<\/p>\n
Som utg\u00e5ngspunkt f\u00f6r exordiet (§ 1–6) har Anders Chydenius valt orden i Joh 17:3 om att det eviga livet \u00e4r att k\u00e4nna Gud och den han har s\u00e4nt, Jesus Kristus. Sedan l\u00e5ter han f\u00f6rst\u00e5 att det \u00e4r Sonens stora f\u00f6rsoningsg\u00e4rning som kommer att vara centrum f\u00f6r hela predikan. I § 2 knyter Chydenius dock an till det augustinska grundkonceptet f\u00f6r kristendomsuppfattningen och r\u00f6jer att beg\u00e4ret efter ”lycksalighet” \u00e4r det motiv som kommer att beh\u00e4rska framst\u00e4llningen. Pietismen hade tagit till sig detta motiv, och dess \u00f6verv\u00e4gande subjektivt orienterade kristendomsuppfattning sl\u00e5r igenom p\u00e5 m\u00e5nga st\u00e4llen i denna predikan.<\/p>\n
I § 3 knyter Chydenius an till det som han hade skrivit i sin predikan \u00f6ver f\u00f6rsta trosartikeln och definierar Gud Treenig med uttryck som \u00e4r h\u00e4mtade direkt fr\u00e5n de lutherska bek\u00e4nnelseskrifterna. Han sl\u00e5r s\u00e5lunda fast att Fadern \u00e4r Gud, att Sonen \u00e4r Gud och att den heliga Anden \u00e4r Gud och att dessa personer tillsammans utg\u00f6r en enda Gud. D\u00e4refter visar han att han k\u00e4nner till skillnaden mellan den allm\u00e4nna och den s\u00e4rskilda uppenbarelsen. Kristi tv\u00e5 naturer beskrivs helt i enlighet med de avgr\u00e4nsningar och definitioner som g\u00e5r tillbaka \u00e4nda till kyrkom\u00f6tet i Chalcedon 451. En stor del av denna predikan uppeh\u00e5ller sig kring dessa kristologiska avgr\u00e4nsningar vilka bildar bas f\u00f6r f\u00f6rst\u00e5elsen av ortodoxins f\u00f6rsoningsl\u00e4ra s\u00e5 som han presenterar den. Chydenius visste att hans predikan skulle l\u00e4sas av bl.a. Johan M\u00f6ller som var k\u00e4nd som en nitisk v\u00e4ktare av den lutherska l\u00e4rans renhet, och d\u00e4rf\u00f6r kan man f\u00f6rst\u00e5 att han inte minst i denna predikan \u00f6ver andra trosartikeln var m\u00e5n om att fr\u00e5n f\u00f6rsta stund signalera sin ortodoxa renl\u00e4righet. I § 4 upptar Chydenius centrala pietistiska tankeg\u00e5ngar n\u00e4r han insk\u00e4rper att det beh\u00f6vs en levande tro inom ramen f\u00f6r fr\u00e4lsningens ordning och att det inte r\u00e4cker med enbart historisk kunskap. Till sist (§ 5) insk\u00e4rps att den levande kunskapen om Jesus Kristus redan till sin natur \u00e4r<\/em> evigt liv och d\u00e4rmed n\u00e5got som inneh\u00e5ller en b\u00f6rjan, en forts\u00e4ttning och ett bevarande under v\u00e4gen mot den stora lycksaligheten.<\/p>\n Efter exordiet anges predikans tema som \u00e4r l\u00e4ran om Guds Son Jesus Kristus. I det stora hela h\u00e5ller sig ocks\u00e5 denna predikan med dess tv\u00e5 huvuddelar samt klara underavdelningar till en s\u00e5dan disposition som Theologico-homiletiska s\u00e4llskapet hade \u00f6nskat sig redan f\u00f6r budordspredikningarna.