<\/p>\n
F\u00f6r de \u00f6sterbottniska b\u00f6nderna g\u00e4llde salpetern bokstavligen livet. I ett brev den 12 april 1798 till Matthias Calonius, d\u00e5 ledamot av H\u00f6gsta domstolen i Stockholm, ber\u00e4ttade professor Henrik Gabriel Porthan fr\u00e5n \u00c5bo hur uppr\u00f6rda medlemmar inom det nygrundade Finska Hush\u00e5llningss\u00e4llskapet var ”\u00f6fver proceduren med \u00d6sterbottningarnes Saltpeter tilv\u00e4rkning”. Han n\u00e4mnde f\u00f6r Calonius att Anders Chydenius skrift fr\u00e5n 1795 i \u00e4mnet ”f\u00f6rtjenar l\u00e4sas”. Porthan var sedan l\u00e4nge uppr\u00f6rd och ans\u00e5g att det var ohyggligt att b\u00f6nder som hade salpeter f\u00f6r avsalu men led brist p\u00e5 br\u00f6d inte till\u00e4ts s\u00e4lja sin vara \u00e5t den som genast gav dem betalning i form av pengar eller spannm\u00e5l. B\u00f6nderna var tvungna att s\u00e4lja sin vara till kronan som betalade f\u00f6r den f\u00f6rst efter 4 eller 5 \u00e5r samtidigt som kronan inte kunde t\u00e4nka sig att g\u00f6ra motsvarande avdrag p\u00e5 skatten utan kr\u00e4vde ut den, allt medan b\u00f6nderna svalt. Den omedelbara bakgrunden var att \u00f6sterbottniska b\u00f6nder trotsat ett f\u00f6rbud att s\u00e4lja den salpeter de framst\u00e4llt inom riket och saluf\u00f6rt den i \u00c5bo, vilket f\u00f6ranlett landsh\u00f6vdingen i \u00c5bo att ge order om att salpetern skulle beslagtas vid stadstullarna. Ett \u00e5r senare informerade Porthan Calonius om att l\u00e4get var i stort sett of\u00f6r\u00e4ndrat men att kronan som tidigare endast hade f\u00f6rbundit sig att k\u00f6pa en viss m\u00e4ngd nu lovat k\u00f6pa allt det b\u00f6nderna ville s\u00e4lja, men han f\u00f6rmodade att de som vanligt fick v\u00e4nta i \u00e5ratal p\u00e5 betalningen. Handeln med salpeter borde vara fri, menade Porthan.<\/p>\n
Salpeter \u00e4r huvudingrediens i svartkrut och s\u00e5ledes en produkt som en stat som slog vakt om sin milit\u00e4ra potential inte kunde undvara. Det var av strategisk vikt att inom rikets gr\u00e4nser uppr\u00e4tth\u00e5lla en produktion som var tillr\u00e4ckligt stor f\u00f6r att svara mot krigsmaktens behov. I Sverige framst\u00e4lldes salpeter av kv\u00e4vehaltig jord, i praktiken urindr\u00e4nkt jord under stall och f\u00e4hus, som sedan Gustav Vasa var regale, d.v.s. kronans ensamr\u00e4tt. Processen var omst\u00e4ndlig och inneh\u00f6ll flera olika steg som kr\u00e4vde b\u00e5de insikter och skicklighet av sin ut\u00f6vare. F\u00f6rst lakades jorden ur. D\u00e4refter sj\u00f6ds (indunstades) v\u00e4tskan, som kallades lut, i stora kopparpannor och befriades fr\u00e5n orenheter, bland annat andra salter, som kunde skummas bort eller som sj\u00f6nk till botten. Resultatet av sjudningen var r\u00e5salpeter (oluttrad salpeter) som utkristalliserades d\u00e5 luten fick svalna. Salpetern som m\u00e4ttes i lispund f\u00f6rpackades i tunnor f\u00f6r leverans. Den obligatoriska kvalitetsgranskningen av r\u00e5salpetern kallades probering. F\u00f6ljande steg i processen var att r\u00e5salpetern sedan den levererats till ett krutbruk luttrades – renades genom att p\u00e5 nytt l\u00f6sas upp i vatten och kokas \u00e4nnu en g\u00e5ng. Stora m\u00e4ngder ved beh\u00f6vdes f\u00f6r sj\u00e4lva sjudningen och skogrika regioner med en stor boskapsstock i f\u00f6rh\u00e5llande till \u00e5kerarealen hade f\u00f6ljaktligen de b\u00e4sta f\u00f6ruts\u00e4ttningarna f\u00f6r framst\u00e4llning av salpeter.<\/p>\n
