<\/p>\n
I sin predikan \u00f6ver den andra trosartikeln visade sig Anders Chydenius beh\u00e4rska den ortodoxa f\u00f6rsoningsl\u00e4ran, och n\u00e4r han i utl\u00e4ggningen av den tredje trosartikeln f\u00e5r anledning att behandla den pietistiska fr\u00e4lsningsordningen talar han \u00e4ven d\u00e5 med stor sakkunskap. Tor Krook kommer i sin studie av Chydenius fram till att dennes personliga v\u00e4ckelsefromhet, s\u00e5 som den tr\u00e4der fram i hans tryckta predikningar, kan betecknas som ”en starkt pietistiskt f\u00e4rgad ortodoxi eller kanske hellre som en av ortodoxi p\u00e5verkad pietism” (Krook 1952, s. 155). Med en grov f\u00f6renkling kunde man s\u00e4ga att den f\u00f6rra beteckningen passar b\u00e4st in p\u00e5 hans predikan \u00f6ver den andra trosartikeln medan den senare b\u00e4st betecknar predikan \u00f6ver den tredje trosartikeln. I b\u00e4gge fallen kommer b\u00e5de starka sidor och vissa begr\u00e4nsningar hos Chydenius fram.<\/p>\n
F\u00f6r exordiet har Chydenius valt att citera Gal 4:6, en bibelvers som ger honom anledning att strax fr\u00e5n b\u00f6rjan sl\u00e5 vakt om treenigheten<\/em>: Eftersom galaterna \u00e4r ”s\u00f6ner” har Gud s\u00e4nt sin Sons ande i deras hj\u00e4rtan, och denna ande ropar ”Abba K\u00e4re Fader”. Han st\u00e4ller sedan fr\u00e5gan hur dessa blinda hedningars hj\u00e4rtan fr\u00e5n att ha varit boningar f\u00f6r drakar (”drakaboning”) hade blivit tempel f\u00f6r Guds ande och ser orsaken ligga i f\u00f6rsoningen<\/em>. Den hade gjort dem till Guds barn, och genom barnaskapet hade de f\u00e5tt r\u00e4tten att \u00e4ga den heliga Anden i sina hj\u00e4rtan (§ 1). Ocks\u00e5 fr\u00e4lsningsordningen<\/em> betonas starkt redan inledningsvis, n\u00e4r Chydenius konstaterar att den heliga Anden bor endast hos s\u00e5dana galater som genom tron blivit Guds s\u00f6ner och som sedan under en daglig b\u00e4ttring beh\u00e5llit det ”n\u00e5dast\u00e5nd” som de uppn\u00e5tt i den ”f\u00f6rsta b\u00e4ttringen”. Detta ger Chydenius anledning att i § 2 insk\u00e4rpa vikten av att \u00e5h\u00f6rarna l\u00e4mnar rum f\u00f6r den heliga Andens ”n\u00e5de-verkningar” i sina hj\u00e4rtan s\u00e5 att de p\u00e5 det s\u00e4ttet blir f\u00f6rda till verklig delaktighet i n\u00e5den. Predikans uppgift denna g\u00e5ng \u00e4r att leda till k\u00e4nnedom om den tredje personen i gudomen samt till en r\u00e4tt till\u00e4mpning av den n\u00e5d som Kristus har vunnit \u00e5t m\u00e4nniskorna, d.v.s. det himmelska kapital som predikan \u00f6ver den andra trosartikeln handlade om.<\/p>\n Temat f\u00f6r denna predikan \u00e4r kort och gott: den heliga Anden (”Den Heliga Anda”).<\/p>\n <\/p>\n 1. Den heliga Andens person (§ 3–5)<\/em><\/p>\n Chydenius inleder med att r\u00e4tt detaljerat beskriva den heliga Andens person med hj\u00e4lp av ett omfattande bibliskt material. F\u00f6rst f\u00f6rklaras den heliga Andens namn, b\u00e5de ordet ”ande” och ordet ”helig”, och speciellt n\u00e4r det g\u00e4ller Andens ”utg\u00e5ende” fr\u00e5n Fadern och Sonen \u00e4r han m\u00e5n om att h\u00e5lla sig till den v\u00e4stliga kristenhetens filioque<\/em>-till\u00e4gg (att Anden utg\u00e5r fr\u00e5n Fadern och Sonen<\/em>, § 3). De gammalkyrkliga trosbek\u00e4nnelserna \u00e4r v\u00e4gledande f\u00f6r definitionen av Anden. Med anslutning till den nicaenska trosbek\u00e4nnelsen insk\u00e4rps den heliga Andens fulla gudomlighet s\u00e5som ”Herren och Lifgifvaren” och med st\u00f6d av den athanasianska trosbek\u00e4nnelsens markeringar noteras att ocks\u00e5 Anden ”\u00e4r Gud” (§ 4). R\u00e4tt n\u00e4ra Augustinus kommer Chydenius i § 5 n\u00e4r han talar om att vissa av Andens verkningar sker ”inom” det gudomliga v\u00e4sendet medan andra verkningar sker ”utom Gud”. Det \u00e4r dessa senare ”v\u00e4lg\u00e4rningar” som st\u00f6rre delen av predikan handlar om.<\/p>\n <\/p>\n 2. Den heliga Andens v\u00e4lg\u00e4rningar i n\u00e5dens ordning<\/em><\/p>\n 2.1. Kallelsen (§ 6–7)<\/em><\/p>\n Chydenius utg\u00e5r fr\u00e5n Lilla katekesens<\/em> v\u00e4lk\u00e4nda markeringar att en m\u00e4nniska (”Jag”) inte av eget f\u00f6rnuft eller egen kraft kan tro p\u00e5 Herren Jesus Kristus eller komma till honom, utan att det \u00e4r den heliga Anden som har kallat henne (”mig”) genom evangelium. Detta ger honom anledning att redan inledningsvis placera sig vid det som \u00e4r porten f\u00f6r ordo salutis<\/em>: kallelsen (§ 6). Denna kallelse \u00e4r ”tr\u00e4gen och allm\u00e4nnelig” men detta r\u00e4cker inte. Det avg\u00f6rande \u00e4r att kallelsen tas emot i lydnad f\u00f6r den ordning f\u00f6r omv\u00e4ndelsen som Gud har stakat ut (§ 7). Att Luther talar om en effektiv kallelse genom evangelium ger Chydenius vissa bekymmer och han ger tv\u00e5 m\u00f6jliga f\u00f6rklaringar: antingen tar Luther h\u00e4r ordet evangelium i en vidstr\u00e4cktare mening s\u00e5 att det omfattar hela salighetsl\u00e4ran, eller s\u00e5 vill Luther s\u00e4ga att kallelsen som s\u00e5dan och huvudsakligen (”til sin hufvudsak”) \u00e4r evangelisk. Sj\u00e4lva fr\u00e4lsningsordningen med dess stegvisa utveckling \u00e4r inte Chydenius beredd att fr\u00e5ng\u00e5, och trots att Luther talar om en kallelse genom evangelium \u00e4r Chydenius m\u00e5n om att betona att ocks\u00e5 lagen b\u00f6r vara med som ett medel vid kallelsen. M\u00e5let i detta skede \u00e4r n\u00e4mligen endast att p\u00e5verka den oomv\u00e4nda m\u00e4nniskan och l\u00e5ta den kallande n\u00e5den leda henne fram\u00e5t mot en ”uprigtig omv\u00e4ndelse”, och f\u00f6r detta beh\u00f6vs b\u00e5de evangeliets n\u00e5deserbjudande och lagens hot.<\/p>\n <\/p>\n 2.1.2 Upplysningen (§ 8)<\/em><\/p>\n Martin Luther forts\u00e4tter sin f\u00f6rklaring \u00f6ver den tredje trosartikeln med att s\u00e4ga att den heliga Anden har ”upplyst mig” med sina g\u00e5vor, och \u00e4ven detta tolkar Chydenius som ett moment i fr\u00e4lsningsordningen. D\u00e4rf\u00f6r blir det en upplysning s\u00e5 att s\u00e4ga p\u00e5 avst\u00e5nd. Det handlar d\u00e5 prim\u00e4rt om en s\u00e5dan Andens n\u00e5deverkan som hj\u00e4lper den av synden f\u00f6rm\u00f6rkade m\u00e4nniskan att f\u00e5 en tydlig och levande ”k\u00e4nnedom” om de gudomliga sanningar som \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndiga f\u00f6r att uppn\u00e5 saligheten. N\u00e4r Chydenius som st\u00f6d f\u00f6r detta h\u00e4nvisar till Ef 1:17–18 ger han prov p\u00e5 hur fritt han med sin odifferentierade anv\u00e4ndning av bibelord kan argumentera f\u00f6r sin teologi. Efesierbrevet riktar sig n\u00e4mligen h\u00e4r helt uppenbart till troende kristna och inte till s\u00e5dana som befinner sig i n\u00e5got avgr\u00e4nsat f\u00f6rstadium. Visserligen g\u00f6r Chydenius skillnad mellan upplysningen hos de ”otrogna” och upplysningen hos de ”v\u00e4ckta och troende”, men ocks\u00e5 i det senare fallet \u00e4r det fr\u00e5ga om ett f\u00f6rstadium som kan leda fram till en r\u00e4tt omv\u00e4ndelse. I en avslutande applikation riktar han d\u00e4rf\u00f6r en innerlig v\u00e4djan till denna grupp av \u00e5h\u00f6rare (”mine \u00e4lskelige”) att inte driva ifr\u00e5n sig det ljus som de beh\u00f6ver f\u00f6r sin salighet hur obehagligt detta ljus \u00e4n kan vara f\u00f6r den naturliga m\u00e4nniskan, ”den gamla Adam”.<\/p>\n <\/p>\n 2.3. Den nya f\u00f6delsen (§ 9)<\/em><\/p>\n Eftersom Chydenius l\u00e5ter den ortodoxa och pietistiska l\u00e4ran om fr\u00e4lsningens ordning vara styrande princip \u00e4r han tvungen att placera in den nya f\u00f6delsen – och som vi l\u00e4ngre fram f\u00e5r se: r\u00e4ttf\u00e4rdigg\u00f6relsen – som ett konstaterbart moment i denna process. F\u00f6r den som uppfattar r\u00e4ttf\u00e4rdigg\u00f6relsen mindre som ett moment i fr\u00e4lsningsordningen och mer som det s\u00e4tt<\/em> p\u00e5 vilket Kristus fr\u00e4lsar m\u00e4nniskorna (genom att r\u00e4ttf\u00e4rdiga m\u00e4nniskan och uppta henne i sin familj) f\u00f6religger inte detta problem p\u00e5 samma s\u00e4tt. F\u00f6r Chydenius \u00e4r det viktigt att f\u00f6rankra nyf\u00f6delsen i den f\u00f6rvandling som sker med m\u00e4nniskan n\u00e4r det nya livet blir en ny besittning eller som han sj\u00e4lv s\u00e4ger: en f\u00f6rm\u00e5ga (”f\u00f6rm\u00f6genhet”) att g\u00f6ra det som \u00e4r gott och som behagar Gud. Det som sker i den nya f\u00f6delsen \u00e4r att den andliga d\u00f6den eller of\u00f6rm\u00e5gan (”of\u00f6rm\u00f6genheten”) ers\u00e4tts av en ny kraft att g\u00f6ra det goda. Medlet f\u00f6r f\u00f6r\u00e4ndringen \u00e4r Guds ord och i synnerhet evangeliets tr\u00f6stefulla n\u00e5del\u00f6ften – men Chydenius skyndar sig att till\u00e4gga att ocks\u00e5 lagen h\u00e4r \u00e4r alldeles ”oumg\u00e4ngelig”. Upplysningen g\u00e4ller prim\u00e4rt f\u00f6rst\u00e5ndet, medan det \u00e4r den nya f\u00f6delsen som f\u00f6rst b\u00f6jer viljan till att k\u00e4nna avsky f\u00f6r tidigare ”syndav\u00e4gar” och sedan ger den en innerlig l\u00e4ngtan att g\u00f6ra Guds vilja.<\/p>\n <\/p>\n 2.4. Tillbakablick p\u00e5 syndasorgen (§ 10<\/em>)<\/p>\n F\u00f6r att f\u00e5 rum f\u00f6r allt som m\u00e5ste s\u00e4gas har Chydenius i paragraferna 10 och 11 en tillbakablick d\u00e4r han inledningsvis l\u00e5ter f\u00f6rst\u00e5 att han i de tidigare paragraferna har sett p\u00e5 det hela fr\u00e5n Guds perspektiv medan han nu ska se p\u00e5 samma sak fr\u00e5n m\u00e4nniskans sida. Det kommer d\u00e5 att handla om syndasorgen (§ 10) och den levande trons uppt\u00e4ndande (§ 11).