<\/p>\n
Tryckfrihetsfr\u00e5gan hade aktualiseras och \u00e4ven kommit upp till behandling p\u00e5 f\u00f6reg\u00e5ende riksdag 1760–1762. N\u00e4r den nya riksdagen kommit ig\u00e5ng med sina f\u00f6rhandlingar v\u00e5ren 1765 inl\u00e4mnades tre tryckfrihetsmemorial. Anders Kraftman l\u00e4mnade in sitt – eller Chydenius – till alla fyra st\u00e5nden den 12 juni. Det hade d\u00e5 f\u00f6reg\u00e5tts av ett memorial i samma \u00e4rende av rikshistoriografen Anders Sch\u00f6nberg och ett av kaptenen, friherre Gustaf Cederstr\u00f6m, som b\u00e4gge t\u00e4nkte sig en fortsatt roll f\u00f6r censor. Anh\u00e4ngare av tryckfriheten fanns hos b\u00e4gge partier, men klart fler hos m\u00f6ssorna.5Se kommentaren till tryckfrihetsmemorialet<\/a>.<\/span><\/span><\/p>\n Chydenius memorial togs f\u00f6rst upp till behandling av stora deputationen (till vars ursprungliga uppgifter saken inte h\u00f6rde). D\u00e5 lagutskottet hade m\u00e5nga uppgifter, tillsattes ett ”tredje utskott” f\u00f6r beredningen. Riksdagens samtliga fyra st\u00e5nd var f\u00f6retr\u00e4dda, men p\u00e5 \u00f6vligt s\u00e4tt, med 6 representanter f\u00f6r adeln och 3 var f\u00f6r pr\u00e4ster, borgare och b\u00f6nder. Lagmannen, friherre Gustaf Gottfried Reuterholm, en m\u00f6ssa, valdes till ordf\u00f6rande. Han hade redan 1760–1762 f\u00f6respr\u00e5kat tryckfrihet och s\u00e4rskilt offentligg\u00f6rande av adelns protokoll. Efter biskop Carl Fredrik Mennander, moderat hatt och en av Chydenius f\u00f6rra l\u00e4rare vid akademin i \u00c5bo, samt prosten i Skara Anders Forssenius, en m\u00f6ssa, kallades Chydenius som den tredje av pr\u00e4stest\u00e5ndets f\u00f6retr\u00e4dare. Censor librorum Niclas von Oelreich kallades som sakkunnig utan r\u00f6str\u00e4tt.<\/p>\n Det \u00e4r sk\u00e4l att l\u00e4gga m\u00e4rke till att det i utskottets f\u00f6rhandlingar var fr\u00e5gan om offentligheten f\u00f6r olika riksdagsakter och inl\u00e4mnade memorial som var den centrala. Detta var f\u00f6r riksdagsm\u00e4nnen tryckfrihetsfr\u00e5gans k\u00e4rna: att upph\u00e4va eller inte upph\u00e4va den tidigare sekretessen kring den politiska beslutsg\u00e5ngen. Fr\u00e5gor r\u00f6rande censurfri bok- och tidningsutgivning f\u00f6rblev h\u00e4r sekund\u00e4ra. Diskussionen om handlingars offentlighet och tryckfrihet begr\u00e4nsades inte till tredje utskottet. Diskussioner om riksdagshandlingars offentlighet f\u00f6rdes 1765 samtidigt i stora deputationen.<\/p>\n Tredje utskottet avgav f\u00f6rst ett delbet\u00e4nkande (Bet\u00e4nkande om tryckfriheten 1765<\/a>) om sin beredning. Palmén (Chydenius 1880, s. CXIII) h\u00e4vdar att Chydenius uppsatte bet\u00e4nkandet, men p\u00e5st\u00e5endet har inte kunnat bestyrkas.6Gustaf Gottfried Reuterholm hade h\u00f6sten 1765 aktivt deltagit i insamlandet av uppgifter om gamla censurf\u00f6rordningar. En f\u00f6rsta renskrift av bet\u00e4nkandet inneh\u00e5llande omfattande tilll\u00e4gg sannolikt gjorda av Reuterholm har bevarats. Tredje utskottets protokoll, koncept och handlingar 1765–1766, vol. R 3405, fol. 476r–485v. Frihetstidens utskottshandlingar, SRA. Se \u00e4ven Textkritiska kommentarer<\/em>, s. 487. LINKKI<\/span><\/span> Bet\u00e4nkandet utg\u00f6r