I ett f\u00f6rsta skede med b\u00f6rjan p\u00e5 1400-talet framst\u00e4llde kronan i egen regi eller med hj\u00e4lp av arrendatorer salpeter vid salpeterverk till vilka allmogen levererade jord och ved och d\u00e4r de gjorde dagsverken. Skyldigheten att leverera jord och delta i sjudningen var fr\u00e5n 1648 omvandlad till en penningavgift, den s\u00e5 kallade salpeterhj\u00e4lpen. P\u00e5 1600-talet utlokaliserades sjudningen till hemmanen, och den organiserades med b\u00f6rjan under Karl XI:s tid som ett indelningsverk. Tillg\u00e5ngarna p\u00e5 salpeterjord i olika delar av riket kartlades. Sverige indelades i sjuderidistrikt och distrikten i ”sjudningsvarv” inom vilka en verkm\u00e4stare med dr\u00e4ngar i en fastslagen ordning bes\u00f6kte hemmanen, i regel s\u00e5 att jorden under en viss ladug\u00e5rd utvanns p\u00e5 salpeter vart sj\u00e4tte \u00e5r. Kronosjudarna var skyldiga att leverera en viss m\u00e4ngd salpeter mot ers\u00e4ttning och l\u00e4ttnader i sina prestationer till centralmakten. B\u00f6nderna var skyldiga att ta emot kronosjudarna, och sjudningen var ocks\u00e5 f\u00f6rknippad med andra ol\u00e4genheter f\u00f6r b\u00f6nderna. Till dem h\u00f6rde att dika runt ladug\u00e5rden s\u00e5 att vatten inte kom \u00e5t att laka ur jorden, att transportera sjudarnas redskap, att st\u00e5 till tj\u00e4nst med ved (mot ers\u00e4ttning) och att transportera den f\u00e4rdiga salpetern.<\/p>\n
\u00c5r 1723 fick b\u00f6nderna m\u00f6jlighet att sj\u00e4lva sjuda salpeter p\u00e5 villkor att den levererades till kronan till det pris som var fastst\u00e4llt. Den h\u00e4r m\u00f6jligheten skapade ett intresse hos allmogen f\u00f6r att f\u00f6rb\u00e4ttra tillg\u00e5ngen p\u00e5 god salpeterjord, n\u00e5got som kunde ske med hj\u00e4lp av salpeterlador. Fr\u00e5n och med 1740-talet uppmuntrade kronan till uppf\u00f6randet av dylika lador i anslutning till ladug\u00e5rdarna. Ladorna var f\u00f6rsedda med ett golv av tr\u00e4 med ett lager av lera ovanp\u00e5. De f\u00f6rs\u00e5gs med en l\u00e4mplig jordblandning som fuktades med urin och blandades om f\u00f6r att skapa optimala betingelser f\u00f6r de mikroorganismer som \u00e5stadkom att det bildades salpeter. Ladan var sv\u00e5rf\u00f6renlig med indelningsverket eftersom den kr\u00e4vde regelbunden tillsyn och f\u00f6ljaktligen inte kunde anf\u00f6rtros kronosjudarna utan m\u00e5ste tas om hand av g\u00e5rdens folk. I krigskollegiums instruktioner f\u00f6r anl\u00e4ggande av lador 1747 beskrevs tv\u00e5 olika lador, en enklare sm\u00e5l\u00e4ndsk modell och en mer avancerad \u00f6sterbottnisk.<\/p>\n
Salpeterladan och -sjudningen kom under senare h\u00e4lften av 1700-talet att f\u00e5 stor betydelse som bonden\u00e4ring i den s\u00f6dra delen (fr\u00e5n 1775 Vasa l\u00e4n) av \u00d6sterbotten som blev det fr\u00e4msta produktionsomr\u00e5det i riket. Salpeterproduktionen begr\u00e4nsades f\u00f6rsta g\u00e5ngen i slutet av 1770-talet. Varje inspektionsomr\u00e5de fick sig tilldelat en kvot. 1783 fastst\u00e4lldes ett produktionstak p\u00e5 30 000 lispund. Sjudningen i \u00d6sterbotten steg h\u00f6gt \u00f6ver den stadgade niv\u00e5n f\u00f6r distriktet.<\/p>\n