<\/p>\n Den r\u00e4tta syndasorgen framkallas enligt Chydenius huvudsakligen av lagen och han h\u00e5ller sig h\u00e4r till den pietistiska predikoteorin enligt vilken det m\u00e4nskliga samvetets ”tavla” vid lagens f\u00f6rkunnande utg\u00f6r en viktig bundsf\u00f6rvant. Denna bundsf\u00f6rvant kan predikanten appellera till f\u00f6r att p\u00e5 det s\u00e4ttet ”inringa” syndaren. Men evangeliet \u00e4r dock, enligt Chydenius utl\u00e4ggning av samma predikoteori, det \u00f6verl\u00e4gsna f\u00f6rvandlingsmedlet. N\u00e4r dess ljus f\u00e5r ”bestr\u00e5la” den av lagen inh\u00e4mtade kunskapen och tr\u00e4nga in i f\u00f6rst\u00e5ndet \u00e5stadkommer det mycket kraftiga r\u00f6relser i viljan. Likt t.ex. Rambach, Pontoppidan och M\u00f6ller vill dock ocks\u00e5 Chydenius tona ner det som brukar kallas den ”halleska” botkampen. D\u00e4rf\u00f6r framh\u00e5ller han att man inte kan kr\u00e4va ett visst m\u00e5tt eller en viss tid f\u00f6r denna kamp. Dessutom \u00e4r det en stor skillnad om den \u00e4r enbart lagisk eller om den \u00e4r ”f\u00f6r\u00e4dlad” av evangeliet. Det som fordras \u00e4r en ”evangelisk” sorg som g\u00f6r att synden och \u00f6vertr\u00e4delserna kommer att k\u00e4nnas ”styggare” \u00e4n sj\u00e4lva straffet och som d\u00e4rf\u00f6r f\u00e5r syndaren att kasta sig i sin f\u00f6rbarmares armar och ropa p\u00e5 hj\u00e4lp. Chydenius f\u00f6rmedlar h\u00e4r en djup insikt i det andliga livets olika villkor, \u00e4ven om han i enlighet med ordo salutis<\/em> l\u00e5ter syndasorgen bli endast ett genomg\u00e5ngsstadium f\u00f6re trons genombrott. Allt tyder p\u00e5 att det \u00e4r fr\u00e4lsningsordningens starka dominans som hindrar Chydenius fr\u00e5n att med den augsburgska bek\u00e4nnelsens apologi se samvetets \u00e5ngest och n\u00f6d som n\u00e5got som inte bara finns ”i boten” utan som n\u00e5got som \u00e4r en varaktig f\u00f6ljeslagare i troslivet d\u00e4r tron ska tillv\u00e4xa och st\u00e4rkas.<\/p>\n <\/p>\n 2.5. Tillbakablick p\u00e5 den levande trons uppt\u00e4ndande (§ 11)<\/em><\/p>\n Chydenius \u00e4r helt p\u00e5 det klara med att den saligg\u00f6rande tron bottnar i den heliga Andens kraftiga ”\u00f6fvertygelse” i sj\u00e4len. H\u00e4r hade det funnits en bottenl\u00f6s k\u00e4lla att \u00f6sa ur. Men denna \u00f6vertygelse riktar sig dock inte prim\u00e4rt mot den uppst\u00e5ndne Kristus sj\u00e4lv och hans aktiva n\u00e4rvaro s\u00e5som hos Paulus, d\u00e4r den r\u00e4ttf\u00e4rdigg\u00f6rande tron \u00e4r ”hj\u00e4rtats tro” att Gud har ”uppv\u00e4ckt” Jesus fr\u00e5n de d\u00f6da (Rom 10:9–10), och tron d\u00e4rmed framtr\u00e4der som en direkt och fram\u00e5tblickande Kristus-gemenskap (Gal 2:20 m.fl.). F\u00f6r Chydenius \u00e4r det fr\u00e5ga om en \u00f6vertygelse om den f\u00f6rsoning som m\u00e4nniskan \u00e4ger genom den gottg\u00f6relse (”tillfyllestg\u00f6relse”) som ”v\u00e5r Medlare” har vunnit \u00e5t henne. D\u00e4rmed faller tyngpunkten ocks\u00e5 h\u00e4r tillbaka p\u00e5 tron som en m\u00e4nsklig aktivitet som riktar sig mot den deposition av Kristi fr\u00e4lsningsskatter som finns i himlen; den \u00e4r – liksom i Pontoppidans m\u00e5ngomtalade ”l\u00e4ngtanstro” – ”en innerlig l\u00e4ngtan efter n\u00e5den” och ett tryggt ”till\u00e4gnande” av den salighet som Kristus har vunnit \u00e5t m\u00e4nniskan. Chydenius undviker dock sj\u00e4lv strax efter\u00e5t att st\u00e4lla fram en dogmatisk l\u00e4rosats som trons objekt. I st\u00e4llet f\u00e5r \u00e5h\u00f6raren ta del av en bevekande beskrivning av den korsf\u00e4ste Fr\u00e4lsaren som tecknas mot bakgrunden av den kopparorm som de d\u00f6ende israeliterna fick blicka upp till i \u00f6knen. H\u00e4r \u00e4r Chydenius verkligen m\u00e5n om att med aposteln Paulus i Galaterbrevet ”m\u00e5la” Jesus Kristus f\u00f6r \u00f6gonen (Gal 3:1). Sist i denna paragraf f\u00f6rklarar Chydenius att tron best\u00e5r av kunskap, samtycke och f\u00f6rtr\u00f6stan – helt i enlighet med ortodoxins notitia–assensus–fiducia<\/em> – och detta ger honom m\u00f6jlighet att ocks\u00e5 p\u00e5 detta st\u00e4lle i sin predikan komma med en djupt evangelisk undervisning.