<\/p>\n
I den nionde budordspredikan behandlar Chydenius det \u00e5ttonde budordet: Du skall inte vittna falskt mot din n\u00e4sta<\/em>. Uttolkningen av budet utg\u00e5r fr\u00e5n begreppen \u00e4ra<\/em>, sanning<\/em> och dygd<\/em>. \u00c4rans betydelse betonades redan i samband med Chydenius diskussion om fridlysningen av m\u00e4nniskans liv, \u00e4ra och egendom i hans f\u00f6rsta budordspredikan. \u00c4ran uppfattas s\u00e5ledes som lika central f\u00f6r en m\u00e4nniska som hennes liv och egendom. D\u00e4refter har \u00e4ran \u00e5terkommande diskuterats i Chydenius predikningar. I denna predikan g\u00f6r han det \u00e4nnu grundligare \u00e4n vid de tidigare tillf\u00e4llena.<\/p>\n Predikoinledningens funktion \u00e4r, liksom i flera av de f\u00f6reg\u00e5ende predikningarna, att f\u00f6rankra predikans \u00e4mne i den naturliga och sj\u00e4lvklara kunskapen i form av f\u00f6rnufts- och erfarenhetsv\u00e4rlden. F\u00f6rst d\u00e4refter g\u00e5r Chydenius \u00f6ver till de teologiska utg\u00e5ngspunkterna i form av uppenbarelsens skrivna lag. Detta f\u00f6rfaringss\u00e4tt inneb\u00e4r att predikans budskap f\u00f6rankras med hj\u00e4lp av argument h\u00e4mtade utanf\u00f6r Bibeln. Resultatet blir b\u00e5de en legitimering av Bibelns sanningshalt och en teologisering av det erfarenhetsgrundade tankestoffet.<\/p>\n Chydenius h\u00e4vdar i inledningen att den \u00e4dlaste formen av \u00e4ra baseras p\u00e5 m\u00e4nniskans dygd. Dygden utg\u00e5r enligt honom fr\u00e5n m\u00e4nniskans hj\u00e4rta och d\u00e4rf\u00f6r \u00e4r denna form av \u00e4ra baserad p\u00e5 hennes inre kvaliteter. Utseende, rikedom och annat som kan sk\u00e4nka \u00e4garen \u00e4ra, \u00e4r ointressant i detta sammanhang. Den dygdbaserade \u00e4ran delas av Chydenius i inre<\/em> och yttre<\/em> \u00e4ra<\/em>. Den inre \u00e4ran \u00e4r viktigast och best\u00e4ms av huruvida m\u00e4nniskans tankar, k\u00e4nslor, ord och g\u00e4rningar (b\u00e5de inre och yttre handlingar) korresponderar med lagen. Den inre \u00e4ran grundar sig p\u00e5 allt m\u00e4nniskan har gjort, \u00e4ven s\u00e5dant som ytterv\u00e4rlden inte k\u00e4nner till.<\/p>\n Termerna inre<\/em> och yttre \u00e4ra<\/em> var inte n\u00e5gra traditionella teologiska begrepp. Den enda \u00e4ra som n\u00e4mndes inom teologin var den \u00e4ra som tillf\u00f6ll Gud. Det \u00e4rebegrepp som Chydenius utg\u00e5r fr\u00e5n handlar i st\u00e4llet om m\u00e4nniskors samlevnad och deras olika s\u00e4tt att f\u00f6rh\u00e5lla sig till varandras sociala v\u00e4rde och status. Chydenius kopplar dock samman detta inomv\u00e4rldsliga \u00e4rebegrepp med tron. Den m\u00e4nniska som \u00e4r i besittning av sann inre \u00e4ra \u00e4r \u00e4ven en sann kristen. De b\u00e5da termerna inre och yttre \u00e4ra leder d\u00e4rmed i Chydenius predikan till en teologisering av ett \u00e4rebegrepp som h\u00e4rr\u00f6r fr\u00e5n det sociala och inomv\u00e4rldsliga spr\u00e5kbruket.