I Om Saltpetter-Sjuderierne, s\u00e4rdeles i \u00d6sterbotten<\/em> argumenterade Chydenius f\u00f6r att det var f\u00f6renligt med b\u00e5de producenternas och kronans intressen att salpetersjudningen fick ut\u00f6vas fritt fr\u00e5n alla regleringar. Den str\u00e4ngt reglerade salpetern\u00e4ringen var f\u00f6r honom ett exempel p\u00e5 en n\u00e4ringsgren som hade f\u00f6ruts\u00e4ttningar att blomstra om den gavs frihet att g\u00f6ra det. Chydenius lyfter fram omst\u00e4ndigheter som de \u00f6sterbottniska b\u00f6nderna var missn\u00f6jda med: att kronosjudarnas bes\u00f6k p\u00e5 g\u00e5rdarna bara var till besv\u00e4r, att kronan i praktiken hade ensamr\u00e4tt till b\u00f6ndernas salpeter, att de i \u00e5ratal m\u00e5ste v\u00e4nta p\u00e5 betalningen, att de inte sj\u00e4lva till\u00e4ts f\u00f6r\u00e4dla sin salpeter genom luttring och att de saknade insyn i kvalitetskontrollen s\u00e5 l\u00e4nge den inte gjordes i \u00d6sterbotten. I det f\u00f6ljande ges en kort beskrivning av de f\u00f6rh\u00e5llanden som fick Chydenius att fatta pennan och hur villkoren f\u00f6r n\u00e4ringen omformades s\u00e5 att den fr\u00e5n och med 1805 var fri.<\/p>\n I ett kungligt beslut 1783 best\u00e4mdes om leveransen av salpeter fr\u00e5n lador att kronan betalade 1 ½ riksdaler per lispund f\u00f6r oluttrad salpeter som levererades till ett krutbruk eller i Finland till n\u00e4rmaste sj\u00f6stad. Det kvalitetskrav som fastslogs var att salpetern var s\u00e5 ren att svinnet vid luttringen inte \u00f6versteg 16 procent. Den h\u00e4r f\u00f6rordningen var i kraft n\u00e4r Chydenius f\u00f6rfattade sin skrift. Bonden fick genomf\u00f6ra sjudningen med egen arbetskraft och egna pannor, men en av kronans sjudare m\u00e5ste vara n\u00e4rvarande. All den salpeter som tillverkades ur ladorna m\u00e5ste f\u00f6rst erbjudas kronan. Den del som eventuellt kronan inte l\u00f6ste in stod det allmogen fritt att exportera. Kronan hade ensamr\u00e4tt att handla med salpeter inom riket och den som ville exportera sin salpeter m\u00e5ste f\u00e5 tillst\u00e5nd av krigskollegium och betala tull och andra avgifter som var f\u00f6rknippade med utf\u00f6rseln.<\/p>\n Redan vid riksdagen 1786 klagade allmogen fr\u00e5n Vasa l\u00e4n \u00f6ver att man inte f\u00e5tt betalt f\u00f6r den salpeter man sjudit ur lador, vilket enligt krigskollegium berodde p\u00e5 att man hade \u00f6verskridit begr\u00e4nsningen och att medel flera g\u00e5nger saknats f\u00f6r att l\u00f6sa in salpetern. Vid den tid d\u00e5 Chydenius f\u00f6rfattade sin skrift om salpetern\u00e4ringen i \u00d6sterbotten kom 12 000 lispund fr\u00e5n sjudning av jord ur lador och av den stod \u00d6sterbotten f\u00f6r det mesta (2 000–3 000 lispund kom fr\u00e5n andra regioner), medan produktionen av ladsalpeter \u00e4nnu 1782 hade varit h\u00e4lften mindre.<\/p>\n Kronans l\u00e5ngsamma betalningar var och f\u00f6rblev ett problem f\u00f6r de \u00f6sterbottniska salpeterproducenterna. Sommaren 1794 v\u00e4ntade allmogen i landskapet p\u00e5 att f\u00e5 6 481 daler av kronan f\u00f6r 1792 \u00e5rs leverans och 11 984 riksdaler f\u00f6r 1793 \u00e5rs salpeter. \u00c4nnu v\u00e5ren 1795 hade salpeter av 1793 \u00e5rs leverans inte betalats till ett v\u00e4rde av 8 000–9 000 riksdaler (uppskattningsvis \u00e5tminstone 5 000 lispund). Ocks\u00e5 ur kronans synvinkel var detta illa eftersom produktionen 1794 hade g\u00e5tt ned s\u00e4rskilt i \u00d6sterbotten, samtidigt som kronan beh\u00f6vde ers\u00e4tta den salpeter som hade s\u00e5lts utomlands med god vinst. Kronan hade hoppats att fr\u00e5n \u00d6sterbotten kunna l\u00f6sa in 4 000–5 000 lispund salpeter \u00f6ver riksniv\u00e5n 30 000 lispund detta \u00e5r.