<\/p>\n
Under 1700-talet var smittkopporna en av de mest allvarliga sjukdomarna och bek\u00e4mpningen av smittkoppor ett av de viktigaste folkh\u00e4lsofr\u00e4mjande m\u00e5len. Tidsperioden var mentalt redo f\u00f6r innovationer och behovet av att kunna bek\u00e4mpa sjukdomar s\u00e5som smittkoppor var stort. I den h\u00e4r situationen var man beredd att s\u00e4tta sig in i de metoder som hade anv\u00e4nts i Asien och Afrika f\u00f6r att bek\u00e4mpa smittkopporna med hj\u00e4lp av variolisation, d.v.s. inokulation eller ympning. Anders Chydenius har ansetts vara en av de centrala akt\u00f6rerna i den process som ledde till att koppympning togs i bruk i bred skala f\u00f6r att skydda befolkningen i Finland och speciellt i \u00d6sterbotten mot smittkoppor. Orsaken till att F. J. Rabbe uppm\u00e4rksammade Chydenius i Finlands minnesv\u00e4rde m\u00e4n<\/em> (1857) och d\u00e4rmed lade grunden till dennes ber\u00f6mmelse var uttryckligen Chydenius engagemang i koppympningsfr\u00e5gan.<\/p>\n Det virus som orsakar smittkoppor (variola<\/em>) h\u00f6r till gruppen ortopoxvirus. Smittsamheten fr\u00e5n dem som insjuknat till dem som uts\u00e4tts f\u00f6r smittan \u00e4r h\u00f6gst hos dem som har de h\u00e4ftigaste utbrotten av kopputslag. D\u00e4remot smittar kopporna relativt sett i betydligt l\u00e4gre grad fr\u00e5n dem vars hudutslag \u00e4r lindrigare eller fr\u00e5n dem som saknar symptom. Genom tiderna f\u00f6refaller variolavirusets f\u00f6rm\u00e5ga att orsaka sjukdomsutbrott ha varierat stort b\u00e5de \u00f6ver tid och geografiskt. Ibland har viruset d\u00f6dat ca 40 procent av de smittade och d\u00e5 talar man om Variola major<\/em>-virus, ibland till och med f\u00e4rre \u00e4n 1 procent och d\u00e5 talar man om Variola minor<\/em>-virus. Viruset \u00f6verf\u00f6rdes fr\u00e5n m\u00e4nniska till m\u00e4nniska huvudsakligen som luftburen smitta via andningsv\u00e4garna. Det \u00e4r obekant hur l\u00e4nge viruset kan f\u00f6rbli aktivt i s\u00e5rskorporna efter utslagen och smittan kunde d\u00e4rf\u00f6r \u00e4ven spridas via kontaminerade f\u00f6rem\u00e5l s\u00e5som t.ex. den drabbades kl\u00e4der. Det h\u00e4r var en sak som bland andra Anders Chydenius och arkiater Nils Rosén von Rosenstein f\u00e4ste uppm\u00e4rksamhet vid under 1700-talet. Sjukdomsf\u00f6rloppet var mycket h\u00e4ftigt: h\u00f6g feber, huvudv\u00e4rk, rygg- och muskelsm\u00e4rta och hos barn ibland \u00e4ven uppkastningar och kramper. Utslag best\u00e5ende av rodnande bl\u00e5sor, oftast i ansiktet, p\u00e5 h\u00e4nderna och fotsulorna, uppenbarade sig 2–5 dagar efter de f\u00f6rsta symptomen. Bl\u00e5sorna blev ofta infekterade vilket resulterade i mycket synliga kopp\u00e4rr. Sjukdomsf\u00f6rloppet kunde vara mycket varierande. Hos en del smittade var symptomen f\u00f6rh\u00e5llandevis milda, medan de infekterade hudomr\u00e5dena hos andra kunde vara omfattande och komplikationerna med andningen och matsm\u00e4ltningen allvarliga. Ledskador, blindhet och sterilitet hos m\u00e4n var andra allvarliga f\u00f6ljder av sjukdomen. Ocks\u00e5 Anders Chydenius p\u00e5pekar (§ 2 och 6) att smittkopporna kunde orsaka vanst\u00e4llda lemmar och blindhet. De smittade dog l\u00e4tt \u00e4ven i andra infektioner. Smittkopporna hade inget v\u00e4rddjur och m\u00e4nniskan kunde inte heller b\u00e4ra sjukdomen latent. F\u00f6rst n\u00e4r de sista s\u00e5rskorporna hos den sist smittade hade l\u00e4kts kan smittkopporna s\u00e4gas ha f\u00f6rsvunnit ur ifr\u00e5gavarande grupp m\u00e4nniskor.