<\/p>\n
Till de offentligt h\u00e5llna tal av Anders Chydenius som finns bevarade h\u00f6r det han p\u00e5 befallning av landsh\u00f6vdingen Adolf Tandefelt och i egenskap av kontraktsprost h\u00f6ll den 12 april \u00e5r 1786 p\u00e5 avr\u00e4ttningsplatsen i grannsocknen Kronoby som h\u00f6rde till hans prosteri. Soldaterna Matts Hjelt, Abraham Frodig och Petter Lindstr\u00f6m hade gjort sig skyldiga till mord, r\u00e5n och mordbr\u00e4nneri p\u00e5 barnl\u00e4raren Johan Mattsson och hans hustru Anna Tammerin och d\u00f6mdes d\u00e4rf\u00f6r av Vasa hovr\u00e4tt att mista h\u00f6gra handen, halshuggas och steglas. Enligt 1686 \u00e5rs kyrkolag var det pr\u00e4stens uppgift att efter avr\u00e4ttningen h\u00e5lla ett tal, i vilket han skulle varna folket f\u00f6r brott, laster och ogudaktighet samt uppmuntra till en kristen och anst\u00e4ndig vandel. Han fick varken urskulda brotten eller klandra det d\u00f6dsstraff som den skyldige f\u00e5tt. Chydenius tal trycktes p\u00e5 b\u00e5de svenska och finska, antagligen f\u00f6r att i avskr\u00e4ckningssyfte sprida en sanningsenlig information om d\u00e5den och de straff som var f\u00f6renade med dem. I sitt starkt k\u00e4nsloladdade tal gick han i detalj igenom vad som hade h\u00e4nt och hur brutalt och h\u00e4nsynsl\u00f6st f\u00f6r\u00f6varna hade handlat mot oskyldiga m\u00e4nniskor som tj\u00e4nat samh\u00e4llet. De skyldiga hade inte bara i dopet genom sina faddrar avsvurit sig dj\u00e4vulen och alla hans g\u00e4rningar och personligen f\u00f6rnyat sitt l\u00f6fte vid konfirmationen utan ocks\u00e5 som soldater svurit ed p\u00e5 att vara sin konung och riket trogna och med liv och blod f\u00f6rsvara sitt land. I st\u00e4llet hade de steg f\u00f6r steg g\u00e5tt allt l\u00e4ngre p\u00e5 syndens v\u00e4g och till slut blivit ”ursinniga willdjur”. Detta beteende hade inte bara resulterat i mord, r\u00e5n och brand utan ocks\u00e5 i en r\u00e4dsla i samh\u00e4llet \u00f6ver att detsamma kunde h\u00e4nda andra oskyldiga m\u00e4nniskor. B\u00e5de f\u00f6rnuft och uppenbarelse f\u00f6rd\u00f6mde dylika ”grufweligheter”. I talet v\u00e4nde han sig d\u00e4refter separat till n\u00e4rvarande grupper av m\u00e4nniskor: \u00e4mbetsbr\u00f6derna, f\u00f6r\u00e4ldrarna, de unga, soldaterna och den \u00f6vriga menigheten. Chydenius talar ocks\u00e5 om att han bes\u00f6kt f\u00f6r\u00f6varna i f\u00e4ngelset och att de inte bara bek\u00e4nt sina synder utan ocks\u00e5 f\u00f6rmanat de f\u00f6rsamlade p\u00e5 Gamlakarleby torg \u00e5tta dagar tidigare att inte f\u00f6lja deras exempel.<\/p>\n
P\u00e5 Chydenius tid var det tv\u00e5 straffr\u00e4ttsliga principer som genomsyrade kyrkolagen av \u00e5r 1686 och 1734 \u00e5rs lag, n\u00e4mligen vederg\u00e4llningsprincipen och avskr\u00e4ckningstanken. Den f\u00f6rstn\u00e4mnda principen finns tydligt uttalad i Gamla testamentet i det femte budet och i Moseb\u00f6ckernas uttolkningar d\u00e4r liv skulle sonas med liv (3 Mos 20 och 4 Mos 35:30–33). Det sistn\u00e4mnda avsnittet citerades av Chydenius. F\u00f6r att n\u00e5 f\u00f6rsoning kr\u00e4vdes vederg\u00e4llning – ett straff i paritet med brottet – f\u00f6r att Gud skulle blidkas. Intressant nog anknyter Chydenius ocks\u00e5 till bibelord d\u00e4r det heter att man inte skall h\u00e4mnas, vilket