<\/p>\n Allmogen i Vasa l\u00e4n l\u00e4mnade in ett besv\u00e4r till riksdagen i G\u00e4vle 1792 som Chydenius deltog i. B\u00f6nderna anh\u00f6ll om att i forts\u00e4ttningen f\u00e5 slippa bes\u00f6k av kronosjudare och s\u00e5ledes f\u00e5 sjuda helt i egen regi. Sjudarna beskrevs som vanartiga. De kom f\u00f6r att f\u00f6rr\u00e4tta sjudning d\u00e5 det passade dem och inte d\u00e5 b\u00f6nderna hade tid med dem. De deltog aldrig i sj\u00e4lva arbetet men st\u00e4llde krav p\u00e5 mat och logi. B\u00f6nderna ville ocks\u00e5 att luttringen skulle genomf\u00f6ras i \u00d6sterbotten av en person som f\u00e5tt detta i uppdrag. Kungl. Maj:t \u00f6nskade i november 1792 f\u00e5 landsh\u00f6vdingens i Vasa l\u00e4n Adolf Tandefelts synpunkter p\u00e5 vilka ol\u00e4genheter salpetern\u00e4ringen under r\u00e5dande premisser innebar f\u00f6r allmogen. I det utl\u00e5tande Tandefelt gav i mars f\u00f6ljande \u00e5r redogjorde han f\u00f6r hur han hade sammankallat representanter f\u00f6r hemmansinnehavarna till ett m\u00f6te i december 1792 om hur lantbruket p\u00e5 olika s\u00e4tt kunde utvecklas i l\u00e4net. Han framh\u00f6ll att han inte hade n\u00e5got att till\u00e4gga till de slutsatser och rekommendationer m\u00f6tet hade kommit fram till. Anders Chydenius deltog i m\u00f6tet.<\/p>\n Den bed\u00f6mning som m\u00f6tet (de ”Committerade”) gjorde var att kronan om s\u00e5 ans\u00e5gs \u00f6nskv\u00e4rt inom tio \u00e5r eller rent av p\u00e5 kortare tid kunde f\u00e5 hela sitt behov tillfredst\u00e4llt med salpeter fr\u00e5n \u00d6sterbotten om betalningen \u00e4gde rum i ”r\u00e4ttan tid” och proberingen verkst\u00e4lldes i regionen s\u00e5 att den misstro mot kronan som fanns hos gemene man f\u00f6rsvann. Sina synpunkter p\u00e5 luttring och probering hade salpeterladu\u00e4garna i l\u00e4net redan tidigare gett krigskollegiet och det man \u00f6nskade var att proberingen \u00e4gde rum vid l\u00e4nsresidenset. Om en officer fr\u00e5n n\u00e4rmaste f\u00e4stning kommenderades till l\u00e4net som proberare skulle allmogens r\u00e4tt vara tryggad. Ladu\u00e4gare och innehavare av krutbruk kunde gemensamt bekosta hans resa. Av Chydenius skrift att d\u00f6ma till\u00e4mpades den h\u00e4r modellen \u00e5tminstone ett \u00e5r. M\u00f6tet f\u00f6reslog vidare att kronan varje \u00e5r f\u00f6rde \u00f6ver pengar till l\u00e4nsf\u00f6rvaltningen s\u00e5 att det fanns tillr\u00e4ckliga medel att tillg\u00e5 f\u00f6r inl\u00f6sning av salpetern. Man rekommenderade ocks\u00e5 starkt att ett krutbruk grundades i l\u00e4net.<\/p>\n Missn\u00f6jesyttringarna och f\u00f6rb\u00e4ttringsf\u00f6rslagen drev fram f\u00f6r\u00e4ndringar. Om leveransvillkoren f\u00f6r och proberingen av \u00f6sterbottnisk salpeter gavs ett kungligt brev den 13 januari 1796. Det arbete som en 1797 tillsatt salpeterkommitté utf\u00f6rde utmynnade i en f\u00f6rordning den 21 februari 1798. I den befriades b\u00f6nderna fr\u00e5n bes\u00f6k av kronans sjudare s\u00e5vida de inte sj\u00e4lva valde att anlita dem. Salpeterindelningsverket beskrevs nu som besv\u00e4rligt f\u00f6r b\u00f6nderna. Det stod d\u00e4rf\u00f6r i forts\u00e4ttningen varje hemmans\u00e4gare fritt att i egen regi genomf\u00f6ra sjudningen s\u00e5 l\u00e4nge varje hemman levererade den m\u00e4ngd som var fastst\u00e4lld per hemman. Jorden under ladug\u00e5rdarna var forts\u00e4ttningsvis