u00e5rs tj\u00e4nstebet\u00e4nkande. N\u00e4r det uppkommer en vakans skall man s\u00e5ledes f\u00f6rst se till att de s\u00f6kande har pr\u00e4stexamen och sedan r\u00e4kna deras tj\u00e4nste\u00e5r. De tre pr\u00e4ster som har flest tj\u00e4nste\u00e5r och som uppfyller de formella beh\u00f6righetskraven upps\u00e4tts d\u00e4refter p\u00e5 f\u00f6rslag. F\u00f6r att kunna avg\u00f6ra vem av de tre som b\u00f6r utses f\u00f6resl\u00e5r f\u00f6rfattaren att lottdragning skall till\u00e4mpas. Denna idé inneb\u00e4r att den etablerade r\u00e4tten f\u00f6r f\u00f6rsamlingens egendomsinnehavare att r\u00f6sta om de olika kandidaterna f\u00f6rsvinner. Inflytandet \u00f6ver den lokala pr\u00e4sten skulle p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt flyttas fr\u00e5n lokalsamh\u00e4llet. F\u00f6rfattaren g\u00e5r d\u00e4rmed emot 1739 \u00e5rs pr\u00e4stvalsf\u00f6rordning som reglerade hur f\u00f6rsamlingsbornas \u00e5sikter skulle beaktas.<\/p>\n Idén om lottdragning ist\u00e4llet f\u00f6r omr\u00f6stning har tolkats som stridande emot Chydenius \u00f6vriga idéer d\u00e4r m\u00e4nniskors makt \u00f6ver sin egen vardag betonas. Pentti Virrankoski har dock argumenterat f\u00f6r att det handlar om en \u00e5tskillnad mellan v\u00e4rldsliga och andliga fr\u00e5gor d\u00e4r l\u00f6sningen med lottdragning kan ses som ett s\u00e4tt att flytta \u00f6ver ansvaret till Gud och samtidigt minska m\u00f6jligheterna f\u00f6r olika individer att p\u00e5verka valen p\u00e5 otillb\u00f6rliga s\u00e4tt. Problemet med denna tolkning \u00e4r att Chydenius, liksom de allra flesta p\u00e5 1700-talet, inte hade en upps\u00e4ttning normer f\u00f6r v\u00e4rldsliga fr\u00e5gor och en annan f\u00f6r sp\u00f6rsm\u00e5l som r\u00f6rde kyrkan. Allt h\u00e4ngde snarare ihop, som Carola Nordb\u00e4ck har betonat. D\u00e4rmed \u00e4r det problematiskt att argumentera f\u00f6r att han framf\u00f6rde en \u00e5sikt om att \u00f6ka inv\u00e5narnas inflytande \u00f6ver deras liv i ekonomiskt h\u00e4nseende samtidigt som han ville ta bort deras inflytande \u00f6ver pr\u00e4sttills\u00e4ttningarna. Ifall Chydenius trots allt har skrivit texten har han ansett att missbruken vid pr\u00e4sttills\u00e4ttningarna var s\u00e5 grava och Bibelns r\u00e5d att avg\u00f6ra val genom lottkastning s\u00e5 klara att han f\u00f6redrog det alternativet.<\/p>\n Skriften har f\u00f6ljaktligen ett inneh\u00e5ll som b\u00e5de strider emot och som \u00f6verensst\u00e4mmer med idéer som Chydenius framf\u00f6rde 1765. St\u00f6det till det l\u00e4gre pr\u00e4sterskapet och farh\u00e5gorna om den starka betoningen av rangen passar in i hans idév\u00e4rld medan f\u00f6rslaget om att inf\u00f6ra lottdragning vid tills\u00e4ttningar rimmar illa med hans betoning av m\u00e4nniskans inflytande \u00f6ver och insyn i viktiga beslut, men st\u00e5r i \u00f6verensst\u00e4mmelse med hans str\u00e4van att f\u00f6lja Bibelns r\u00e5d i tveksamma fall. Det g\u00e5r d\u00e4rmed inte att utifr\u00e5n textens inneh\u00e5ll med s\u00e4kerhet s\u00e4ga vem som har f\u00f6rfattat den. Georg Schaumans och Pentti Virrankoskis