<\/p>\n
Inom svenska riket grundades under perioden 1791–1814 ett tjugotal associationer med namnet hush\u00e5llningss\u00e4llskap. Ett gotl\u00e4ndskt s\u00e4llskap grundades redan 1791, men dess verksamhet avtynade och det m\u00e5ste senare \u00e5terbildas. Det finl\u00e4ndska, grundat i \u00c5bo 1797 som Kungliga Finska Hush\u00e5llningss\u00e4llskapet, blev det f\u00f6rsta som blev best\u00e5ende. Det var vid grundandet t\u00e4nkt som en motsvarighet till Patriotiska s\u00e4llskapet, som bildades i Stockholm 1766 och var inriktat p\u00e5 att sprida upplysning i ekonomiska fr\u00e5gor. Fr\u00e5n finl\u00e4ndsk horisont f\u00f6ref\u00f6ll Patriotiska s\u00e4llskapets intressen allt f\u00f6r koncentrerade till den v\u00e4stra riksdelen, vilket bidrog till bildandet av ett s\u00e4llskap f\u00f6r Finland. Med beteckningen ”hush\u00e5llningss\u00e4llskap” understr\u00f6ks att det nya s\u00e4llskapet efterstr\u00e4vade en mer praktisk-ekonomisk inriktning \u00e4n sin Stockholmsbaserade f\u00f6reg\u00e5ngare. Vid bildandet av Finska Hush\u00e5llningss\u00e4llskapet bestod dess medlemmar, liksom i de under de tv\u00e5 f\u00f6ljande \u00e5rtiondena l\u00e4nsvis bildade hush\u00e5llningss\u00e4llskapen i Sverige, s\u00e5 gott som uteslutande av f\u00f6retr\u00e4dare f\u00f6r adel, andra storjordbrukare, h\u00f6gre borgerskap och \u00f6vriga st\u00e5ndspersoner. I den f\u00f6rsta medlemsf\u00f6rteckningen f\u00f6r det finl\u00e4ndska s\u00e4llskapet fanns s\u00e5ledes en hovr\u00e4ttspresident, fem landsh\u00f6vdingar, ett antal assessorer, landskamrerare, grosshandlare, hovr\u00e4ttsr\u00e5d, \u00f6verstar och andra officerare, prostar, kommerserr\u00e5d och brukspatroner. Endast tv\u00e5 medlemmar h\u00f6rde till allmogen, b\u00e5da var riksdagsm\u00e4n. B\u00e5de i Finland och Sverige blev b\u00f6nder vanligare som medlemmar f\u00f6rst i samband med bildandet eller revitaliseringen av regionala hush\u00e5llningss\u00e4llskap under \u00e5rtiondena kring 1800-talets mitt.<\/p>\n
I slutet av 1700-talet och b\u00f6rjan av 1800-talet fanns det en allm\u00e4n vurm f\u00f6r jordbruk och jordbruksutveckling inom den v\u00e4steuropeiska och inte minst den svensk-finska \u00f6verklassen. Detta yttrade sig dels i att st\u00e5ndspersoner under senare h\u00e4lften av 1700-talet blivit allt mer ben\u00e4gna att bedriva jordbruk i egen regi, dels i en vilja fr\u00e5n st\u00e5ndspersonernas sida att sprida upplysning som kunde bidra till jordbrukets allm\u00e4nna utveckling och f\u00f6rb\u00e4ttring. En av s\u00e4llskapets fr\u00e4msta uppgifter, refererar dess f\u00f6rste beskrivare Gustaf Cygnaeus (1897), ”var att genom utgifvandet af l\u00e4ttfattliga skrifter ’upplysa’ allm\u00e4nheten”.<\/p>\n
V\u00e5ren 1798 publicerade Finska Hush\u00e5llningss\u00e4llskapet i den andan tv\u00e5 prisfr\u00e5gor. En gick ut p\u00e5 att f\u00f6rfatta en ”kort l\u00e4robok f\u00f6r finske bonden, i de vigtigaste delar af hans landthush\u00e5llning”. Den andra l\u00f6d: ”Hvilka \u00e4ro de hinder, som fj\u00e4ttra finska landtmannens idoghet? och hvilka medel \u00e4ro de kraftigaste och l\u00e4mpligaste att v\u00e4cka honom till mera drift och omtanke i sin landthush\u00e5llning?”<\/p>\n