<\/p>\n <\/p>\n 1. Jesu namn<\/em><\/p>\n 1.1. Jesus (§ 7)<\/em><\/p>\n Chydenius tar sats i andra trosartikelns ”Jesus Kristus” och konstaterar att ”Jesus” \u00e4r dennes eget namn, medan ”Kristus” \u00e4r \u00e4mbetets namn. Dessa namn f\u00e5r man inte nalkas med bara en f\u00f6rnuftsm\u00e4ssig unders\u00f6kning som stannar i hj\u00e4rnan och l\u00e4mnar hj\u00e4rtat utan ”k\u00e4nsla”. Den som k\u00e4nner av sin f\u00e5ngenskap i synden och befinner sig i ”yttersta n\u00f6den” k\u00e4nner b\u00e4st vad Fr\u00e4lsarens namn betyder. Chydenius l\u00e5ter f\u00f6rst\u00e5 att detta namn har getts ifr\u00e5n himlen och han vilar i \u00f6vertygelsen att detta \u00e4r bokstavligt sant. D\u00e4rf\u00f6r finns det all orsak att v\u00f6rda detta namn. Redan i denna inledande paragraf har Chydenius ett applikativt grepp med upprepade tilltal till sina ”\u00e4lskade \u00c5h\u00f6rare” vars hj\u00e4rtan han fr\u00e5n f\u00f6rsta stund p\u00e5 allt s\u00e4tt vill r\u00f6ra och b\u00f6ja. Direkt herrnhutiskt klingar hans tack till Gud som gett m\u00e4nniskorna det ”honungss\u00f6ta” namnet Jesus till deras tr\u00f6st. D\u00e4rf\u00f6r kan Chydenius uppmana sina \u00e5h\u00f6rare att med innerlig gl\u00e4dje inst\u00e4mma i 1600-talspsalmen Si Jesus \u00e4r et tr\u00f6strikt namn<\/em>, och i en l\u00e4ngre mera allm\u00e4n avslutande applikation uppmanas de att innerligt \u00e5kalla och h\u00e4mta tr\u00f6st fr\u00e5n det outs\u00e4gligt ”s\u00f6ta” namnet Jesus.<\/p>\n <\/p>\n 1.2. Kristus (§ 8)<\/em><\/p>\n Utl\u00e4ggningen av namnet Kristus ger Chydenius tillf\u00e4lle att visa prov p\u00e5 en ing\u00e5ende k\u00e4nnedom om Bibeln och dess grundspr\u00e5k. Han noterar att det hebreiska ”Messias” f\u00f6rekommer bara tv\u00e5 g\u00e5nger i Nya testamentets grekiska text, och l\u00e5ter f\u00f6rst\u00e5 att detta ord h\u00e4rr\u00f6r fr\u00e5n ”sm\u00f6rjandet” med helig olja; pr\u00e4ster, kungar och profeter blev p\u00e5 detta s\u00e4tt invigda till sina \u00e4mbeten. Redan h\u00e4r g\u00e5r han in p\u00e5 Jesu \u00f6verstepr\u00e4sterliga, profetiska och konungsliga \u00e4mbeten, en tematik som han \u00e5terkommer till mera i detalj l\u00e4ngre fram i sin predikan. Sedan behandlar han Jesu sm\u00f6rjelse med den heliga Anden. Ocks\u00e5 h\u00e4r f\u00f6regriper Chydenius ett \u00e4mne som han upptar l\u00e4ngre fram, n\u00e4mligen distinktionen mellan Jesu tv\u00e5 naturer. H\u00e4r konstaterar han att Jesu gudomliga natur inte beh\u00f6vde n\u00e5gon s\u00e4rskild invigning eller sm\u00f6rjelse eftersom den gudomliga fullheten (Kol 2:9) bor i honom redan av evighet. Det var Jesu m\u00e4nskliga natur som redan i avlelsen renades fr\u00e5n all synd och sedan utrustades med det ljus i f\u00f6rst\u00e5ndet och den fullkomliga helighet i viljan som gjorde honom skickad att fullf\u00f6lja sitt fr\u00e4lsningsv\u00e4rv. Man kan notera att Chydenius p\u00e5 tal om Messias-namnet begr\u00e4nsar sig till en betraktelse av Jesu m\u00e4nskliga natur och helt bortser fr\u00e5n det som utg\u00f6r k\u00e4rnan i det nytestamentliga budskapet och evangeliet: att den uppst\u00e5ndne Jesus fr\u00e5n Nasaret \u00e4r<\/em> Messias\/Kristus (Apg 5:42, 17:7, Rom 1:4, Joh 20:31 m.fl.).