<\/p>\n <\/p>\n 2.6. R\u00e4ttf\u00e4rdigg\u00f6relsen och helgelsen samt sammanfattning om syndernas f\u00f6rl\u00e5telse (§ 12–14)<\/em><\/p>\n Efter den mer parentetiska tillbakablicken p\u00e5 syndasorgen och trons uppt\u00e4ndande \u00e5terv\u00e4nder Chydenius i § 12 till Guds fj\u00e4rde ”n\u00e5deverk” (efter kallelsen, upplysningen och nyf\u00f6delsen) som \u00e4r r\u00e4ttf\u00e4rdigg\u00f6relsen<\/em>. Ocks\u00e5 h\u00e4r v\u00e4ljer han att inte ordagrant f\u00f6lja Luthers f\u00f6rklaring i katekesen utan placerar i enlighet med den etablerade l\u00e4ran om ordo salutis<\/em> in r\u00e4ttf\u00e4rdigg\u00f6relsen strax f\u00f6re helgelsen. Den \u00e4r en \u00f6gonblicklig h\u00e4ndelse som sammanfaller med att syndaren omfattar Jesus med sin tro; ”i samma \u00f6gonblick” utf\u00e4rdar Gud i sin r\u00e4ttf\u00e4rdighet ett ”fribref” f\u00f6r honom och s\u00e4ger: Du ska leva och inte d\u00f6. D\u00e4rf\u00f6r finns det enligt Chydenius inget mellantillst\u00e5nd. Antingen \u00e4r man fri ifr\u00e5n allt eller bunden vid allt, antingen evigt salig eller evigt f\u00f6rtappad.<\/p>\n I viss m\u00e5n kan Chydenius h\u00e4r anses bryta sig loss fr\u00e5n pietismens egocentricitet och f\u00f6rankra fr\u00e4lsningsf\u00f6rloppet i det som utg\u00e5r fr\u00e5n Gud. R\u00e4ttf\u00e4rdigg\u00f6relsen beskrivs som en gudomlig domshandling som g\u00e4ller ”den botf\u00e4rdige och p\u00e5 Jesum troende syndaren” och allt detta utg\u00e5r fr\u00e5n ”v\u00e5r Medlares Jesu Christi fullkomliga lydnad”. H\u00e4r kan Chydenius profitera p\u00e5 den \u00f6vers\u00e4ttning av Rom 3:22 som han citerar – omedveten om hur l\u00e5ngt f\u00f6re sin tid han d\u00e5 egentligen var. D\u00e4r \u00f6vers\u00e4tts n\u00e4mligen dià písteos Iesou Christou<\/em> med ”af<\/em> Jesu Christi tro” och inte som i m\u00e5nga senare \u00f6vers\u00e4ttningar ”genom tron p\u00e5<\/em> Jesus Kristus”. Det \u00e4r en v\u00e4sentlig skillnad mellan dessa tv\u00e5 troligen lika korrekta \u00f6vers\u00e4ttningar: d.v.s. om den aktiverande utg\u00e5ngspunkten f\u00f6r r\u00e4ttf\u00e4rdigg\u00f6relsen \u00e4r Kristi tro<\/em>, d.v.s. trofasthet in i d\u00f6den (jfr Svenska Folkbibelns<\/em> reviderade version fr\u00e5n 2014 som i en not ger alternativet ”genom Jesu Kristi trofasthet”), eller om det prim\u00e4ra \u00e4r m\u00e4nniskans tro<\/em> p\u00e5 Kristus. Chydenius v\u00e4ljer det f\u00f6rra alternativet i denna paragraf b\u00e5de i det ovan anf\u00f6rda citatet om Kristi lydnad och l\u00e4ngre fram n\u00e4r han sl\u00e5r fast att grunden till v\u00e5r r\u00e4ttf\u00e4rdigg\u00f6relse fr\u00e5n Guds sida sett inte \u00e4r n\u00e5gon annan \u00e4n hans n\u00e5d och f\u00f6rbarmande. Han lutar \u00e4nd\u00e5 \u00e5t att \u00e5tminstone i praktiken se den botf\u00e4rdiga syndarens tillflykt till Jesu f\u00f6rsoning ”genom trona” som det som aktiverar r\u00e4ttf\u00e4rdigg\u00f6relsedomen i himlen.<\/p>\n Ett fullt steg fr\u00e5n egocentrisk till kristocentrisk kristendom var n\u00e5got som varken pietismen eller \u00e4n mindre upplysningen var i st\u00e5nd att ta. F\u00f6r Anders Chydenius del hade detta f\u00f6rutsatt att han p\u00e5 ett helt annat s\u00e4tt – med Paulus, Luther och senare Paavo Ruotsalainen – hade f\u00f6rankrat hela skeendet i Andens g\u00e5va och Andens verk. I sj\u00e4lva r\u00e4ttf\u00e4rdigg\u00f6relseskeendet lyser nu denna faktor r\u00e4tt l\u00e5ngt med sin fr\u00e5nvaro, eller \u00e4r \u00e5tminstone ingen styrande princip, trots att predikan handlar om den tredje trosartikeln och om Andens n\u00e5deverkningar. Anden \u00e4r nog med hela tiden, men mera som p\u00e5verkningsmedel med sina n\u00e5deverkningar \u00e4n som den nya skapelsens och nyf\u00f6delsens aktiva subjekt.<\/p>\n N\u00e4r Chydenius i § 13 kommer fram till den heliga Andens femte n\u00e5deverk, n\u00e4mligen helgelsen<\/em>, kan Anden tilldelas en klart st\u00f6rre roll. Detta sker utg\u00e5ende fr\u00e5n den pietistiska uppfattningen av n\u00e5den som en f\u00f6rvandlingsn\u00e5d. R\u00e4ttf\u00e4rdigg\u00f6relsen sker ”hos Gud” och detta ”p\u00e5 en g\u00e5ng” eller i ”et \u00f6gonblick”, medan f\u00f6rnyelsen eller helgelsen sker ”hos m\u00e4nniskan” och detta ”sm\u00e5ningom”, s\u00e5 l\u00e4nge den troende m\u00e4nniskan lever och blir kvar i n\u00e5den. M\u00e5let f\u00f6r helgelseprocessen \u00e4r att hos de troende \u00e5teruppr\u00e4tta den f\u00f6rlorade gudsbilden. Chydenius finner att Skriften talar om helgelsen i tv\u00e5 skilda bem\u00e4rkelser, dels som n\u00e5got som ”Gud allena” \u00e5stadkommer och dels som n\u00e5got som b\u00f6r utr\u00e4ttas ”af oss sjelfva”. Denna synergistiska tendens \u00e4r typisk f\u00f6r pietismen d\u00e4r m\u00e4nniskan p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt st\u00e5r autonom i f\u00f6rh\u00e5llande till Gud och det med n\u00f6dv\u00e4ndighet blir ett avv\u00e4gande av vad Gud g\u00f6r och vad som kommer an p\u00e5 m\u00e4nniskan. P\u00e5 m\u00e4nniskan ankommer att bruka Guds ord, de heliga sakramenten och b\u00f6nen samt att beflita sig om en r\u00e4tt kristen vaksamhet. Detta betyder att helgelsen h\u00e4r i v\u00e5r d\u00f6dlighet f\u00f6rblir n\u00e5got ”ofullkomligt” trots att den \u00e4r uppriktig och allvarlig.