P\u00e5 vardera prisfr\u00e5gan inkom tre svar, men inget ans\u00e5gs vara v\u00e4rt ett f\u00f6rstapris. Ett av svaren till fr\u00e5gan nummer 2 var f\u00f6rfattat av den nu 69-\u00e5rige Anders Chydenius, medlem i Hush\u00e5llningss\u00e4llskapet. Hans svar p\u00e5 s\u00e4llskapets fr\u00e5ga \u00e4r i m\u00e5ngt och mycket en sammanfattning av st\u00e5ndpunkter han tidigare intagit i sitt skriftst\u00e4llarskap. En nyhet \u00e4r dock att han redovisar sin syn p\u00e5 jord\u00e4gandets betydelse och hur detta b\u00f6r reformeras.<\/p>\n
Trots att Hush\u00e5llningss\u00e4llskapet hade efterlyst svar som \u00e4gnas f\u00f6rb\u00e4ttringar av jordbruket, ber\u00f6r Chydenius det egentliga jordbruket – \u00e5kerbruk, boskapssk\u00f6tsel, \u00e4ngssk\u00f6tsel – i ganska liten utstr\u00e4ckning. I st\u00e4llet f\u00f6r att st\u00f6dja hush\u00e5llningss\u00e4llskapets tankeg\u00e5ngar om att b\u00f6nderna borde \u00e4gna mer tid \u00e5t jordbruket, understryker han snarare att b\u00f6nderna borde ges st\u00f6rre m\u00f6jligheter att lagligen \u00e4gna sig \u00e4ven \u00e5t andra n\u00e4ringar. I centrum f\u00f6r Chydenius intresse st\u00e5r n\u00e4mligen de negativa effekterna av svenska rikets ekonomiska lagstiftning. Det finns, s\u00e4ger Chydenius i inledningen, en ofta f\u00f6rekommande f\u00f6rdom att allmogen \u00e4r lat. I sj\u00e4lva verket, h\u00e4vdar han, \u00e4r den p\u00e5st\u00e5dda l\u00e4ttjan ofta en f\u00f6ljd av den ekonomiska lagstiftningen som leder till ett tv\u00e5ngs- och f\u00f6rmyndarsystem som ber\u00f6var unders\u00e5tarna b\u00e5de viljan och m\u00f6jligheterna till ekonomiska f\u00f6rb\u00e4ttringar (§ 4).<\/p>\n
Med ett anslag som f\u00f6r tanken till Adam Smith s\u00e4ger Chydenius att det \u00e4r egennyttan som \u00e4r grunden f\u00f6r m\u00e4nsklig f\u00f6rkovran. Hos alla m\u00e4nniskor finns en str\u00e4van att f\u00f6rb\u00e4ttra sin och sina barns framtid, men \u00f6verheten ser ofta p\u00e5 s\u00e5dant med f\u00f6rakt och menar att unders\u00e5tarna endast ska lyda. Chydenius medger att det finns ett behov av att staten garanterar den enskildes egendomsr\u00e4tt och han erk\u00e4nner i indirekta ordalag behovet av civilr\u00e4tt (s\u00e5som arvslagstiftning) liksom av straffr\u00e4tt. Han v\u00e4nder sig d\u00e4remot starkt mot statliga regleringar av och ingrepp i det ekonomiska livet. Om den senare typen av ingrepp f\u00f6rsvinner, kommer de enskilda medborgarnas str\u00e4van att f\u00f6rb\u00e4ttra sin situation att leda till en utveckling av hela nationens ekonomi (§ 4, 19 och 26).<\/p>\n
Chydenius \u00e4r kritisk inte bara mot den ekonomiska lagstiftningen, utan ocks\u00e5 mot r\u00e4ttsv\u00e4sendet i sin helhet. Domstolarnas or\u00e4ttvisa behandling av allmogen tas upp (§ 23). Intressant och sannolikt uppseendev\u00e4ckande f\u00f6r samtiden \u00e4r de klara ordalag varmed Chydenius dessutom anklagar kronobetj\u00e4ningen (l\u00e4nsm\u00e4n, kronofogdar med flera) f\u00f6r att ta emot och uppmuntra allmogen till att ge mutor. Han h\u00e4vdar att s\u00e5dana lokala myndighetspersoner inte egentligen f\u00f6rs\u00f6ker f\u00f6rebygga brott mot den ekonomiska lagstiftningen, utan l\u00e5ter s\u00e5dana ske f\u00f6r att d\u00e4refter dra nytta av b\u00f6ter och mutor (§ 16 och 36).<\/p>\n
