<\/p>\n
I sin elfte budordspredikan behandlar Chydenius det tionde budordet: Du skall inte ha beg\u00e4r till din n\u00e4stas hustru eller hans slav eller hans slavinna, hans oxe eller hans \u00e5sna eller n\u00e5got annat som tillh\u00f6r din n\u00e4sta<\/em>. Denna predikan \u00e4r en viktig del av hans presentation av den kristna sedel\u00e4ran. I inledningen sl\u00e5r han fast att m\u00e4nniskan \u00e4r f\u00f6rd\u00e4rvad och stapplar runt i en slags syndayrsel, t\u00f6rstande efter lycksaligheten, samtidigt som hon i sj\u00e4lva verket g\u00e5r rakt mot sin underg\u00e5ng. Denna beklagliga situation kan dock \u00e4ndras – m\u00e4nniskan har erbjudits hj\u00e4lp att hitta den sanna lycksaligheten – och Chydenius presenterar l\u00f6sningen p\u00e5 dilemmat i sin predikan. Han beskriver ocks\u00e5 varifr\u00e5n m\u00e4nniskans sj\u00e4lvdestruktivitet – arvsynden – h\u00e4rstammar och anvisar hur den ska bek\u00e4mpas. Han presenterar \u00e4ven en beskrivning av m\u00e4nniskans psykologi som en relation mellan hennes f\u00f6rnuft, k\u00e4nslor, beg\u00e4r och vilja. Predikan utg\u00f6r d\u00e4rmed en nyckel f\u00f6r f\u00f6rst\u00e5elsen av Chydenius m\u00e4nniskosyn och etikuppfattning.<\/p>\n Chydenius beskriver i predikans inledning lagen som en k\u00e4rleksg\u00e5va fr\u00e5n Gud till m\u00e4nniskan och som ett hj\u00e4lpmedel f\u00f6r att hon ska kunna bli lycksalig. Detta s\u00e4tt att behandla, beskriva och tolka lagen \u00e4r ett genomg\u00e5ende drag i Chydenius predikningar. Han \u00e5terknyter h\u00e4r till inneh\u00e5llet i sin f\u00f6rsta budordspredikan som inneh\u00e5ller en introduktion av sedelagen. D\u00e4r presenteras lagen som den enda v\u00e4gen till lycksalighet.<\/p>\n Lycksalighetsbegreppet \u00e4r \u00e5terkommande i Chydenius budordspredikningar. Begreppet har i den dogm- och kyrkohistoriska forskningen f\u00f6rknippats med 1700-talets upplysningsteologi. I utlysningen av den predikot\u00e4vling som Chydenius budordspredikningar skrevs till angavs \u00e4ven det initiativtagande teologiska s\u00e4llskapets syfte. Detta syfte var ”Guds \u00c4ras befr\u00e4mjande och Menniskors Lycksalighet”.4Stockholms L\u00e4rda Tidningar<\/em>, 18 maj 1780, nr 36, s. 290. <\/span><\/span> Denna syftesformulering illustrerar det genomslag som lycksalighetsbegreppet hade f\u00e5tt i det svenska teologiska t\u00e4nkandet under 1700-talet. Chydenius s\u00e4tt att bejaka egenk\u00e4rleken hade sin plats inom denna lycksalighetsl\u00e4ra.<\/p>\n De centrala begreppen i Chydenius framst\u00e4llning \u00e4r s\u00e5ledes lycksalighet<\/em> och Guds bel\u00e4te<\/em>. Mot dessa positiva begrepp st\u00e4ller Chydenius arvsynden. M\u00e4nniskan hade en g\u00e5ng haft den sanna lycksaligheten och varit Guds avbild. Allt hade spolierats p\u00e5 grund av m\u00e4nniskans svek mot Gud. Hon str\u00e4var dock fortfarande efter lycksalighet, men f\u00f6r att \u00e5terf\u00e5 den kr\u00e4vs ett \u00e5terskapande av den f\u00f6rlorade gudslikheten. M\u00e4nniskans v\u00e4g mot lycksalighet kan endast g\u00e5 via bek\u00e4mpandet av arvsynden.<\/p>\n Efter att i predikans f\u00f6rsta del ha definierat arvsynden som upphovet till alla syndfulla beg\u00e4r kan Chydenius dra slutsatsen att budet egentligen \u00e4r ett f\u00f6rbud mot arvsynden. P\u00e5 logisk v\u00e4g kan han sedan h\u00e4vda att det generella f\u00f6rbudet g\u00e4ller i alla delar och d\u00e4rmed f\u00f6rbjuds allt som han i sin predikan beskriver som uttryck f\u00f6r arvsynd.