<\/p>\n
Skriv- och tryckfriheten, och genom tryckfriheten tillg\u00e5ngen till information, \u00e4r en h\u00f6rnsten i det samh\u00e4lle Chydenius vill skapa och trygga. F\u00f6r att fullt ut kunna agera som myndiga, ansvarstagande medborgare m\u00e5ste alla ha r\u00e4tt till fri information. \u00c4ven handlingar som h\u00f6r till rikets f\u00f6rvaltning, riksdagens beslutsprocess och domstolarna b\u00f6r vara offentliga och allm\u00e4nt tillg\u00e4ngliga. Medborgarna har r\u00e4tt att uttrycka sina uppfattningar i tal och skrift, att sprida dem i tryck och att efter b\u00e4sta f\u00f6rm\u00e5ga med argument i tryck f\u00f6rs\u00f6ka p\u00e5verka. D\u00e4rf\u00f6r b\u00f6r alla hinder f\u00f6r informationsspridningen undanr\u00f6jas.<\/p>\n
I sitt historiska riksdagssammanhang, d\u00e5 tryckfrihetsf\u00f6rordningen 1766 under en utdragen riksdagsdebatt kom till, g\u00e4llde fr\u00e5gan mest akut de politiska handlingarnas offentlighet, eller oppositionens r\u00e4tt till insyn i beslutsprocessen, men d\u00e4rut\u00f6ver alla trycksakers f\u00f6rmedling till allm\u00e4nheten utan n\u00e5gon kontrollerande censurinstans. Tryckfriheten framstod b\u00e5de som en politisk intressefr\u00e5ga och som en allm\u00e4n principfr\u00e5ga – uppenbarligen f\u00f6r f\u00f6rsvararna av sekretessen i f\u00f6rsta hand det f\u00f6rra och f\u00f6r Chydenius i f\u00f6rsta hand det senare.<\/p>\n
R\u00e4tten att t\u00e4nka fritt, skriva ner sina tankar och fritt ge dem spridning genom trycket \u00e4r ett framtr\u00e4dande tema i den s.k. upplysningstidens europeiska idédebatt. I Sverige kom tryckfriheten allt mer under diskussion p\u00e5 1750-talet och tryckfrihetsfr\u00e5gan kom p\u00e5 allvar upp p\u00e5 1760–1762 \u00e5rs riksdag och ett memorial om tryckfriheten uppsattes men hann inte f\u00e5 n\u00e5gra vidare konsekvenser under denna riksdag. Chydenius hade allts\u00e5 kunnat bekanta sig med 1761 \u00e5rs tryckfrihetsmemorial, uppsatt av rikshistoriografen Anders Sch\u00f6nberg. Detta inl\u00e4mnades till den f\u00f6ljande riksdagen 1765, d\u00e5 ett memorial i fr\u00e5gan \u00e4ven ingavs av Gustaf Cederstr\u00f6m. B\u00e4gge dessa bibeh\u00f6ll n\u00e5gon form av roll f\u00f6r censor. F\u00f6r \u00f6vrigt var det Anders Nordencrantz, som framom andra svenskar hade gjort sig till tolk f\u00f6r tryckfriheten. Nordencrantz argumenterade mot censuren b\u00e5de i riksdagen, d\u00e4r han tillh\u00f6rde adelsst\u00e5ndet, och som skriftst\u00e4llare.<\/p>\n
Peter Forssk\u00e5l, f\u00f6dd i Helsingfors, l\u00e4t 1759 i Uppsala trycka sina Tankar om Borgerliga Friheten<\/em>, d\u00e4r inte minst tryckfriheten framh\u00f6lls. Tankarna var ursprungligen skrivna p\u00e5 latin f\u00f6r en akademisk disputation, men tryckta och till en del spridda i en svensk version, efter att Forssk\u00e5l med sina argument f\u00f6r ett av \u00f6verheten okontrollerat aktivt medborgarsamh\u00e4lle st\u00f6tt p\u00e5 hinder hos universitetsmyndigheten och tagit saken i egna h\u00e4nder. Den svenska versionen f\u00f6rbj\u00f6ds och konfiskerades, efter att den f\u00f6rst hade hunnit godk\u00e4nnas av censor, och upphovsmannen tilldelades en allvarlig varning. Forssk\u00e5l l\u00e4mnade Sverige och reste som en av Linnés l\u00e4rjungar ut med en dansk naturvetenskaplig expedition till Arabiska halv\u00f6n och Jemen, d\u00e4r han insjuknade och dog.