<\/p>\n <\/p>\n 1.3. Jesus fr\u00e5n Nasaret, Gamla testamentets utlovade Messias (§ 9)<\/em><\/p>\n I denna paragraf anf\u00f6r Chydenius m\u00e5nga bibelst\u00e4llen som bevis f\u00f6r Jesus \u00e4r den av Gamla testamentet utlovade Messias. Liksom i sin tidigare predikan \u00f6ver f\u00f6rsta trosartikeln framh\u00e5ller han att allt vad profeterna har sagt om Messias st\u00e4mmer in p\u00e5 Jesus, till och med tidpunkten f\u00f6r hans f\u00f6delse enligt de 70 \u00e5rsveckorna i Daniel 9. De viktigaste argumenten \u00e4r i alla fall vad Jesus s\u00e4ger om sig sj\u00e4lv och vad Gud enligt Skriftens vittnesb\u00f6rd s\u00e4ger om honom. H\u00e4r kommer Chydenius fram till den logiskt bindande slutsatsen att Jesus verkligen ”var” (sic!) Kristus, medan det ovan n\u00e4mnda nytestamentliga budskapet att Jesus \u00e4r<\/em> Messias – med alla de konsekvenser detta f\u00f6r med sig – inte heller h\u00e4r blir n\u00e5gon styrande princip. Det handlar fortfarande prim\u00e4rt om en l\u00e4rosats, en ”h\u00f6rnsten” p\u00e5 vilken man ska skynda sig att bygga hela sin salighets hopp i tid och evighet. H\u00e4r m\u00f6ter ett av de st\u00e4llen d\u00e4r den subjektivt orienterade kristendomsuppfattningen sl\u00e5r igenom, och hela kristendomen tenderar ocks\u00e5 h\u00e4r att bli ett medel som m\u00e4nniskan ska bruka f\u00f6r att n\u00e5 sitt lycksaliga m\u00e5l.<\/p>\n <\/p>\n 1.4. Jesu tv\u00e5 naturer<\/em><\/p>\n 1.4.1. Sann Gud och sann m\u00e4nniska i en enda person (§ 10–11)<\/p>\n Efter att med n\u00e5gra bibelcitat ha bestyrkt att Kristus \u00e4r sann Gud l\u00e5ter Chydenius f\u00f6rst\u00e5 att han inte ser n\u00e5gon orsak att uppeh\u00e5lla sina \u00e5h\u00f6rare med denna bevisf\u00f6ring, eftersom ingen av dem torde dra den saken i tvivelsm\u00e5l. Han ser desto st\u00f6rre orsak att f\u00f6rklara Jesu m\u00e4nskliga natur (”mandom”), d.v.s. att Guds Son ocks\u00e5 var sann m\u00e4nniska, dock en s\u00e5dan som var utan synd. H\u00e4r tar han klart avst\u00e5nd fr\u00e5n dogmhistoriens s\u00e5 kallade doketiska kristologi som undertrycker det kroppsliga hos Jesus. Han erk\u00e4nner att det \u00e4r sv\u00e5rt att utreda hur Jesu fullkomliga oskuld bevarades i avlelsen eftersom Guds ord inte uppenbarar n\u00e5got om den saken. Han g\u00e5r dock till n\u00e5gon del in i detta m\u00f6rka rum och f\u00f6rklarar att den heliga Anden vid Jesu avlelse nedsteg i jungfru Marias moderliv och genom sin underg\u00f6rande kraft renat och helgat de ”blodsdroppar” som skulle komma att bygga upp Fr\u00e4lsarens m\u00e4nskliga ”natur”. Den fulla inkarnationen kommer visserligen i kl\u00e4m n\u00e4r Chydenius utifr\u00e5n Jesu oskuld (med st\u00f6d i Joh 10:18) postulerar hans heliga kropps principiella ”od\u00f6dlighet”, dock s\u00e5 att det var Jesus sj\u00e4lv som hade makt att ge sitt liv om han sj\u00e4lv s\u00e5 ville. Denna position blev Chydenius tvungen att f\u00f6rtydliga l\u00e4ngre fram n\u00e4r han kom in p\u00e5 korsd\u00f6den och f\u00f6rsoningen. F\u00f6r f\u00f6rsoningsl\u00e4ran b\u00e4ddar han i alla fall med den ortodoxt renl\u00e4riga uppfattningen att Jesu m\u00e4nskliga natur (”mandom”, allt ifr\u00e5n inkarnationen, m\u00e5ste man tro, anm.) aldrig varit eller i evighet n\u00e5gonsin blir skild fr\u00e5n hans gudomliga natur (”gudom”). Av detta drar han slutsatsen att Jesu jordiska kropp var ett ”m\u00e4sterstycke” eftersom inget av synden f\u00f6rorsakat lyte kunde finnas i honom. Chydenius tycks vara medveten om att han med detta p\u00e5st\u00e5ende kan beskyllas f\u00f6r att betrakta Jesus som en p\u00e5 Palestinas v\u00e4gar kringvandrande ”gud”, d.v.s. ett syns\u00e4tt som under den unga kyrkans l\u00e4rostrider resulterade i den s.k. patripassianismen (tron att Fadern sj\u00e4lv led d\u00f6den). Han garderar sig med att betona Kristi persons enhet samt att ber\u00e4tta om de jordiska villkor som Jesus levde i, och fler garderingar anf\u00f6rs i f\u00f6ljande paragrafer.