<\/p>\n
I denna sjunde budordspredikan behandlar Chydenius det sj\u00e4tte budordet: Du skall inte beg\u00e5 \u00e4ktenskapsbrott<\/em>. Han forts\u00e4tter h\u00e4r sin uttolkning av budorden i enlighet med den naturr\u00e4ttsliga disposition som han har anv\u00e4nt i de f\u00f6reg\u00e5ende predikningarna. Det sj\u00e4tte budet uppfattas som en del av \u00e4rans fridlysning. Inledningen av predikan utg\u00f6r s\u00e5ledes \u00e4ven denna g\u00e5ng en naturr\u00e4ttslig inramning d\u00e4r budordet tolkas betydligt friare \u00e4n i resten av predikan.<\/p>\n Chydenius beskrivning av den sanna och r\u00e4tta \u00e4ran utg\u00e5r fr\u00e5n att \u00e4ra och kristen trosut\u00f6vning h\u00e4nger samman. Samh\u00e4llet bygger enligt Chydenius p\u00e5 att m\u00e4nniskor kan lita p\u00e5 varandra. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r \u00e4ran central f\u00f6r m\u00e4nniskors samlevnad. Den f\u00f6rtroenderelation som byggs mellan man och kvinna uppfattas av Chydenius som samh\u00e4llets viktigaste och mest grundl\u00e4ggande form av \u00e4ra. Denna specifika typ av \u00e4ra kopplar han till kyskhet<\/em> och menar att det sj\u00e4tte budet inneb\u00e4r en befallning om s\u00e5dan kollektiv kyskhet och d\u00e4rmed ocks\u00e5 ett f\u00f6rbud mot den, enligt honom, alltf\u00f6r vanliga otuktslasten<\/em>.<\/p>\n Chydenius s\u00e4tt att uppfatta budet avviker fr\u00e5n Luthers tolkning. En likhet \u00e4r dock att b\u00e5da l\u00e5ter \u00e4ktenskapet st\u00e5 i fokus. De anv\u00e4nder uttolkningen av detta bud som ett tillf\u00e4lle att uppmana alla m\u00e4nniskor att ing\u00e5 \u00e4ktenskap. Luther menar att det sj\u00e4tte budet handlar om hedersrelationer mellan m\u00e4n. Givetvis \u00e4r f\u00f6rbudet riktat \u00e4ven till kvinnor, men sj\u00e4lva syftet \u00e4r enligt honom att bevara m\u00e4nnens heder genom att beskydda kvinnornas kyskhet. M\u00e4n f\u00e5r inte skada andra m\u00e4n genom att tillfoga dem n\u00e5gon \u00e4ktenskaplig skam. Men Luther menar ocks\u00e5 att budet f\u00f6rbjuder alla former av okyskhet. Det inneb\u00e4r att det inte bara handlar om den direkta g\u00e4rningen utan \u00e4ven om allt som kan leda till okyskhet.<\/p>\n Chydenius diskuterar \u00e4ven sexualitetens funktion i denna predikan. Han h\u00e4rleder sexualitetens ursprung till naturen och ser den som en inneboende livsprincip som skapats av Gud. Hela naturen str\u00e4var efter k\u00f6nens f\u00f6rening. Sexualitet \u00e4r s\u00e5ledes n\u00e5got naturligt och gott f\u00f6r s\u00e5v\u00e4l m\u00e4nniskan som djuren. H\u00e4r skapar Chydenius en syntes av nya naturvetenskapliga r\u00f6n och skapelseber\u00e4ttelsen. Bibeln legitimerar det som naturvetenskapen beskriver samtidigt som den empiriska forskningen besannar den bibliska ber\u00e4ttelsen. Det handlar s\u00e5ledes inte enbart om en legitimering utan hela skapelsen ges en ny dimension – den sexualiseras. Detta s\u00e4tt att introducera sexualiteten var, milt uttryckt, ovanligt i kateketiska sammanhang. En person som hade introducerat liknande tankar var Carl von Linné. Chydenius \u00e5h\u00f6rde sannolikt under 1750-talet Linnés f\u00f6rel\u00e4sningar i Uppsala och f\u00f6rmodligen kan denna predikan tolkas i ljuset av de teorier som lanserades av Linné.