<\/p>\n
Anders Chydenius utg\u00e5r i exordiet (§ 1–7) fr\u00e5n aposteln Paulus ord i 2 Tim 1:12 ”Jag vet p\u00e5 vem jag tror …”<\/em> och l\u00e5ter strax fr\u00e5n b\u00f6rjan (§ 2) f\u00f6rst\u00e5 att den kristna tron g\u00e4ller hela Treenigheten med dess tre ”personer”. Detta trinitariska grepp sl\u00e4pps aldrig i de tre predikningarna \u00f6ver trosbek\u00e4nnelsen och inte ens i denna predikan \u00f6ver f\u00f6rsta trosartikeln. Detta \u00e4r anm\u00e4rkningsv\u00e4rt, f\u00f6r det hade kunnat ligga n\u00e4ra till hands att med tanke p\u00e5 upplysningstidens framv\u00e4xande deism<\/em> (allm\u00e4nna och opersonliga gudstro) utg\u00e5 fr\u00e5n en avl\u00e4gsen och icke-trinitarisk skapargud som sedan har Sonen och Anden endast som sina uppenbarelseformer. Genom att redan i exordiet och sedan l\u00e4ngre fram i predikan (speciellt § 13–17) s\u00e5 starkt h\u00e5lla ihop Gudomens tre ”personer” undvek Chydenius att renodla monoteismen p\u00e5 ett s\u00e5dant s\u00e4tt att det specifikt kristna i den kristna tron hamnade i kl\u00e4m.<\/p>\n Det man f\u00e4ster sig vid redan i exordiet \u00e4r att Chydenius i denna predikan i h\u00f6gre grad \u00e4n i de andra v\u00e4nder sig till den ogudaktiga hopen av m\u00e4nniskor, d.v.s. just till dem som bara har en allm\u00e4n gudstro. Han ger en ganska m\u00f6rk bild av sin samtids f\u00f6rfallna kristenhet och l\u00e5ter f\u00f6rst\u00e5 hur viktigt det \u00e4r med den levande tron. Chydenius till\u00e5ter sig ocks\u00e5 en viss kritik av den apostoliska trosbek\u00e4nnelsen eftersom den saknar m\u00e5nga av den kristna l\u00e4rans grundl\u00e4ggande artiklar som f\u00f6rsoningen, tron och sakramenten (§ 6), d.v.s. s\u00e5dant som var s\u00e4rskilt viktigt f\u00f6r ortodoxin och pietismen. H\u00e4r skymtar ocks\u00e5 ett annat av ortodoxins och pietismens k\u00e4nnetecken fram: lagens f\u00f6rblivande dominans – tron tj\u00e4nar till att ge f\u00f6rm\u00e5ga att iaktta det som lagen (budorden) kr\u00e4ver (§ 7).<\/p>\n Som tema f\u00f6r predikan \u00f6ver den f\u00f6rsta artikeln anges ”Guds stora v\u00e4lg\u00e4rningar” och detta tema behandlas sedan i tre huvudavdelningar: v\u00e4lg\u00e4rningarnas ursprung, Guds v\u00e4lg\u00e4rningar och vad v\u00e4lg\u00e4rningarna f\u00f6rbinder m\u00e4nniskorna till.<\/p>\n <\/p>\n 1. V\u00e4lg\u00e4rningarnas ursprung: m\u00e4nniskornas V\u00e4lg\u00f6rare<\/em><\/p>\n 1.1. Finns det en Gud? (§ 8–12)<\/em><\/p>\n N\u00e4r det g\u00e4ller att finna ett svar p\u00e5 fr\u00e5gan om Guds existens s\u00e4ger sig Chydenius \u00f6ppna tv\u00e5 b\u00f6cker: naturens bok och uppenbarelsens bok. N\u00e4r han i § 9 blickar in i naturens bok kan han argumentera f\u00f6r att det finns en orsak till allt som existerar, och eftersom ingen varelse kan skapa sig sj\u00e4lv m\u00e5ste orsaken s\u00f6kas utanf\u00f6r dessa ting. P\u00e5 detta s\u00e4tt kommer han fram till en f\u00f6rsta orsak till allt som finns, n\u00e4mligen Gud. Efter detta rationella gudsbevis r\u00e4knar Chydenius upp n\u00e5gra av Guds egenskaper vilka ocks\u00e5 rationellt kan bevisas: Guds allvishet och allvetande, Guds allmakt och Guds allgodhet. Enligt Chydenius \u00e4r det bara of\u00f6rnuftiga ”vildar” som inte inser detta.