<\/p>\n
N\u00e4r kyrkoherdetj\u00e4nsten i Gamlakarleby blev ledig 1769 hoppades representanter f\u00f6r den herrnhutiska v\u00e4ckelsen p\u00e5 orten att kyrkoherden i Kuusamo, Johan Kranck, skulle bli vald, i synnerhet som han placerades i f\u00f6rsta f\u00f6rslagsrummet av domkapitlet i \u00c5bo. Men Anders Chydenius, som var kaplan i kapellf\u00f6rsamlingen i Nedervetil, lyckades med hj\u00e4lp av sina v\u00e4nner i \u00c5bo bli placerad i tredje f\u00f6rslagsrummet och segrade sedan klart i valet. Kritiken mot Chydenius blev skarp fr\u00e5n herrnhutarnas sida, och man beskyllde honom f\u00f6r att ha skaffat sitt f\u00f6rslagsrum inte bara med sina v\u00e4nners st\u00f6d utan ocks\u00e5 genom mutor. Kritiken sk\u00e4rptes ytterligare genom artiklar i Stockholms Dageligt Godt<\/em> d\u00e4r Chydenius bl.a. utsattes f\u00f6r ett fr\u00e4nt angrepp i en l\u00e4ngre artikel i b\u00f6rjan av 1776.2se Kommentar till Svar p\u00e5 kritik mot pr\u00e4ster<\/a><\/span><\/span><\/p>\n Anna Kristina Silahka f\u00f6ddes 1757 i Palo by i Gamlakarleby socken och var dotter till den herrnhutiskt p\u00e5verkade M\u00e5rten Mattson Strang. Hon deltog i kyrkoherdens konfirmandundervisning 1772 och levde f\u00f6rst som sv\u00e4rdotter och senare som v\u00e4rdinna p\u00e5 en bondg\u00e5rd i grannbyn R\u00f6ds\u00f6, d\u00e4r hon dog som \u00e4nka 1826. Enligt Matthias Akiander b\u00f6rjade hon p\u00e5 1780-talet intressera sig mer f\u00f6r andliga ting och antog d\u00e5 i likhet med sin far en evangelisk, n\u00e4rmast herrnhutisk trosuppfattning. Hon blev ocks\u00e5 p\u00e5verkad av den samtida mysticismen, enligt vilken Guds Ande uppenbarade sitt budskap direkt till vissa m\u00e4nniskor som sedan kunde f\u00f6rmedla det vidare. Hon b\u00f6rjade verka som f\u00f6rkunnare f\u00f6rst p\u00e5 1800-talet, men var anlitad som sj\u00e4las\u00f6rjare betydligt tidigare. Hon v\u00e4ckte s\u00e5 mycket uppm\u00e4rksamhet att Chydenius s\u00e5g sig tvungen att be henne om en f\u00f6rklaring. Det \u00e4r oklart n\u00e4r deras brevv\u00e4xling \u00e4gde rum, men 1790-talet f\u00f6refaller vara den mest sannolika tidsramen. Akiander har publicerat b\u00e5de ”Silahkamors”, som hon kallades, utredningar \u00f6ver sin l\u00e4ra och det svar Chydenius gav henne.<\/p>\n Chydenius hade av allt att d\u00f6ma fr\u00e5gat Anna Kristina Silahka vad hon hade emot sin kyrkoherdes l\u00e4ra, vilket ledde till att hon utan att ge ett direkt svar s\u00e4nde en f\u00f6rklaring \u00f6ver sin ”r\u00e4ttf\u00e4rdigg\u00f6relses grund”. Hon betonar h\u00e4r att f\u00f6ruts\u00e4ttningen f\u00f6r att man skall kunna bli f\u00f6rklarad r\u00e4ttf\u00e4rdig inf\u00f6r Gud \u00e4r att man blir undervisad av den heliga Anden i sin sj\u00e4l s\u00e5 att man kan bli avkl\u00e4dd syndaspet\u00e4lskan, f\u00e5 sin blindhet bortstruken och av n\u00e5d bli renad i Jesu blod. Efter detta kan man avst\u00e5 fr\u00e5n all egen beredelse och lagens verk och s\u00e4tta sin tillit helt till Jesu fullkomliga f\u00f6rsoning. I sitt svar betonar Chydenius att han egentligen inte har n\u00e5got att inv\u00e4nda emot hennes uppfattning om hur en syndare blir r\u00e4ttf\u00e4rdiggjord inf\u00f6r Gud. I fyra punkter f\u00f6rtydligar han dock sin egen syn. M\u00e4nniskan \u00e4r av naturen Guds fiende och d\u00f6d i sina synder men kan genom lagens f\u00f6rkunnelse l\u00e4ra k\u00e4nna sitt el\u00e4nde och sitt behov av n\u00e5d. Genom f\u00f6rkunnelsen av evangeliet kan hon l\u00e4ra k\u00e4nna Jesu k\u00e4rlek och s\u00e4ttet att finna n\u00e5d. N\u00e4r syndaren sedan tar emot sin Fr\u00e4lsare blir hon delaktig av hans f\u00f6rsoning, l\u00f6st fr\u00e5n sina synder och f\u00f6rklarad r\u00e4ttf\u00e4rdig inf\u00f6r Gud. D\u00e4rmed har hon blivit ett Guds barn och himmelrikets arvinge.