<\/p>\n Johan Arckenholtz, \u00e4ven han ursprungligen fr\u00e5n Helsingfors, hade redan p\u00e5 1730-talet r\u00e5kat ut f\u00f6r ingripanden mot vad han i politisk v\u00e4g skrivit och med tiden hade han utvecklats till en av hattregeringens ih\u00e4rdigaste kritiker, med erfarenhet av b\u00e5de f\u00e4ngelse och m\u00e5nga \u00e5r som landsflyktig. Dessa f\u00f6reg\u00e5ngare ger tillsammans med Chydenius, som skrev det memorial som lade grunden f\u00f6r tryckfrihetsf\u00f6rordningen 1766, och Borg\u00e5bon Anders Kraftman som l\u00e4mnade in det, tryckfrihetens f\u00f6rsvarare en m\u00e4rkbar finl\u00e4ndsk anknytning, vilket ger st\u00f6d f\u00f6r ett periferiargument (som Juha Manninen framom andra utvecklat): saknade man f\u00f6rankring hos de inflytelserika politiska och ekonomiska intressena i rikets centrum och huvudstad var man p\u00e5 ett helt annat s\u00e4tt beroende av \u00f6ppenhet och fri tillg\u00e5ng till information f\u00f6r att alls kunna spela n\u00e5gon politisk eller ekonomisk roll. Utest\u00e4ngd genom den mur av sekretess som omg\u00e4rdade de viktigaste besluten var man maktl\u00f6s.<\/p>\n Niclas von Oelreich hade som rikets censor librorum<\/em> (1746–1766) sj\u00e4lv m\u00e5nga kritiska synpunkter p\u00e5 censuren. Han uppfattade sig dock som en nyttig renh\u00e5llare och korrigerare i sin \u00e4mbetsut\u00f6vning vid kanslikollegium. Han hade akademisk bakgrund som professor i l\u00e4rdomshistoria och hade ocks\u00e5, anonymt, varit redakt\u00f6r f\u00f6r hattarnas blad En \u00c4rlig Swensk<\/em> som utgavs 1755–1756. Genom sina h\u00f6ga patroner s\u00e4llade han sig till hattarna men ans\u00e5gs av m\u00e5nga som alltf\u00f6r ober\u00e4knelig i sina g\u00f6randen och l\u00e5tanden. Han var en av initiativtagarna till det censurutskott som verkade vid 1760–1762 \u00e5rs riksdag och blev sedan kallad som sakkunnig till det s\u00e5 kallade tredje utskottet som tillsattes att bereda tryckfrihetsf\u00f6rordningen 1766.<\/p>\n Fr\u00e5n b\u00f6rjan ans\u00e5gs offentligheten, det abstrakta rum d\u00e4r tryck utspreds och l\u00e4stes, tillh\u00f6ra statsmakten eller kyrkan: makthavarna hade i Sverige liksom i andra l\u00e4nder tagit sig r\u00e4tten att kontrollera och reglera vad som d\u00e4r kunde s\u00e4gas och l\u00e4sas. Under upplysningstiden rubbades sm\u00e5ningom den h\u00e4r uppfattningen av argumentet att offentligheten tillh\u00f6r allm\u00e4nheten, medborgarna, och att myndigheternas ingrepp f\u00f6r att genom censur och olika straff kontrollera vad som d\u00e4r skrevs eller trycktes var en kr\u00e4nkning av medborgarnas r\u00e4ttigheter.<\/p>\n Med grund i olika, d\u00e5 revolution\u00e4ra, frihetsdeklarationer fr\u00e5n 1700-talets slut, har \u00e5sikts-, skriv- och tryckfrihet med tiden kommit att anses som en fundamental del av de m\u00e4nskliga r\u00e4ttigheterna. Denna uppfattning om ”m\u00e4nskliga” r\u00e4ttigheter \u00e4r i sin tur en f\u00f6ljd av de naturr\u00e4ttsliga t\u00e4nkes\u00e4tt som v\u00e4xte fram fr.o.m. 1600-talet, tankar om att varje enskild individ fr\u00e5n f\u00f6dseln \u00e4gde vissa ”naturliga” r\u00e4ttigheter.<\/p>\n Chydenius st\u00e5r mitt i denna process: de argument han utvecklar i memorial och bet\u00e4nkanden tar g\u00e4rna till en b\u00f6rjan fasta p\u00e5 de \u00e4ldre t\u00e4nkes\u00e4tten med utg\u00e5ngspunkt i statsmaktens och kyrkans bem\u00f6danden att f\u00f6rekomma de faror och skadeverkningar som en okontrollerad skriv- och tryckfrihet t\u00e4nktes medf\u00f6ra. D\u00e4remot tillh\u00f6r visionen i hans motargument om en fri sf\u00e4r, d\u00e4r \u00e5sikter bryts mot \u00e5sikter och sanningen utkristalliseras i en sj\u00e4lvkontrollerande offentlighet, en annan v\u00e4rld med kunskapss\u00f6kande medborgare i j\u00e4mlikt skriftligt umg\u00e4nge med varandra. Medan det traditionella t\u00e4nkandet allts\u00e5 utgick fr\u00e5n vertikala f\u00f6rh\u00e5llanden med \u00f6ver- och underordnade, framtr\u00e4der i Chydenius argumentation ett samh\u00e4lle med horisontala relationer d\u00e4r den ena \u00e4r lika betydande som den andra, d\u00e4r j\u00e4mlika br\u00f6der r\u00e4ttar varandras misstag.