<\/p>\n
Tj\u00e4nsten som kyrkoherde i Gamlakarleby s\u00f6ktes \u00e5r 1769 f\u00f6rutom av Chydenius ocks\u00e5 av bland andra kyrkoherden i Kuusamo, Johan Kranck, som var en av Finlands mest betydande herrnhutare. Trots att domkapitlet i \u00c5bo placerade Kranck i f\u00f6rsta f\u00f6rslagsrum och Chydenius i tredje vann Chydenius en klar seger, vilket f\u00f6rorsakade en djup besvikelse bland herrnhutarna i regionen. De beskyllde Chydenius f\u00f6r att ha skaffat sig sitt f\u00f6rslagsrum med hj\u00e4lp av v\u00e4nner och mutor. Angreppen fortsatte ocks\u00e5 senare. Tidningen Stockholms Dageligt Godt<\/em> publicerade den 27 juli 1775 ett utdrag ur ett brev fr\u00e5n Gamlakarleby daterat den 18 maj.6 se s. 446–447 LINKKI<\/span><\/span> Ett kortare utdrag av brevet hade tidigare publicerats i Dagligt Allehanda<\/em> den 9 juni 1775. I utdraget ber\u00e4ttas om pigan Lisa p\u00e5 21 \u00e5r och flickan Anna p\u00e5 nio \u00e5r som b\u00f6rjat predika i Storkyro respektive Lillkyro i ett extatiskt tillst\u00e5nd ”p\u00e5 et r\u00e4tt Evangeliskt s\u00e4tt”. Den metoden var enligt brevskrivaren ”eljest h\u00e4r i landet helt fr\u00e4mmande” och pr\u00e4sterna beskylldes f\u00f6r att ”p\u00e5 alt upt\u00e4nkeligit, b\u00e5de groft och fint s\u00e4tt” f\u00f6rhindra och tysta ner alltsammans. Tor Krook har visat att tidningens f\u00f6rl\u00e4ggare Friedrich Kahl var en ivrig herrnhutare och angreppet p\u00e5 pr\u00e4sterskapet riktades inte minst mot Chydenius, eftersom brevet var avs\u00e4nt fr\u00e5n Gamlakarleby. Chydenius s\u00e5g sig tvungen att f\u00f6rsvara pr\u00e4sterskapet och sig sj\u00e4lv genom ett anomynt inl\u00e4gg som publicerades i tidningens nummer 78–80 den 23–25 oktober 1775. Han inleder med att konstatera att ett allm\u00e4nt angrepp mot ”Landets L\u00e4rare”, d.v.s. mot pr\u00e4sterna och deras predikos\u00e4tt, ledde till att Guds \u00e4ra f\u00f6rringades, \u00e4mbetsf\u00f6rvaltningen befl\u00e4ckades och bekymrade sj\u00e4lar st\u00f6rtades i villr\u00e5dighet d\u00e5 de inte visste vem de skulle s\u00e4tta tro till. Det r\u00e4tta s\u00e4ttet att bem\u00f6ta angreppet var inte att tvista om saken eller komma med h\u00e5rda beskyllningar utan att l\u00e4gga fram exempel p\u00e5 h\u00e5llna predikningar s\u00e5 att alla kunde f\u00e5 en m\u00f6jlighet att bed\u00f6ma om de var p\u00e5 ett r\u00e4tt s\u00e4tt evangeliska. Chydenius presenterar d\u00e4refter som ett f\u00f6rsta prov ett utf\u00f6rligt referat av den h\u00f6gm\u00e4ssopredikan som han h\u00f6ll i Gamlakarleby juldagen 1774. Han hoppades att l\u00e4sningen av den skulle tj\u00e4na till uppbyggelse s\u00e5som hans predikningar gjort inte bara i kyrkan ”under en allm\u00e4n N\u00e5de-r\u00f6relse” utan ocks\u00e5 vid de samlingar som h\u00f6lls i hans pr\u00e4stg\u00e5rd p\u00e5 s\u00f6ndagskv\u00e4llarna med hundratals m\u00e4nniskor n\u00e4rvarande. Predikan h\u00f6lls \u00f6ver \u00e4mnet ”i dag \u00e4r werldene salighet wederfaren” och bestod av tre delar: vilka som fick del av saligheten, vad den innebar och hur man skulle bli delaktig av den. I den f\u00f6rsta delen skildrade han i m\u00f6rka f\u00e4rger m\u00e4nniskans syndaf\u00f6rd\u00e4rv. Hela v\u00e4rlden var som ett hospital med m\u00e4nniskor besmittade med syndens spet\u00e4lska. Men Kristus hade tagit hela syndaskulden p\u00e5 sig genom sin d\u00f6d och d\u00e4rmed skapat ett n\u00e5dens rike d\u00e4r man kunde tv\u00e5 sig fri fr\u00e5n synden och bli viss om det eviga livet. F\u00f6r att man skulle f\u00e5 del av saligheten borde man enligt Chydenius vara stilla och betrakta sitt eget el\u00e4nde, s\u00f6ka upp sin Fr\u00e4lsare och be om n\u00e5d samt lova och prisa Gud f\u00f6r den f\u00f6rv\u00e4rvade saligheten. Predikan h\u00f6lls s\u00e5lunda i traditionell ortodox stil