<\/p>\n Men Chydenius stannar inte h\u00e4r. Han betonar hur l\u00e4tt det \u00e4r ocks\u00e5 f\u00f6r en ben\u00e5dad syndare att falla ur n\u00e5den. Hon beh\u00f6ver en daglig b\u00e4ttring eller helgelse. Det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r en f\u00f6rkunnares plikt att forts\u00e4tta att predika lagen som Jesus sj\u00e4lv gjorde s\u00e5 att m\u00e4nniskan blir medveten om sin skuld. Det \u00e4r sant att k\u00e4rnan i salighetsl\u00e4ran best\u00e5r i att man f\u00f6rkunnar l\u00e4ran om syndarnas r\u00e4ttf\u00e4rdigg\u00f6relse genom tron. Men eftersom hemliga lustar och onda frukter ocks\u00e5 kan visa sig hos dem som kommit till tro, beh\u00f6ver Guds barn inte bara en f\u00f6rkunnelse om evangeliet, utan ocks\u00e5 en flitig uppmuntran till en kristlig dygdevandel s\u00e5 att de inte tr\u00f6ttnar att b\u00e4ra goda frukter. Det var den l\u00e4ra som Chydenius sj\u00e4lv predikade och genom vilken tusentals sj\u00e4lar hade f\u00e5tt uppleva Guds barmh\u00e4rtighet. Med gr\u00e4melse hade han upplevt att m\u00e5nga av hans konfirmander hade kommit till sin sj\u00e4lav\u00e5rdare och beklagat sig \u00f6ver att de trots att de upplevt Guds n\u00e5d hade b\u00f6rjat g\u00e5 tillbaka till sina f\u00f6rra synder. Chydenius s\u00e4ger sig vara glad \u00f6ver att Silahkamor inte \u00e4r bland dem. Brevet avslutas sedan med att han tackar f\u00f6r det f\u00f6rtroende hon visat f\u00f6r honom, och han betonar att de som hade samma Herre och samma tro ocks\u00e5 skulle vara ens till sinnes f\u00f6r att sedan kunna f\u00e5 vara tillsammans i evighetens v\u00e4rld.<\/p>\n Det \u00e4r p\u00e5fallande hur \u00f6dmjukt och f\u00f6rsiktigt Chydenius n\u00e4rmar sig sin tidigare konfirmand och f\u00f6rsamlingsmedlem som var \u00f6ppet kritisk till honom. Det \u00e4r s\u00e5 mycket mer anm\u00e4rkningsv\u00e4rt med tanke p\u00e5 att herrnhutarna hade utsatt honom f\u00f6r skarpa offentliga angrepp i tidigare skeden. Han bejakar Silahkas tro s\u00e5 l\u00e5ngt han kan, men till\u00e4gger sedan det som han ans\u00e5g att saknades, n\u00e4mligen en f\u00f6rkunnelse av lagen och av f\u00f6rmaningar ocks\u00e5 f\u00f6r dem som tagit emot fr\u00e4lsningen. Chydenius var h\u00e4r trogen n\u00e5dens ordning inom pietismen, d\u00e4r helgelsen hade en viktig plats. Han visade att han sj\u00e4lv var beredd att f\u00f6lja den linje han f\u00f6respr\u00e5kade i sitt religionsfrihetsmemorial<\/a>, d\u00e4r han betonar att det endast \u00e4r med mildhet, t\u00e5lamod, upplysning och en saktmodig undervisning som man kan omv\u00e4nda m\u00e4nniskor. ”Silahkatron”, som den senare kallades, fortlevde dock i bygden \u00e4nda in p\u00e5 1900-talet och fick med tiden allt starkare drag av mysticism s\u00e5 att Bibeln tolkades symboliskt och syftande p\u00e5 m\u00e4nniskans inre ocks\u00e5 n\u00e4r det g\u00e4llde geografiska och historiska h\u00e4ndelser. Det evangeliska draget gick \u00f6ver i hyperevangelism, enligt vilken allt vad m\u00e4nniskan gjorde, b\u00e5de gott och ont, var ett verk av Gud och att man d\u00e4rf\u00f6r kunde g\u00f6ra vad man behagade.<\/p>\n Gustav Bj\u00f6rkstrand<\/p>\n Litteratur<\/p>\n Akiander, Matthias, Historiska upplysningar om religi\u00f6sa r\u00f6relserna i Finland i \u00e4ldre och senare tider<\/em>, 2. delen, Helsingfors: Kejserliga Alexanders-Universitetet 1858.<\/p>\n Krook, Tor, Anders Chydenius. Samh\u00e4llsreformator och f\u00f6rsamlingsherde<\/em>, Helsingfors: F\u00f6rbundets f\u00f6r svenskt f\u00f6rsamlingsarbete i Finland bokf\u00f6rlag 1952.<\/p>\n Krook, Tor, ”F\u00f6rsamling och pr\u00e4sterskap”, Karleby sockens historia I<\/em>, Karleby: Karleby sockens historiekommitte\u0301 1967, s. 187–300.<\/p>\n Laasonen, Pentti, Finlands kyrkohistoria 2. \u00c5ren 1593–1808<\/em>, Skellefte\u00e5: Artos 2000.<\/p>\n Lenhammar, Harry, ”Gustaviansk tid fr\u00e5n 1772 till 1792”, Lennart Tegborg & Harry Lenhammar (red.), Sveriges kyrkohistoria. 5, Individualismens och upplysningens tid<\/em>, Stockholm: Verbum i samarbete med Svenska kyrkans forskningsr\u00e5d 2000, s. 124–170.<\/p>\n Virrankoski, Pentti, ”Silakka, Anna Kristina”, Guy Gripenberg & al. (red.), M\u00e4rkesm\u00e4n och -kvinnor i Karlebynejden<\/em>, [Karleby]: Karleby hembygdsf\u00f6rening 1999, s. 272–273.<\/p>\n
\n