<\/p>\n En liknande man\u00f6ver sker i predikans tredje del. D\u00e4r diskuteras vad som befalls i budet och \u00e5terigen kan Chydenius p\u00e5 logisk v\u00e4g sluta sig till inneh\u00e5llet. Om f\u00f6rbudet utg\u00f6r ett allm\u00e4nt f\u00f6rbud mot arvsynd m\u00e5ste befallningen inneb\u00e4ra en uppmaning att m\u00e4nniskan ska bli den hon var f\u00f6re syndafallet. Detta bud ger d\u00e4rmed m\u00e4nniskan uppdraget att \u00e5terskapa gudsbel\u00e4tet<\/em>. V\u00e4gen till Gud g\u00e5r enligt Chydenius via kunskap och en nyriktad vilja. Att \u00e5teruppr\u00e4tta gudsbel\u00e4tet inneb\u00e4r \u00e4ven att inordna sig i de pliktordningar som f\u00f6reskrivs av den naturliga lagen. Det inneb\u00e4r samtidigt att \u00e5terst\u00e4lla det som g\u00e5tt snett genom Adam. Det handlar om att \u00e5terta den viktigaste m\u00e4nskliga egenskapen – att vara Guds avbild – Imago Dei<\/em>. Det tionde budet kommer s\u00e5ledes i Chydenius uttolkning att handla om hur m\u00e4nniskan ska \u00e5terskapa gudsbel\u00e4tet och n\u00e5 lycksaligheten genom att ta strid mot beg\u00e4relsen<\/em> – b\u00f6jelsen – mot det onda.<\/p>\n I predikans f\u00f6rsta del behandlar Chydenius arvsyndens inneh\u00e5ll, ursprung och effekter. Han inleder med att i en kort passage kritisera alla f\u00f6rs\u00f6k att l\u00e4sa skapelseber\u00e4ttelsen allegoriskt. Denna kritik utg\u00e5r fr\u00e5n tanken att hela den kristna tron hamnar i gungning om man b\u00f6rjar ifr\u00e5gas\u00e4tta det bokstavliga inneh\u00e5llet i denna ber\u00e4ttelse. Chydenius griper h\u00e4r in i en aktuell historiefilosofisk och teologisk debatt.<\/p>\n Skapelseber\u00e4ttelsens inneh\u00e5ll hade diskuterats av de engelska och franska deisterna vid 1700-talets b\u00f6rjan. I Tyskland p\u00e5gick under 1770-talet \u00e4ven en debatt d\u00e4r denna typ av fr\u00e5gest\u00e4llningar p\u00e5 nytt kom upp till ytan. En debatt\u00f6r var teologen Johann Friedrich Wilhelm Jerusalem (1709–1789). I syfte att anpassa Bibelns inneh\u00e5ll till den framv\u00e4xande historiska vetenskapen formulerade Jerusalem alternativa s\u00e4tt att hantera Bibelns utsagor. Han gick till angrepp mot den historie- och bibelsyn som den lutherska kyrkan stod f\u00f6r genom att ifr\u00e5gas\u00e4tta den bokstavliga tolkningen av skapelseber\u00e4ttelsen och i st\u00e4llet formulera en allegorisk tolkning av ber\u00e4ttelsen. Hans allegoriska uttolkningsmetod var samtidigt ett f\u00f6rs\u00f6k att r\u00e4dda Bibelns status som den kristna trons grunddokument. Genom att h\u00e4vda att den skulle tolkas bildligt kunde han avvisa de forskare som menade att skapelseber\u00e4ttelsens uppenbart orimliga inneh\u00e5ll underminerade hela Bibelns legitimitet. Samtidigt innebar Jerusalems allegoriska tolkning att ber\u00e4ttelsens teologiska inneh\u00e5ll f\u00f6r\u00e4ndrades. Det var dylika teologiska f\u00f6rskjutningar, alstrade av nya tolkningsmetoder, som Chydenius kan ha haft i \u00e5tanke n\u00e4r han h\u00e4vdade att trons grundvalar b\u00f6rjade vackla i och med att den bokstavliga tolkningen ifr\u00e5gasattes.<\/p>\n Diskussionen om skapelseber\u00e4ttelsen och de olika tolkningsmetoderna f\u00f6rdes givetvis ocks\u00e5 p\u00e5 svensk mark. Ett inl\u00e4gg i denna debatt \u00e5terfinns i Erik Jonas Almquists bok Inledning til den Heliga Skrifts l\u00e4sning<\/em> (1775). D\u00e4r presenterar Almquist en rad olika allegoriska tolkningar av skapelseber\u00e4ttelsen och kommer fram till att s\u00e5dana s\u00e4tt att l\u00e4sa Bibeln medf\u00f6r att dess teologiska inneh\u00e5ll fullst\u00e4ndigt undermineras. Almquist s\u00e5g den stora fara som uppenbarade sig p\u00e5 bibelexegetikens omr\u00e5de. Om teologerna sl\u00e4ppte anspr\u00e5ket p\u00e5 de bibliska ber\u00e4ttelsernas historiska sanningshalt skulle hela den kristna tron undermineras. B\u00e5de Almquist och Chydenius delade s\u00e5ledes \u00e5sikten att den r\u00e4tta kristna tron var en produkt av en bokstavlig uttolkningsmetod av F\u00f6rsta Mosebokens skildring av skapelsen och syndafallet.