<\/p>\n Den yttre \u00e4ran handlar i st\u00e4llet om ytterv\u00e4rldens bed\u00f6mning av en m\u00e4nniskas kvaliteter. M\u00e4nniskans m\u00e5l ska vara att den inre och den yttre \u00e4ran motsvarar varandra. Om en m\u00e4nniska uppfattas som dygdig ska denna yttre \u00e4ra vara baserad p\u00e5 hennes inre kvaliteter. Om denna princip kullkastas kan man likna m\u00e4nniskan vid ett mynt d\u00e4r den yttre pr\u00e4glingen inte \u00f6verensst\u00e4mmer med myntets egentliga v\u00e4rde. Det budskap som \u00f6verskuggar allt annat i Chydenius predikan \u00e4r vikten av sanningsenlighet – m\u00e4nniskan f\u00e5r inte bli ett falskmynt.<\/p>\n Chydenius problematisering av \u00e4ran i predikans inledning handlar s\u00e5ledes om tv\u00e5 saker. F\u00f6rst f\u00f6rkastar han den form av \u00e4ra som fr\u00e4mst handlar om utseende, pengar och makt, samtidigt som han lyfter fram den dygdbaserade \u00e4rans betydelse. Sedan \u00f6verg\u00e5r han till den dygdbaserade \u00e4ran och beskriver sv\u00e5righeterna med att f\u00e5 en sann bild av en m\u00e4nniskas dygd. Genom att anl\u00e4gga tv\u00e5 aspekter p\u00e5 \u00e4ran, varav den inre \u00e4ran utg\u00f6r den sanna basen f\u00f6r den dygdbaserade \u00e4ran, presenterar Chydenius en modell f\u00f6r en intr\u00e4ngande diskussion kring relationen mellan m\u00e4nniskans psykologi, hennes handlingar och omgivningens s\u00e4tt att uppfatta en m\u00e4nniska. Det inneb\u00e4r att han kan f\u00f6rena ett inifr\u00e5nperspektiv p\u00e5 m\u00e4nniskan med ett utifr\u00e5nperspektiv. Inifr\u00e5nperspektivet \u00e4r dock inte m\u00e4nniskan ensam om – den samlade kunskapen om hennes inre och yttre handlingar finns hos Gud. Denna man\u00f6ver ger honom en m\u00f6jlighet att diskutera relationen mellan m\u00e4nniskans samvete och hennes framtr\u00e4dande i den sociala v\u00e4rlden.<\/p>\n Chydenius menar att \u00e4ran inte avg\u00f6rs av omgivningen utan den \u00e4r en effekt av m\u00e4nniskans egen dygd. En m\u00e4nniska b\u00e4r s\u00e5 att s\u00e4ga sin \u00e4ra inom sig. Hon kan mista den \u00e4ra som erh\u00e5lls av omgivningen men \u00e4nd\u00e5 beh\u00e5lla den sanna \u00e4ran som producerats av henne sj\u00e4lv via hennes karakt\u00e4r och handlingar. D\u00e4rmed skapas ett extra inre rum d\u00e4r sj\u00e4lvk\u00e4nslan kan v\u00e4xa – ett rum d\u00e4r m\u00e4nniskan sj\u00e4lv definierar sin \u00e4ra och sitt v\u00e4rde i st\u00e4llet f\u00f6r att detta enbart g\u00f6rs av grannar, bybor eller andra m\u00e4nniskor i hennes omgivning. Detta \u00e4rebegrepp tar sin utg\u00e5ngspunkt i en teologisk f\u00f6rest\u00e4llningsv\u00e4rld. Det byggs kring m\u00e4nniskans upplevda gudsrelation.<\/p>\n I Chydenius tolkning av budet \u00e4r begreppet \u00e4ra intimt f\u00f6rknippat med plikten att vara sanningsenlig. Att ha den r\u00e4tta \u00e4ran \u00e4r enligt Chydenius att vara genomskinlig medan falskhet \u00e4r det samma som att f\u00f6rst\u00e4lla sig och d\u00e4rmed d\u00f6lja sitt inre. Denna moraliska transparens \u00e4r b\u00e5de ett inomv\u00e4rldsligt krav och ett andligt krav. Men hela denna diskussion f\u00f6r Chydenius utan att n\u00e4mna begreppet \u00e4rlighet<\/em>. Det \u00e4r i