med klart pietistiska drag. Det som ur herrnhutisk synvinkel var problematiskt var att Chydenius uppeh\u00f6ll sig s\u00e5 mycket vid m\u00e4nniskans syndaf\u00f6rd\u00e4rv och betonade att hon skulle begrunda sitt el\u00e4nde i st\u00e4llet f\u00f6r att enligt herrnhutisk syn koncentrera all uppm\u00e4rksamhet till Jesu f\u00f6rsoningsg\u00e4rning och dess betydelse. Chydenius avslutar sitt referat med att konstatera att han hade h\u00e5llit flera predikningar i samma stil som han kunde publicera. Han betonar att hans kritiker haft flera tillf\u00e4llen att h\u00f6ra honom och se hur skriftskolbarnen i samband med konfirmationen under rop och t\u00e5rar gett uttryck f\u00f6r den ”Ewangeliska bedr\u00f6fwelse” som de befann sig i n\u00e4r de skulle f\u00f6rnya sitt dopf\u00f6rbund inf\u00f6r Herren.<\/p>\n Tidningens utgivare valde att i samma tidning kommentera Chydenius inl\u00e4gg i ett antal noter fr\u00e5n a till p. Han konstaterar att f\u00f6rfattaren inte h\u00f6rde till de pr\u00e4ster som ans\u00e5g att pigan Lisa och flickan Anna vara ”tokuga”, men f\u00f6rv\u00e5nar sig \u00e4nd\u00e5 \u00f6ver att han inte anv\u00e4nde sig av en mildare tolkning av inneh\u00e5llet i brevet. Om det var sant att man inte kunde d\u00f6ma ut alla f\u00f6rkunnare f\u00f6r att de inte anv\u00e4nde sig av den r\u00e4tta evangeliska metoden, s\u00e5 var det lika fel att av en enda predikan sluta sig till hurudana alla predikningar var. Slutsatsen ”a particulare ad universale” slog ofta fel. Om f\u00f6rfattaren \u00f6nskade publicera flera predikningar, s\u00e5 var man p\u00e5 tidningen nog beredd att ta emot dem under f\u00f6ruts\u00e4ttning att de st\u00e4mde \u00f6verens med Guds ord och tj\u00e4nade till n\u00e4stans f\u00f6rb\u00e4ttring. Strid och tvedr\u00e4kt var man inte intresserad av.<\/p>\n Fler predikningar av Chydenius publicerades inte i tidningen, vilket kan ha berott p\u00e5 att Kahl valde att inte ta in dem eller inte hann ta in dem. Tidningen drogs n\u00e4mligen in n\u00e4r f\u00f6rl\u00e4ggaren Kahl blev \u00e5talad f\u00f6r att ha publicerat ocensurerade uppsatser. D\u00e4remot hann tidningen publicera ett ing\u00e5ende anonymt angrepp p\u00e5 Chydenius i sex delartiklar under tiden 31 januari–6 februari 1776.7Eftersom Chydenius inte svarade sin kritiker har inte det anonyma inl\u00e4gget tagits med i ACSS. <\/span><\/span> Pentti Virrankoski f\u00f6rmodar att det var skeppsbyggm\u00e4staren och orgelbyggaren Anders Teliin i Gamlakarleby som var f\u00f6rfattaren. Teliin var en aktiv herrnhutare och stor beundrare av greve Nicolaus von Zinzendorf. Han hade studerat b\u00e5de vid akademin i \u00c5bo och vid Uppsala universitet och \u00e4gde ett stort bibliotek med verk p\u00e5 sju spr\u00e5k av bland andra Zinzendorf och Luther. I varje fall \u00e4gde artikelf\u00f6rfattaren stor kunskap om f\u00f6rh\u00e5llandena i Gamlakarleby, var teologiskt bildad och k\u00e4nde v\u00e4l till Chydenius. I den skarpt formulerade artikeln beskylls Chydenius utan namns n\u00e4mnande f\u00f6r att ha en helt annan uppfattning om det r\u00e4tta evangeliska l\u00e4ros\u00e4ttet \u00e4n vad v\u00e5r himmelske L\u00e4rare hade. D\u00e4refter utvecklas ”grunden til det r\u00e4tta Ewangeliska L\u00e4ros\u00e4ttet” med ledning av tolv bibelord av Jesus till sina l\u00e4rjungar. F\u00f6r varje bibelord f\u00f6ljer en utl\u00e4ggning av den l\u00e4rdom man kan dra av bibelordet och vilken till\u00e4mpning bibelordet kan ha p\u00e5 samtiden. F\u00f6ruts\u00e4ttningen f\u00f6r att man skall kunna predika r\u00e4tt \u00e4r enligt f\u00f6rfattaren att man \u00e4r p\u00e5nyttf\u00f6dd s\u00e5 att hj\u00e4rtat har ”underg\u00e5tt en salig f\u00f6r\u00e4ndring”. D\u00e4refter kan man tala med hj\u00e4rtats erfarenhet. Det gjorde inte samtidens ”sjelfl\u00e4rda