De lagar Chydenius s\u00e4rskilt v\u00e4nder sig mot kan grupperas i sju kategorier, n\u00e4mligen 1) skr\u00e5lagstiftningen, 2) f\u00f6rbuden mot lanthandel, 3) tj\u00e4nstehjonsstadgan, 4) lagarna som reglerar jord\u00e4gandet och jordbeskattningen, 5) f\u00f6rordningarna om landtull och acciser, 6) lagarna om v\u00e4gunderh\u00e5ll och skjutsning och 7) lagar som \u00e5stadkommer ett \u00f6kande skattetryck.<\/p>\n
Med skr\u00e5lagstiftning avses framf\u00f6r allt de lagar som reglerade organiserandet av hantverkare i yrkessammanslutningar i vilka ut\u00f6varna givits monopolprivilegier i utbyte mot avgifter b\u00e5de till staden d\u00e4r de verkade och till centralmakten. Skr\u00e5nas monopol hindrade allmogens avs\u00e4ttning av sl\u00f6jdprodukter i st\u00e4derna, trots att man p\u00e5 landsbygden kunde arbeta till l\u00e4gre kostnad och s\u00e5ledes producera billigare varor. Den underliggande idén att bonden enbart borde syssla med jordbruk strider mot naturen, s\u00e4ger Chydenius (§ 5).<\/p>\n
Lanthandeln var i princip f\u00f6rbjuden i lag, men i praktiken n\u00f6dv\u00e4ndig, varf\u00f6r den i viss utstr\u00e4ckning f\u00f6rsiggick i trots eller i f\u00f6rs\u00f6k att kringg\u00e5 lagen. De av myndigheterna inf\u00f6rda sanktionerna gjorde dock denna handel mycket riskfylld. Inskr\u00e4nkningarna i lantbefolkningens handelsr\u00e4ttigheter medf\u00f6rde att bonden fick sv\u00e5rt att avyttra sina jordbruksprodukter och h\u00e4ri fanns en grundl\u00e4ggande orsak till att jordbrukets utveckling h\u00e4mmades (§ 5–6). F\u00f6rvisso hade bonden r\u00e4tt att s\u00e4lja det han sj\u00e4lv producerat i sitt jordbruk eller p\u00e5 annat s\u00e4tt tillverkat, men om varje bonde bara s\u00e5lde sin egen produktion innebar detta s\u00e5 begr\u00e4nsade varum\u00e4ngder per transaktion, att transportkostnadens relativa storlek blev orimligt h\u00f6g. Visserligen kunde en enskild bonde frakta b\u00e5de sina och andras varor till en viss avs\u00e4ttningsort och s\u00e4lja p\u00e5 kommission. S\u00e5dan handel var till\u00e5ten men blev i praktiken f\u00f6r kr\u00e5nglig, menade Chydenius, eftersom produkterna fr\u00e5n olika producenter varierade b\u00e5de i kvantitet och i kvalitet (§ 7–8).<\/p>\n
Med tj\u00e4nstehjonsstadgan avs\u00e5gs den lag som reglerade f\u00f6rh\u00e5llandet mellan husb\u00f6nder och anst\u00e4llda p\u00e5 landsbygden, inklusive tv\u00e5nget f\u00f6r jordl\u00f6sa att ta tj\u00e4nst f\u00f6r att undvika att bli beskyllda och d\u00f6mda f\u00f6r l\u00f6sdriveri. Chydenius ventilerar i den h\u00e4r kommenterade skriften endast i korta ordalag sin negativa inst\u00e4llning till tj\u00e4nstehjonslagstiftningen, men fr\u00e5n hans tidigare produktion vet vi, att han ans\u00e5g att tv\u00e5nget att acceptera \u00e5rstj\u00e4nst till l\u00e5g l\u00f6n f\u00f6rhindrade eller f\u00f6rsv\u00e5rade bildandet av nya hush\u00e5ll och s\u00e5ledes, som han h\u00e4r s\u00e4ger, gick ”sn\u00f6rr\u00e4tt emot folk\u00f6kning” (§ 11).<\/p>\n