st\u00e4llet budordets begrepp falskt vittnesb\u00f6rd<\/em> som definieras. Begreppet \u00e4rlighet<\/em> och dess negation – o\u00e4rlighet<\/em> – \u00e5terg\u00e5r i st\u00e4llet p\u00e5 begreppet \u00e4ra<\/em> som syftar p\u00e5 den respekt och aktning som en m\u00e4nniska \u00e5tnjuter fr\u00e5n sin omgivning. Det \u00e4rliga handlandet \u00e4r s\u00e5dant som renderar \u00e4ra medan det o\u00e4rliga \u00e4r s\u00e5dana handlingar som vanhedrar en m\u00e4nniska, exempelvis att beg\u00e5 l\u00f6gn, bedr\u00e4geri samt okyska och brottsliga handlingar. Sannf\u00e4rdighet<\/em> \u00e4r d\u00e4rmed en egenskap som medf\u00f6r \u00e4ra. En \u00e4rlig man \u00e4r en man med \u00e4ra.<\/p>\n Under 1700-talet hade begreppet \u00e4rlighet<\/em> skiftande betydelser. Det anv\u00e4ndes ofta f\u00f6r att beskriva n\u00e5gon som hade stor \u00e4ra, men det kunde ocks\u00e5 kopplas samman med sanningsenlighet. Chydenius predikan \u00e4r ett f\u00f6rsvar f\u00f6r sanningsenlighetens betydelse f\u00f6r \u00e4ran och en problematisering av sanningsbegreppets gr\u00e4nser via dess negationer osanning<\/em> och l\u00f6gn<\/em>. Men ordet \u00e4rlig<\/em> anv\u00e4nder Chydenius endast en g\u00e5ng i sin predikan och d\u00e5 f\u00f6r att beskriva en man i besittning av \u00e4ra.<\/p>\n Predikans f\u00f6rsta del behandlar vad Gud f\u00f6rbjuder i det \u00e5ttonde budordet. Chydenius inleder med att definiera skillnaderna mellan de b\u00e5da begreppen osanning<\/em> och l\u00f6gn<\/em>. Sedan definierar och sorterar han olika talhandlingar i syfte att skilja mellan de till\u00e5tna och de otill\u00e5tna talhandlingarna. Genom att skilja mellan otill\u00e5ten l\u00f6gn och till\u00e5ten osanning lyckas han kombinera ett krav p\u00e5 sanningsenlighet med till\u00e5tandet av vissa former av osanningar.<\/p>\n Osanningar \u00e4r enligt Chydenius s\u00e5dana f\u00f6rest\u00e4llningar, uttalanden och p\u00e5st\u00e5enden som inte \u00f6verensst\u00e4mmer med de faktiska f\u00f6rh\u00e5llandena. L\u00f6gner \u00e4r osanningar som anv\u00e4nds f\u00f6r att van\u00e4ra Gud, skada n\u00e4stan eller sig sj\u00e4lv. Slutsatsen av detta blir att vissa osanningar \u00e4r till\u00e5tna. Exempelvis \u00e4r de osanningar som \u00e5terfinns i dikter b\u00e5de nyttiga och uppbyggliga. Ibland tvingas \u00e4ven en m\u00e4nniska att formulera osanningar f\u00f6r ett gott syfte, t.ex. f\u00f6r att bevara en sanning som anf\u00f6rtrotts den talande under diskretion. Denna osanning \u00e4r till\u00e5ten s\u00e5 l\u00e4nge den sker f\u00f6r att bevara Guds och medm\u00e4nniskans r\u00e4tta \u00e4ra. Men l\u00f6gnen \u00e4r d\u00e4remot alltid f\u00f6rbjuden. Det \u00e4r s\u00e5ledes talarens avsikt som avg\u00f6r om osanningen \u00e4r till\u00e5ten eller inte. Den otill\u00e5tna osanningen definieras som en l\u00f6gn.