en genomg\u00e5ng av vad som passerat i censurv\u00e4g och i kanslikollegiet efter det att censors\u00e4mbete inf\u00f6rdes i slutet av 1600-talet, allt med klar tendens och betonande av hur onyttig, sm\u00e5aktig och rent skadlig verksamheten varit. Bet\u00e4nkandet refererar allts\u00e5 inte utskottets m\u00f6tesf\u00f6rhandlingar och d\u00e4r centrala fr\u00e5gor med \u00e5tergivande av pro- och kontra-argument. Det aviserar endast, proklamatoriskt, att utskottet kommer att f\u00f6resl\u00e5 att censuren avskaffas.<\/p>\n Tredje utskotts bet\u00e4nkande l\u00e4mnades till stora deputationen i slutet av februari 1766 men daterades den 18 december 1765. Det \u00e4r undertecknat av Reuterholm och Mennander samt f\u00f6r borgarna av m\u00f6ssan E. I. Miltopaeus, borgm\u00e4stare i Eken\u00e4s, och f\u00f6r b\u00f6nderna av m\u00f6ssan Henrik Paldanius, bonde fr\u00e5n Kuopio socken. Tre av st\u00e5nden hade valt finl\u00e4ndare som sina f\u00f6rsta f\u00f6retr\u00e4dare. Utskottets sammans\u00e4ttning var allts\u00e5 p\u00e5fallande finl\u00e4ndsk och klart dominerad av m\u00f6ssorna – d\u00e4rf\u00f6r \u00e4ven representativ f\u00f6r 1765–1766 \u00e5rs riksdag och dess tendens.<\/p>\n Eftersom utskottets mer konservativa ledam\u00f6ter inte deltog s\u00e4rskilt flitigt i sammantr\u00e4dena, hade anh\u00e4ngarna av en mera fullst\u00e4ndigt genomf\u00f6rd tryckfrihet ganska fritt tagit hand om beredningen. Under f\u00f6rhandlingarna i stora deputationen d\u00e5 bet\u00e4nkandet diskuterades var Chydenius en av de mest framtr\u00e4dande f\u00f6rsvararna av tredje utskottets st\u00e5ndpunkter.<\/p>\n Utskottet avgav slutbet\u00e4nkandet, eller ett ”ytterligare bet\u00e4nkande”, den 21 april 1766 (Bet\u00e4nkande om tryckfriheten 1766<\/a>). Enligt utskottets protokoll var detta bet\u00e4nkande av Chydenius hand.7Chydenius konstaterar detta sj\u00e4lv i sitt brev till Gj\u00f6rwell 1769<\/a> samt i Sj\u00e4lvbiografi<\/em><\/a>.<\/span><\/span> Bet\u00e4nkandet anges vara en komplettering till det tidigare bet\u00e4nkandet, f\u00f6ranledd av beg\u00e4ran fr\u00e5n stora deputation om att utskottet ocks\u00e5 skulle l\u00e4mna f\u00f6rslag r\u00f6rande ”censuren jemte boktryckerierna och bokhandeln i gemen”.<\/p>\n Betr\u00e4ffande censuren svarar det nya bet\u00e4nkandet att utskottet f\u00f6rvisso utrett fr\u00e5gan varf\u00f6r en censor librorum ansetts n\u00f6dv\u00e4ndig ”i framfarne tider”, allts\u00e5 underf\u00f6rst\u00e5tt att en s\u00e5dan inte l\u00e4ngre kan anses vara aktuell eller n\u00f6dv\u00e4ndig. Censor von Oelreich hade inf\u00f6r utskottet v\u00e4ltaligt f\u00f6rsvarat censorns uppdrag ur flera synpunkter, d\u00e4ribland spr\u00e5kv\u00e5rdens, men han lyckades inte f\u00e5 f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r sitt uppdrag bland utskottets majoritet. Chydenius hade \u00e5 sin sida rekommenderat von Oelreich att f\u00f6lja den engelske censorn Gilbert Mabbots exempel och sj\u00e4lvmant avs\u00e4ga sig sitt \u00e4mbete.8Gilbert Mabbot, alt. Mabbott men inte i engelska k\u00e4llor Maboth, var engelsk censor (licenser of the press<\/em>) 1647–1649, i slutskedet av den engelska revolutionen n\u00e4r parlamentssidan f\u00e5tt \u00f6vertaget och d\u00e5 kung Karl I avr\u00e4ttades. Mabbot hade p\u00e5 parlamentssidan gett ut en serie s.k. newsbooks<\/em> under inb\u00f6rdeskrigets tidiga \u00e5r. Hur han avgick fr\u00e5n sitt censorsuppdrag verkar inte st\u00e5 helt klart, allts\u00e5 huruvida han i maj 1649 avskedades eller avgick sj\u00e4lvmant. Klart \u00e4r d\u00e4remot att hans censors\u00e4mbete inte avskaffades, utan han eftertr\u00e4ddes av en ny licenser<\/em>.