<\/p>\n Efter att helt i enlighet med det ovan n\u00e4mnda Chalcedon-konciliet ha konstaterat att den gudomliga och den m\u00e4nskliga naturen hos Jesus utg\u00f6r ”en enda person” (§ 11) st\u00e4ller han fr\u00e5gan p\u00e5 sin spets: b\u00f6r d\u00e5 denna person kallas ”gudomlig” eller ”m\u00e4nsklig”? Hans svar \u00e4r att det som skedde i inkarnationen inte var en f\u00f6rvandling utan en f\u00f6rening: den gudomliga naturens (”gudomens”) f\u00f6rening med den m\u00e4nskliga (”mandomen”). Hur denna f\u00f6rening skett f\u00f6rblir en djup hemlighet, n\u00e5gon sammanblandning \u00e4r det i alla fall inte fr\u00e5ga om utan de tv\u00e5 naturerna st\u00e5r bara i den allra n\u00e4rmaste ”gemenskap”. Jesu Kristi tv\u00e5 naturer kan hur som helst aldrig uppl\u00f6sas, eftersom han \u00e4r densamme ”i g\u00e5r och i dag och i evighet”. Att Jesus bevarat sin m\u00e4nskliga natur ocks\u00e5 i uppst\u00e5ndelsen och himmelsf\u00e4rden var en biblisk sanning ur vilken Chydenius i forts\u00e4ttningen kunde \u00f6sa rika budskap i denna predikan.<\/p>\n <\/p>\n 1.4.2. Jesu enhet med Gud och hans roll som ”medlare” (§ 12–13)<\/em><\/p>\n Efter att Chydenius slagit fast att vardera av Kristi tv\u00e5 naturer tar emot och antar den andra naturens egenskaper samt presenterat en rad bibelord som bestyrker detta drar han i § 12 slutsatsen att Fr\u00e4lsarens utgjutna blod var Guds eget blod (”Guda-blod”, Apg 20:28). Detta bildar utg\u00e5ngspunkten f\u00f6r hans presentation av den ortodoxa f\u00f6rsoningsl\u00e4ran i § 13, ett avsnitt som utg\u00f6r hela predikans centrum. Medlaren m\u00e5ste vara ”Gud och m\u00e4nniska” framh\u00e5ller han, och d\u00e4rmed ansluter han sig i sak till det ber\u00f6mda svar som Anselm av Canterbury (d\u00f6d 1109) gav p\u00e5 fr\u00e5gan varf\u00f6r Gud m\u00e5ste bli m\u00e4nniska (Cur Deus homo?<\/em>): Han m\u00e5ste vara Gud<\/em> f\u00f6r att kunna f\u00f6rsona hela m\u00e4nniskosl\u00e4ktet och m\u00e4nniska<\/em> f\u00f6r att kunna ta sig an m\u00e4nniskans sak och vara hennes broder och f\u00f6rsvarare. Det som komplicerar resonemanget \u00e4r att Chydenius anpassar det till sin antropologi d\u00e4r m\u00e4nniskan best\u00e5r av tv\u00e5 delar med en od\u00f6dlig sj\u00e4l och en d\u00f6dlig kropp, men i Jesu fall dock s\u00e5 att ocks\u00e5 kroppen p\u00e5 grund av syndfriheten \u00e4gde ”od\u00f6dlighet” (§ 10). D\u00e4rf\u00f6r kunde kroppen och sj\u00e4len i Jesu fall endast med sv\u00e5r sm\u00e4rta ”skiljas fr\u00e5n varandra”. Problemet tr\u00e4nger sig p\u00e5 n\u00e4r Chydenius senare ska tala om uppst\u00e5ndelsen som tenderar att bli en logisk n\u00f6dv\u00e4ndighet p\u00e5 grund av Jesu sj\u00e4ls od\u00f6dlighet och d\u00e4rf\u00f6r