<\/p>\n Deras st\u00e5ndpunkt var ganska naturlig om man betraktar den ur ett historiskt perspektiv. M\u00e4nniskans gudsrelation hade inom den kristna kyrkan tolkats med utg\u00e5ngspunkt i dessa b\u00e5da ber\u00e4ttelser under mycket l\u00e5ng tid. Den m\u00e4nskliga urhistoria som beskrevs i Bibeln lade grunden f\u00f6r s\u00e5v\u00e4l gudsbild, m\u00e4nniskosyn, natursyn och samh\u00e4llssyn inom kristen teologi. Tillsammans med skildringen av vad som uppfattades som Guds fr\u00e4lsningshandling i Jesus Kristus utgjorde dessa centrala ber\u00e4ttelser, som lade centrala empiriska f\u00f6rh\u00e5llanden p\u00e5 plats genom att f\u00f6rklara och tolka dem p\u00e5 samma g\u00e5ng. Man fick d\u00e4rigenom veta varf\u00f6r m\u00e4nniskan hade brister och varf\u00f6r s\u00e5 mycket d\u00f6d och synd fanns i v\u00e4rlden.<\/p>\n De tolkningar som framlades om syndafallets orsaker och konsekvenser l\u00e5g \u00e4ven till grund f\u00f6r den bild av m\u00e4nniskans psykiska och fysiska beskaffenhet som formulerades av pr\u00e4sterna. Detta innebar samtidigt att det var i m\u00f6te med skapelseber\u00e4ttelsen som nya idéer m\u00e5ste utformas. Frukten fr\u00e5n kunskapens tr\u00e4d var exempelvis en s\u00e5dan utmaning f\u00f6r de teologer som, i enlighet med den lutherska traditionen, f\u00f6rs\u00f6kte tolka ber\u00e4ttelsen bokstavligt. Den exegetiska och teologiska utmaningen handlade om att presentera en tolkning som gav ett trov\u00e4rdigt svar p\u00e5 fr\u00e5gan: varf\u00f6r valde Gud att bestraffa hela m\u00e4nskligheten f\u00f6r denna frukts skull?<\/p>\n Chydenius h\u00e4vdar i sin diskussion om Adam och Eva att ber\u00e4ttelsen om tr\u00e4det och frukten inte f\u00e5r underskattas och att skildringen m\u00e5ste tolkas bokstavligt. Men n\u00e4r han beskriver vad \u00f6vertr\u00e4delsen av fruktf\u00f6rbudet egentligen inneb\u00e4r hamnar han trots allt i en slags allegorisk tolkning. I den beskrivning som Chydenius gav av fallets inneb\u00f6rd \u00e5terkommer lycksalighetsl\u00e4ran. Chydenius t\u00e4nker sig att Eva talade med en konkret orm och att det var Satan som talade genom ormen. Satan lockade Eva att tro att det fanns en annan lycksalighet som var st\u00f6rre \u00e4n den hon redan hade. D\u00e4rmed alstrades ett beg\u00e4r som f\u00f6rdunklade hennes f\u00f6rst\u00e5nd. Frukten blir d\u00e4rmed i Chydenius tolkning ett uttryck f\u00f6r m\u00e4nniskans sj\u00e4lvbedr\u00e4geri – hennes felriktade beg\u00e4r efter lycksaligheten. Fruktf\u00f6rbudet illustrerar Guds f\u00f6rs\u00f6k att erbjuda m\u00e4nniskan en optimalt ordnad tillvaro och samtidigt pr\u00f6va hennes lydnad.<\/p>\n F\u00f6r Chydenius tycks frukten d\u00e4rmed ha varit b\u00e5de konkret och symbolisk p\u00e5 samma g\u00e5ng. Sj\u00e4lva \u00f6vertr\u00e4delsen var konkret – Adam och Eva \u00e5t verkligen av frukten. Men \u00e4tandets f\u00f6ljder blev o\u00e4ndligt mycket st\u00f6rre p\u00e5 grund av fruktens starka symboliska betydelse. Frukten var i sig sj\u00e4lv ointressant. Det handlade om principen – att m\u00e4nniskan f\u00f6rbundit sig att \u00e4lska och lyda Gud. Via frukt\u00e4tandet \u00e5sidosatte Adam och Eva samtliga f\u00f6rpliktelser i pliktordningen. De \u00f6vertr\u00e4dde Guds lag, br\u00f6t det f\u00f6rbund de ing\u00e5tt, och st\u00f6rtade d\u00e4rmed sig sj\u00e4lva och alla efterkommande m\u00e4nniskor i f\u00f6rd\u00e4rvet. Satans roll var ointressant f\u00f6r Chydenius. Problemet handlade om en djup f\u00f6rtroendekris mellan Gud och m\u00e4nniskorna. Adam och Eva hade brutit f\u00f6reningsbandet<\/em> med Gud.<\/p>\n Den f\u00f6rest\u00e4llning som Chydenius h\u00e4r formulerar var etablerad bland m\u00e5nga lutherska teologer. Syndafallet var ett lagbrott beg\u00e5nget av tv\u00e5 representanter f\u00f6r m\u00e4nskligheten. De begick ett avtalsbrott och Gud genomf\u00f6rde en kollektiv bestraffning mot m\u00e4nskligheten f\u00f6r det brott som deras ombud hade utf\u00f6rt. D\u00e4rmed var det inte mer \u00e4n r\u00e4tt att alla bestraffades.