<\/span><\/span><\/p>\n Slutresultatet var att bet\u00e4nkandet avf\u00e4rdade systemet med censor som onyttigt och skadligt. Det env\u00e4lde och det monopol som en censor av den svenska boktrycket skulle inneha, skulle ofelbart leda till partiskhet, till att partiet vid makten favoriseras, d\u00e4rtill till likriktning av hela litteraturen d\u00e5 en mans smak och syn p\u00e5 vitterheten fick r\u00e5da. Det konstateras att det \u00e4r helt om\u00f6jligt f\u00f6r censor att hinna \u00f6vervaka bokimporten \u00f6ver flera hamnar. Utan censor kan inte heller nidskrivare, som kr\u00e4nker andra personers heder, avh\u00e4nda sig ansvaret och g\u00f6mma sig bakom censors rygg, om sistn\u00e4mnda f\u00f6rhastat gett sitt godk\u00e4nnande \u00e5t n\u00e5gon nidskrift. Utskottet ville skjuta ansvaret mot upphovsmannen, allts\u00e5 textens f\u00f6rfattare (medan Chydenius i sitt memorial ville l\u00e4gga huvudansvaret p\u00e5 boktryckaren).<\/p>\n H\u00e4r liksom annars i tryckfrihetsargumentationen framh\u00e5lls England som f\u00f6red\u00f6me. Bet\u00e4nkandet sl\u00e5r fast att ”Nationens frihet \u00e4r alltid proportionell med dess tryckfrihet”. England var \u00e4ven annars det idealland som m\u00f6ssorna tagit f\u00f6r vana att \u00e5beropa. Frankrike, hattarnas st\u00e4ndiga referens – hattarna kallades i samtiden till en b\u00f6rjan ofta ”franska partiet” – som fram till revolutionen hade en str\u00e4ng censur med polis\u00f6vervakning av bokhandlar och bokimport framst\u00e5r d\u00e5, enligt bet\u00e4nkandets retorik, som en ofri nation i bojor.<\/p>\n Bet\u00e4nkandets \u00f6vriga radikalitet med upph\u00e4vandet av f\u00f6rhandscensur ifr\u00e5gasattes inte l\u00e4ngre n\u00e4r det togs till behandling, men fortfarande var det fr\u00e5gan om riksdagshandlingars offentlighet som st\u00f6tte p\u00e5 upprepade inv\u00e4ndningar. Bet\u00e4nkandet godk\u00e4ndes dock sm\u00e5ningom n\u00e4stan i sin helhet.<\/p>\n Ordalydelsen i den tryckf\u00f6rordning som bet\u00e4nkandet f\u00f6reslog var utformat av Leonard De la Rose, borgm\u00e4stare fr\u00e5n Skan\u00f6r med juridisk utbildning och representant f\u00f6r borgarst\u00e5ndet i tredje utskottet. F\u00f6rslagets behandling i st\u00e5nden avslutades f\u00f6rst under h\u00f6sten 1766 och tryckfrihetsf\u00f6rslaget godk\u00e4ndes d\u00e5 i tre av riksdagens fyra st\u00e5nd, n\u00e4mligen i de tre ofr\u00e4lse st\u00e5nden. Adelns motst\u00e5nd, personifierat i Axel von Fersen som fick medh\u00e5ll av sina st\u00e5ndsbr\u00f6der, kunde inte hindra att tryckfriheten blev lag.<\/p>\n Vid det h\u00e4r laget hade Chydenius redan f\u00f6r l\u00e4nge sedan rest hem, efter att i juli ha utest\u00e4ngts fr\u00e5n riksdagen som en repressalie f\u00f6r hans agerande i samband med publiceringen av Rikets hj\u00e4lp.