inte s\u00e5 starkt tr\u00e4der fram som den nya skapelsens utg\u00e5ngspunkt. Hur som helst kunde det bli en full f\u00f6rsoning p\u00e5 grund av att den gudomliga naturen s\u00e5 helt var f\u00f6renad med den m\u00e4nskliga i Kristi d\u00f6d p\u00e5 korset. D\u00e4rf\u00f6r kan det med r\u00e4tta heta att ”Gud var i Christo och f\u00f6rsonade verlden med sig sjelf” (2 Kor 5:19). I denna bibliskt grundade slutkommentar stod Chydenius stadigt bakom kristendomens och Skriftens mest centrala budskap.<\/p>\n <\/p>\n 2. Jesu tre \u00e4mbeten (§ 14–23)<\/em><\/p>\n Den senare delen av Chydenius predikan best\u00e5r till stor del av en grundlig genomg\u00e5ng av Jesu tre \u00e4mbeten: det pr\u00e4sterliga, det profetiska och det konungsliga. Dessa presenteras inledningsvis i § 14, och den inneh\u00e5llsrika text som sedan f\u00f6ljer kommenteras h\u00e4r endast kortfattat.<\/p>\n <\/p>\n 2.1. Jesu \u00f6verstepr\u00e4sterliga ”f\u00f6rsonings\u00e4mbete” (§ 15–18)<\/em><\/p>\n Den ovan n\u00e4mnda anselmska f\u00f6rsoningsl\u00e4ran r\u00f6r sig i r\u00e4tt stor utstr\u00e4ckning inom den romerska r\u00e4ttsordningens ramar och det som ganska tydligt tr\u00e4der fram ocks\u00e5 h\u00e4r, liksom i predikan \u00f6ver f\u00f6rsta trosartikeln, \u00e4r lagens f\u00f6rblivande dominans. Det som d\u00e5 framst\u00e5r som ”evangelium” \u00e4r att Jesus f\u00f6r m\u00e4nniskans skull har h\u00e5llit och uppfyllt lagen och \u00e4ven lidit det straff som Guds lag kr\u00e4ver. Sedan finns det i himlen ett vilande kapital kallat ”Kristi r\u00e4ttf\u00e4rdighet” som det g\u00e4ller f\u00f6r m\u00e4nniskan att till\u00e4gna sig inom ramen f\u00f6r fr\u00e4lsningsordningen. F\u00f6rsoningen \u00e4r d\u00e5 n\u00e5got som Sonen framb\u00e4r till Fadern och dess effekt \u00e4r att den m\u00e4nniska som i tron har ikl\u00e4tt sig Kristi r\u00e4ttf\u00e4rdighet blir i st\u00e5nd att av villigt hj\u00e4rta leva enligt lagens bud. D\u00e4rf\u00f6r kan Chydenius inledningsvis i § 15 sl\u00e5 fast att den av Kristus givna f\u00f6rsoningen inte \u00e4r stridande emot Guds egenskaper, f\u00f6rnuftet eller en r\u00e4tt sedlighet (”sedol\u00e4ra”).<\/p>\n I sin h\u00e4mnande r\u00e4ttf\u00e4rdighet utkr\u00e4vde Gud hela det grymma straffet (”til yttersta sk\u00e4rfven”) av Kristus, ”v\u00e5r dyre L\u00f6ftesman”. Detta var dock n\u00e5got som Jesus gjorde i sin outgrundliga k\u00e4rlek till syndarna och denna hans k\u00e4rlek drar dem in i b\u00e4ttringsordningen d\u00e4r de f\u00e5r krafter att ”ut\u00f6fva dygden”. Bakgrunden till Jesu \u00f6verstepr\u00e4sterliga g\u00e4rning ligger i Gamla testamentets f\u00f6rebild (§ 16), och v\u00e4gen att bli delaktig av f\u00f6rsoningen finner Chydenius vara b\u00e4st framst\u00e4lld i Martin Luthers f\u00f6rklaring till andra trosartikeln i Lilla katekesen<\/em>. Denna f\u00f6rklaring ligger sedan till grund f\u00f6r de f\u00f6ljande paragraferna (§ 17–18) d\u00e4r han dels utl\u00e4gger den lutherskt-ortodoxa f\u00f6rsoningsl\u00e4ran och dels med sin omfattande bibelkunskap visar hur starkt st\u00f6d den har i Bibeln. Framst\u00e4llningen \u00e4r h\u00e4r kryddad med direkta tilltal till \u00e5h\u00f6rarna som bevekas