<\/p>\n Censor librorum<\/em> var i Sverige en kunglig \u00e4mbetsman vid kanslikollegium. Nikolaus Rubens gjordes av Karl XI till f\u00f6rste innehavare av detta specialuppdrag, f\u00f6r vilket han mottog en instruktion 1688. D\u00e5 utgivningen av trycksaker inte f\u00f6rv\u00e4ntades vara stor, var det t\u00e4nkt att en man kunde \u00f6vervaka att inget skadligt eller ol\u00e4mpligt sattes under tryckpressarna. Helt sj\u00e4lvst\u00e4ndigt fick censor librorum<\/em> dock inte sk\u00f6ta sitt uppdrag. Universiteten och kollegierna hade anf\u00f6rtrotts \u00f6vervakningen av sina specialomr\u00e5den, teologisk och vetenskaplig litteratur, \u00e4ven om en aktiv censor som von Oelreich ocks\u00e5 kunde befatta sig med det teologiska. Men censorn var allts\u00e5 underst\u00e4lld kanslikollegium, som kunde gilla eller f\u00f6rkasta hans \u00e5tg\u00e4rder, vilket innebar att censorns \u00f6verordnade i kollegiet kunde gripa in och sj\u00e4lva f\u00f6rbjuda det ena eller det andra. Denna v\u00e4g brukades ogenerat av ledande hattpolitiker som under frihetstiden gav kanslikollegiet direktiv om vad som borde f\u00f6rbjudas.<\/p>\n Vad censor l\u00e4st och godk\u00e4nt f\u00f6rs\u00e5gs med hans imprimatur<\/em> (lat. m\u00e5 tryckas). Denna st\u00e4mpel borde inte saknas p\u00e5 n\u00e5got som lades under tryckpressen. Som erk\u00e4nsla \u00e5t censorn f\u00f6r hans arbete, eller f\u00f6r att skynda p\u00e5 hans arbete, f\u00f6rekom det att de som hade ett manuskript liggande hos honom betalade sportler, allts\u00e5 penningsummor som drygade ut hans l\u00f6n. S\u00e5dana f\u00f6rekom \u00e4ven p\u00e5 annat h\u00e5ll n\u00e4r det g\u00e4llde l\u00e4gre poster i de statliga verken, d\u00e4r tj\u00e4nstem\u00e4nnen hade mycket l\u00e5g ers\u00e4ttning eller arbetade utan l\u00f6n som exspektanter. Det s\u00e4ger sig sj\u00e4lvt att gr\u00e4nsen mot muta h\u00e4r blir h\u00e5rfin.<\/p>\n En slags ytterligare inskr\u00e4nkning av \u00e5siktsfriheten innebar ett 1759 utf\u00e4rdat f\u00f6rbud mot all diskussion av grundlagarna eller av regeringss\u00e4ttet. Detta f\u00f6rbud till\u00e4mpades str\u00e4ngt p\u00e5 Peter Forssk\u00e5l och hans Tankar om Borgerliga Friheten<\/em>. Det var allts\u00e5 inte bara tryckta \u00e5sikter som kontrollerades, utan of\u00f6rsiktiga politiska yttranden kunde likaledes leda till gripanden och domar.<\/p>\n Den 1766 antagna tryckfrihetsf\u00f6rordningen utg\u00f6r slutpunkten av den stora kurs\u00e4ndring mot offentlighet i riksdagsarbetet som p\u00e5gick under riksdagen 1765–1766 men som hade inletts redan under f\u00f6reg\u00e5ende riksdag. Fr\u00e5gan om de politiska handlingarnas offentlighet kom upp i flera av riksdagens organ. Ett specialorgan vid riksdagarna, sekreta utskottet, hade under f\u00f6reg\u00e5ende kvartssekel av hattpartiets styre f\u00e5tt hand om allt flera av den viktigaste besluten. B\u00f6nderna var till sin stora harm utest\u00e4ngda fr\u00e5n detta centrala organ, som s\u00e4rskilt sysslade med statsfinanser och utrikespolitik. Sekreta utskottet dominerades av adeln och dess mest inflytelserika representanter. Resultatet var att ett f\u00e5tal, en politisk elit, hade insyn i hela den politiska beslutsprocessen, medan den stora majoriteten h\u00f6lls utanf\u00f6r. Detta drabbade i synnerhet m\u00f6sspartiet, som under denna period var i minoritet bland riksdagsst\u00e5ndens alla ledam\u00f6ter, och som var det i s\u00e5 mycket h\u00f6gre grad bland dem som kunde sitta i sekreta utskottet.