<\/p>\n <\/p>\n Tryckfriheten blev praktisk verklighet n\u00e4r f\u00f6rordningen fastst\u00e4lldes den 2 december 1766. En s\u00e5dan lag var unik i Europa, unik var f\u00f6r \u00f6vrigt \u00e4ven f\u00f6rordningens status av grundlag, eller som det heter i f\u00f6rordningen: ”m\u00e5 om denne utstakade skrif- och tryckfrihets osvikeliga best\u00e5nd \u00e4ga all den fullkomliga trygghet, som en oryggelig grundlag medf\u00f6rer”.<\/p>\n F\u00f6rordningen \u00e4r f\u00f6rh\u00e5llandevis kort, h\u00e5llen i 15 paragrafer. I inledningen konstateras: ”… att det tillf\u00f6rene inr\u00e4ttade censors\u00e4mbetet numera alldeles b\u00f6r upph\u00f6ra samt ej eller v\u00e5rt och riksens cancelliecollegio h\u00e4danefter tillkomma att \u00f6fverse, gilla eller ogilla de till tryckning \u00e4rnade skrifter, utan komma authorerne sjelfve jemte boktryckarne f\u00f6r det, som i trycket utgifves […] att ansvarige vara”. En sak som \u00e4gnas f\u00f6rh\u00e5llandevis mycket utrymme i f\u00f6rordningen \u00e4r r\u00e4tten att publicera domstolars utslag och r\u00e4tteg\u00e5ngshandlingar (§ 6–7 och § 9–10), n\u00e5got som Chydenius inte s\u00e4rskilt behandlade i sitt memorial; det blev allts\u00e5 m\u00f6jligt att j\u00e4mf\u00f6ra domstolars utslag och att kontrollera domarnas opartiskhet.<\/p>\n Genom att riksdagens alla f\u00f6rhandlingar och votering fick tryckas – detta hade varit en k\u00e4nslig fr\u00e5ga f\u00f6r m\u00e5nga – l\u00e4mnades de facto stort utrymme f\u00f6r allm\u00e4nhetens kontroll av riksdagsm\u00e4nnens arbete: ”Och som regeringss\u00e4ttet fordrar, att allt blifver lagligen afgjordt, och att alle v\u00e5re trogne unders\u00e5tare m\u00e5 varda \u00f6fvertygade om deras fullm\u00e4gtiges redelige uppf\u00f6rande vid riksdagarne, s\u00e5 lemnas frihet att trycka alla st\u00e5ndens protocoll och voteringar p\u00e5 f\u00f6ren\u00e4mnde s\u00e4tt, hvilket \u00e4fven vare sagt om allt, hvad ifr\u00e5n sekreta utskottet till plena inkommer, …” (§ 11) H\u00e4rmed var den sekretess upph\u00e4vd som s\u00e5 starkt motiverat hela tryckfrihetsprojektet.<\/p>\n Alla de nya beslut inklusive tryckfriheten som riksdagen 1765–1766 resulterade i, och som f\u00f6retr\u00e4desvis drivits p\u00e5 av m\u00f6sspartiets sparsamhetsivrande representanter, ledde till en tilltagande ovilja bland \u00e4mbetsm\u00e4nnen i landets f\u00f6rvaltningsorgan som f\u00e5tt sina tj\u00e4nster under den gamla regimen och vant sig vid en annan praxis. D\u00e4rtill var nu riksens r\u00e5d besatt med m\u00f6sspolitiker. Fram till Gustav III:s revolution 1772, som \u00e4ndrade statsskicket, f\u00f6ljde olika f\u00f6rs\u00f6k till motst\u00e5nd och mot\u00e5tg\u00e4rder, den k\u00e4ndaste \u00e4mbetsmannastrejken, som f\u00f6ljde p\u00e5 Adolf Fredriks tronavs\u00e4gelse i december 1768. Niclas von Oelreich verkar \u00e5 sin sida ha anpassat sig till de nya f\u00f6rh\u00e5llandena. Efter indragningen av censor\u00e4mbetet utn\u00e4mndes han till president i kammarkollegium. H\u00e4danefter, eller fram till dess han dog 1770, upptr\u00e4dde han politiskt som m\u00f6ssa.