<\/p>\n D\u00e4refter g\u00e5r Chydenius \u00f6ver till fr\u00e5gan om begreppet falskt vittnesb\u00f6rd<\/em>. Att l\u00f6gner, d.v.s. osanningar som uttalas i syfte att skada en medm\u00e4nniska, \u00e4r f\u00f6rkastliga \u00e4r en sj\u00e4lvklarhet menar Chydenius. Han pekar \u00e4ven p\u00e5 att Aristoteles beskrivit detta i sin bok Den nikomachiska etiken<\/em>. Chydenius h\u00e4nvisar ocks\u00e5 till ett par citat ur Nya testamentet som f\u00f6rd\u00f6mer l\u00f6gn. Det \u00e4r enligt den teologiska uppfattningen dj\u00e4vulen som \u00e4r l\u00f6gnens fader (Joh 8:44) eftersom han inf\u00f6rde l\u00f6gnen i v\u00e4rlden. K\u00e4llan till m\u00e4nniskors ljugande finner Chydenius i hennes psyke – i form av viljan och f\u00f6rst\u00e5ndet. Den av egenk\u00e4rlek och h\u00f6gmod p\u00e5verkade viljan kan leda f\u00f6rnuftet fel samtidigt som f\u00f6rnuftet kan misslyckas att g\u00f6ra korrekta bed\u00f6mningar. Upps\u00e5tliga l\u00f6gner, d\u00e4r f\u00f6rnuftet leds av viljan att utf\u00f6ra hj\u00e4rtats onda avsikter, \u00e4r den v\u00e4rsta formen av l\u00f6gn.<\/p>\n Efter att ha klargjort skillnaden mellan l\u00f6gn och osanning \u00f6verg\u00e5r Chydenius till att beskriva den form av falskt vittnesb\u00f6rd som kan ske inf\u00f6r domstolar. Till det som \u00e4r f\u00f6rbjudet h\u00f6r falska anklagelser mot oskyldiga, men ocks\u00e5 underl\u00e5tenhet att anklaga s\u00e5dana som uppenbarligen har beg\u00e5tt ett brott. Dessutom \u00e4r det f\u00f6rbjudet att f\u00f6rvr\u00e4nga fakta och f\u00f6rtiga sanningen. Men det \u00e4r inte bara vittnena som \u00e4r f\u00f6rbundna att tala sanning. Detta bud reglerar enligt Chydenius \u00e4ven domarnas agerande. Det f\u00f6rbjuder domare att f\u00e4lla oriktiga domar, att hota oskyldiga och missk\u00f6ta sitt uppdrag p\u00e5 ett s\u00e5dant s\u00e4tt att r\u00e4ttvisa inte skipas.<\/p>\n D\u00e4refter behandlar Chydenius de l\u00f6gner som uttalas i det \u00f6vriga samh\u00e4llet. Han menar att m\u00e5nga m\u00e4nniskor ljuger f\u00f6r att de aldrig blivit uppfostrade till att skilja mellan sanning och l\u00f6gn. S\u00e5dana personer ljuger obehindrat och g\u00f6r det f\u00f6r att h\u00e4vda sig p\u00e5 sin n\u00e4stas bekostnad. Men att baktala andra m\u00e4nniskor \u00e4r f\u00f6rbjudet. H\u00f6gmod, avundsjuka och bitterhet \u00e4r s\u00e5dana k\u00e4nslor som kan alstra l\u00f6gner av detta slag. Men Chydenius h\u00e4vdar \u00e4ven att det \u00e4r lika illa att tala gott om n\u00e5gon som inte f\u00f6rtj\u00e4nar det. I s\u00e5dana situationer kan motiven vara helt andra. I samband med \u00e4mbetstills\u00e4ttningar och gifterm\u00e5l h\u00e4nder exempelvis att m\u00e4nniskor ger obefogat smicker f\u00f6r att p\u00e5verka processen \u00e5t ett visst h\u00e5ll. Men varken blodsband, v\u00e4nskapsband eller andra relationer kan r\u00e4ttf\u00e4rdiga denna typ av bedr\u00e4geri.