F\u00f6r att f\u00f6rb\u00e4ttra jordbruket kr\u00e4vs som regel investeringar (som p\u00e5 Chydenius tid begreppsligt kunde t\u00e4ckas av ordet ”f\u00f6rlag”, som han sj\u00e4lv anv\u00e4nder) vilket ofta inkluderar arbetsinsats i investeringsarbeten s\u00e5som dikning eller nyodling. Eftersom man drar nytta av en investering under en l\u00e5ng f\u00f6ljd av \u00e5r, st\u00e4rks bondens vilja till denna typ av insatser om han f\u00e5r varaktig besittningsr\u00e4tt till jorden, s\u00e5 att han sj\u00e4lv och hans efterkommande f\u00e5r tillgodog\u00f6ra sig huvuddelen av avkastningen av dessa l\u00e5ngsiktiga f\u00f6rb\u00e4ttringar. F\u00f6ljaktligen, anser Chydenius, borde alla jordbrukare f\u00e5 s\u00e4krad, varaktig besittningsr\u00e4tt till sin jord. Ett steg i r\u00e4tt riktning var skattek\u00f6p – n\u00e5got som kronob\u00f6nderna \u00e5ter f\u00e5tt r\u00e4tt till 1789, efter 17 \u00e5rs f\u00f6rbud – som ledde till att dessa landbor p\u00e5 kronans jord blev skatteb\u00f6nder och d\u00e4rmed fulla \u00e4gare till den jord de brukade.<\/p>\n
Emellertid, p\u00e5pekar Chydenius, fanns vissa inskr\u00e4nkningar i b\u00f6ndernas \u00e4gander\u00e4tt \u00e4ven p\u00e5 skattehemman, trots att denna r\u00e4tt st\u00e4rkts i lagstiftningen av \u00e5r 1789. Bonden hade begr\u00e4nsade r\u00e4ttigheter att avverka skog f\u00f6r avsalu. En annan restriktion ber\u00f6rde de delningar av g\u00e5rdarna som kunde ske vid arvskiften eller f\u00f6rs\u00e4ljning, s\u00e5 kallad hemmansklyvning. Lagen till\u00e4t klyvning endast under f\u00f6ruts\u00e4ttning att ifr\u00e5gavarande h\u00e4radsr\u00e4tt bed\u00f6mde att resultatet skulle bli g\u00e5rdsbruk som var tillr\u00e4ckligt stora f\u00f6r att vara b\u00e4rkraftiga (§ 12–16). Alla syskon hade visserligen enligt lag r\u00e4tt till andel i ett d\u00f6dsbo, inklusive den jord som \u00e4gdes, men om g\u00e5rden ans\u00e5gs f\u00f6r liten att dela, brukade ett av syskonen l\u00f6sa ut det andra. I sista hand \u00e5l\u00e5g det h\u00e4radsr\u00e4tten att besluta om s\u00e5dan utl\u00f6sning.<\/p>\n
Med landtull avs\u00e5gs den tull som m\u00e5ste betalas f\u00f6r medhavda varor vid in- och utfarten till en stad. Den var inte l\u00f6nsam, menade Chydenius, d\u00e5 den medf\u00f6rde stora kostnader vid indrivningen, inte minst genom avl\u00f6ningen av de ”flera tusende arbetsf\u00f6ra personer” i form av tulltj\u00e4nstem\u00e4n med flera som inte utf\u00f6rde n\u00e5got nyttigt arbete (§ 20).<\/p>\n
Sv\u00e5ra b\u00f6rdor var \u00e4ven v\u00e4gunderh\u00e5ll och skjutsningsbesv\u00e4r. Chydenius avser h\u00e4r dels plikten f\u00f6r b\u00f6nderna att underh\u00e5lla v\u00e4garna (d\u00e5 innehavarna av varje hemman anvisades ett s\u00e4rskilt v\u00e4gstycke att underh\u00e5lla \u00e5r efter \u00e5r) och tv\u00e5nget att h\u00e5lla skjuts som \u00e5l\u00e5g g\u00e5rdar i n\u00e4rheten av st\u00f6rre v\u00e4gar. B\u00f6nderna p\u00e5 dessa g\u00e5rdar skulle turvis, ett dygn i taget, ombes\u00f6rja att h\u00e4star med k\u00f6rsven fanns att tillg\u00e5 f\u00f6r resande vid den n\u00e4rmaste g\u00e4stgivarg\u00e5rden.<\/p>\n
