<\/p>\n
Kungliga Finska Hush\u00e5llningss\u00e4llskapet grundades i \u00c5bo i november 1797. Redan samma h\u00f6st valdes Anders Chydenius till medlem och i s\u00e4llskapets f\u00f6rsta matrikel intar hans namn det nittiofj\u00e4rde rummet. Trots att Chydenius redan var en gammal man involverade han sig aktivt i s\u00e4llskapets verksamhet, sannolikt mest p\u00e5 distans, de \u00e5terst\u00e5ende fem \u00e5ren av sitt liv – samtidigt de fem f\u00f6rsta \u00e5ren av s\u00e4llskapets existens – genom att d\u00e5 och d\u00e5 s\u00e4nda in skriftliga alster han \u00f6nskade att s\u00e4llskapet skulle publicera (se Tankar om koppympningen<\/em><\/a> och Tillredning av opium<\/em><\/a>). Redan i augusti 1798 informerar Chydenius i en redog\u00f6relse tillst\u00e4lld s\u00e4llskapet om v\u00e4derleksf\u00f6rh\u00e5llandena och \u00e5rsv\u00e4xten i sina hemtrakter. Ett \u00e5r tidigare (1797) hade rikets \u00f6stra halva drabbats av sv\u00e5r missv\u00e4xt, som orsakade hungersn\u00f6d s\u00e4rskilt i \u00d6sterbotten. N\u00e4r Chydenius den 2 februari 1798 sammanst\u00e4llde folkm\u00e4ngdstabellen f\u00f6r 1797 m\u00e5lade han upp en dyster bild. \u00c4ven om man hade lyckats importera s\u00e4d s\u00e5 hade priset stigit h\u00f6gt och ”tiggare hopen b\u00f6rjar snart att v\u00e4xa \u00f6fver gifvarenas antal och h\u00f6gsta fara \u00e4r at en m\u00e4ngd i denna v\u00e5r sv\u00e4lta i hi\u00e4l”.4