tyder p\u00e5 att han f\u00f6rh\u00f6ll sig restriktiv till vederg\u00e4llningstanken \u00e4ven om han inte kunde ta direkt avst\u00e5nd fr\u00e5n den eftersom den fanns klart uttryckt i g\u00e4llande lagstiftning och kyrkolagen direkt f\u00f6rbj\u00f6d honom att ta st\u00e4llning till straffet. Talet ger flera bel\u00e4gg f\u00f6r att han i sj\u00e4lva verket prioriterade avskr\u00e4ckningstanken. Utm\u00e4rkande f\u00f6r den av naturr\u00e4tten p\u00e5verkade uppfattningen var att straffet snarare tillfredsst\u00e4llde inomv\u00e4rldsliga och samh\u00e4lleliga behov i form av ordning, s\u00e4kerhet och brottslingens f\u00f6rb\u00e4ttrande. Chydenius understr\u00f6k i sitt tal att f\u00f6rnuft och uppenbarelse gemensamt f\u00f6rd\u00f6mde det grymma brottet, d.v.s. han n\u00f6jde sig inte med det naturr\u00e4ttsliga perspektivet. Han skildrar de avskyv\u00e4rda brotten p\u00e5 ett p\u00e5fallande konkret och ing\u00e5ende s\u00e4tt. Han vill ”\u00f6ka den rysning” som \u00e5h\u00f6rarna redan k\u00e4nde och framh\u00e4ver att brotten rubbat tryggheten och ordningen i hela samh\u00e4llet och att de f\u00f6rorsakade en vidare skada \u00e4n den som drabbat de m\u00f6rdade makarna. Hans uppfattning \u00e4r anm\u00e4rkningsv\u00e4rd och avviker fr\u00e5n majoritetens uppfattningar i pr\u00e4stest\u00e5ndet. Detta framgick klart vid riksdagen 1778–1779 d\u00e4r Chydenius var n\u00e4rvarande och d\u00e4r ett omfattande reformarbete av strafflagstiftningen \u00e4gde rum och fr\u00e5gan om d\u00f6dsstraff diskuterades. Pr\u00e4stest\u00e5ndets principiella st\u00e5ndpunkt till d\u00f6dsstraff var att det skulle kvarst\u00e5 i alla tider eftersom det var stadgat i Guds lag och den avskr\u00e4ckande effekten ans\u00e5gs viktig. Chydenius intresse under riksdagen g\u00e4llde prim\u00e4rt andra fr\u00e5gor, bland dem legohjonsstadgan och religionsfriheten, men han hade givetvis m\u00f6jlighet att f\u00f6lja med debatten i fr\u00e5gan och blev medveten om de problem som var f\u00f6rknippade med d\u00f6dsstraffet. Antagligen blev han ocks\u00e5 p\u00e5verkad av att Gustav III vid riksdagen f\u00f6reslog att straffet skulle tas bort f\u00f6r vissa brott, d\u00e4ribland barnamord och trolldomsbrott. Upplysta nationer i Europa hade redan avskaffat straffet f\u00f6r trolldomsbrott och det var enligt kungen vanhedrande att svensk lagstiftning fortfarande inneh\u00f6ll straff mot s\u00e5dant som var baserat p\u00e5 inbillning.<\/p>\n
<\/p>\n
I den finska versionen av avr\u00e4ttningstalet anv\u00e4nds huvudsakligen tidstypiskt skriftspr\u00e5k. Ortografin \u00e4r oregelbunden och f\u00f6ljer inga fasta normer. Vokall\u00e4ngden \u00e4r till exempel inte konsekvent utm\u00e4rkt, s\u00e4rskilt inte l\u00e4ngre fram i ordet \u00e4n i den f\u00f6rsta stavelsen. Bokstaven w<\/em> utm\u00e4rker i regel konsonanten v<\/em> och ks<\/em> utm\u00e4rks med bokstaven x<\/em>. I vissa konsonantkombinationer anv\u00e4nds mjuka klusiler: esiwalda<\/em>, <\/em>kuinga<\/em>, <\/em>omatundo<\/em>. Sammansatta ord skrivs ibland ihop, ibland som tv\u00e5 ord: mestaus paikalla<\/em>, <\/em>wiina kupin<\/em>, <\/em>myllyn kiwi<\/em>. Pluralformen f\u00f6r tredje person imperfekt avslutas endast med ett –<\/em>t<\/em>, till exempel he ilmoitit<\/em>, <\/em>neuwottelit<\/em>, <\/em>p\u00e4\u00e4tit<\/em>.