och sjelfkloka L\u00e4rare” som var falska apostlar och bedr\u00e4gliga arbetare. En sann Jesu Kristi l\u00e4rare sysslade inte med v\u00e4rldsliga fr\u00e5gor och politik och s\u00f6kte inte v\u00e4rldsligt anseende. Udden var tydligt riktad mot Chydenius, i synnerhet som f\u00f6rfattaren ocks\u00e5 ankn\u00f6t till Chydenius exempel om skriftskolbarnens beteende och h\u00e4vdade att barnen ylade som hundar n\u00e4r de deltog i syndabek\u00e4nnelsen inf\u00f6r nattvardsg\u00e5ngen och gjorde det s\u00e5 h\u00f6gt att pr\u00e4stens r\u00f6st knappt h\u00f6rdes. Fast\u00e4n pr\u00e4sten blev offentligt f\u00f6rmanad av en kollega fortsatte han med seden att l\u00e5ta konfirmanderna yla och ropa under syndabek\u00e4nnelsen.<\/p>\n Chydenius bem\u00f6tte inte angreppet vilket kan ha berott p\u00e5 att tidningen upph\u00f6rde att komma ut eller p\u00e5 att han valde att inte debattera fr\u00e5gan. P\u00e5 det sistn\u00e4mnda tyder hans inledande ord om att han \u00f6verl\u00e4t \u00e5t l\u00e4sarna att bed\u00f6ma om hans predikos\u00e4tt var r\u00e4tt evangeliskt genom att publicera en predikan – inte att ”genom twister” f\u00f6rs\u00f6ka bem\u00f6ta angreppet r\u00f6rande pr\u00e4sternas renl\u00e4righet. Det ligger ocks\u00e5 i linje med tonen i hans brev till Anna Kristina Silahka8Svar till Anna Kristina Silahka<\/em><\/a><\/span><\/span> och med hans allm\u00e4nna linje i det religionsfrihetsmemorial som han skrev n\u00e5got \u00e5r senare.9se Koncept till Religionsfrihet<\/a>, <\/em>Manuskript till Religionsfrihet<\/a> och Religionsfrihet<\/a> <\/span><\/span> D\u00e4remot var han ocks\u00e5 i forts\u00e4ttningen trogen sin egen \u00f6vertygelse i sin politiska verksamhet och i de predikningar som han h\u00f6ll och publicerade. Det r\u00e4tta l\u00e4ros\u00e4ttet m\u00e5ste enligt Chydenius innefatta en f\u00f6rkunnelse av b\u00e5de lag och evangelium. Att enbart f\u00f6rkunna evangeliet som herrnhutarna gjorde ledde enligt hans uppfattning till att m\u00e4nniskan inte l\u00e4ngre k\u00e4mpade mot synden i sitt liv i relation till b\u00e5de Gud och m\u00e4nniskor, n\u00e5got som Chydenius betonade starkt inte minst i sina prisbel\u00f6nta f\u00f6rklaringar \u00f6ver de tio buden.<\/p>\n Gustav Bj\u00f6rkstrand<\/p>\n <\/p>\n Litteratur<\/p>\n Akiander, Matthias, Historiska upplysningar om religi\u00f6sa r\u00f6relserna i Finland i \u00e4ldre och senare tider<\/em>, 2. delen, Helsingfors: Kejserliga Alexanders-Universitetet 1858.<\/p>\n Krook, Tor, 1700-talets v\u00e4ckelser\u00f6relser i \u00d6sterbottens svenska f\u00f6rsamlingar<\/em>, Jakobstad: M\u00e4nniskov\u00e4nnens f\u00f6rlag 1928.<\/p>\n Krook, Tor, Anders Chydenius. Samh\u00e4llsreformator och f\u00f6rsamlingsherde<\/em>, Helsingfors: F\u00f6rbundets f\u00f6r svenskt f\u00f6rsamlingsarbete i Finland bokf\u00f6rlag 1952.<\/p>\n Krook, Tor, ”F\u00f6rsamling och pr\u00e4sterskap”, Karleby sockens historia I<\/em>, Karleby: Karleby sockens historiekommitte\u0301 1967, s. 187–300.<\/p>\n <\/p>","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Tj\u00e4nsten som kyrkoherde i Gamlakarleby s\u00f6ktes \u00e5r 1769 f\u00f6rutom av Chydenius ocks\u00e5 […]<\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[26],"tags":[],"acf":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2072"}],"collection":[{"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2072"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2072\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4106,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2072\/revisions\/4106"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2072"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2072"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2072"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\n\n