<\/p>\n Liksom paragraferna 10 och 11, vilka mera tillbakablickande behandlade omv\u00e4ndelsen, \u00e4r ocks\u00e5 § 14 en tillbakablickande eller sammanfattande utl\u00e4ggning, denna g\u00e5ng av det som i sak hade skett och sker i p\u00e5nyttf\u00f6delsen, r\u00e4ttf\u00e4rdigg\u00f6relsen och helgelsen. Chydenius anser att allt detta i Luthers b\u00e5de Lilla och Stora katekes<\/em> sammanfattas i begreppet ”syndernas f\u00f6rl\u00e5telse”. I sammanfattningen p\u00e5minner Chydenius ocks\u00e5 om att det \u00e4r den heliga Anden som under hela omv\u00e4ndelseprocessen stegvis har p\u00e5verkat m\u00e4nniskan genom fyra olika ”\u00e4mbeten”. Detta med den heliga Andens ”\u00e4mbeten” har Chydenius h\u00e4mtat fr\u00e5n Stora katekesen<\/em>, d\u00e4r Luther dock talar om \u00e4mbetet i singularis. Chydenius talar om fyra olika \u00e4mbeten vilka anpassats till ordo salutis<\/em>: ”straff-\u00e4mbetet” som uppv\u00e4cker de s\u00e4kra syndarna ur syndas\u00f6mnen, ”l\u00e4ro\u00e4mbetet” som upplyser de uppv\u00e4ckta, ”tukt-\u00e4mbetet” som bevarar de troende fr\u00e5n avfall samt ”tr\u00f6ste-\u00e4mbetet” varigenom de troende blir styrkta och stadf\u00e4sta i n\u00e5den. H\u00e4r tr\u00e4der den pietistiska homiletikens tredelning av m\u00e4nniskorna tydligt fram.<\/p>\n <\/p>\n 3. Uppst\u00e5ndelsen och det eviga livet (§ 15–16)<\/em><\/p>\n Det \u00e4r i b\u00f6rjan av § 15 som Chydenius n\u00e4mner att han h\u00e4mtat Andens ”\u00e4mbeten” fr\u00e5n Stora katekesen<\/em>, och han till\u00e4mpar ocks\u00e5 samma indelning p\u00e5 uppst\u00e5ndelsen och det eviga livets g\u00e5va. F\u00f6rst sl\u00e5r Chydenius fast att det \u00e4r ”alla d\u00f6de” som kommer att uppst\u00e5 p\u00e5 den yttersta dagen. Att detta med n\u00f6dv\u00e4ndighet m\u00e5ste vara en kroppslig uppst\u00e5ndelse bevisar han med fem olika argument, och det sista torde vara det viktigaste: att vars och ens sj\u00e4l m\u00e5ste f\u00f6renas med sin kropp f\u00f6r att p\u00e5 domens dag kunna ta emot den l\u00f6n de f\u00e5r av Gud, ”antingen i gl\u00e4djen eller i f\u00f6rd\u00f6melsen”. Enligt Chydenius ligger det inte n\u00e5gon ”orimlighet” i detta i och med att Gud \u00e4r allvetande och allsm\u00e4ktig. Efter att s\u00e5lunda med f\u00f6rnuftets hj\u00e4lp ha bevisat att de d\u00f6das uppst\u00e5ndelse \u00e4r en m\u00f6jlighet g\u00e5r Chydenius \u00f6ver till uppenbarelsen f\u00f6r att f\u00e5 veta vad det \u00e4r som i sj\u00e4lva verket sker i detta sammanhang. Han h\u00e4nvisar till Nya testamentets stora uppst\u00e5ndelsekapitel 1 Kor 15 utan att desto mer behandla Kristi seger \u00f6ver d\u00f6den. I st\u00e4llet f\u00f6rdjupar han sig i domens detaljer.<\/p>\n Bed\u00f6mningen av den ”bokstavstro” som Carola Nordb\u00e4ck finner hos Chydenius (Nordb\u00e4ck 2009, s. 314) beror mycket p\u00e5 i vilket sammanhang den upptr\u00e4der. \u00c5tminstone i trosbek\u00e4nnelsepredikningarna riktas den i h\u00f6g grad mot den kristna trons grundl\u00e4ggande fakta och data som inkarnationen, f\u00f6rsoningen och Kristi uppst\u00e5ndelse, och p\u00e5 s\u00e5dana punkter kan bokstavstron till och med anses ha varit en bevarande faktor i m\u00f6tet med den framtr\u00e4ngande upplysningstidens rationalism. Det var framf\u00f6r allt n\u00e4r den d\u00e5tida rationalismen i allians med den d\u00e5tida bokstavstron till\u00e4ts tr\u00e4nga in i det som kunde kallas trons m\u00f6rkrum som komplikationer kunde uppst\u00e5. Risken \u00e4r att man d\u00e5 b\u00f6rjar veta f\u00f6r mycket.<\/p>\n Chydenius betonar att Guds r\u00e4ttf\u00e4rdighet fordrar att den kropp och de lemmar som syndat ocks\u00e5 m\u00e5ste ”pl\u00e5gas”, medan de troendes lemmar som h\u00e4r i tiden st\u00e5tt i Fr\u00e4lsarens tj\u00e4nst tillsammans med sina sj\u00e4lar f\u00e5r dela himlens eviga gl\u00e4dje. Chydenius ger allts\u00e5 en f\u00f6rnuftsbaserad f\u00f6rklaring till varf\u00f6r ocks\u00e5 de som har visat ett upps\u00e5tligt f\u00f6rakt f\u00f6r ”Medlarens f\u00f6rsoning” m\u00e5ste uppst\u00e5 kroppsligt. Eftersom de har syndat med kropp och sj\u00e4l kr\u00e4ver Guds r\u00e4ttf\u00e4rdighet att de ocks\u00e5 med kropp och sj\u00e4l i evighet m\u00e5ste utst\u00e5 de ”pl\u00e5gor” som de f\u00f6rtj\u00e4nar. Detta – som man kunde kalla det – ”helvetesargument” f\u00f6r de ogudaktigas omv\u00e4ndelse f\u00e5r vi orsak att \u00e4nnu \u00e5terkomma till.