<\/p>\n Uppenbarelsens bok, den heliga Skrift, som Chydenius \u00f6ppnar i § 10 och 11 bestyrker allt det som kan utl\u00e4sas ur naturens bok, dock s\u00e5 att allting h\u00e4r \u00e4r mycket klarare. B\u00e5de Guds existens och Guds egenskaper bestyrks med talrika bibelord, och det som nu kommer till och som Bibeln uppenbarar f\u00f6r m\u00e4nniskan \u00e4r Guds sannf\u00e4rdighet, trofasthet, helighet, r\u00e4ttf\u00e4rdighet, k\u00e4rlek och barmh\u00e4rtighet.<\/p>\n Enligt det ortodoxa l\u00e4rosystemet \u00e4r en best\u00e4md kunskap (notitia<\/em>) den f\u00f6rsta delen av tron och det g\u00e4ller att r\u00e4tt anv\u00e4nda den kunskap som man kan till\u00e4gna sig om man ska komma in p\u00e5 fr\u00e4lsningens v\u00e4g. Efter sin ovan n\u00e4mnda bevisf\u00f6ring kan Chydenius d\u00e4rf\u00f6r utmana alla ogudaktiga som inte erk\u00e4nner allt detta (§ 12). Gudsf\u00f6rnekelsen tr\u00e4der nu fram som d\u00e5rskap, mindre vetande, olydnad, lastbarhet, barbari och till och med som djuriskhet.<\/p>\n <\/p>\n 1.2. Tre personer i Gudomen (§ 13–17)<\/em><\/p>\n N\u00e4r Chydenius i § 13 inleder betraktelsen av Gudomens tre personer \u00e4r han m\u00e5n om att betona b\u00e5de Gudomens enhet och personernas \u00e5tskildhet. Han anf\u00f6r en rad gammaltestamentliga utsagor som signalerar en m\u00e5ngfald i Gudomen och anf\u00f6r de viktigaste nytestamentliga bibelorden som st\u00f6der l\u00e4ran om Treenigheten. Detta \u00e4r enligt Chydenius dock en hemlighet som man bara ser en glimt av. Det \u00e4r framf\u00f6r allt f\u00f6r att m\u00e4nniskan ska f\u00f6rst\u00e5 f\u00f6rsoningen med den andra personens (Sonens) m\u00e4nniskoblivande samt Andens verk i omv\u00e4ndelsen som Gud har uppenbarat sin treenighet f\u00f6r henne (§ 15). Till uppenbarelsen h\u00f6r ocks\u00e5 att Guds aktivitet ibland tillskrivs \u00e4n den ena och \u00e4n den andra personen i Gudomen, att ibland alla tre n\u00e4mns tillsammans och att ibland n\u00e5got s\u00e4gs om en person som inte kan s\u00e4gas om de andra. Till det sist n\u00e4mnda h\u00f6r att Sonen av evighet \u00e4r f\u00f6dd av Fadern och att Anden utg\u00e5r av Fadern och Sonen. H\u00e4r r\u00f6r man enligt Chydenius dock vid s\u00e5dant som \u00e4ven de l\u00e4rdaste teologer m\u00e5ste avst\u00e5 fr\u00e5n att uttala sig om.<\/p>\n <\/p>\n 2. Guds v\u00e4lg\u00e4rningar<\/em><\/p>\n 2.1. Skapelsen (§ 18–23)<\/em><\/p>\n I Martin Luthers f\u00f6rklaring till den f\u00f6rsta trosartikeln hittar Chydenius Guds fyra v\u00e4lg\u00e4rningar: skapelsen, uppeh\u00e5llelsen, f\u00f6rs\u00f6rjandet samt beskyddandet, och han till\u00e4gger en femte: att Gud f\u00f6r m\u00e4nniskans salighets skull har utgivit sin k\u00e4re Son.