bel\u00e4gg f\u00f6r att Chydenius har varit inblandad i utgivningen \u00e4r starka, men det betyder inte automatiskt att han har f\u00f6rfattat texten. Det var relativt vanligt att den som l\u00e4mnade in ett memorial vid riksdagen eller en pamflett till en tryckare inte var samma person som ocks\u00e5 hade f\u00f6rfattat texten i fr\u00e5ga. Att en g\u00e5ng f\u00f6r alla f\u00e4lla ett avg\u00f6rande r\u00f6rande skriftens f\u00f6rfattare \u00e4r p\u00e5 grund av dessa omst\u00e4ndigheter hart n\u00e4r om\u00f6jligt. Klart \u00e4r emellertid att personen i fr\u00e5ga har velat ge sig in i en av frihetstidens mest kontroversiella fr\u00e5gor som p\u00e5verkade tusentals pr\u00e4ster runt om i det svenska riket. Det \u00e4r ocks\u00e5 tydligt att den l\u00f6sning som f\u00f6reslogs skulle – om f\u00f6rslaget hade genomf\u00f6rts – p\u00e5 ett dramatiskt s\u00e4tt ha f\u00f6r\u00e4ndrat den politiska kultur som kringg\u00e4rdade s\u00e5 mycket av pr\u00e4sttills\u00e4ttningarna i lokalsamh\u00e4llena under 1700-talet.<\/p>\n PW<\/p>\n Litteratur<\/p>\n Cavallin, Maria, I kungens och folkets tj\u00e4nst. Synen p\u00e5 den svenske \u00e4mbetsmannen 1750–1780<\/em>, Avhandlingar fr\u00e5n Historiska institutionen i G\u00f6teborg 36, G\u00f6teborg 2003.<\/p>\n Lindstr\u00f6m, Peter, Pr\u00e4stval och politisk kultur 1650–1800<\/em>, Skrifter fr\u00e5n Institutionen f\u00f6r historiska studier 4, Ume\u00e5 2003.<\/p>\n Nordb\u00e4ck, Carola, Lycksalighetens k\u00e4lla. Kontextuella n\u00e4rl\u00e4sningar av Anders Chydenius budordspredikningar, 1781-82, <\/em>\u00c5bo: \u00c5bo Akademis f\u00f6rlag 2009.<\/p>\n Suolahti, Gunnar, Finlands pr\u00e4sterskap p\u00e5 1600- och 1700-talen<\/em>, Stockholm: Geber 1927.<\/p>\n <\/p>","protected":false},"excerpt":{"rendered":" En av de mest omdebatterade fr\u00e5gorna under hela frihetstiden r\u00f6rde hur statens […]<\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[26],"tags":[],"acf":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/640"}],"collection":[{"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=640"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/640\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3730,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/640\/revisions\/3730"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=640"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=640"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=640"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
i socknar med b\u00f6rdig jord och stor befolkning kunde den totala ers\u00e4ttningen vara h\u00f6g, medan den var liten i till exempel Lappmarken d\u00e4r jorden var mager och antalet inv\u00e5nare ringa. En annan skillnad var geografisk: i vissa pastorat var pr\u00e4sten tvungen att resa flera dagar f\u00f6r att komma till de mest avl\u00e4gsna g\u00e5rdarna, medan han i andra omr\u00e5den kunde \u00e5ka runt till alla delar av socknen p\u00e5 en dag. I synnerhet i vidstr\u00e4ckta stift som H\u00e4rn\u00f6sand och \u00c5bo fanns det m\u00e5nga geografiskt vittomfattande pastorat.<\/p>\n