<\/p>\n
Den 17 januari (gamla stilen) 1751 ingick i L\u00e4rda Tidningar<\/em> en gratulationsdikt p\u00e5 finska riktad till arvprins Gustav, den blivande Gustav III. Dikten hyllade prinsen som d\u00e5 nyligen fyllt fem \u00e5r och den var ins\u00e4nd av Anders Chydenius. Prins Gustav f\u00f6ddes den 24 januari 1746 (eller 13 januari g. s.) som \u00e4ldste son till d\u00e5varande kronprinsparet Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika. Gustav presenterades redan i tidig \u00e5lder som den ”tredje Gustaven”, en arvtagare s\u00e4rskilt till Gustav (I) Vasa och Gustav II Adolf. Att b\u00e5da f\u00f6r\u00e4ldrarna p\u00e5 m\u00f6dernet h\u00e4rstammade fr\u00e5n Vasa\u00e4tten utnyttjades f\u00f6r att bygga p\u00e5 legitimiteten, vilket i Chydenius dikt ocks\u00e5 dyker upp i formuleringen ”Wiheri\u00e4inen Waasan Wesa”, vilket ungef\u00e4r betyder Vasa\u00e4ttens gr\u00f6na telning.<\/p>\n Fredrik I avled i mars 1751 och Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika kr\u00f6ntes samma \u00e5r, arvprinsen blev kronprins Gustav. Chydenius dikt publicerades fyra dagar efter prinsens 5-\u00e5rsdag, och \u00e4r allts\u00e5 inte f\u00f6ranledd av hans upph\u00f6jelse till kronprins. \u00c4mnet \u00e4r \u00e4nd\u00e5 de finska unders\u00e5tarnas f\u00f6rhoppningar p\u00e5 och st\u00f6d f\u00f6r den unge prinsen som en g\u00e5ng skall bli kung. Chydenius kallar prinsen Finlands hj\u00e4rtebrudgum och \u00c5bobornas och \u00f6sterbottningarnas hopp och st\u00f6d. I dikten \u00e4r det s\u00e5ledes de v\u00e4stfinska delarna som f\u00e5r representera hela Finland enligt den retoriska figur som kallas synekdoke d\u00e4r en del av en helhet st\u00e5r f\u00f6r helheten. Eventuellt kan man s\u00e4ga att det \u00e4r \u00c5bo som har denna synekdokiska uppgift, medan \u00d6sterbotten av Chydenius uppfattades som en egen helhet som m\u00e5ste n\u00e4mnas vid sidan av resten av Finland. \u00d6sterbotten, i likhet med Lappland, inkluderades vid denna tid i regel inte i begreppet Finland.<\/p>\n Att man i L\u00e4rda Tidningar<\/em> valde att publicera en dikt p\u00e5 finska \u00e4r r\u00e4tt anm\u00e4rkningsv\u00e4rt. L\u00e4rda Tidningar<\/em> utkom vid denna tid tv\u00e5 g\u00e5nger i veckan och publicerade i f\u00f6rsta hand notiser om vetenskaplig litteratur. Att publicera en dikt p\u00e5 finska i Stockholm kan ha tj\u00e4nat syftet att visa ett brett st\u00f6d f\u00f6r arvprinsen och kungafamiljen. P\u00e5 1700-talet fanns dessutom \u00f6verlag ett v\u00e4xande intresse f\u00f6r olika exotiska folk inom riket, vilket tog sig uttryck t.ex. i avbildningar av allmogepersoner i typiska lokala dr\u00e4kter och i teaterpj\u00e4ser med inhemska inslag. Lappar och dalkarlar var omtyckta figurer i dessa sammanhang. En dikt p\u00e5 finska kan ha tillfredsst\u00e4llt ett s\u00e5dant intresse f\u00f6r det inhemska i tiden.<\/p>\n I den redaktionella text som f\u00f6reg\u00e5r sj\u00e4lva dikten konstaterar man: ”Ej m\u00e5 n\u00e5got wittert derf\u00f6re ratas, at det ej \u00e4r skrifwit p\u00e5 de l\u00e4rdas spr\u00e5k. Finskan \u00e4r et tungom\u00e5l, som ej allenast talas af en stor del Swenska unders\u00e5tare, s\u00e5som deras Modersm\u00e5l, utan \u00e4r ock ganska rikt och \u00e4ger et \u00f6fwerfl\u00f6d af behageliga ombyten. Det kan s\u00e5ledes f\u00f6rn\u00f6ja sina k\u00e4nnare, fast det icke blifwit af s\u00e4rdeles m\u00e5nga L\u00e4rde uparbetadt. Modersm\u00e5let \u00e4lskas ock h\u00e4lst af alla Nationer; ty har en p\u00e5 sina Landsm\u00e4ns w\u00e4gnar ins\u00e4ndt f\u00f6ljande underd\u00e5niga Lyck\u00f6nskning \u00f6fwer den allm\u00e4nna Gl\u00e4dje-dagen, som firades d. 13 sistledne Januarii. Wi \u00f6nske, at n\u00e5gon wille med lika eftertryck s\u00e4tta \u00f6fwer den p\u00e5 et mera bekant spr\u00e5k.” Redaktionens \u00f6nskem\u00e5l uppfylldes mycket snart n\u00e4r \u00f6sterbottningen Matthias Mathesius redan i tidningens n\u00e4sta nummer visade ”styrkan af de Finska Runor” med sin fria \u00f6vers\u00e4ttning av Chydenius dikt.1