<\/p>\n En annan form av l\u00f6gn uppst\u00e5r n\u00e4r m\u00e4nniskor bedrar sin omgivning via \u00e5tb\u00f6rder<\/em>. H\u00e4r syftar Chydenius p\u00e5 m\u00e4nniskors s\u00e4tt att framtr\u00e4da inf\u00f6r sin omgivning. Han kritiserar exempelvis m\u00e4nniskor som l\u00e5tsas vara v\u00e4nligt inst\u00e4llda och inleder v\u00e4nskap med andra, men som egentligen f\u00f6raktar de nya v\u00e4nnerna. D\u00e4rigenom agerar de bedr\u00e4gligt. Chydenius kritiserar \u00e4ven s\u00e5dana m\u00e4nniskor som tiger n\u00e4r d\u00e5liga beslut fattas och d\u00e4rmed ger sitt indirekta bifall. Passivitet inf\u00f6r ogudaktiga handlingar leder till att den syndfulla m\u00e4nniskan blir styrkt i sin last. Den som stillatigande ser p\u00e5 n\u00e4r n\u00e5got ont sker blir medskyldig till brottet. I st\u00e4llet kr\u00e4ver Chydenius att vittnena ska agera genom att med ord och \u00e5tb\u00f6rder visa sin avsky inf\u00f6r det onda som p\u00e5g\u00e5r.<\/p>\n Chydenius diskuterar ytterligare en dimension av det \u00e5ttonde budet. Det handlar om f\u00f6rbudet att f\u00f6rr\u00e5da<\/em> sin medm\u00e4nniska. H\u00e4r utg\u00e5r han fr\u00e5n Luthers tolkning av budet i den Lilla katekesen.<\/em> F\u00f6rr\u00e4deri \u00e4r enligt Chydenius att n\u00e4stla sig in hos n\u00e5gon och tillskansa sig en m\u00e4nniskas f\u00f6rtroende, f\u00f6r att d\u00e4refter svika henne. Detta missbruk av n\u00e5gons f\u00f6rtroende bottnar i ett bedr\u00e4gligt beteende d\u00e4r l\u00f6gnen \u00e4r ett viktigt inslag.<\/p>\n Efter att Chydenius har diskuterar f\u00f6rr\u00e4deriet g\u00e5r han \u00f6ver till baktaleriet. H\u00e4r tar han upp Luthers f\u00f6rbud i Stora katekesen<\/em> mot att tala illa om medm\u00e4nniskor. Detta tolkar Chydenius som ett f\u00f6rbud mot den sorts falskhet som inneb\u00e4r att rikta kritik mot n\u00e5gon bakom dennes rygg. Det \u00e4r inte f\u00f6rbjudet att kritisera, men kritiken ska riktas mot den person som kritiken g\u00e4ller. F\u00f6rst d\u00e4refter kan kritiken ocks\u00e5 uttalas i andra sammanhang. Den sista form av l\u00f6gn som enligt Chydenius f\u00f6rbjuds i det \u00e5ttonde budet \u00e4r att sprida falska rykten om andra m\u00e4nniskor.<\/p>\n Chydenius tolkar s\u00e5ledes det \u00e5ttonde budet som ett f\u00f6rbud mot illasinnade osanningar mot medm\u00e4nniskor i alla sammanhang. Den definition av l\u00f6gn som Chydenius g\u00f6r kan sammanfattas p\u00e5 f\u00f6ljande s\u00e4tt: En osanning \u00e4r en utsaga som inte st\u00e4mmer \u00f6verens med verkligheten. Det finns tv\u00e5 sorters osanna utsagor – till\u00e5tna respektive f\u00f6rbjudna. Den till\u00e5tna osanningen \u00e4r en falsk utsaga, oavsett om talaren tror p\u00e5 den eller inte. De f\u00f6rbjudna osanningarna kallas l\u00f6gner och \u00e4r utsagor som uttalas i syfte att van\u00e4ra Gud, skada n\u00e5gon medm\u00e4nniska eller talaren sj\u00e4lv. Den som uttalar utsagan kan antingen tro p\u00e5 den sj\u00e4lv, eller i v\u00e4rsta fall formulera den mot b\u00e4ttre vetande. Men det \u00e4r inte talarens egen uppfattning som avg\u00f6r om det \u00e4r en l\u00f6gn utan hans avsikt att skada. Att utpeka n\u00e5gon oskyldig som tjuv och samtidigt tro att det st\u00e4mmer \u00e4r att formulera en l\u00f6gn, enligt Chydenius.