<\/p>\n Chydenius f\u00f6rs\u00f6ker i sin predikan besvara fr\u00e5gan vad det var som gjorde att Gud bestraffade alla Adams och Evas efterlevande, trots att dessa inte har utf\u00f6rt n\u00e5got brottsligt. Han formulerar tv\u00e5 samverkande f\u00f6rklaringar. Den ena handlar om sj\u00e4lva f\u00f6rbundet, den andra handlar om att den f\u00f6rd\u00e4rvade natur som Adam och Eva drabbades av var \u00e4rftlig. Det innebar att alla deras avkommor \u00e4rvde denna disposition. Gud var alltigenom r\u00e4ttf\u00e4rdig och kunde d\u00e4rf\u00f6r inte acceptera en s\u00e5dan syndarot i varje m\u00e4nniska. Dessutom gjorde denna rot att alla m\u00e4nniskor skulle – om de fick chansen – \u00e4ta av frukten. D\u00e4rf\u00f6r m\u00e5ste alla straffas.<\/p>\n Effekten av syndafallet f\u00f6rklaras \u00e4ven av att Adam i sin roll som stamfader \u00e4r biologiskt bunden till varje m\u00e4nniska. D\u00e4rmed b\u00e4r varje m\u00e4nniska effekterna av Adams brott i sitt inre. Men, konstaterar Chydenius, Gud har givit m\u00e4nniskan en utv\u00e4g ur denna sj\u00e4lvf\u00f6rv\u00e5llade f\u00f6rd\u00e4rvssituation. Genom Jesus Kristus vill Gud befria m\u00e4nniskan ur hennes el\u00e4nde och l\u00e5ta henne f\u00e5 m\u00f6jlighet att bli den hon en g\u00e5ng var – Guds bel\u00e4te.<\/p>\n Den antropologi som Chydenius formulerar baseras s\u00e5ledes p\u00e5 tv\u00e5 historiska h\u00e4ndelsef\u00f6rlopp – tv\u00e5 v\u00e4ndpunkter f\u00f6r m\u00e4nskligheten – och dessa var st\u00e4ndigt n\u00e4rvarande och avg\u00f6rande f\u00f6r varje enskild m\u00e4nniskas liv. Eftersom Adam och Eva hade bestraffats kollektivt kunde de ocks\u00e5 r\u00e4ddas kollektivt. Det ursprungliga f\u00f6rbundet mellan Adam och Gud var d\u00e4rmed f\u00f6ruts\u00e4ttningen f\u00f6r den kollektiva r\u00e4ddning som Jesus senare erbj\u00f6d m\u00e4nniskorna. Chydenius menar att Adams \u00e4ttlingar skulle beg\u00e5 samma brott om de utsattes f\u00f6r den pr\u00f6vning som Gud l\u00e4t Adam och Eva utst\u00e5. D\u00e4rmed straffas m\u00e4nniskorna f\u00f6r ett hypotetiskt brott. Denna tanke kan uppfattas som orimlig f\u00f6r en modern l\u00e4sare men har sitt sammanhang i f\u00f6rbundsl\u00e4ran.<\/p>\n Chydenius m\u00e4nniskosyn domineras av fyra bilder eller beskrivningar av m\u00e4nniskan: den hon var f\u00f6re fallet, den hon blev efter fallet, den hon har m\u00f6jlighet att bli och slutligen den p\u00e5nyttf\u00f6dda m\u00e4nniskans tillst\u00e5nd efter d\u00f6den. Dessa beskrivningar utg\u00f6r faser eller tillst\u00e5nd i en andlig process som aktualiseras f\u00f6r varje m\u00e4nniska. Det \u00e4r dock bara Adam och Eva som har upplevt den f\u00f6rsta fasen. D\u00e4refter startar varje enskild m\u00e4nniska p\u00e5 den andra, f\u00f6r att f\u00f6rhoppningsvis g\u00e5 vidare till den tredje respektive fj\u00e4rde fasen.<\/p>\n Det f\u00f6rsta tillst\u00e5ndet utg\u00f6rs av en fantastiskt v\u00e4lutrustad m\u00e4nniska, s\u00e5v\u00e4l kroppsligt som sj\u00e4lsligt. Hon b\u00e4r enligt Chydenius en lycksalighets skrud<\/em>. N\u00e4sta fas \u00e4r den arvsyndspr\u00e4glade m\u00e4nniskan, som har f\u00f6rlorat skruden och inte l\u00e4ngre \u00e4r Guds bel\u00e4te. Den m\u00e4nniska som befinner sig i den tredje fasen har p\u00e5b\u00f6rjat \u00e5terskapandet av gudsbel\u00e4tet. Slutligen, i fas fyra, \u00e4r m\u00e4nniskans krafter \u00e5terst\u00e4llda och hon har uppn\u00e5tt sin forna gudslikhet men p\u00e5 en \u00e4nnu h\u00f6gre niv\u00e5. V\u00e4gen mellan syndens och n\u00e5dens st\u00e5nd kallas ocks\u00e5 f\u00f6r salighetens ordning<\/em>. Den \u00e4r i sin tur uppdelad olika moment.<\/p>\n Hela m\u00e4nniskans psyke m\u00f6blerades om i samband syndafallet. Denna tanke formulerades inte bara av pr\u00e4ster utan av jurister, politiker och moralfilosofer under den tidigmoderna tiden. I takt med att sekulariserade uppfattningar allt oftare b\u00f6rjade uttryckas under 1700-talet kom dock denna f\u00f6rest\u00e4llning att ifr\u00e5gas\u00e4ttas alltmer. Men n\u00e5got tvivel om syndafallets inverkan p\u00e5 m\u00e4nniskan m\u00e4rks inte hos Chydenius. Hans predikan inneh\u00e5ller en detaljerad beskrivning av m\u00e4nniskan i fas tv\u00e5 – och d\u00e4rmed en beskrivning av arvsyndens effekter p\u00e5 m\u00e4nniskans psyke. Denna beskrivning sammanfogas med anvisningar om hur m\u00e4nniskan ska f\u00f6r\u00e4ndras – g\u00e5 in i fas tre – och \u00e5terst\u00e4lla den gudslikhet som hon \u00e4gde f\u00f6re fallet.