<\/p>\n N\u00e4r Chydenius diskuterar m\u00e4nniskors sexualitet tar han s\u00e5ledes sin utg\u00e5ngspunkt i en j\u00e4mf\u00f6relse mellan djurens, v\u00e4xternas och m\u00e4nniskornas s\u00e4tt att fortplanta sig. Of\u00f6rnuftiga djur f\u00f6ljer sin instinkt och \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r inte underkastade n\u00e5gra lagar. Men m\u00e4nniskan som \u00e4r utrustad med ett f\u00f6rnuft och en naturlig frihet kan f\u00f6lja eller \u00f6vertr\u00e4da de lagar Gud gett henne. Bland djuren finns en viss ordning. De parar sig vid vissa tider p\u00e5 \u00e5ret och v\u00e4ljer ibland s\u00e4rskilda individer. Om detta f\u00f6rekommer bland djuren kan man enligt Chydenius f\u00f6rst\u00e5 att det \u00e4r \u00e4nnu viktigare att m\u00e4nniskans fortplantning regleras. Eftersom en s\u00e5dan ordnad fortplantning ocks\u00e5 hindrar svartsjuka, mord och annat ont fr\u00e5n att uppst\u00e5 kan den kan \u00e4ven bidra till m\u00e4nniskans lycksalighet i form av ett varaktigt f\u00f6rtroende mellan makarna och en s\u00e4mja i hemmet. Chydenius menar \u00e4ven att en ordnad fortplantning bidrar till att f\u00e4derna f\u00e5r starkare k\u00e4nslor f\u00f6r sina barn eftersom de kan vara s\u00e4kra p\u00e5 att de \u00e4r deras egna. Detta f\u00e5r ocks\u00e5 positiva konsekvenser f\u00f6r f\u00e4dernas s\u00e4tt att fostra barnen.<\/p>\n Efter att Chydenius gjort en rad naturvetenskapligt baserade iakttagelser kring sexualitet konstaterar han att m\u00e4nniskan kan s\u00f6ka ytterligare kunskaper om fortplantningen i Bibeln. Om hon g\u00f6r detta och sedan f\u00f6ljer de regler som Bibeln inneh\u00e5ller uppst\u00e5r den dygd som kallas kyskhet. Men om m\u00e4nniskan \u00f6vertr\u00e4der dessa regler beg\u00e5r hon hordom<\/em> och otukt<\/em>. F\u00f6r att komma vidare kr\u00e4vs kunskap om de utsagor i uppenbarelsen som utg\u00f6r kyskhetens regelverk. Dessa regler handlar om att fortplantningen ska ske vid r\u00e4tt tid, med de r\u00e4tta avsikterna, mellan de r\u00e4tta personerna, och i en s\u00e5dan ordning som \u00e4r fastst\u00e4lld via gudomlig och m\u00e4nsklig lag. Reglerna g\u00e4ller b\u00e5de m\u00e4n och kvinnor, gifta och ogifta. I sin beskrivning av kyskhetens regelverk systematiserar och sammanst\u00e4ller Chydenius det syns\u00e4tt som kyrkan och lagstiftningen f\u00f6rordade vid denna tid.