att g\u00e5 in i den ”ordning” d\u00e4r man blir delaktig av f\u00f6rsoningen. Fr\u00e4lsarens f\u00f6rb\u00f6n som m\u00e4nniskans f\u00f6rsvarare i himlen framtr\u00e4der h\u00e4r som det som ytterst f\u00f6renar henne med den f\u00f6rv\u00e4rvade f\u00f6rsoningen. Som redan n\u00e4mndes tr\u00e4der den fram som ett himmelskt kapital som ska \u00f6verf\u00f6ras p\u00e5 den troende inom ramen f\u00f6r fr\u00e4lsningsordningen (§ 18b). Bibelns direkta koppling mellan f\u00f6rsoningen och f\u00f6rl\u00e5telsen (allt ifr\u00e5n 3 Mos 4) kommer inte s\u00e5 starkt fram i detta sammanhang.<\/p>\n <\/p>\n 2.2. Jesu profetiska l\u00e4ro\u00e4mbete (§ 19–21)<\/em><\/p>\n N\u00e4r man tar del av evangeliernas ber\u00e4ttelser om vad Jesus gjorde och l\u00e4rde blir man enligt Chydenius \u00f6vertygad om att han \u00e4r den av Gamla testamentet utlovade ”profeten” (§ 19). Utg\u00e5ende fr\u00e5n sin k\u00e4nnedom om Bibelns grundspr\u00e5k kan han ber\u00e4tta att en profet b\u00e5de i grekiskan och i hebreiskan betecknar en person som f\u00f6rkunnar n\u00e5got i en annans st\u00e4lle och \u00e4r dess ”tolk” (§ 20). I Jesu fall framtr\u00e4der hans \u00e4mbete prim\u00e4rt som ett l\u00e4ro\u00e4mbete och i anslutning till ett k\u00e4rt tema i pietismens predikotradition betonar Chydenius att Jesu l\u00e4ra inneh\u00e5ller en uppenbarelse om ”alt Guds r\u00e5d om v\u00e5r salighet”. Man kan h\u00e4r t\u00e4nka p\u00e5 Rambachs ber\u00f6mda predikosamling Der Rath Gottes von der Seligkeit der Menschen<\/em> (1732). Chydenius f\u00f6r allts\u00e5 l\u00e4saren eller \u00e5h\u00f6raren tillbaka till den egocentriskt orienterade kristendomsuppfattningen, och det som erbjuds som ”evangelium” \u00e4r sj\u00e4lva salighetsordningen med dess troserbjudande. Men \u00e4ven om Jesu profetiska \u00e4mbete i h\u00f6gsta grad \u00e4r ”evangeliskt” utesluter det inte lagen vars ”hammare” \u00e4r lika n\u00f6dv\u00e4ndig f\u00f6r m\u00e4nniskans r\u00e4ddning som sj\u00e4lva fr\u00e4lsningsbudskapet. H\u00e4r g\u00e5r evangeliet hand i hand med den st\u00e4ndigt n\u00e4rvarande lagens s.k. andra bruk. Sitt profetiska l\u00e4ro\u00e4mbete f\u00f6rvaltade Jesus f\u00f6rst och fr\u00e4mst ”omedelbart” i egen person, men sedan ocks\u00e5 ”medelbart” genom alla sina ”tj\u00e4nare”. H\u00e4r f\u00e5r Chydenius tillf\u00e4lle att lyfta fram det pietistiska kravet p\u00e5 troende pr\u00e4ster som inte bara med hj\u00e4rta och mun framf\u00f6r sitt budskap utan som ocks\u00e5 bekr\u00e4ftar det med sin vandel. Enligt M\u00e4starens f\u00f6rebild skall man h\u00e5lla sin predikan med ”b\u00e5de hjerta och lefverne”.<\/p>\n <\/p>\n 2.3. Jesu konungsliga \u00e4mbete (§ 22–27)<\/em><\/p>\n Chydenius inleder detta avsnitt med att lova att i forts\u00e4ttningen fatta sig s\u00e5 kort som m\u00f6jligt. Men ocks\u00e5 genomg\u00e5ngen av Guds allmaktsrike samt Jesu konungsliga \u00e4mbete i hans n\u00e5derike och slutligen i h\u00e4rlighetens rike kr\u00e4ver m\u00e5nga rader. I kraftens eller allmaktens rike \u00e4r Kristus konung tillsammans med Fadern och den heliga Anden, medan n\u00e5deriket \u00e4r ett rike som han sj\u00e4lv har f\u00f6rv\u00e4rvat och d\u00e4r han