<\/p>\n Satsbyggnaden uppvisar m\u00e5nga drag h\u00e4mtade fr\u00e5n svenskan. Vid den h\u00e4r tiden betraktades dessa drag som en del av normalt finskt skriftspr\u00e5k. St\u00e4llvis anv\u00e4nds till exempel emfatisk upprepning av subjektet medelst ett anaforiskt pronomen: Murhajat he anowat ruokaa<\/em>; <\/em>n\u00e4m\u00e4t rauhan ja wapauden wartijat<\/em>, <\/em>he itse pist\u00e4w\u00e4t puukon<\/em>.<\/em> I texten finns ocks\u00e5 passivkonstruktioner med agent som \u00e4r fr\u00e4mmande f\u00f6r finskan: Nytt arkut ja lukut murhailda awattiin<\/em>; He her\u00e4tettiin murhamiesten kolinalda<\/em>. I det sistn\u00e4mnda exemplet motsvarar \u00f6vers\u00e4ttningen inte riktigt den svenska originaltextens ”De w\u00e4ckas af bullret”. Detta och andra motsvarande st\u00e4llen visar att texten inte \u00e4r en slaviskt gjord \u00f6vers\u00e4ttning, s\u00e5dana som translatorerna vid de kungliga kanslierna ofta gjorde vid den h\u00e4r tiden.<\/p>\n Den finska versionen av avr\u00e4ttningstalet inneh\u00e5ller m\u00e5nga drag som var typiska f\u00f6r \u00f6sterbottniska skribenters spr\u00e5k vid den h\u00e4r tiden. Mellan vokalerna finns ett bevarat h<\/em>, som f\u00f6rsvunnit fr\u00e5n de flesta andra dialekterna och fr\u00e5n allm\u00e4nspr\u00e5ket, till exempel murtanehet<\/em>, rikkahan<\/em>, seurahansa<\/em>. Den s\u00e5 kallade konsonantf\u00f6rl\u00e4ngningen, som utvecklats ur en tidigare k<\/em>-konsonant p\u00e5 ordslutet, betecknas n\u00e5gon g\u00e5ng med t<\/em>, s\u00e5som i titelns puhet<\/em>. Motsvarande form i finskt allm\u00e4nspr\u00e5k skulle vara puhe<\/em> med vokalslut. Allm\u00e4nspr\u00e5kets konsonantkombination ts<\/em> motsvaras ibland i avr\u00e4ttningstalet av det dialektala tt<\/em>, s\u00e5som i orden askaroittemaan<\/em>, ittepintaisuudessansa<\/em>, ylittenne<\/em>. Vokalkombinationerna –<\/em>ea<\/em>, –<\/em>e\u00e4<\/em> i allm\u00e4nspr\u00e5ket motsvaras av de \u00f6sterbottniska –<\/em>ia<\/em>, –<\/em>i\u00e4<\/em>, s\u00e5som i hirwi\u00e4<\/em>, kauhiasta<\/em>, wiri\u00e4sti.<\/p>\n Ovann\u00e4mnda dialektala drag f\u00f6rekommer i m\u00e5nga d\u00e5tida f\u00f6rfattares skriftspr\u00e5k, men bland de ord som anv\u00e4nds i avr\u00e4ttningstalet finns ocks\u00e5 n\u00e5gra mer ovanliga ord som senare har upptecknats s\u00e4rskilt i de \u00f6sterbottniska dialekterna. Exempel p\u00e5 s\u00e5dana \u00e4r kammauttaa<\/em> (skr\u00e4mma), kauhittaa<\/em> (f\u00f6rf\u00e4ra) och per\u00e4selt\u00e4\u00e4n<\/em> (i rad, efter varandra). F\u00f6r vissa ord i talet finns det inte bel\u00e4gg i n\u00e5gra andra gamla k\u00e4llor. Till dessa h\u00f6r verbet kesustua<\/em> (kesyynty\u00e4, bli tam) och korttipoko<\/em> som ben\u00e4mning p\u00e5 en ivrig kortspelare. Dessa finns inte ens i det stora manuskriptet till Rantsilakaplanen Christfrid Gananders finsk-svenska ordbok som f\u00e4rdigst\u00e4lldes vid ungef\u00e4r samma tid som avr\u00e4ttningstalet skrevs.<\/p>\n Interjektionerna ach!<\/em> och o!