<\/p>\n Den detaljrika utl\u00e4ggningen om skapelsen utg\u00f6r hela predikans centrum. H\u00e4r lyfter Chydenius \u00e5ter fram hur alla tre personerna i Gudomen \u00e4r involverade i skapelsen (§ 19). Han erk\u00e4nner \u00e5 ena sidan att m\u00e4nniskan inte kan veta tidpunkten n\u00e4r skapelsen ur intet har \u00e4gt rum, men med st\u00f6d i Bibeln visar han att \u00e5tminstone v\u00e4rldens \u00e5lder med n\u00e5gorlunda visshet kan best\u00e4mmas. Den n\u00e4rmar sig 6 000 \u00e5r, eller \u00e4nnu mer exakt ”5 781 \u00e5r eller d\u00e4romkring” (§ 20). Att v\u00e4rldens skapelse har skett p\u00e5 sex dagar l\u00e4ser han ocks\u00e5 bokstavligt, och n\u00e4r han beskriver vad som skedde under de olika skapelsedagarna reflekterar han den bibelf\u00f6rst\u00e5else som var en sj\u00e4lvklarhet \u00e4nnu p\u00e5 hans tid ocks\u00e5 i l\u00e4rda kretsar. Att ocks\u00e5 \u00e4nglarna skapades under dessa dagar m\u00e5ste man enligt Chydenius r\u00e4kna med, men fr\u00e5gan om vilken dag l\u00e4mnar han \u00f6ppen.<\/p>\n Luthers f\u00f6rklaring att Gud har skapat ”mig” och gett mig ”kropp och sj\u00e4l” m.m. ger Chydenius anledning att presentera den antropologi som ligger till grund f\u00f6r framst\u00e4llningen ocks\u00e5 i predikningarna \u00f6ver andra och tredje trosartikeln (§ 21–22). Kroppen kunde Gud skapa av jordens stoft medan sj\u00e4len har ett ”h\u00f6gre ursprung” och m\u00e5ste skapas p\u00e5 ett nytt och annorlunda s\u00e4tt. Kroppen representerar allt det yttre och lekamliga medan sj\u00e4len st\u00e5r f\u00f6r f\u00f6rst\u00e5ndet, viljan och minnet. F\u00f6re syndafallet fanns Guds avbild i allt detta, och om inget syndafall hade \u00e4gt rum hade m\u00e4nniskan utan kroppslig d\u00f6d f\u00e5tt flytta till den himmelska gl\u00e4djen och till det rike som enligt Matt 25:34 har v\u00e4ntat dem sedan v\u00e4rldens skapelse. Men genom syndafallet har allt detta g\u00e5tt f\u00f6rlorat och kroppen \u00e4r en ”vandrande d\u00f6dsskugga”. Men syftem\u00e5let med skapelsen har inte tagits tillbaka. Det \u00e4r att Gud ska bli \u00e4rad och hans namn f\u00f6rh\u00e4rligat genom hans skapade verk. Och h\u00e4r har m\u00e4nniskan alltj\u00e4mt en s\u00e4rskild roll: det \u00e4r genom henne som hela skapelsens v\u00e4lluktande r\u00f6koffer ska b\u00e4ras fram till v\u00e4rldens Skapare (§ 23).<\/p>\n <\/p>\n 2.2. Uppeh\u00e5llelsen, f\u00f6rs\u00f6rjandet och beskyddandet (§ 24–29)<\/em><\/p>\n Med st\u00f6d av Luthers f\u00f6rklaring i katekesen om att Gud uppeh\u00e5ller allt eller h\u00e5ller allt vid makt tar Chydenius avst\u00e5nd fr\u00e5n den tidigare n\u00e4mnda deismen<\/em> enligt vilken Gud visserligen har skapat allt och l\u00e5ter allt ske enligt naturens lagar men sj\u00e4lv h\u00e5ller sig p\u00e5 avst\u00e5nd utan att gripa in. Med st\u00f6d i Apg 17:27–28 betonas nu att Gud inte f\u00e5r betraktas som bara en ”\u00e5sk\u00e5dare”, utan han \u00e4r den som oavbrutet \u00e4r verksam och hela tiden n\u00e4rvarande (§ 24). Hit h\u00f6r ocks\u00e5 f\u00f6rs\u00f6rjandets eller f\u00f6rsynens under, detta att allt skapat best\u00e5r och framf\u00f6r allt att m\u00e4nniskorna som hela tiden arbetar p\u00e5 sin egen underg\u00e5ng dock best\u00e5r ocks\u00e5 de. Allt detta bevisar att det finns en allsm\u00e4ktig hand som h\u00e5ller i styret (§ 25). Detta beskydd och denna f\u00f6rsyn g\u00e4ller allt som Gud har skapat, ocks\u00e5 de onda och de or\u00e4ttf\u00e4rdiga \u00f6ver vilka Gud l\u00e5ter solen lysa och regnen falla. Men alldeles s\u00e4rskilt b\u00e4r Gud omsorg om sina egna barn som f\u00e5tt del av r\u00e4ttf\u00e4rdigg\u00f6relsen. Ocks\u00e5 Gamla testamentets fromma fick del av ett liknande beskydd (§ 26–27).