<\/p>\n En direkt f\u00f6ljd av tryckfrihetsf\u00f6rordningen var att l\u00e5ngt fler tidningar b\u00f6rjade utkomma. Under de f\u00f6rsta \u00e5tta \u00e5r som f\u00f6ljde efter f\u00f6rordningen startades flera periodiska publikationer \u00e4n under hela den f\u00f6reg\u00e5ende frihetstiden. D\u00e4rtill publicerades ett och annat s\u00e5dant som tidigare fastnat hos censuren. En hel del l\u00e5gkvalitativt litter\u00e4rt gods lades ocks\u00e5 under tryckpressarna. Men s\u00e5dana alster blev s\u00e4llan l\u00e5nglivade. Sj\u00e4lv hade Chydenius redan innan tryckfriheten inf\u00f6rdes kunnat v\u00e4nda sig till den l\u00e4sande publiken med en serie pamfletter som underst\u00f6dde hans str\u00e4vanden p\u00e5 riksdagen, d\u00e5 f\u00f6rsedda med censors imprimatur. \u00c4nnu 1769 i ett brev till Carl Christoffer Gj\u00f6rwell<\/a> talar Chydenius f\u00f6r att Bet\u00e4nkande om tryckfiheten 1766 borde tryckas.<\/p>\n D\u00e5 Tidningar Utgifne af et S\u00e4llskap i \u00c5bo, som den f\u00f6rsta tidningen i Finland, b\u00f6rjade utges 1771, tog Matthias Calonius som anonym ins\u00e4ndare p\u00e5passligt upp fr\u00e5gan om vem som skulle betala f\u00f6r att trycka protokoll och utdrag fr\u00e5n domstolar. Han ankn\u00f6t ju h\u00e4r till n\u00e5gra centrala punkter i tryckfrihetsf\u00f6rordningen. Han p\u00e5talade ett uppkommet missf\u00f6rh\u00e5llande n\u00e4r domstolar fordrat att tryckningskostnaderna skulle erl\u00e4ggas p\u00e5 f\u00f6rhand, med f\u00f6ljden att bara den rikare delen av medborgarna kunde nyttja sin lagliga r\u00e4tt. Den praktiska till\u00e4mpningen av tryckfriheten blev h\u00e4r en fr\u00e5ga om j\u00e4mlikhet, eller om vilka parter som hade r\u00e5d att begagna den nya friheten.<\/p>\n Men tryckfrihetsf\u00f6rordningen 1766 skulle inte l\u00e4nge f\u00e5 vara g\u00e4llande lag. Efter statsv\u00e4lvningen 1772 b\u00f6rjade de garanterade friheterna inskr\u00e4nkas, f\u00f6rst med Gustav III:s f\u00f6rnyade tryckf\u00f6rordning 1774 och med n\u00e5gra ytterligare restriktioner 1785. Efter mordet p\u00e5 kungen f\u00f6ljde ytterligare betydande inskr\u00e4nkningar av tryckfriheten i en f\u00f6rordning 1792. Den f\u00f6rblev sedan g\u00e4llande lag i Finland d\u00e5 landet kom under den ryska kejsarkronan 1809, vilket tilldrog sig kort innan en liberalare f\u00f6rordning l\u00e4ttade p\u00e5 pressf\u00f6rh\u00e5llandena i Sverige 1812. Storfurstend\u00f6met Finland fick sedan en f\u00f6rsta egen tryckf\u00f6rordning 1829 med bibeh\u00e5llen preventiv censur. I Finland avskaffades f\u00f6rhandscensuren f\u00f6r ett par \u00e5r fr\u00e5n 1866 d\u00e5 liberalerna under lantdagen lyckades driva igenom en tryckfrihetsf\u00f6rordning. Vid denna tid hade den liberala tidningspressen v\u00e4xt sig stark. Under sin utdragna kamp f\u00f6r pressfrihet, som fortsatte efter att censuren \u00e5terinf\u00f6rdes 1868, uppt\u00e4ckte tidningsm\u00e4nnen Anders Chydenius som en egen f\u00f6reg\u00e5ngsman och lyfte i detta sammanhang fram honom som en det fria ordets f\u00f6rk\u00e4mpe v\u00e4rd att fira.