Chydenius h\u00e4vdar att skattetrycket p\u00e5 allmogen \u00f6kar \u00e5rligen och finner orsaken vara en v\u00e4xande \u00e4mbetsmannaklass, trots att vissa inskr\u00e4nkningar gjorts under Gustav IV Adolf (§ 22). Varken observationen om \u00e4mbetsm\u00e4nnens v\u00e4xande antal eller skatternas kontinuerliga \u00f6kning var dock korrekt. Modern forskning har visat att uttaget av skatt och avrad p\u00e5 skatte- och kronohemman – m\u00e4tt som andel av bruttoproduktionen – minskade avsev\u00e4rt under 1700-talet och skulle forts\u00e4tta att g\u00f6ra s\u00e5 under 1800-talet. P\u00e5 fr\u00e4lsehemmanen f\u00f6rblev dock uttaget av avrad t\u00e4mligen konstant i relation till produktionen.<\/p>\n
Fr\u00e5n paragraf 26 kommer Chydenius in p\u00e5 fr\u00e5gan vad man kan g\u00f6ra \u00e5t sakernas tillst\u00e5nd. Han upprepar att orsaken till den finl\u00e4ndska ekonomins f\u00f6rfall finns att s\u00f6ka i den h\u00e4mmande ekonomiska tv\u00e5ngslagstiftningen. Denna kontraproduktiva lagstiftning har knappast kommit till med ont upps\u00e5t fr\u00e5n lagstiftarens sida, menar Chydenius, som i st\u00e4llet h\u00e4vdar f\u00f6ljande tre huvudorsaker: 1) furstarnas uppfostran som tenderar att konservera f\u00f6r\u00e5ldrade t\u00e4nkes\u00e4tt; 2) att \u00f6verheten i beskattningssyfte delar in unders\u00e5tarna i grupper allt efter n\u00e4ringsf\u00e5ng och 3) dessa gruppers p\u00e5tryckningar p\u00e5 de makthavande som lett till att de givits monopolprivilegier.<\/p>\n
Det Chydenius beskriver \u00e4r vissa ekonomiska och sociala yttringar av en samh\u00e4llstruktur som var f\u00e4rgad av de t\u00e4nkes\u00e4tt och beteenden som av efterv\u00e4rlden brukar sammanfattas som merkantilism och d\u00e4r centralmakten garanterade vissa grupper monopol i utbyte mot erl\u00e4ggandet av skatter och andra avgifter. Det Chydenius f\u00f6resl\u00e5r som ett medel till allm\u00e4n ekonomisk uppryckning \u00e4r bland annat ett avskaffande av skr\u00e5nas monopolprivilegier. Det borde r\u00e4cka med en enkel anm\u00e4lan till myndigheterna f\u00f6r att f\u00e5 bedriva n\u00e4ringsverksamhet. \u00c5ret efter det att man b\u00f6rjat sin verksamhet kunde man f\u00e5 betala en m\u00e5ttlig summa pengar. Om verksamheten v\u00e4xte borde skatten \u00f6ka efter hand (§ 28–29). Chydenius f\u00f6rordar ocks\u00e5 att lanthandeln borde ges friare tyglar (§ 29 och 31). Redan tidigare i uppsatsen har han g\u00e5tt till angrepp mot sj\u00e4lva uppdelningen i lant- och stadsmannan\u00e4ringar (§ 9), och han f\u00f6resl\u00e5r nu att landtullarna vid stadsgr\u00e4nserna ska avskaffas.<\/p>\n
F\u00f6r att f\u00e5 till st\u00e5nd b\u00e4ttre kommunikationer f\u00f6respr\u00e5kar Chydenius vidare ett system med avgiftsbelagda v\u00e4gar, finansierat via v\u00e4gtullar, s\u00e5 att de resande sj\u00e4lva betalar f\u00f6r v\u00e4gunderh\u00e5llet. Dessutom f\u00f6rordar han str\u00f6mrensningar f\u00f6r att f\u00f6rb\u00e4ttra vattenv\u00e4garna (§ 39 och 42).<\/p>\n