<\/p>\n De faktorer som \u00e4r relevanta \u00e4r dels om talaren avser att skada, dels om utsagan \u00e4r falsk eller sann. Detta inneb\u00e4r att om en m\u00e4nniska uttalar sig om n\u00e5got, vars sanningshalt hon \u00e4r fullst\u00e4ndigt \u00f6vertygad om, uttalar hon likafullt en osanning om utsagan inte \u00e4r sann. Detta medf\u00f6r \u00e4ven att en l\u00e5ng rad medvetna osanningar som inte uttalas i avsikt att skada uppfattas som till\u00e5tna osanningar och d\u00e4rmed j\u00e4mst\u00e4lls med de osanningar som uttalades i god tro. Det inneb\u00e4r ocks\u00e5 att det finns medvetna och omedvetna l\u00f6gner. De medvetna \u00e4r de v\u00e4rsta och bland dessa var meneden den sv\u00e5raste l\u00f6gn en m\u00e4nniska kunde uttala.<\/p>\n En m\u00e4rklig konsekvens av Chydenius l\u00f6gndiskussion \u00e4r att den l\u00f6gn som uppst\u00e5r n\u00e4r en talare medvetet f\u00f6rvr\u00e4nger sanningen inte diskuteras. Hans definition av l\u00f6gn b\u00f6r d\u00e4rf\u00f6r snarare ses som en del av hans tolkning av Guds f\u00f6rbud mot falsk vittnesb\u00f6rd, \u00e4n som en allm\u00e4n definition av begreppet l\u00f6gn. M\u00e5let var att fokusera p\u00e5 m\u00e4nniskans s\u00e4tt att f\u00f6rh\u00e5lla sig till sin egen och sina medm\u00e4nniskors \u00e4ra och sociala status. Det faktum att exempelvis hyckleri, baktaleri, ryktesspridning och smicker inkluderas i f\u00f6rbudet, visar att det \u00e4r det sociala spelet, de intriger och konflikter som \u00e4rebegreppet och m\u00e4nniskans egenk\u00e4rlek resulterar i, som Chydenius vill f\u00f6rbjuda.<\/p>\n Det \u00e5ttonde budets befallande aspekter behandlar Chydenius i predikans senare del. Eftersom han tidigare konstaterat att det \u00e4r l\u00f6gnen som f\u00f6rbjuds, \u00e4r det l\u00e4tt att se att det \u00e4r sanningen som m\u00e4nniskor b\u00f6r h\u00e5lla sig till. M\u00e4nniskan m\u00e5ste s\u00f6ka sanningen i alla sammanhang. Det inneb\u00e4r enligt Chydenius att vara objektiv (ov\u00e4ldug<\/em>) och att f\u00f6rs\u00f6ka se saker som de verkligen f\u00f6rh\u00f6ll sig. Hon m\u00e5ste ocks\u00e5 vara uppriktig i sina \u00e5tb\u00f6rder och undvika all inst\u00e4llsamhet och falskhet i sitt upptr\u00e4dande. Dessutom m\u00e5ste hon alltid vara uppriktig. M\u00e4nniskan m\u00e5ste s\u00e4ga det hon t\u00e4nker och t\u00e4nka det som hon s\u00e4ger. Det sanningskrav som Chydenius postulerar f\u00f6r domare och vittnen g\u00e4ller s\u00e5ledes i hela samh\u00e4llet. Slutligen m\u00e5ste ocks\u00e5 m\u00e4nniskans handlingar vara sanningsenliga. Det inneb\u00e4r att den uppriktighet och trohet som ska finnas i talandet ocks\u00e5 m\u00e5ste pr\u00e4gla m\u00e4nniskans g\u00e4rningar. Det \u00e4r att g\u00f6ra sanningen<\/em> och det sker via hj\u00e4lpsamhet, k\u00e4rleksfulla tj\u00e4nster och trofasthet.<\/p>\n Det ideal som Chydenius formulerar i sin sanningsdiskussion inneh\u00e5ller \u00e4nnu starkare krav p\u00e5 sanningsenlighet \u00e4n vad som \u00e5terfinns i den f\u00f6rsta delen av hans predikan. Det framkommer \u00e4ven att han laborerar med flera betydelser av ordet sanning<\/em>. Det finns \u00e5tminstone tv\u00e5 typer av sanningar: en som best\u00e5r av \u00f6verensst\u00e4mmelsen mellan mun och hj\u00e4rta, och en som handlar om korrespondens mellan utsaga och verklighet. Den f\u00f6rsta sanningen kallas uppriktighet<\/em>, till skillnad fr\u00e5n dess motsats – falskhet<\/em>. Den andra kallas sanning<\/em> till skillnad fr\u00e5n dess motsats – l\u00f6gnen<\/em>. Chydenius str\u00e4var efter att f\u00e5 dessa b\u00e5da att l\u00f6pa samman s\u00e5 att m\u00e4nniskan \u00e4r uppriktig\/\u00e4kta och sanningsenlig\/objektiv.