<\/p>\n Men hur ska man d\u00e5 f\u00f6rklara att ocks\u00e5 Guds barn f\u00e5r m\u00f6ta s\u00e5 mycket ont med b\u00e5de pl\u00e5gor och olyckor? Chydenius ger ganska mycket utrymme \u00e5t att besvara denna djupt existentiella fr\u00e5ga (§ 28). H\u00e4r pekar han p\u00e5 Guds faderliga aga och fostran samt p\u00e5 att mycket ont inte kommer fr\u00e5n Gud men att Gud kan till\u00e5ta det onda att ske. Men h\u00e4r finns ocks\u00e5 en av de punkter d\u00e4r Chydenius med sitt upplysta f\u00f6rnuft tenderar att tr\u00e4nga in i s\u00e5dant som h\u00f6r till Guds hemligheter och d\u00e4r alltf\u00f6r tydligt f\u00f6rklarande kan skapa nya problem. Psaltarens kraftiga protester mot Guds handlande f\u00e5r inget rum i denna framst\u00e4llning, utan budskapet blir att man ska ha ett barns undergivenhet under Guds n\u00e5diga tuktan och att man ur Guds hand ska ta emot b\u00e5de lycka och olycka, b\u00e5de medg\u00e5ng och motg\u00e5ng. Detta l\u00e5ter fatalistiskt, men kan \u00e4ven vara uttryck f\u00f6r en mycket stark och djup gudstro som ser ocks\u00e5 de allra sv\u00e5raste bedr\u00f6velser komma ”ifr\u00e5n en k\u00e4r fader”. Det \u00e4r mycket m\u00f6jligt att Chydenius h\u00e4r talar utg\u00e5ende fr\u00e5n de pr\u00f6vningar och besvikelser som han sj\u00e4lv hade f\u00e5tt m\u00f6ta i livet. Ocks\u00e5 i pr\u00f6vningarna f\u00e5r man enligt Chydenius r\u00e4kna med den fj\u00e4rde v\u00e4lg\u00e4rningen som Luther r\u00e4knar upp i katekesf\u00f6rklaringen: beskyddandet. Allt skulle bli f\u00f6rlorat och f\u00f6rst\u00f6rt om inte en allsm\u00e4ktig hand beskyddade sina h\u00e4nders verk (§ 29).<\/p>\n <\/p>\n 2.3. Utgivandet av Sonen (§ 30–32)<\/em><\/p>\n Det \u00e4r anm\u00e4rkningsv\u00e4rt att Chydenius mitt i framst\u00e4llningen \u00f6ver den f\u00f6rsta trosartikeln har ett l\u00e5ngt avsnitt som handlar om hur skapelsens Gud och Fader som en femte och allra st\u00f6rsta v\u00e4lg\u00e4rning har utgivit sin egen Son. Detta vittnar om en stark k\u00e4nsla f\u00f6r b\u00e5de Guds enhet och Guds treenighet. Han fr\u00e5gar f\u00f6rst efter orsaken till detta offer och finner ingen annan \u00e4n det som han kallar ”den Treenige Gudens k\u00e4rlek och eviga f\u00f6rbarmande” (§ 30). V\u00e4lg\u00e4rningen och g\u00e5van \u00e4r Jesus sj\u00e4lv, en g\u00e5va som m\u00e4nniskan b\u00f6r ta emot med djupaste v\u00f6rdnad och st\u00f6rsta gl\u00e4dje (§ 31). Den utlovades redan p\u00e5 syndafallets dag n\u00e4r l\u00f6ftet gavs om kvinnans s\u00e4d. L\u00f6ftet om Fr\u00e4lsaren f\u00f6rnyades f\u00f6r Abraham och patriarkerna. Kung David sj\u00f6ng p\u00e5 sin tid vackra s\u00e5nger om Messias ankomst. Profeterna beskrev den kommande Messias och hans liv och g\u00e4rningar s\u00e5 tydligt och angav dessutom s\u00e5 exakt det \u00e5rtal d\u00e5 han ska f\u00f6das att var och en som levde i uppm\u00e4rksamhet p\u00e5 Fr\u00e4lsarens tid borde enligt Chydenius ha k\u00e4nt igen honom. Han s\u00e4ger att tiden f\u00f6r Kristi ankomst var vid pass 4 000 \u00e5r efter v\u00e4rldens skapelse och ger sedan ett kort sammandrag av inneh\u00e5llet i den andra trosartikeln (§ 32).