tr\u00e4der fram som medlare och hj\u00e4lpare (§ 22). I detta rike \u00e4ger Kristus den lagstiftande makten med k\u00e4rleksbudet som det yppersta. Till detta \u00e4mbete h\u00f6r ocks\u00e5 domsr\u00e4tten samt r\u00e4tten att straffa och bel\u00f6na, n\u00e5got som p\u00e5 ett s\u00e4rskilt s\u00e4tt kommer till synes vid den yttersta domen. Chydenius viker inte av fr\u00e5n det samst\u00e4mmiga nytestamentliga budskapet att domen sker utg\u00e5ende fr\u00e5n m\u00e4nniskornas g\u00e4rningar. Utan denna domsmakt skulle Kristus f\u00f6rlora hela sin konungsliga myndighet. Hans spira skulle d\u00e5 med f\u00f6rakt trampas ned av rikets fiender, och hans lydiga unders\u00e5tar skulle sakna allt beskydd.<\/p>\n P\u00e5 denna punkt i sin predikan v\u00e4xlar Chydenius \u00f6ver till en evangelisk f\u00f6rkunnelse och lyfter fram Kristus som den gode herden som b\u00e4r det ena f\u00f6rlorade f\u00e5ret efter det andra till sin hjord. H\u00e4r befinner han sig vid hj\u00e4rtpunkten i den pietistiska v\u00e4ckelsens angel\u00e4genheter, och pl\u00f6tsligt \u00e4r det en starkt kristocentrisk f\u00f6rkunnelse som \u00e5h\u00f6rarna f\u00e5r ta del av p\u00e5 denna predikans v\u00e4g mot h\u00e4rlighetens rike d\u00e4r Kristus \u00e4ven till sin m\u00e4nskliga natur skall ”regera” tillsammans med Fader och den heliga Anden i all evighet.<\/p>\n Detta avsnitt avslutas med en skild exkurs om Jesu utblottning (”f\u00f6rnedring”) och upph\u00f6jelse d\u00e4r Chydenius kommer med vissa preciseringar (§ 24, 25 och 26). Denna r\u00e4tt l\u00e5nga ”till\u00e4ggspredikan” \u00e4r inte bara homiletiskt utan ocks\u00e5 teologiskt komplicerad p\u00e5 vissa st\u00e4llen.<\/p>\n I den bibel som Chydenius anv\u00e4nde st\u00e5r det i Fil 2:7 att Jesus Kristus ”f\u00f6rnedrade” sig sj\u00e4lv i samband med inkarnationen och detta st\u00e4ller till problem f\u00f6r honom. T.ex. Bibel 2000<\/em> \u00f6vers\u00e4tter ekénoosen<\/em> med ”avstod fr\u00e5n allt” och New Revised Standard Version<\/em> (1995) mest ordagrant ”emptied himself” och med s\u00e5dana \u00f6vers\u00e4ttningar hade Chydenius kanske befriats fr\u00e5n f\u00f6rs\u00f6ken att s\u00e5 att s\u00e4ga r\u00e4dda Guds \u00e4ra genom att beskriva en inkarnation med best\u00e4mda f\u00f6rbeh\u00e5ll. Nu f\u00f6rklarar Chydenius att det inte var den gudomliga naturen som ”f\u00f6rnedrades” utan den m\u00e4nskliga. Detta betyder d\u00e5 att sj\u00e4lva antagandet av m\u00e4nsklig natur (”mandoms anammelsen”) inte innebar n\u00e5gon ”f\u00f6rnedring”, ty om f\u00f6rnedrandet hade best\u00e5tt i antagandet av m\u00e4nsklig natur, s\u00e5 borde upph\u00f6jelsen i s\u00e5 fall ha best\u00e5tt i ett avl\u00e4ggande av denna natur. Enligt Chydenius var det framf\u00f6r allt sin gudomliga allmakt som Kristus avstod fr\u00e5n b\u00e5de i inkarnationen och s\u00e4rskilt i korslidandet. Med en s\u00e5dan position fj\u00e4rmade han sig fr\u00e5n tanken att Guds allmakt prim\u00e4rt \u00e4r hans k\u00e4rleks allmakt (Gud \u00e4r k\u00e4rlek) och att den gudomliga allmakten ut\u00f6vades allra mest n\u00e4r Sonen f\u00f6rst ”avstod fr\u00e5n allt” och sedan led och dog och gav sitt liv.