<\/p>\n Genom att urskilja handlingar och \u00e5tb\u00f6rder som separata aspekter av sanningen kan ocks\u00e5 Chydenius visa p\u00e5 sambandet mellan tanke\/k\u00e4nsla, ord och handling. Endast den som s\u00e4ger det hon t\u00e4nker och sedan \u00e4ven g\u00f6r det hon har sagt, \u00e4r sanningsenlig. Chydenius l\u00e5ter d\u00e4rmed den andra delen av predikan bli en hyllning till sanningen. Detta \u00e4r samtidigt en central del av hans gudsbild. Sanningens Gud kan inte fordra n\u00e5got annat av m\u00e4nniskan \u00e4n sanning. Chydenius uppfattar d\u00e4rmed str\u00e4van att vara sannf\u00e4rdig och uppriktig som ett s\u00e4tt att g\u00e5 mot den efterstr\u00e4vansv\u00e4rda lycksaligheten.<\/p>\n Chydenius s\u00e4tt att f\u00f6ra upp tolkningen av det \u00e5ttonde budet p\u00e5 ett principiellt plan som handlar om m\u00e4nskliga utsagors relation till den omgivande verkligheten \u00e5terfinns inte hos Luther. F\u00f6r Chydenius \u00e4r sanningen det \u00f6verordnade m\u00e5let. Han formulerar en etisk norm som bygger p\u00e5 begrepp som trofasthet, sanningsenlighet och uppriktighet. Dess motpol \u00e4r falskhet, inst\u00e4llsamhet, svek och l\u00f6gn. D\u00e4rmed kommer ocks\u00e5 en konflikt upp till ytan som handlar om relationen mellan sanningsplikten och k\u00e4rleksplikten. Samtidigt som Chydenius betonar sanningens betydelse v\u00e4ljer han att st\u00e4lla sig bakom Luther genom att h\u00e4vda att k\u00e4rlekslagen m\u00e5ste vara r\u00e5dande i talet om n\u00e4stan. Men denna plikt g\u00e4ller endast om personen ifr\u00e5ga verkligen k\u00e4nner s\u00e5 inf\u00f6r sin medm\u00e4nniska. Plikten best\u00e5r av tv\u00e5 delar. Den ena handlar om att g\u00e5 till f\u00f6rsvar n\u00e4r n\u00e5gon blir f\u00f6rtalad och den andra inneb\u00e4r att tanke och tal ska korrespondera. Chydenius menar s\u00e5ledes att Luther har r\u00e4tt i Stora katekesen<\/em> n\u00e4r han h\u00e4vdar att Gud uppmanat m\u00e4nniskan att t\u00e4nka och tala gott om sin n\u00e4sta. Chydenius korrigerar dock Luthers tolkning en aning: han menar att det \u00e4r viktigt att f\u00f6rs\u00f6ka ha en uppriktigt positiv syn p\u00e5 sina medm\u00e4nniskor och p\u00e5 sig sj\u00e4lv. Via en mer realistisk och \u00f6dmjuk sj\u00e4lvbild kan medm\u00e4nniskorna betraktas med st\u00f6rre \u00f6verseende. Annars st\u00e5r m\u00e4nniskors egenk\u00e4rlek och h\u00f6gmod mellan dem och f\u00e4rgar deras syns\u00e4tt. Om m\u00e4nniskor lyckas med detta kan de betrakta sina medm\u00e4nniskor med respekt, eftersom ingen \u00e4r s\u00e5 usel och ond att han inte f\u00f6rtj\u00e4nar ett s\u00e5dant bem\u00f6tande av sina medm\u00e4nniskor. N\u00e4r en m\u00e4nniska har b\u00f6rjat