<\/p>\n Denna tolkning av det tionde budordet skiljer sig fr\u00e5n Luthers s\u00e4tt att n\u00e4rma sig samma bud. Luther sammanfogar det nionde och det tionde budet i sin Stora katekes<\/em> och menar att de fr\u00e4mst handlar om m\u00e4nniskans relation till \u00e4gande. Men trots att Luther i sin utl\u00e4ggning av buden fr\u00e4mst inriktar sig p\u00e5 girigheten konstaterar han att Gud i de avslutande tv\u00e5 buden ocks\u00e5 velat undanr\u00f6ja orsaken och roten till all girighet i form av beg\u00e4relse. Luther gr\u00e4vde dock inte djupare i denna fr\u00e5ga i sin Stora katekes<\/em>. Chydenius v\u00e4ljer d\u00e4remot att l\u00e5ta det tionde budordet f\u00e5 bli en utg\u00e5ngspunkt f\u00f6r en beskrivning av den egentliga syndaroten – arvsynden. Detta sker dock i luthersk anda. Chydenius tr\u00e4nger h\u00e4r djupare in i m\u00e4nniskans psyke och f\u00f6rs\u00f6ker beskriva de bristf\u00e4lliga egenskaper som leder till m\u00e4nniskans felaktiga handlingar.<\/p>\n Fallets psykologiska f\u00f6ljdverkningar beskrivs av Chydenius med utg\u00e5ngspunkt i termen den naturliga m\u00e4nniskan<\/em>. H\u00e4r anv\u00e4nder Chydenius adjektivet naturlig<\/em> p\u00e5 ett annorlunda s\u00e4tt \u00e4n i sin tionde predikan. Vi ser d\u00e4rmed tv\u00e5 olika s\u00e4tt att anv\u00e4nda orden natur<\/em> och naturlig<\/em>. Det ena har en mer positiv klang och syftar p\u00e5 vissa egenskaper och drifter hos m\u00e4nniskan som har funnits alltsedan hennes skapelse. Dessa egenskaper \u00e4r positiva och ska bejakas. Det andra s\u00e4ttet att anv\u00e4nda orden har en betydligt mer negativ klang och \u00e5syftar m\u00e4nniskans konstitution efter syndafallet. Den naturliga m\u00e4nniskan<\/em> \u00e4r d\u00e4rmed den av arvsynd f\u00f6rd\u00e4rvade m\u00e4nniskan. Hon motsvarar fas tv\u00e5 i fasindelningen ovan. Den naturliga m\u00e4nniskan \u00e4r f\u00f6rd\u00e4rvad. Hon har f\u00f6rlorat en rad positiva egenskaper och f\u00f6rm\u00e5gor. Dessutom har hon erh\u00e5llit negativa egenskaper. Men hon har en m\u00f6jlighet att omvandla sig sj\u00e4lv, f\u00f6rnya och f\u00f6rb\u00e4ttra sitt psyke, och den v\u00e4gen g\u00e5r genom den nya f\u00f6delsen<\/em>.<\/p>\n Chydenius beskrivning av fallets f\u00f6ljder innefattar en omfattande f\u00f6rs\u00e4mring av f\u00f6rst\u00e5ndets och viljans f\u00f6rm\u00e5ga att styra m\u00e4nniskan mot r\u00e4tt m\u00e5l. F\u00f6rnuftet f\u00f6rlorar kunskap om viktiga begrepp. Viljan tappar sin r\u00e4tta orienteringspunkt. Dessutom f\u00e5r de sinnliga beg\u00e4relserna<\/em> allt st\u00f6rre herrav\u00e4lde \u00f6ver viljan. Dessa beg\u00e4r \u00e4r s\u00e5 h\u00e4ftiga (och kallas d\u00e5 affecter<\/em>) att de \u00f6verv\u00e4ldigar viljan och f\u00f6rnuftet. S\u00e5dana sinnliga b\u00f6jelser uppst\u00e5r p\u00e5 grund av kroppens och blodets beskaffenhet. Affekterna \u00e4r i grunden positiva. Gud har \u00e4mnat dem som ett hj\u00e4lpmedel f\u00f6r m\u00e4nniskan att g\u00e5 mot det goda. Men genom syndafallet felriktades affekterna och b\u00f6rjade driva m\u00e4nniskan mot fel saker. Till dessa arvsyndslyten h\u00f6r \u00e4ven en form av minnesf\u00f6rlust som b\u00e5de handlar om en gudsgl\u00f6mska och en allm\u00e4n minnessvaghet.