<\/p>\n <\/p>\n 3. Vad v\u00e4lg\u00e4rningarna f\u00f6rbinder m\u00e4nniskorna till<\/em><\/p>\n 3.1. Att lova honom (§ 33)<\/em><\/p>\n Till sist har Chydenius en utl\u00e4ggning om vad Guds v\u00e4lg\u00e4rningar enligt katekesen f\u00f6rbinder m\u00e4nniskan till: att tacka och lova honom, tj\u00e4na honom och vara honom lydig. Guds lov, som Chydenius b\u00f6rjar med, f\u00f6ruts\u00e4tter enligt honom tre aktiviteter. Det f\u00f6rsta \u00e4r att betrakta Guds underbara verk i naturen som \u00e4r en ”\u00f6ppen bok” f\u00f6r alla som anv\u00e4nder sitt f\u00f6rnuft. Det andra \u00e4r att anv\u00e4nda naturen som en stege f\u00f6r att, efter hand, uppn\u00e5 en – som Chydenius s\u00e4ger p\u00e5 augustinskt s\u00e4tt – ”salig k\u00e4nnedom om sin Gud och M\u00e4stare”. Och det tredje \u00e4r att med David f\u00f6rkunna detta f\u00f6r andra.<\/p>\n <\/p>\n 3.2. Att tacka honom (§ 34)<\/em><\/p>\n Chydenius begr\u00e4nsar sig h\u00e4r till de tacks\u00e4gelse\u00e4mnen som h\u00f6r till den f\u00f6rsta trosartikeln och r\u00e4knar d\u00e5 upp tre angel\u00e4genheter. Det f\u00f6rsta \u00e4r att tacka Gud f\u00f6r alla de v\u00e4lg\u00e4rningar som blivit mer i detalj beskrivna i den tidigare framst\u00e4llningen. Det andra \u00e4r att uppriktigt erk\u00e4nna sin egen ov\u00e4rdighet, och det tredje \u00e4r att l\u00e5ta ett tackoffer stiga upp fr\u00e5n ett av tacksamhet uppv\u00e4rmt hj\u00e4rta. Man har d\u00e5 en eld inom sig som inte kan d\u00f6ljas av n\u00e5got. Gl\u00e4djen lyser fram i allt som man g\u00f6r och framf\u00f6r allt tr\u00e4nger denna l\u00e5ga ut genom munnen som b\u00f6rjar tacka och lova.<\/p>\n <\/p>\n 3.3. Att tj\u00e4na och lyda honom (§ 35)<\/em><\/p>\n Chydenius tycks vara medveten om Martin Luthers konstaterande i Stora katekesen<\/em> att m\u00e4nniskan av naturen alltid vill ge n\u00e5got \u00e5t Gud. Han skriver n\u00e4mligen i sin predikan att m\u00e4nniskorna i alla tider har velat uppr\u00e4tta en gudtj\u00e4nst ”efter eget tycke” f\u00f6r att s\u00e5 behaga Gud. Tydligen har han de katolska l\u00e4nderna i \u00e5tanke n\u00e4r han i detta sammanhang s\u00e4ger att det \u00e4nnu ”i v\u00e5r tid” finns vidstr\u00e4ckta l\u00e4nder som b\u00e4r det kristna namnet men d\u00e4r man dyrkar Gud ”efter egna p\u00e5fund”. Det evangeliska alternativet \u00e4r enligt Chydenius att fr\u00e5n Guds heliga ord l\u00e4ra sig det r\u00e4tta s\u00e4ttet att tj\u00e4na Gud. Han t\u00e4nker d\u00e5 f\u00f6rst och fr\u00e4mst p\u00e5 lagens tv\u00e5 tavlor med deras bud och befallningar samt hot och l\u00f6ften. Dessa blir dock bara d\u00f6da bokst\u00e4ver om man inte genom en ”i r\u00e4tt ordning” erfaren uppv\u00e4ckelse f\u00e5tt ett f\u00f6r\u00e4ndrat och upplivat hj\u00e4rta.