t\u00e4nka v\u00e4l om sin n\u00e4sta \u00e4r det inte sv\u00e5rt att oms\u00e4tta tankarna till tal. P\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt kan m\u00e4nniskan tala gott om sina medm\u00e4nniskor, \u00e4ven om s\u00e5dana som hon inte uppskattar, utan att kr\u00e4nka sanningen eller uppriktigheten. Chydenius betonar \u00e4ven att detta f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt \u00e4r \u00e4ndam\u00e5lsenligt eftersom det resulterar i ett gott rykte f\u00f6r den person som praktiserar det. Att f\u00f6rs\u00e4tta sig i en s\u00e5dan k\u00e4rleksfull sinnesst\u00e4mning \u00e4r ocks\u00e5 en positiv upplevelse eftersom sj\u00e4len m\u00e5r gott av k\u00e4rlek.<\/p>\n Chydenius vidh\u00e5ller samtidigt att det \u00e4r till\u00e5tet att ifr\u00e5gas\u00e4tta en medm\u00e4nniskas heder under f\u00f6ruts\u00e4ttning att det som s\u00e4gs verkligen \u00e4r kontrollerat och i \u00f6verensst\u00e4mmelse med sanningen. D\u00e4rmed fr\u00e5ng\u00e5r han Luthers uppmaning att tala gott om alla och menar att det snarare ska tolkas s\u00e5, att m\u00e4nniskan har en skyldighet att s\u00f6ka sanningen n\u00e4r hon h\u00f6r ryktesspridning och aldrig sprida rykten vidare.<\/p>\n Chydenius h\u00e4nvisar i denna predikan till Aristoteles – n\u00e5got som \u00e4r mycket ovanligt i hans \u00f6vriga predikningar – n\u00e4rmare best\u00e4mt till den fj\u00e4rde boken i den nikomachiska etiken. D\u00e4r redog\u00f6r Aristoteles f\u00f6r den dygd som kallades uppriktighet. Chydenius formulerar i sin predikan en syntes av den lutherska k\u00e4rleksplikten att tala v\u00e4l om sin n\u00e4sta och den aristoteliska uppmaningen att vara uppriktig. Resultatet blir en modifierad uppriktighet d\u00e4r talaren aldrig s\u00e4ger n\u00e5got utan att vara s\u00e4ker p\u00e5 sin sak. Dessutom skall han f\u00f6rs\u00f6ka uttrycka sig s\u00e5 uppriktigt som m\u00f6jligt och f\u00f6rs\u00f6ka styra sitt s\u00e4tt att tolka sig sj\u00e4lv och omgivningen i en mer tolerant och k\u00e4rleksfull riktning. Men om han ser n\u00e5got som \u00e4r fel, s\u00e5 \u00e4r han \u00e4ven f\u00f6rpliktad att s\u00e4ga det. Sanningen och k\u00e4rleken ska kombineras – det \u00e4r k\u00e4rnan i den h\u00e5llning som Chydenius f\u00f6rordar.<\/p>\n Carola Nordb\u00e4ck<\/p>\n <\/p>","protected":false},"excerpt":{"rendered":" I den nionde budordspredikan behandlar Chydenius det \u00e5ttonde budordet: Du skall inte […]<\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[26],"tags":[],"acf":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2008"}],"collection":[{"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2008"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2008\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4116,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2008\/revisions\/4116"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2008"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2008"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2008"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}