<\/p>\n Chydenius beskriver samtidigt \u00e4ktenskapet som ett f\u00f6rbund<\/em>. Valet av partner \u00e4r viktigt och f\u00f6rbundet ska vara giltigt hela livet. D\u00e4rf\u00f6r f\u00e5r inte f\u00f6r\u00e4ldrar tvinga sina barn att gifta sig med n\u00e5gon som de inte vill ing\u00e5 \u00e4ktenskap med. Chydenius betonar att det gifta paret bildar en enhet som till och med \u00e4r starkare \u00e4n banden till deras f\u00f6r\u00e4ldrar. F\u00f6r att de ska kunna leva i kyskhet kr\u00e4vs att de har varit kyska som ogifta, att de ut\u00f6var en sj\u00e4lvkontroll \u00f6ver sina beg\u00e4r samt att de har \u00f6verseende med varandras fel. Maktrelationen inom \u00e4ktenskapet ber\u00f6r Chydenius dock inte i sin predikan. Han avviker h\u00e4r fr\u00e5n samtidens hustavleutl\u00e4ggningar, sedel\u00e4ror och jungfruspeglar. Han skiljer sig ocks\u00e5 fr\u00e5n naturr\u00e4ttsliga f\u00f6rfattare, exempelvis Pufendorf, som betonar kvinnans underordning i \u00e4ktenskapet.<\/p>\n I predikans andra del f\u00f6rklarar Chydenius vad det \u00e4r f\u00f6r aktiviteter som f\u00f6rbjuds i det sj\u00e4tte budet. Det \u00e4r exempelvis otuktiga tankar och k\u00e4nslor, otuktiga \u00e5tb\u00f6rder (signaler och kroppsspr\u00e5k), alltf\u00f6r l\u00e4tt kl\u00e4dsel, otuktiga ord och samtal och givetvis konkreta sexuella handlingar. Men detta \u00e4r inte nog. Chydenius menar ocks\u00e5 att Gud \u00e4ven f\u00f6rbjuder allt som eventuellt kan leda till otukt. Det inkluderar s\u00e5dant som l\u00e4ttja, frosseri, dryckenskap, att umg\u00e5s i l\u00e4ttf\u00e4rdiga s\u00e4llskap<\/em> samt att leva ogift av eget val.<\/p>\n Chydenius beskriver \u00e4ven vad Gud befaller i det sj\u00e4tte budet. De plikter som tas upp i detta sammanhang korresponderar med de f\u00f6rbud som Chydenius formulerat i predikans f\u00f6rsta del. Den f\u00f6rsta plikt som han tar upp \u00e4r m\u00e4nniskans skyldighet att ha ett rent hj\u00e4rta<\/em> genom att medvetet avst\u00e5 fr\u00e5n och motarbeta sexuella k\u00e4nslor. H\u00e4r beklagar Chydenius att s\u00e5 f\u00e5 m\u00e4nniskor egentligen \u00e4r medvetna om vad som p\u00e5g\u00e5r i deras inre. De vet inte hur de ska rena sina hj\u00e4rtan och ta kommando \u00f6ver sitt k\u00e4nsloliv. I denna fr\u00e5ga l\u00e4gger Chydenius ett stort ansvar p\u00e5 alla f\u00f6r\u00e4ldrar. De m\u00e5ste l\u00e4ra sina barn att k\u00e4nna sina beg\u00e4r samt d\u00e4mpa och till slut \u00f6vervinna dem.<\/p>\n F\u00f6r Chydenius \u00e4r s\u00e5ledes den sanna \u00e4ran beroende av att en m\u00e4nniskas inre avspeglas i hennes yttre framtr\u00e4dande. Chydenius s\u00e4tt att inkludera tankar, k\u00e4nslor, blickar och \u00e5tb\u00f6rder i f\u00f6rbudet illustrerar denna djupg\u00e5ende definition av syndens och \u00e4rans natur. Han menar att Gud \u00e4r en hj\u00e4rtats rannsakare, och inte l\u00e5ter sig luras av yttre falskhet. Det \u00e4r m\u00e4nniskans inre natur – hennes k\u00e4nslo- och tankeliv – som avg\u00f6r hennes moraliska status. Enligt den teologiska definitionen \u00e4r den sanna \u00e4ran d\u00e4rmed den \u00e4ra som kvarst\u00e5r efter Guds blick in i m\u00e4nniskohj\u00e4rtat. H\u00e4r synligg\u00f6rs en skarp gr\u00e4ns mellan teologernas lagtolkning och den inomv\u00e4rldsligt orienterade tolkningen av den naturliga lagen. \u00c4ven om Chydenius i predikans inledning tar sin utg\u00e5ngspunkt i en naturr\u00e4ttsligt orienterad beskrivning av \u00e4ran korresponderar inte hans s\u00e4tt att definiera \u00e4ra med de samtida moralfilosofernas s\u00e4tt att uppfatta begreppet. En naturr\u00e4ttslig t\u00e4nkare som exempelvis Pufendorf l\u00e4gger i st\u00e4llet betoningen p\u00e5 det yttre anseendet. Att ha gott namn och rykte inneb\u00e4r att uppfattas som en hederlig man. Pufendorfs \u00f6nskan \u00e4r snarare att reglera beteenden och d\u00e4r \u00e4r ord och g\u00e4rning de centrala faktorerna. D\u00e4rmed blir ocks\u00e5 \u00e4ran den bild som omgivningen har av en m\u00e4nniska.<\/p>\n Chydenius s\u00e4tt att diskutera \u00e4ran speglar den betydelse som heder och \u00e4ra hade under 1700-talet. Den personliga \u00e4ran eller anseendet var n\u00e5got mycket viktigt. Den \u00e4gdes av den enskilda m\u00e4nniskan men bekr\u00e4ftades inom ramen f\u00f6r de sociala relationer som hon ingick i. Att f\u00f6rlora sin \u00e4ra innebar en social stigmatisering av stora m\u00e5tt. En viktig aspekt av en m\u00e4nniskans \u00e4ra under 1700-talet var hennes kyskhet eller sedlighet. Sexualiteten kunde d\u00e4rmed b\u00e5de bidra till uppr\u00e4tth\u00e5llandet av \u00e4ran och till f\u00f6rlust av \u00e4ran.<\/p>\n Chydenius predikan speglar \u00e4ven en mots\u00e4ttning i synen p\u00e5 manlig och kvinnlig sexualitet. \u00c5 ena sidan \u00e4r hans f\u00f6reskrifter k\u00f6nsneutrala. Samma kyskhetsregler ska g\u00e4lla f\u00f6r m\u00e4n och kvinnor. \u00c5 andra sidan \u00e5terfinns uttryck f\u00f6r en sexualmoral d\u00e4r kvinnors osedlighet trots allt uppfattas som mer skamfull \u00e4n m\u00e4nnens. Han konstaterar ocks\u00e5 att en man vill ha en kysk kvinna att gifta sig med. Det \u00e5ligger d\u00e4rmed alla f\u00f6r\u00e4ldrar att bevaka sina d\u00f6ttrars oskuld. H\u00e4r finner vi ett patriarkaliskt t\u00e4nkande, d\u00e4r f\u00f6r\u00e4ldrarnas uppgift \u00e4r att bevara den unga kvinnans oskuld och garantera hennes renhet i samband med att hon \u00f6verl\u00e4mnas till sin blivande make. Den unga dotterns eventuella f\u00f6r\u00e4ktenskapliga sexualitet skulle d\u00e4rmed inte bara sv\u00e4rta ned henne sj\u00e4lv utan \u00e4ven van\u00e4ra hennes f\u00f6r\u00e4ldrar. N\u00e5got liknande resonemang om m\u00e4nnens oskuld finns inte i Chydenius predikan. Detta syns\u00e4tt \u00e5terfinns \u00e4ven i hans beskrivning av m\u00e4nnens f\u00f6rh\u00e5llande till sina barn. Via \u00e4ktenskapets trohetsl\u00f6ften garanteras de det biologiska faderskapet till de barn som hustrun f\u00f6dde. Detta \u00e4r en f\u00f6ruts\u00e4ttning f\u00f6r att m\u00e4n ska ha de r\u00e4tta k\u00e4nslorna f\u00f6r sina barn.<\/p>\n Samtidigt som Chydenius s\u00e4tt att beskriva kvinnors och m\u00e4ns sexualitet och \u00e4ra speglar en form av patriarkaliskt t\u00e4nkande \u00e4r han mycket kritiskt inst\u00e4lld till m\u00e4n som lever ut sin sexualitet utan att t\u00e4nka p\u00e5 f\u00f6ljderna. Han \u00e4r kritisk till att s\u00e5dana m\u00e4n kan agera ansvarsl\u00f6st utan att de sj\u00e4lva f\u00e5r erfara hur det k\u00e4nns att sj\u00e4lva bli bedragna. De \u00e4r skyddade av att de \u00f6vriga samh\u00e4llsmedborgarna agerar utifr\u00e5n det g\u00e4ngse moraliska regelverket.