<\/p>\n Man b\u00f6r notera att Chydenius har uttrycket ”de d\u00f6das uppst\u00e5ndelse” i den trosbek\u00e4nnelse som han anv\u00e4nde, och n\u00e5gon n\u00e4rmare koppling av ”kroppens” uppst\u00e5ndelse till den skapelsens befrielse som Paulus ser som ett slutm\u00e5l i Rom 8 finner man inte. Den platonska idév\u00e4rldens ”himmel” har inget intresse f\u00f6r s\u00e5dana mer ”kroppsliga” framtidsutsikter och d\u00e4rmed inte heller f\u00f6r den nicaenska trosbek\u00e4nnelsens ”den tillkommande v\u00e4rldens liv”. Man f\u00e5r intrycket att det r\u00e4cker med att l\u00e4mna v\u00e4rlden bakom sig och komma ”upp” till himlen f\u00f6r att d\u00e4r f\u00e5 del av en evig lycksalighet.<\/p>\n N\u00e4r Chydenius i paragraf 16 ska beskriva det eviga livet f\u00e5r han det \u00e4nda fr\u00e5n Augustinus h\u00e4rstammande str\u00e4vandet efter lycksaligheten hos Gud som det h\u00f6gsta goda att sl\u00e5 ut i full blom. Det handlar om att n\u00e5 fram till en ”h\u00e4rlig likhet med Gud, det aldrah\u00f6gsta goda” och det som g\u00f6r den himmelska lycksaligheten s\u00e5 fullkomlig \u00e4r ”dess best\u00e4ndiga varaktighet”. F\u00f6rst ges \u00e5ter en kort genomg\u00e5ng av ordo salutis<\/em>, d.v.s. i vilken ”ordning” man f\u00e5r del av det eviga livet. Denna ordning \u00e4r ocks\u00e5 riktad mot den yttersta domen d\u00e4r alternativen \u00e4r endast tv\u00e5: evigt liv eller evig d\u00f6d. Detta ger Chydenius anledning att mjuka upp det han tidigare sagt om en yttersta dom enligt g\u00e4rningar, f\u00f6r d\u00e5 borde det ocks\u00e5 finnas ett mellantillst\u00e5nd som \u00e4r ”hvarken godt eller ondt”, och om det skulle komma an p\u00e5 ”fullkomlig vandel” s\u00e5 skulle inte en enda syndare best\u00e5. Allts\u00e5 m\u00e5ste det finnas en annan grund f\u00f6r domens \u00e5tskiljande och denna grund \u00e4r ”omfattandet av Fr\u00e4lsarens f\u00f6rsoning”. De som \u00e4ger denna f\u00f6rsoning f\u00e5r det eviga livet f\u00f6r sj\u00e4lens del (”til sin sj\u00e4l”) redan i d\u00f6den, och n\u00e4r deras kroppar vid uppst\u00e5ndelsen blir f\u00f6renade med sina sj\u00e4lar blir \u00e4ven deras kroppar delaktiga av det eviga livet. Detta betyder att Chydenius i likhet med r\u00e4tt m\u00e5nga nytestamentliga vittnesb\u00f6rd i sak r\u00e4knar med n\u00e5gon form av mellantillst\u00e5nd mellan den kroppliga d\u00f6den (att ”vara hos Kristus”, Fil 2:23 m.fl.) och den kroppsliga f\u00f6rvandlingen och uppst\u00e5ndelsen vid Kristi \u00e5terkomst (1 Kor 15 m.fl.). Skillnaden \u00e4r att Chydenius utg\u00e5ende fr\u00e5n sin antropologi, sin platonskt inspirerade verklighetsuppfattning och sin upplysningsf\u00f6rankrade vetgirighet tenderar att vad detaljerna betr\u00e4ffar ”veta mer” \u00e4n det som st\u00e5r i hans Nya testamente.<\/p>\n Denna \u00f6vertydlighet drabbar \u00e5tminstone en nutida l\u00e4sare n\u00e4r Chydenius p\u00e5 nytt kommer med sina helvetesargument som riktas till de m\u00e5nga \u00e5h\u00f6rare som l\u00f6per risken att g\u00e5 evigt f\u00f6rlorade. Chydenius kunde inte \u00e4ga en senare tids insikter i den nytestamentliga tidens retorik och exaggererande spr\u00e5kbruk, men som teolog visste han att han med l\u00e4ran om den dubbla utg\u00e5ngen och den reella risken att g\u00e5 evigt f\u00f6rlorad hade inte bara en rad nytestamentliga bibelord och den odelade kyrkans koncilier och l\u00e4robildning utan ocks\u00e5 de lutherska bek\u00e4nnelseskrifterna bakom sig, och d\u00e4rf\u00f6r hade han r\u00e5d att uppenbarligen med goda avsikter vara s\u00e5 detaljerat \u00f6vertydlig. Hans behandling av dessa fr\u00e5gor kan samtidigt ses mot bakgrunden av att detta fortfarande var den str\u00e4nga kyrkotuktens, stockstraffets och d\u00f6dsstraffens tid, en tid n\u00e4r straffen skulle syfta till avskr\u00e4ckning, dock inte till h\u00e4mnd, s\u00e5 som Nordb\u00e4ck beskriver l\u00e4get i sin introduktion till budordspredikningarna (se Anders Chydenius budordspredikningar<\/a>). I det v\u00e4lmenande avskr\u00e4ckandets tj\u00e4nst stod troligen ocks\u00e5 helvetesbeskrivningarna. Chydenius kan inte ha varit ovetande om den f\u00f6rskr\u00e4ckliga avbildningen av den yttersta domen i Heliga Trefaldighetskyrkan i Kronoby som p\u00e5 grund av dess grymma realism avl\u00e4gsnades f\u00f6re utg\u00e5ngen av 1700-talet. Det var ocks\u00e5 p\u00e5 avr\u00e4ttningsplatsen i denna socken som han som kontraktsprost \u00e5r 1786 skulle komma att predika i samband med avr\u00e4ttningen av tre soldater som hade f\u00e4llts f\u00f6r mordbrand och mord p\u00e5 en l\u00e4rare och dennes hustru (se Tal, h\u00e5llit p\u00e5 afr\u00e4ttsplatsen i Kronoby<\/em><\/a>). Hans budskap den g\u00e5ngen var att kalla till en senkommen omv\u00e4ndelse och att samtidigt varna f\u00f6r n\u00e5got \u00e4nnu v\u00e4rre \u00e4n den kroppsliga d\u00f6den. Det \u00e4r i ett s\u00e5dant andligt klimat som Chydenius till sist i denna predikan (§ 16) varnar f\u00f6r den eviga pinan (”pino-rummet”) och manar till en f\u00f6rdubblad lust att vandra i Fr\u00e4lsarens heliga fotsp\u00e5r.