<\/em> och adverbet nytt<\/em> \u00e4r exempel p\u00e5 \u00e5lderdomliga skrivs\u00e4tt typiska f\u00f6r det religi\u00f6sa spr\u00e5ket. K\u00e4nnetecknande f\u00f6r det religi\u00f6sa spr\u00e5ket som grundar sig p\u00e5 de sydv\u00e4stliga dialekterna \u00e4r \u00e4ven konditionalformerna i svagt stadium, s\u00e5som en min\u00e4 tahdois<\/em> (= tahtoisi<\/em>), he<\/em> ymm\u00e4rr\u00e4isit<\/em> (= ymm\u00e4rt\u00e4isiv\u00e4t<\/em>), och s\u00e4ttet att anv\u00e4nda ordet ehk\u00e4<\/em> i betydelsen ’vaikka’ (trots att). Konstruktionen pit\u00e4\u00e4 tekem\u00e4n<\/em> som \u00e4r mycket vanlig i det religi\u00f6sa spr\u00e5ket f\u00f6rekommer i m\u00e5nga bibelcitat och p\u00e5 andra st\u00e4llen i avr\u00e4ttningstalet: Ei sinun pid\u00e4 warastaman, ei sinun pid\u00e4 tappaman<\/em>; murha ja ry\u00f6w\u00e4ys piti salattaman<\/em>.<\/p>\n Trots att det i texten f\u00f6rekommer vissa spr\u00e5kliga drag som k\u00e4nns fr\u00e4mmande f\u00f6r nutidsfinskan st\u00e5r det \u00e4nd\u00e5 klart att f\u00f6rfattaren har haft goda kunskaper i finska och beh\u00e4rskat spr\u00e5ket v\u00e4l. Ut\u00f6ver n\u00e5gra sm\u00e4rre tryckfel finns det inga grammatikaliska fel i texten. Den spr\u00e5kliga framst\u00e4llningen \u00e4r stark och f\u00e4rggrann. Valet av b\u00f6jningsformer och s\u00e4ttet p\u00e5 vilket de bildats grundar sig p\u00e5 en inf\u00f6dd talares spr\u00e5kk\u00e4nsla. I brist p\u00e5 finskspr\u00e5kigt j\u00e4mf\u00f6relsematerial \u00e4r det om\u00f6jligt att utom allt tvivel bevisa att texten \u00e4r skriven av Chydenius, men de enskilda dragen ger all anledning att anta att s\u00e5 \u00e4r fallet.<\/p>\n Gustav Bj\u00f6rkstrand och Kaisa H\u00e4kkinen<\/p>\n Litteratur<\/p>\n Bj\u00f6rkstrand, Gustav, F\u00f6rs\u00f6k till ny redaction af kyrko lag f\u00f6r Finland. En k\u00e4llkritisk utg\u00e5va av \u00e4rkebiskop Jacob Tengstr\u00f6ms kyrkolagsf\u00f6rslag 1825 och 1829 j\u00e4mte F\u00f6rslag till ny Prestvalsf\u00f6rordning i Finland<\/em>, Helsingfors: Finska kyrkohistoriska samfundet 1998.<\/p>\n Bj\u00f6rkstrand, Gustav, En kyrkolag i samklang med tidens verkliga behov. Den av \u00e4rkebiskop Jacob Tengstr\u00f6m ledda kyrkolagskommitténs f\u00f6rs\u00f6k att utforma en ny kyrkolag f\u00f6r Finland i komparativt perspektiv<\/em>, Helsingfors: Finska kyrkohistoriska samfundet 2007.<\/p>\n Kongl. maj:ts kyrckio-lag och ordning<\/em> 13.9.1686.<\/p>\n Nordb\u00e4ck, Carola, Lycksalighetens k\u00e4lla. Kontextuella n\u00e4rl\u00e4sningar av Anders Chydenius budordspredikningar, 1781–82<\/em>, \u00c5bo: \u00c5bo Akademis f\u00f6rlag 2009.<\/p>\n Sweriges rikes lag gillad och antagen p\u00e5 riksdagen 1734<\/em>, Stockholm: Hartwig Gercken 1736.<\/p>\n <\/p>","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Till de offentligt h\u00e5llna tal av Anders Chydenius som finns bevarade h\u00f6r […]<\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[26],"tags":[],"acf":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2254"}],"collection":[{"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2254"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2254\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4121,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2254\/revisions\/4121"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2254"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2254"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2254"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}