<\/p>\n F\u00f6r de fr\u00e5n makten s\u00e5 l\u00e4nge utest\u00e4ngda m\u00f6ssorna framstod sekretessen som k\u00e4rnan i det hattstyre som \u00f6verlevt \u00e4nda sedan Arvid Horns fall 1738. M\u00f6ssornas str\u00e4van efter inflytande tycktes g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng st\u00f6ta mot sekretessen: man fick varken insyn i utrikespolitik eller ekonomi, och n\u00e4stan alla viktiga avg\u00f6randen togs i sekreta utskottet d\u00e4r oppositionen h\u00f6lls i schack. Offentlighet och redovisning blev d\u00e4rf\u00f6r ett grundl\u00e4ggande krav hos oppositionen. Sett ur detta l\u00e5nga perspektiv \u00e4r det fullt f\u00f6rst\u00e5eligt att offentligheten blev en f\u00f6rsta rangens fr\u00e5ga n\u00e4r m\u00f6ssorna fick \u00f6vertaget p\u00e5 riksdagen 1765–1766, att den framstod som medlet att en g\u00e5ng f\u00f6r alla g\u00f6ra slut p\u00e5 en f\u00f6rhatlig politisk praxis, och att det med tanke p\u00e5 framtiden var viktigt att g\u00f6ra tryckfriheten till en grundlag.<\/p>\n Sekretessen var av tradition s\u00e5 sj\u00e4lvskriven att den inte beh\u00f6vde motiveras som ett fundament i politiken. Att ha kunskap om politiska f\u00f6rh\u00e5llanden var att ha del av makten och att tillh\u00f6ra en politisk elit. Att sitta i riksdagen var ett privilegium f\u00f6r en adelsman. Som representant f\u00f6r sin \u00e4tt \u00e4gde han av f\u00f6dseln r\u00e4tt att vara med och beluta om rikets angel\u00e4genheter, han h\u00f6jde sig \u00f6ver m\u00e4ngden och h\u00f6rde till de styrande, inte till de styrda. Skulle han ge bort denna politiska egendom, genom att dela ut instrumenten f\u00f6r makt\u00e4gandet? Han kunde ju lika g\u00e4rna – f\u00f6r att formulera det kritiska perspektivet – dela ut sina \u00e4rvda gods och g\u00e5rdar, om privilegier inte l\u00e4ngre skulle respekteras. F\u00f6ljden av offentlighet och tryckfrihet kunde knappast bli annan \u00e4n att makten skulle glida den kunniga politiska eliten ur h\u00e4nderna. En politisk offentlighet skulle \u00f6ppna v\u00e4gen mot det som g\u00e4llt som det fullst\u00e4ndigt l\u00f6jliga, att gemene man, att bonden, kunde ta sig ton som en minister och tro sig ha omd\u00f6me om rikets relationer och finanser. Och skulle inte en politisk offentlighet l\u00e4gga Sverige \u00f6ppet f\u00f6r rikets fiender: diplomatin byggde ju p\u00e5 f\u00f6rtroenden och omg\u00e4rdades av sekretess.<\/p>\n En av dem som v\u00e4grade se n\u00e5got ber\u00e4ttigande i de \u00f6kande kraven p\u00e5 politisk offentlighet var hattarnas ledande f\u00f6retr\u00e4dare, greve Axel von Fersen, som energiskt talade f\u00f6r att sekretessen skulle bevaras. Han f\u00f6rsvarade hattarnas finanspolitik och l\u00e4mnade in en protest mot att l\u00e5ta bankodeputationens bet\u00e4nkande, som f\u00f6redragits i sekreta utskottet, g\u00e5 till \u00f6vriga riksdagsm\u00e4n i riksdagens samtliga fyra st\u00e5nd. Detta insisterande p\u00e5 den gamla politiken orsakade n\u00e5got av en storm och mycken uppr\u00f6rdhet bland m\u00f6sspartiets anh\u00e4ngare.<\/p>\n Chydenius memorial har bevarats i tv\u00e5 versioner, ett koncept<\/a> som bevarats bland Chydenius papper och det av Kraftman inl\u00e4mnade memorialet<\/a>. De skiljer sig i n\u00e5gon m\u00e5n, men inte i v\u00e4sentligheter (med undantag f\u00f6r ansvarsfr\u00e5gan, se nedan). Uppgiften att det \u00e4r Chydenius sj\u00e4lv som utan st\u00f6rre medverkan av andra skrivit tryckfrihetsmemorialet kommer fr\u00e5n honom sj\u00e4lv.4