<\/p>\n <\/p>\n 4. En helig, allm\u00e4nnelig kyrka, de heligas samfund (§ 17–19)<\/em><\/p>\n Precis som i predikan \u00f6ver den andra trosartikeln kommer ocks\u00e5 h\u00e4r f\u00f6re applikationen en ”till\u00e4ggspredikan” som bara l\u00f6st h\u00e4nger ihop med det \u00f6vriga. Men det Chydenius i paragraferna 17–19 s\u00e4ger om den heliga och allm\u00e4nnelig kyrkan samt de heligas samfund \u00e4r teologiskt sett mindre komplicerat \u00e4n det f\u00f6reg\u00e5ende predikotill\u00e4gget. H\u00e4r utg\u00e5r han fr\u00e5n Stora katekesens<\/em> markering att ocks\u00e5 kyrkan \u00e4r ett trosobjekt: tron \u00e4r en tro att<\/em> (sic!) det p\u00e5 jorden finns en f\u00f6rsamling av heliga troende. Han g\u00f6r vidare \u00e5tskillnad mellan den stridande och den triumferande kyrkan samt mellan den synliga kyrkan som \u00e4r en blandning (corpus mixtum<\/em>) av troende och icke-troende och den osynliga kyrkan som enligt pietistisk kyrkouppfattning \u00e4r det egentliga trosobjektet. Chydenius identifierar den osynliga kyrkan i r\u00e4tt stor utstr\u00e4ckning som Kristi rike d\u00e4r Kristus sj\u00e4lv \u00e4r huvudet och beh\u00e5ller den styrande makten. Detta inneb\u00e4r att det i detta rike inte fordras n\u00e5gon fullkomlighet i levernet, utan det r\u00e4cker med en levande tro och en uppriktig str\u00e4van att f\u00f6lja Jesu vilja ”s\u00e5 l\u00e5ngt vi f\u00f6rm\u00e5” och med de krafter som Gud sj\u00e4lv ger m\u00e4nniskan. Kristus styr inte heller ”med sv\u00e4rd och brand” utan genom upplysningar och uppmuntringar. Chydenius till\u00e4mpar h\u00e4r den lutherska tv\u00e5regementsl\u00e4ran ocks\u00e5 p\u00e5 kyrkan och dess f\u00f6rekomst mitt i v\u00e4rlden.<\/p>\n Trots att Chydenius koncentrerar sig p\u00e5 den osynliga kyrkan kan han inte undvika att i detta sammanhang tala ocks\u00e5 om den kyrka som tr\u00e4der fram i synlig gestalt. Det sker n\u00e4r han kommer in p\u00e5 n\u00e5dens medel och det kyrkliga \u00e4mbetet. Dessa har enligt Chydenius \u00e4rende till alla syndares hj\u00e4rtan inom den synliga f\u00f6rsamlingen och m\u00e5let \u00e4r att genom n\u00e5dens ordning leda dem in i Kristi osynliga f\u00f6rsamling. Till sist insk\u00e4rps p\u00e5 nytt att det \u00e4r den osynliga f\u00f6rsamlingen som \u00e4r ”en, helig och allm\u00e4nnelig”, och p\u00e5 fr\u00e5gan vilken som \u00e4r den r\u00e4tta av v\u00e4rldens alla kyrkor svarar han utg\u00e5ende fr\u00e5n augsburgska bek\u00e4nnelsens sjunde artikel att det \u00e4r den kyrka d\u00e4r Guds ord ”l\u00e4ses” rent och klart och d\u00e4r de heliga sakramenten utdelas efter Jesu egen instiftelse. Chydenius l\u00e5ter l\u00e4saren eller \u00e5h\u00f6raren sj\u00e4lv avg\u00f6ra vilken kyrka man d\u00e5 ska t\u00e4nka p\u00e5. Det \u00e4r mot bakgrunden av den ovan beskrivna r\u00e4tt m\u00f6rka synen p\u00e5 den samtida kyrkoinstitutionen som man b\u00f6r f\u00f6rst\u00e5 pietismens str\u00e4van att satsa p\u00e5 och i m\u00e5n av m\u00f6jlighet ocks\u00e5 samla och synligg\u00f6ra den osynliga f\u00f6rsamlingen, vilket \u00e4r n\u00e5got som sker bl.a. i predikans applikation.<\/p>\n <\/p>\n 5. Avslutande applikation (§ 20<\/em>)<\/p>\n I enlighet med pietismens predikometod inleds den avslutande applikationen med en s\u00e5 kallad samvetspr\u00f6vning: Chydenius l\u00e4gger till sist n\u00e5gra ”alfvarliga prof” p\u00e5 \u00e5h\u00f6rarna. I denna pr\u00f6vning f\u00e5r \u00e5h\u00f6rarna fr\u00e5ga sig sj\u00e4lva om de verkligen har g\u00e5tt in i omv\u00e4ndelsen: om de har k\u00e4nt en ”innerlig sorg” \u00f6ver sitt syndael\u00e4nde och om de har k\u00e4nt av Guds Andes sannf\u00e4rdiga ”verkningar” p\u00e5 sin sj\u00e4l till en sann omv\u00e4ndelse. F\u00f6rmaningarna att v\u00e4nda sig till ”Lambet” som har offrats f\u00f6r syndare f\u00f6rst\u00e4rks ocks\u00e5 h\u00e4r med det tidigare n\u00e4mnda helvetesargumentet, d.v.s. med utsikten att hamna i det yttersta m\u00f6rkret d\u00e4r det ska bli ”gr\u00e5t och tandagnislan”.