<\/p>\n Chydenius pekar p\u00e5 att om man till\u00e5ter ett l\u00f6ssl\u00e4ppt sexuellt leverne bland ogifta undermineras samh\u00e4llets m\u00f6jligheter till en god barnuppfostran. Dessutom p\u00e5verkas befolkningstillv\u00e4xten negativt av en \u00f6kad osedlighet. M\u00e5nga m\u00e4n flyr undan sitt faderskap n\u00e4r kvinnorna har blivit gravida efter deras tillf\u00e4lliga f\u00f6rbindelser. F\u00e4derna f\u00f6rlorar sina fadersk\u00e4nslor och kvinnorna tvingas att ensamma fostra barnen. Chydenius menar dessutom att kvinnorna ofta \u00e4r b\u00e5de okunniga och of\u00f6rm\u00f6gna att fostra barnen p\u00e5 ett riktigt s\u00e4tt. De utom\u00e4ktenskapliga barnen hamnar utanf\u00f6r de g\u00e4ngse sl\u00e4ktskapsbanden. De saknar sin far och blir ofta \u00f6vergivna av sina m\u00f6drar. Ingen vill k\u00e4nnas vid dem och de saknar skydd. Barnen blir en b\u00f6rda f\u00f6r sina m\u00f6drar och detta kan till slut leda till barnamord.<\/p>\n Chydenius tar ocks\u00e5 tillf\u00e4llet i akt och kritiserar f\u00f6rh\u00e5llandena i det omgivande samh\u00e4llet. Han menar att alltf\u00f6r f\u00e5 m\u00e4n i de h\u00f6gre samh\u00e4llsskikten gifter sig. Det beror enligt Chydenius bland annat p\u00e5 de h\u00e4rskande idealen yppighet<\/em> och v\u00e4llust<\/em>. M\u00e5nga m\u00e4n tvingades leva ensamma eftersom de inte hade tillr\u00e4ckliga resurser att kl\u00e4 sig och leva efter tidens smak. Detta ledde i sin tur till att ett stort antal kvinnor tvingades leva ogifta och utsattes f\u00f6r frestelser som de inte kunde hantera. Slutresultatet blev otuktigt beteende hos s\u00e5v\u00e4l kvinnor som m\u00e4n, o\u00f6nskade graviditeter och slutligen barnamord. Chydenius drar d\u00e4rmed slutsatsen att ett s\u00e5dant ogift leverne \u00e4r f\u00f6rkastligt.<\/p>\n Chydenius s\u00e4tt att beskriva sedlighetsproblematiken och de samh\u00e4llsproblem han uppfattade v\u00e4ckte visst uppseende. Det var Stockholms Posten<\/em> som \u00e5r 1782 uppm\u00e4rksammade Chydenius nyligen utgivna predikan \u00f6ver det sj\u00e4tte budet. I ett ”Bref till en v\u00e4n i Upsala” kritiseras Chydenius syns\u00e4tt p\u00e5 ett satiriskt s\u00e4tt. Skribenten ironiserar \u00f6ver Chydenius syn p\u00e5 sedlighetsfr\u00e5gorna. Den beskrivning av det svenska samh\u00e4llet som den anonyme skribenten gjorde sig lustig \u00f6ver \u00e5terfanns i predikans till\u00e4mpning och utg\u00f6r en polemik mot en fingerad kyskhets frit\u00e4nkare<\/em>. Den person som Chydenius angrep var troligtvis Johan Henrik Kellgren, som hade publicerat flera artiklar i Stockholms Posten<\/em> 1779 d\u00e4r han f\u00f6rs\u00f6kte tona ned kyskhetens betydelse f\u00f6r bed\u00f6mningen av m\u00e4ns och kvinnors dygd. Det var f\u00f6rmodligen frit\u00e4nkaren sj\u00e4lv – Kellgren – som svarade genom att angripa Chydenius predikan i Stockholms Posten<\/em>.2