<\/p>\n Det tionde budets f\u00f6rbud g\u00e4ller enligt Chydenius samtliga effekter av arvsynden. Det inneb\u00e4r exempelvis att m\u00e4nniskan inte f\u00e5r f\u00f6lja de sinnliga beg\u00e4relsernas drift utan hon m\u00e5ste med sin vilja och sitt sunda f\u00f6rnuft styra m\u00e4nniskan \u00e5t r\u00e4tt h\u00e5ll. H\u00e4r kan man st\u00e4lla fr\u00e5gan vad f\u00f6rbud<\/em> och f\u00f6rbjuda<\/em> innebar f\u00f6r Chydenius. Han menar snarast att det \u00e4r arvsyndens effekter som f\u00f6rbjuds och d\u00e4rmed fr\u00e4mst dess psykologiska yttringar. F\u00f6r att leva upp till detta bud kr\u00e4vs att m\u00e4nniskan blir medveten om arvsyndens effekter och d\u00e4refter str\u00e4var efter att motverka dess yttringar. Hon m\u00e5ste genomg\u00e5 den nya f\u00f6delsen. H\u00e4r kan man s\u00e4ga att Chydenius vill f\u00f6ra \u00e5h\u00f6rarna fr\u00e5n lagens f\u00f6rsta bruk till dess andra och sedan vidare till det tredje. Han vill att de ska g\u00e5 fr\u00e5n en slags yttre pliktskyldig laguppfyllnad till en inre, frivillig och andlig laguppfyllnad.<\/p>\n En aspekt av denna f\u00f6r\u00e4ndringsprocess \u00e4r att m\u00e4nniskan m\u00e5ste \u00e5terta den kunskap samt den f\u00f6rm\u00e5ga till sund och djup eftertanke som hon har f\u00f6rlorat. M\u00e5let b\u00f6r vara att kunna dra rena och of\u00f6rfalskade slutsatser i alla fr\u00e5gor, men i synnerhet i andliga ting. Men ocks\u00e5 viljan m\u00e5ste f\u00f6r\u00e4ndras. Den b\u00f6r riktas mot det goda s\u00e5 att m\u00e4nniskan av fri vilja och k\u00e4rlek f\u00f6ljer Guds lag. Det \u00e4r allts\u00e5 f\u00f6rnuftet som ska sitta i h\u00f6gs\u00e4tet och g\u00f6ra bed\u00f6mningar p\u00e5 basis av en god vilja. Men det finns faktorer som kan g\u00f6ra att en bed\u00f6mning g\u00e5r snett. En \u00e4r att f\u00f6rnuftet p\u00e5 grund av arvsynden \u00e4r f\u00f6rsvagat och d\u00e4rf\u00f6r g\u00f6r en felbed\u00f6mning. En andra felk\u00e4lla \u00e4r de s\u00e5 kallade sinnliga beg\u00e4ren. N\u00e4r ett s\u00e5dant beg\u00e4r stiger upp i m\u00e4nniskans medvetande kan detta bli s\u00e5 starkt att det \u00f6vermannar f\u00f6rnuftet och resulterar i en ond eller syndig handling.<\/p>\n Med utg\u00e5ngspunkt i Chydenius resonemang ovan skulle man kunna p\u00e5st\u00e5 att fr\u00e4lsningens praktiska k\u00e4rna handlar om en psykologisk process som best\u00e5r av ett antal steg. Det f\u00f6rsta steget handlar om medvetandeg\u00f6rande och kunskapsinh\u00e4mtning. D\u00e4rigenom f\u00f6r\u00e4ndras m\u00e4nniskans sj\u00e4lvbild och hon erbjuds redskap f\u00f6r att hantera sitt k\u00e4nsloliv och rikta det mot nya orienteringspunkter. Det andra steget inneb\u00e4r att m\u00e4nniskan aktivt praktiserar dessa metoder. Hon tr\u00e4ffar medm\u00e4nniskor, deltar i gudstj\u00e4nster, ber, l\u00e4ser och vakar \u00f6ver sina k\u00e4nslor och tankar. Hon upplever sig successivt er\u00f6vra en allt h\u00f6gre grad av sj\u00e4lvk\u00e4nnedom och insikt om sina begr\u00e4nsningar. Parallellt med detta utvecklas f\u00f6rhoppningsvis en form sj\u00e4lvkontroll som inneb\u00e4r att hennes handlingar och k\u00e4nslor st\u00e5r i allt h\u00f6gre samklang med den kristna sedel\u00e4ran. Till slut \u00e4r denna sedel\u00e4ra fullst\u00e4ndigt sj\u00e4lvklar f\u00f6r henne. M\u00e5let \u00e4r att internaliseringsprocessen ska g\u00e5 s\u00e5 l\u00e5ngt att hon inte l\u00e4ngre ska uppfatta reglerna som regler – utan som k\u00e4rnan i hennes egna inneboende behov och beg\u00e4r. I detta skede har hon uppn\u00e5tt lagens tredje bruk.<\/p>\n Lycksalighet<\/em> \u00e4r m\u00e5let f\u00f6r m\u00e4nniskans moraliska och andliga str\u00e4van, enligt Chydenius och m\u00e5nga av de lutherska teologer som var verksamma vid samma tid. Det handlar om m\u00e4nniskans best\u00e4mning – hennes m\u00e5l ligger i att f\u00f6rverkliga sin gudslikhet och p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt uppn\u00e5 lycksalighet. Den lycksalighetsdrift som Chydenius formulerar utg\u00f6r s\u00e5 att s\u00e4ga den teologiska motsvarigheten till en grundl\u00e4ggande moralfilosofisk tes: m\u00e4nniskan s\u00f6ker det goda och undviker det onda. Driften att f\u00f6rv\u00e4rva det goda var f\u00f6r \u00f6vrigt enligt tidens juridiska och moralfilosofiska teorier m\u00e4nniskans grundstr\u00e4van. Detta syns\u00e4tt genomsyrade den naturr\u00e4ttsliga synen p\u00e5 m\u00e4nniskans drivkrafter och egenskaper. Denna drift medf\u00f6rde att hon str\u00e4vade med alla medel f\u00f6r att trygga sin existens, efterstr\u00e4vade det som var gott och undvek det som var ont. Principen g\u00e5r att sp\u00e5ra l\u00e5ngt tillbaka och kan s\u00e4gas utg\u00f6ra b\u00e5de en empiriskt utformad m\u00e4nniskosyn och en etisk norm. Den \u00e5terfanns i den naturr\u00e4ttsliga litteraturen och i det politiska samtalet under 1700-talet.