<\/p>\n Rambach, och s\u00e4rskilt Pontoppidan och M\u00f6ller, fr\u00e5ngick ofta i sina egna predikningar predikoteorins rekommendationer att i applikationen v\u00e4nda sig till tre grupper av m\u00e4nniskor, och i st\u00e4llet sammanf\u00f6rdes d\u00e5 de v\u00e4ckta och de omv\u00e4nda till en enda grupp. Man dr\u00f6jde i s\u00e5dana fall med f\u00f6rk\u00e4rlek vid de situationer d\u00e4r vissheten om n\u00e5dast\u00e5ndet var mycket svag. Detta st\u00e4mmer i h\u00f6gsta grad ocks\u00e5 in p\u00e5 Chydenius avslutande tr\u00f6stpredikan till ”betrykte Guds barn”. Deras \u00e4ngsliga och bedr\u00f6vade hj\u00e4rtan tr\u00f6stas p\u00e5 olika s\u00e4tt i sitt tvivelsm\u00e5l \u00f6ver sin utkorelse, och de uppmuntras att t\u00e4nka fram\u00e5t mot sin fullkomliga f\u00f6rlossning som nalkas ”en dag, en timma, en liten stund i s\u00e4nder”. De tr\u00f6stas ocks\u00e5 med det som m\u00f6ter dem i d\u00f6dsstunden: vilken salighet m\u00f6ter inte deras sj\u00e4l den dagen ”i himmelen”. Till och med tanken p\u00e5 den yttersta domen blir ett \u00e4mne till tr\u00f6st: t\u00e4nk p\u00e5 den ”glada domedagen”.<\/p>\n Eftersom tyngdpunkten i en s\u00e5dan pietistisk predikan ligger p\u00e5 hur man lyckligt ska komma bort fr\u00e5n denna v\u00e4rld handlar den r\u00e4tt litet om hur en troende m\u00e4nniska ska leva sitt liv h\u00e4r och nu. Man kan d\u00e4rf\u00f6r f\u00f6rst\u00e5 att det i Chydenius f\u00f6rsamling fanns ett behov att – enligt pietismens collegia pietatis<\/em>-princip – efter gudstj\u00e4nsten samla den inre kretsen i pr\u00e4stg\u00e5rden f\u00f6r grundligare undervisning och uppbyggelse. De f\u00e5r allts\u00e5 en egen separat ”lektion” och d\u00e4r dyker indelningen av m\u00e4nniskorna i olika grupper upp i ny form. Tor Krooks bed\u00f6mning att Chydenius inte f\u00f6ljer tredelningen i ”s\u00e4kra, v\u00e4ckta och omv\u00e4nda” f\u00e5r inte n\u00e5got starkt st\u00f6d vare sig i denna predikan eller i de f\u00f6reg\u00e5ende (Krook 1952, s. 147; jfr Nordb\u00e4ck 2009, s. 164, 249f), s\u00e5 pass starkt pr\u00e4glade \u00e4r de av ordo salutis<\/em> fr\u00e5n b\u00f6rjan till slut. P\u00e5 det teologiska planet ans\u00e5g Chydenius, liksom ocks\u00e5 Rambach, Pontoppidan och M\u00f6ller, att det inte finns n\u00e5got mellantillst\u00e5nd mellan salighet och f\u00f6rtappelse (§ 12 och 16 ovan), men i den praktiska sj\u00e4lav\u00e5rden och i predikan finns de olika stadierna med det v\u00e4ckta mellantillst\u00e5ndet helt tydligt i olika former. Tredelningen finns med som en underliggande bas i sj\u00e4lva textmassan och dyker ocks\u00e5 upp i de instr\u00f6dda applikationerna. Men lika konsekvent som i den pietistiska predikoteorin anv\u00e4nds den inte i de avslutande applikationerna.<\/p>\n Erik Vikstr\u00f6m<\/p>\n <\/p>\n Litteratur<\/p>\n Krook, Tor, Anders Chydenius. Samh\u00e4llsreformator och f\u00f6rsamlingsherde<\/em>, Helsingfors: F\u00f6rbundets f\u00f6r svenskt f\u00f6rsamlingsarbete i Finland bokf\u00f6rlag 1952.<\/p>\n Laasonen, Pentti, Finlands kyrkohistoria 2. \u00c5ren 1593–1808<\/em>, Skellefte\u00e5: Artos 2000.<\/p>\n Nordb\u00e4ck, Carola, Lycksalighetens k\u00e4lla. Kontextuella n\u00e4rl\u00e4sningar av Anders Chydenius budordspredikningar, 1781–82<\/em>, \u00c5bo: \u00c5bo Akademis f\u00f6rlag 2009.<\/p>\n Nygren, Anders, Den kristna k\u00e4rlekstanken genom tiderna. Eros och Agape.<\/em> I–II, Stockholm: Svenska kyrkans diakonistyrelse 1930, 1936.<\/p>\n Nyman, Helge, Den bidande tron hos Paavo Ruotsalainen<\/em>, Lutherska litteraturstiftelsens svenska publikationer 4, [Lund]: Gleerup 1949.<\/p>\n Vikstr\u00f6m, Erik, Ortotomisk applikation. Bibelordets till\u00e4mpning och delning enligt den konservativa pietismens predikoteori<\/em>, Acta Academiae Aboensis Ser. A Humaniora 48:2, \u00c5bo 1974.<\/p>\n Wright, Nicholas Thomas, Justification. God’s plan and Paul’s vision<\/em>, London: Society for Promoting Christian Knowledge 2009.<\/p>\n <\/p>","protected":false},"excerpt":{"rendered":" I sin predikan \u00f6ver den andra trosartikeln visade sig Anders Chydenius beh\u00e4rska […]<\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[26],"tags":[],"acf":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2188"}],"collection":[{"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2188"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2188\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3940,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2188\/revisions\/3940"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2188"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2188"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2188"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}