<\/p>\n Offentligheten f\u00f6r myndigheters handlingar och handlingar ur den politiska beslutsprocessen fortsatte under f\u00f6ljande sekler att vara en het fr\u00e5ga i m\u00e5nga l\u00e4nder. Inte minst har fr\u00e5gan f\u00f6rorsakat debatt och stridigheter inom Europeiska unionen, d\u00e4r olika l\u00e4nders politiska kulturer och f\u00f6rvaltningspraxis kolliderat. F\u00e5 eller inga andra l\u00e4nder har haft en s\u00e5 positiv syn p\u00e5 medborgarnas r\u00e4tt till insyn i varje skede av den politiska processen som Sverige och Finland. Arvet fr\u00e5n riksdagen 1765–1766 och Anders Chydenius g\u00f6r sig allts\u00e5 fortfarande g\u00e4llande i allra h\u00f6gsta grad.<\/p>\n Henrik Knif<\/p>\n Litteratur<\/p>\n Burius, Anders, \u00d6mhet om friheten. Studier i frihetstidens censurpolitik<\/em>, Institutionen f\u00f6r idé- och l\u00e4rdomshistoria, Skrifter 5, Uppsala: Uppsala universitet 1984.<\/p>\n Holmberg, Claes-G\u00f6ran, Ingemar Oscarsson & Jarl Torbacke (red.), Den svenska pressens historia 1, I begynnelsen (tiden f\u00f6re 1830)<\/em>, Stockholm: Ekerlid 2000.<\/p>\n Klinge, Matti, ”Republikaner redan i unga \u00e5r. Gymnasiekamraterna fr\u00e5n Borg\u00e5”, Marie-Christine Skuncke & Henrika Tandefelt (red.), Riksdag, kaffehus och predikstol. Frihetstidens politiska kultur 1766–1772<\/em>, Stockholm: Atlantis 2003.<\/p>\n Knif, Henrik, ”Anders Chydenius”, Rainer Knapas & Nils-Erik Forsg\u00e5rd (toim.), Suomen kulttuurihistoria <\/em>2. Helsinki: Tammi 2002.<\/p>\n Kongl. maj:ts n\u00e5dige f\u00f6rordning, ang\u00e5ende skrif- och tryck-friheten. <\/em>Gifwen Stockholm i r\u00e5d-kammaren then 2. decembr. 1766<\/em>.<\/p>\n Manninen, Juha, ”Anders Chydenius and the Origins of World’s First Freedom of Information Act”, Juha Mustonen (ed.), The World’s First Freedom of Information Act. <\/em>Anders Chydenius’ legacy today<\/em>, Kokkola: Anders Chydenius Foundation 2006, s. 18–53.<\/p>\n Nyman, Magnus, Press mot friheten. Opinionsbildning i de svenska tidningarna och \u00e5siktsbrytningar om minoriteter 1772–1786<\/em>, Studier i idé- och l\u00e4rdomshistoria 3, Uppsala: Uppsala universitet 1988.<\/p>\n Steinby, Torsten, Peter Forssk\u00e5l och Tankar om borgerliga friheten<\/em>, Helsingfors: Hufvudstadsbladet 1970.<\/p>\n von Vegesack, Thomas, Smak f\u00f6r frihet. Opinionsbildningen i Sverige 1755–1830<\/em>, Stockholm: Natur och Kultur 1995.<\/p>\n Zilliacus, Clas & Henrik Knif, Opinionens tryck. En studie \u00f6ver pressens bildningsskede i Finland<\/em>, Skrifter utgivna av Svenska litteraturs\u00e4llskapet i Finland 526, Helsingfors 1985.<\/p>\n <\/p>","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Tryckfrihetsfr\u00e5gan hade aktualiseras och \u00e4ven kommit upp till behandling p\u00e5 f\u00f6reg\u00e5ende riksdag […]<\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[26],"tags":[],"acf":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/228"}],"collection":[{"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=228"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/228\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3738,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/228\/revisions\/3738"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=228"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=228"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=228"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\n\n