<\/p>\n F\u00f6r Chydenius r\u00e4cker det dock inte med att konstatera detta utan han uppst\u00e4ller \u00e4nnu fyra krav som lydnaden m\u00e5ste uppfylla f\u00f6r att vara av ett s\u00e5dant slag som behagar Gud: den b\u00f6r vara \u00e4kta (”oskrymtad”) och komma fr\u00e5n hj\u00e4rtat; den b\u00f6r vara spontan (”villig”) och otvungen; den b\u00f6r vara total (”oinskr\u00e4nkt”) och beakta allt vad Gud har befallt; och den b\u00f6r vara uth\u00e5llig (”best\u00e4ndig”), en s\u00e5dan som f\u00f6ljer av hela hj\u00e4rtats f\u00f6r\u00e4ndring i den nya f\u00f6delsen och inte best\u00e5r bara i en eller annan h\u00e4ftig sinnesr\u00f6relse.<\/p>\n \u00c4ven om spontanitet och frivillighet betonas blir ocks\u00e5 detta ett krav som l\u00e4ggs p\u00e5 \u00e5h\u00f6raren, och lagens p\u00e5bud om ”r\u00e4tt lydnad” \u00e4r i sista hand det avg\u00f6rande. D\u00e4rf\u00f6r avslutar Chydenius denna paragraf med att \u00e5 ena sidan betona vad som ”b\u00f6r” finnas hos de troende och \u00e5 andra sidan vad som ”m\u00e5ste” ske f\u00f6r att lydnaden ska h\u00e5llas vid liv.<\/p>\n <\/p>\n 4. Applikationen (§ 36–37)<\/p>\n Den avslutande applikationen inleds med en sammanfattning av de ”sanningar” som har presenterats i denna predikan, och h\u00e4r blir man \u00e5ter p\u00e5mind om detsamma som kunde konstateras i inledningen: att denna predikan prim\u00e4rt riktar sig till den oomv\u00e4nda och ogudaktiga hopen av m\u00e4nniskor. Dessa pressas till sist mot v\u00e4ggen med fr\u00e5gan om de i sina samveten kan g\u00e5 ed p\u00e5 att budskapet – s\u00e5 som Martin Luther avslutar sin f\u00f6rklaring – \u00e4r ”visserligen sant”. Ocks\u00e5 m\u00e5nga kristna g\u00f6r naturen till sin Gud. De \u00e4r ”djuriska” m\u00e4nniskor som fruktar f\u00f6r den Gud de inte tror p\u00e5 och b\u00e4var f\u00f6r den evighet som de f\u00f6rnekar. Chydenius blev k\u00e4nd bland annat f\u00f6r sin religi\u00f6sa tolerans, men h\u00e4r drar han fram de ”p\u00e5viska” som ett varnande exempel p\u00e5 s\u00e5dana som bara fordrar en blind munnens tro. Nu skulle det g\u00e4lla att ”strax” ta emot den tro som har \u00f6ppnats f\u00f6r \u00e5h\u00f6rarna i denna predikan (§ 36).<\/p>\n Till sist framst\u00e4lls en v\u00e4djan till \u00e5h\u00f6rarna att komma fram och l\u00e5ta den d\u00f6da tron genom Guds n\u00e5d f\u00e5 liv igen, och predikan avslutas med en l\u00e4ngre bek\u00e4nnelse- och \u00f6verl\u00e5telseb\u00f6n som \u00e5h\u00f6rarna uppmanas att f\u00f6rena sig i (§ 37). P\u00e5 detta s\u00e4tt mynnar ocks\u00e5 Chydenius predikan \u00f6ver den f\u00f6rsta trosartikeln ut i ett starkt pietistiskt f\u00e4rgat omv\u00e4ndelsekrav.<\/p>\n Erik Vikstr\u00f6m<\/p>\n <\/p>","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Anders Chydenius utg\u00e5r i exordiet (§ 1–7) fr\u00e5n aposteln Paulus ord i […]<\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[26],"tags":[],"acf":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2128"}],"collection":[{"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2128"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2128\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4119,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2128\/revisions\/4119"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2128"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2128"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2128"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}