<\/p>\n Under 1700-talet utgjorde den smittkoppsrelaterade d\u00f6dligheten 10–15 procent av den totala mortaliteten i flera europeiska st\u00e4der och l\u00e4nder. 80 procent av offren var under 10 \u00e5r. I slutet av 1700-talet f\u00f6rekom smittkoppor \u00e5rligen \u00e5tminstone p\u00e5 n\u00e5got h\u00e5ll i Finland. Att smittkoppsepidemierna f\u00f6refaller ha blivit mer vanliga i Finland under 1700-talets lopp kan bero p\u00e5 det f\u00f6rb\u00e4ttrade k\u00e4ll\u00e4get. Under den h\u00e4r tiden spred sig epidemierna vanligen fr\u00e5n st\u00e4derna till landsbygden. M\u00e5nga landsorter var fortfarande r\u00e4tt isolerade fr\u00e5n varandra, vilket ledde till att epidemierna f\u00f6rekom ”fl\u00e4ckvis”. M\u00e5nga insjuknade och d\u00e4rf\u00f6r var \u00e4ven d\u00f6dligheten h\u00f6g n\u00e4r smittkopporna spred sig i en isolerad bygd. I avl\u00e4gsna samh\u00e4llen kunde intervallen mellan epidemierna vara l\u00e5nga och d\u00e4rf\u00f6r var de flesta inv\u00e5narna inte heller immuna sedan tidigare, vilket Chydenius p\u00e5pekar i § 6.<\/p>\n Redan under 1700-talet uppm\u00e4rksammade man att smittkopporna spridit sig fr\u00e5n Europa till Amerika, Gr\u00f6nland och s\u00f6dra Afrika. I dessa delar av v\u00e4rlden orsakade smittkopporna stor f\u00f6r\u00f6delse, eftersom befolkningen aldrig tidigare kommit i kontakt med viruset. \u00c5r 1733 spred sig viruset fr\u00e5n Danmark till Gr\u00f6nland och epidemin som br\u00f6t ut i omr\u00e5det kring nuvarande Nuuk var mycket f\u00f6r\u00f6dande f\u00f6r den lokala befolkningen. De gr\u00f6nl\u00e4ndska inuiternas \u00f6de var allm\u00e4nt bekant i Europa via Hans Egedens och andra mission\u00e4rers rapporter. I Sverige n\u00e4mner \u00e5tminstone Anders Chydenius, Otto Reinhold B\u00f6kman och Nils Rosén von Rosenstein de gr\u00f6nl\u00e4ndska inuiternas bedr\u00f6vliga \u00f6de i sina skrifter.<\/p>\n Av allt att d\u00f6ma var det redan tidigt bekant att de koppsmittade antingen dog eller erh\u00f6ll livsl\u00e5ngt skydd mot koppsmittan. P\u00e5 olika h\u00e5ll, t.ex. i Indien, Kina, Afrika och eventuellt p\u00e5 den europeiska landsbygden, hade man med st\u00f6d i denna uppfattning utvecklat olika metoder att ympa koppor. N\u00e4r man skulle ympa koppor tog man var, eller ”kopp\u00e4mne”, fr\u00e5n de infekterade hudbl\u00e5sorna p\u00e5 en patient som insjuknat endast lindrigt. Sedan inympade man p\u00e5 olika s\u00e4tt viruset i personer som inte tidigare smittats, vilket \u00e5stadkom en lindrig smitta hos dem. Patienten erh\u00f6ll p\u00e5 detta s\u00e4tt ett skydd mot senare smittkoppsepidemier. I de \u00f6vre samh\u00e4llsskikten i Europa spred sig kunskapen om detta f\u00f6rfaringss\u00e4tt f\u00f6rst i b\u00f6rjan av 1700-talet. Till Europa spred sig kunskapen fr\u00e5n det osmanska riket, vilket \u00e4ven framg\u00e5r av Chydenius skrift (§ 2). Chydenius granskar inte hur variolisationen eller ympningen bedrevs i olika delar av Europa, men konstaterar att \u00d6sterbotten enligt de uppgifter han hade var en trakt d\u00e4r man ympat s\u00e4rskilt flitigt (§ 2). England var emellertid p\u00e5 ett europeiskt plan det land d\u00e4r man periodvis ympade mest aktivt. I England var makan till Englands ambassad\u00f6r i det osmanska riket, Lady Mary Wortley Montague, den kanske mest centrala akt\u00f6ren i arbetet med att propagera f\u00f6r koppympning som preventiv metod mot smittkoppor.<\/p>\n Det fanns m\u00e5nga olika metoder med vars hj\u00e4lp man kunde samla in koppvar, preparera det insamlade kopp\u00e4mnet och utf\u00f6ra den egentliga ympningen. Chydenius beskriver tre metoder i § 11. F\u00f6r att samla in koppvar med vilket man hade f\u00f6r avsikt att ympa allmogebefolkningen rekommenderade Chydenius att man tr\u00e4dde en tr\u00e5df\u00f6rsedd n\u00e5l genom en infekterad hudbl\u00e5sa hos n\u00e5gon som var smittad. Tr\u00e5den som p\u00e5 det h\u00e4r s\u00e4ttet blev ”smittad” skulle f\u00f6rvaras i en glasflaska och n\u00e4r man skulle ympa smittan i ett barn f\u00f6rde man n\u00e5len och tr\u00e5den genom barnet hud, helst genom hudvecket mellan tummen och pekfingret. F\u00f6r koppympning av allmogebefolkningen rekommenderade \u00e4ven Gabriel Haartman samma metod. Otto Renhold B\u00f6kman kallar 1763 metoden afrikansk och f\u00f6rt\u00e4ljer att metoden anv\u00e4nts i Nordafrika och av araberna. Den andra metoden som Chydenius k\u00e4nner till \u00e4r bruket av spansk fluga4