<\/p>\n Ocks\u00e5 i synen p\u00e5 Kristi uppst\u00e5ndelse sl\u00e5r Chydenius vakt om det som kunde kallas ”\u00e4rans allmakt”. Jesu uppst\u00e5ndelse blir en n\u00f6dv\u00e4ndighet p\u00e5 grund av hans inneboende kvaliteter. Uppst\u00e5ndelsen blir f\u00f6r Chydenius n\u00e5got som ”m\u00e5ste” ske och best\u00e5r i att Kristus p\u00e5 ett fullkomligt s\u00e4tt tar alla gudomliga egenskaper och f\u00f6rm\u00e5ner i bruk och samtidigt l\u00e4gger bort alla m\u00e4nskliga svagheter. Det som allts\u00e5 inte betonas \u00e4r att uppv\u00e4ckandet av Kristus \u00e4r Guds iscens\u00e4ttande av den nya skapelsen. Antropologin (med sj\u00e4lens od\u00f6dlighet) och gudsbilden (med starkt betonande av ”\u00e4rans allmakt”) samt synen p\u00e5 lagens varaktiga dominans st\u00e4llde sig h\u00e4r i v\u00e4gen. Hur som helst betonar Chydenius i en sammanfattande kommentar att Kristi uppst\u00e5ndelse \u00e4r den st\u00f6rsta artikeln i kyrkans trosbek\u00e4nnelse. Ty om den st\u00e5r, s\u00e5 st\u00e5r grunden bergfast och or\u00f6rlig, men faller den s\u00e5 ”ramlar” ocks\u00e5 salighetsbyggnaden ”\u00f6fver \u00e4nda”.<\/p>\n <\/p>\n 3. Applikationen med ”bestormning” av de oomv\u00e4nda och tilltal till de v\u00e4ckta och troende (§ 28–29)<\/em><\/p>\n Erik Pontoppidan ger i den av Chydenius anv\u00e4nda Collegium Pastorale Practicum<\/em> (1757, h\u00e4r citerad enligt en svensk \u00f6vers\u00e4ttning fr\u00e5n 1766) f\u00f6ljande r\u00e5d n\u00e4r det g\u00e4ller ordets applikation till de oomv\u00e4nda: ”Likasom en fiende f\u00f6rst insp\u00e4rrar den bel\u00e4grade staden, och nalkas densamma, i det han sakteligen flyttar sin linje, men d\u00e4rp\u00e5 l\u00f6per storm och tvingar staden att gifva sig; \u00e4vens\u00e5 m\u00e5ste en predikant, genom f\u00f6rst\u00e5ndets utanverk bana v\u00e4g att bestorma viljan och sj\u00e4lva hj\u00e4rtat.” I den avslutande applikationen till de oomv\u00e4nda (§ 28) framtr\u00e4der denna ”bestormning” mycket tydligt. D\u00e4refter f\u00f6ljer helt i enlighet med pietismens predikometod ett avslutande tilltal till de v\u00e4ckta eller de som \u00e4r svaga i sin tro och de uppmanas att bli Jesu ”trogne l\u00e4rjungar” och att beslutsamt bek\u00e4nna sin tro p\u00e5 hans f\u00f6rsoning. Pietistiskt \u00e4r ocks\u00e5 att dessa d\u00e4rvid h\u00e4nvisas till ”n\u00e5denes ordning” som \u00e4r den enda v\u00e4g som f\u00f6r till himlen.<\/p>\n Erik Vikstr\u00f6m<\/p>\n <\/p>","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Som utg\u00e5ngspunkt f\u00f6r exordiet (§ 1–6) har Anders Chydenius valt orden i […]<\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[26],"tags":[],"acf":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2161"}],"collection":[{"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2161"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2161\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4120,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2161\/revisions\/4120"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2161"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2161"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2161"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}