<\/p>\n Men att urskilja det h\u00f6gsta goda \u00e4r, enligt Chydenius, en st\u00e4ndig inre konflikt f\u00f6r m\u00e4nniskan p\u00e5 grund av de sj\u00e4lsliga skador som syndafallet \u00e5samkat henne. Det \u00e4r h\u00e4r som lagen kommer in i bilden. Den \u00e4r m\u00e4nniskans v\u00e4gvisare mot det goda. Tillsammans med det uppenbarade ordet utg\u00f6r den v\u00e4gen till fr\u00e4lsning, f\u00f6rsoning och slutligen lycksalighet. Lagen uppfattas som Guds medel till m\u00e4nniskan f\u00f6r att hon ska kunna n\u00e5 sitt m\u00e5l. Detta lycksalighetsm\u00e5l \u00e4r b\u00e5de individuellt och kollektivt. Chydenius formulerar oftast det individuella m\u00e5let i sina predikningar som \u00e4r \u00e5terskapandet av gudsbel\u00e4tet. Men den individuella lycksaligheten \u00e4r ocks\u00e5 sammankopplad med det allm\u00e4nna b\u00e4sta. P\u00e5 ett samh\u00e4lleligt och d\u00e4rmed kollektivt plan handlar lycksalighet om ett v\u00e4lsignat och gott regemente. Lagstiftning och maktut\u00f6vning betraktas h\u00e4r som ett redskap i det godas tj\u00e4nst.<\/p>\n Chydenius har en slags dubbelhet i sin f\u00f6rnuftssyn. \u00c5 ena sidan betonar han f\u00f6rnuftets of\u00f6rm\u00e5ga i andliga fr\u00e5gor, \u00e5 andra sidan f\u00f6respr\u00e5kar han f\u00f6rnuftets m\u00f6jligheter via den naturliga teologin. Det stora problemet f\u00f6r m\u00e4nniskan \u00e4r dock inte f\u00f6rnuftet. Det \u00e4r viljan som \u00e4r roten till det onda. De negativa effekter som arvsynden har p\u00e5 f\u00f6rnuftet tolkas fr\u00e4mst som ett uttryck f\u00f6r att inte f\u00f6rnuftet f\u00e5r m\u00f6jlighet att g\u00f6ra sitt jobb – att t\u00e4nka<\/em>, d\u00f6ma<\/em> och besluta<\/em>.<\/p>\n Chydenius betonar att all sann sj\u00e4lvinsikt m\u00e5ste utg\u00e5 fr\u00e5n syndafallsskildringen. Hans f\u00f6rst\u00e5else av den \u00e4r \u00f6ppen f\u00f6r det irrationella och sj\u00e4lvdestruktiva i m\u00e4nniskan. Skildringen \u00e5terspeglar en helhetssyn d\u00e4r kroppsliga och psykologiska funktioner relateras till varandra. Denna m\u00e4nniskosyn utg\u00e5r fr\u00e5n grunduppfattningen att kropp och sj\u00e4l \u00e4r f\u00f6renade. Problematiska sj\u00e4lsyttringar kan vara fysiologiska rubbningar. Kroppens problem f\u00f6rsvagar m\u00e4nniskans kognitiva funktioner. Men den teologiska m\u00e4nniskosyn som rekonstruerats ovan \u00e4r \u00e4ven \u00f6ppen f\u00f6r positiva inslag i m\u00e4nniskans psyke och bejakar i grunden b\u00e5de beg\u00e4ren och affekterna. Det \u00e4r ju dessa som ska driva m\u00e4nniskan mot Gud. Chydenius ambition \u00e4r snarast att hj\u00e4lpa sina medm\u00e4nniskor att ta sig ut ur det beg\u00e4rsgrepp som han upplevde att m\u00e4nniskan f\u00f6rsatt sig i.<\/p>\n Chydenius menar s\u00e5ledes att sj\u00e4lslivets problem \u00e4r effekter av kroppsliga rubbningar. Den temperamentsl\u00e4ra som han relaterar till utgick fr\u00e5n den antika humoralpatologin. Inom ramen f\u00f6r denna teori var det fullst\u00e4ndigt logiskt och sj\u00e4lvklart att relatera existentiell och emotionell sm\u00e4rta till kroppsliga symptom. \u00c4ven om den framv\u00e4xande medicinska vetenskapen p\u00e5 allt fler punkter fr\u00e5ngick \u00e4ldre syns\u00e4tt p\u00e5 m\u00e4nniskokroppen fanns detta t\u00e4nkande kvar inom moralteologin. Temperamentsl\u00e4ran innebar en indelning av m\u00e4nniskor i fyra olika temperament, personlighetstyper, beroende p\u00e5 deras individuella v\u00e4tske- och kvalitetsmix. \u00d6verskott av en viss v\u00e4tska alstrade ett specifikt temperament. En viktig aspekt av detta var att m\u00e4nniskans sj\u00e4lstillst\u00e5nd var avh\u00e4ngigt av v\u00e4tskornas blandning och j\u00e4mvikt. Dessa faktorer varierade dock i takt med \u00e5rstidsv\u00e4xlingar och livscykler.