Tj\u00e4nstehjonsstadgan b\u00f6r upph\u00f6ra att g\u00e4lla, och Chydenius f\u00f6rordar fri l\u00f6nes\u00e4ttning och individuella avtal mellan arbetsgivare och anst\u00e4lld (§ 34). Chydenius \u00f6vertygelse att s\u00e5 m\u00e5nga som m\u00f6jligt b\u00f6r ges tillf\u00e4lle att bedriva jordbruk f\u00f6r egen r\u00e4kning g\u00e5r igen i hans syn p\u00e5 jord\u00e4gandet. Han f\u00f6resl\u00e5r fria r\u00e4ttigheter att dela upp skatte- och kronojorden i hur sm\u00e5 delar som helst. Det borde vara den enskilde sm\u00e5brukarens ensak att finna utv\u00e4gar att f\u00f6rs\u00f6rja sig p\u00e5 sin t\u00e4ppa. Medel till detta kunde vara salusl\u00f6jd liksom odlingen av f\u00f6ga arealkr\u00e4vande v\u00e4xter som potatis. Det \u00e4r uppenbart, att Chydenius har en mycket optimistisk syn p\u00e5 sm\u00e5brukarnas f\u00f6rs\u00f6rjningsm\u00f6jligheter. Chydenius f\u00f6rordar dessutom kraftigt f\u00f6rl\u00e4ngda legotider p\u00e5 fr\u00e4lsejord. \u00c4n b\u00e4ttre, s\u00e4ger han, vore om g\u00e5rdar tillh\u00f6riga denna jordnatur f\u00f6rs\u00e5ldes till skatte, s\u00e5 som h\u00f6ll p\u00e5 att ske i det samtida Danmark (§ 35 och 37).<\/p>\n
Hush\u00e5llningss\u00e4llskapets mottagande av Chydenius uppsats blev inte positivt. Beredningsutskottet ans\u00e5g att vissa \u00e4mnen var utvidgade ut\u00f6ver behovet och texten h\u00e5llen i alltf\u00f6r allm\u00e4nna ordalag d\u00e5 omst\u00e4ndigheter som var speciella f\u00f6r Finland inte behandlades. Flera ”tankar och uttryck” ans\u00e5gs dessutom vara ”mindre tjenliga”. Det senare kan sannolikt tolkas som ett avst\u00e5ndstagande fr\u00e5n radikalismen och den delvis mycket r\u00e4ttframma verklighetsbeskrivningen i Chydenius text.Understrykas b\u00f6r att det under det gustavianska env\u00e4ldets tid l\u00e5ngt ifr\u00e5n fanns n\u00e5gon sj\u00e4lvklar r\u00e4ttighet att starta s\u00e5dana lokala associationer som hush\u00e5llningss\u00e4llskapen utgjorde. S\u00e4llskapen var d\u00e4rf\u00f6r beroende av centralmaktens och inte minst kungens personliga v\u00e4lvilja.Redan vid ett m\u00f6te v\u00e5ren 1798 hade Hush\u00e5llningss\u00e4llskapets m\u00f6tesdeltagare d\u00e4rf\u00f6r funnit det oklokt att som \u00e4mne f\u00f6r en prisfr\u00e5ga ta upp n\u00e5got som ber\u00f6rde den ekonomiska lagstiftningen. Uppenbarligen ans\u00e5gs s\u00e5dana fr\u00e5gor allt f\u00f6r k\u00e4nsliga att diskutera. Sett i det ljuset \u00e4r det inte f\u00f6rv\u00e5nande att man fr\u00e5n s\u00e4llskapets sida s\u00e5g sig f\u00f6ranl\u00e5ten att ta avst\u00e5nd fr\u00e5n Chydenius svar. Med sitt generalangrepp p\u00e5 allt vad ekonomisk lagstiftning hette b\u00f6r det har f\u00f6refallit n\u00e4rmast revolution\u00e4rt. P\u00e5st\u00e5endena om systematiska mutbrott bland kronobetj\u00e4ningen b\u00f6r dessutom ha tett sig \u00e4ventyrliga att presentera f\u00f6r den formalistiske byr\u00e5krat, tillika Hush\u00e5llningss\u00e4llskapets v\u00e4lg\u00f6rare, som satt p\u00e5 tronen. Turerna kring Hush\u00e5llningss\u00e4llskapets behandling av skriften skildras i Levnadsbeskrivning<\/em>2