<\/p>\n Denna kroppsliga aspekt av m\u00e4nniskans psykologi utg\u00f6r en del av den f\u00f6rklaringsmodell som teologer anv\u00e4nde f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 varf\u00f6r m\u00e4nniskan var of\u00f6rm\u00f6gen att hantera och styra sina drifter. Kroppen var d\u00e4rmed en viktig faktor i 1700-talsteologernas f\u00f6rklaringar. N\u00e4r m\u00e4nniskan genom syndafallet f\u00f6rlorade sin gudslikhet hamnade hon i detta psyko-fysiska f\u00f6rd\u00e4rv. Det var bland annat de bibliska uttrycken k\u00f6ttsligt sinne<\/em> och syndens lag<\/em> som var utg\u00e5ngspunkter f\u00f6r dessa uttolkningar av kroppen. I samband med Adams olydnad hade kroppen f\u00f6r\u00e4ndrats. Den hade inte f\u00f6r\u00e4ndrats utseendem\u00e4ssigt, men dess funktioner hade hamnat i oordning. Betoningen av kroppens teologiska betydelse var s\u00e5ledes allm\u00e4nt f\u00f6rekommande.<\/p>\n Sammanfattningsvis kan man s\u00e4ga att en viktig fr\u00e5ga i denna predikan \u00e4r den psyko-fysiska process som ligger till grund f\u00f6r m\u00e4nniskans handlande. Chydenius f\u00f6rs\u00f6ker f\u00f6rklara hur viljeyttringar v\u00e4xer fram och hur dessa ska hanteras av f\u00f6rnuftet. Endast genom att uppn\u00e5 en psykologisk-teologisk sj\u00e4lvf\u00f6rst\u00e5else kan m\u00e4nniskor ta sig ur det emotionella ekorrhjul som arvsynden har f\u00f6rsatt dem i. Att komma till tro inneb\u00e4r d\u00e4rmed enligt tidens t\u00e4nkes\u00e4tt att \u00e5stadkomma sinnes-r\u00f6relser<\/em> av ett annat slag \u00e4n de som pr\u00e4glar den arvsyndsbelastade m\u00e4nniskan. Det handlar om att f\u00e5 ett upplyst f\u00f6rnuft, en renad vilja, affekter som \u00e4r riktade mot den sanna lycksaligheten och ta kontroll \u00f6ver sina beg\u00e4r och b\u00f6jelser. Det handlar om att kunna motst\u00e5 frestelser, att rikta sin inbillningskraft \u00e5t r\u00e4tt h\u00e5ll och minnas det som b\u00f6r ih\u00e5gkommas. Pr\u00e4stens och teologens uppgift blir i enlighet med den trosuppfattning som h\u00e4r beskrivs att bist\u00e5 m\u00e4nniskor i denna process.<\/p>\n Viktigt att betona \u00e4r dock att en grundl\u00e4ggande f\u00f6ruts\u00e4ttning f\u00f6r att processen ska kunna initieras och genomf\u00f6ras \u00e4r att m\u00e4nniskan v\u00e4nder sig mot Gud. Hon kan inte genomf\u00f6ra den utan Guds hj\u00e4lp. V\u00e4gen fr\u00e5n fas tre (syndens st\u00e5nd) till fas fyra (n\u00e5dens st\u00e5nd) \u00e4r s\u00e5ledes f\u00f6rst och fr\u00e4mst n\u00e5got som Gud \u00e5stadkommer genom sin Ande bara m\u00e4nniskan ber om f\u00f6rl\u00e5telse f\u00f6r sin synd, omv\u00e4nder sig, blir av n\u00e5d p\u00e5nyttf\u00f6dd och p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt erh\u00e5ller den kraft hon beh\u00f6ver f\u00f6r att kunna leva ett helgat liv. Men det fullst\u00e4ndiga uppr\u00e4ttandet av gudsbilden sker f\u00f6rst i himlen.<\/p>\n Carola Nordb\u00e4ck<\/p>\n <\/p>","protected":false},"excerpt":{"rendered":" I sin elfte budordspredikan behandlar Chydenius det tionde budordet: Du skall inte […]<\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[26],"tags":[],"acf":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2048"}],"collection":[{"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2048"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2048\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4118,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2048\/revisions\/4118"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2048"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2048"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2048"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\n\n