i princip regale men bonden kunde, om han s\u00e5 ville, flytta \u00f6ver den till sin salpeterlada. Allmogen hade r\u00e4tt att sjuda mer salpeter \u00e4n vad hemmanen var \u00e5lagda att leverera men all salpeter skulle mot ers\u00e4ttning levereras till kronan. B\u00f6nderna fick forts\u00e4ttningsvis inte s\u00e4lja salpeter inom rikets gr\u00e4nser. Salpeterindelningsverket skulle avvecklas i den takt som kronosjudarna beviljades avsked, men s\u00e5 l\u00e4nge de var i tj\u00e4nst skulle de samla in salpetern och p\u00e5 samma s\u00e4tt som f\u00f6rr se till att den levererades till kronan. De skulle ocks\u00e5 \u00f6vervaka att alla regler f\u00f6ljdes och att ingen enskild handel med salpeter f\u00f6rekom.<\/p>\n Syftet med f\u00f6rordningen 1798 var att ”r\u00e4tta de missbruk och oordningar, som tid efter annan insmugit sig wid Saltpetter-tilwerkningarne i Riket”, men kronans behov av salpeter och premisserna f\u00f6r framst\u00e4llningen blev ocks\u00e5 f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r \u00f6verl\u00e4ggningar vid riksdagen i Norrk\u00f6ping \u00e5r 1800 i syfte att hitta ett smidigare och mer r\u00e4ttvist system. L\u00f6sningen blev att kronan fr\u00e5n och med \u00e5r 1805 avstod fr\u00e5n sin r\u00e4tt till salpeterjorden under ladug\u00e5rdarna mot att hemmansinnehavarna f\u00f6rpliktades att leverera en viss m\u00e4ngd salpeter varje \u00e5r. Det stod de leveransskyldiga fritt att enskilt eller i samarbete framst\u00e4lla salpeter i enlighet med vad de ans\u00e5g att b\u00e4st passade dem. \u00d6verl\u00e4mnandet till kronan och proberingen skulle ordnas s\u00e5 att transporterna inte blev \u00f6verl\u00e5nga f\u00f6r de leveransskyldiga och att kvalitetskontrollen gick korrekt till. Landsh\u00f6vdingarna skulle p\u00e5 auktioner handla upp salpeter med tanke p\u00e5 de hemmans\u00e4gare som f\u00f6redrog att k\u00f6pa sig fria fr\u00e5n sin leveransplikt. Sedan leveransplikten var uppfylld fick hemmans\u00e4garen fr\u00e5n och med 1805 fritt s\u00e4lja salpeter inom riket ”hwarest och til hwilken han behagar”. Den frihet f\u00f6r salpetern\u00e4ringen som Chydenius f\u00f6respr\u00e5kade blev verklighet ett decennium efter att hans skrift utkommit. Att den blev l\u00e4st framgick inledningsvis, men vilken betydelse den hade i den politiska processen \u00e4r om inte om\u00f6jligt s\u00e5 \u00e5tminstone sv\u00e5rt att fastsl\u00e5.<\/p>\n NEV<\/p>\n <\/p>\n Otryckta k\u00e4llor:<\/p>\n <\/p>\n Riksarkivet, Stockholm<\/p>\n <\/p>\n Kommitterade f\u00f6r granskning av statssekreteraren Numers’ redog\u00f6relse f\u00f6r f\u00f6rs\u00e4ljning av krut och salpeter (\u00c4ldre kommittéer 316)<\/p>\n Statssekreterare C. von Numers 18.4.1795 med redog\u00f6relse f\u00f6r krut och salpeter han s\u00e5lt 1794, Bilaga E.<\/p>\n Redog\u00f6relse 16.12.1796 f\u00f6r \u00e5ren 1795–1796, bilagorna H och 8.<\/p>\n <\/p>\n \u00c4ldre kommittéer 320<\/p>\n Hans Mickelssons och Henrik Grans besv\u00e4r inl\u00e4mnat 2.3.1792, fol. 80–81.<\/p>\n Krigskollegium till KM:t om sjuderimanskapets villkor 10.4.1794, fol. 81–82.<\/p>\n Krigskollegium till KM:t om salpeter fr\u00e5n \u00d6sterbotten 21.7.1794, fol. 89–90.<\/p>\n Landsh\u00f6vding A. Tandefelts utl\u00e5tande 30.3.1793, fol. 519–520.<\/p>\n Salpeterkommitténs bet\u00e4nkande 6.2.1798, fol. 4.<\/p>\n Utdrag ur kommitterades bet\u00e4nkande 14.12.1792 om \u00e5kerbrukets och lanthush\u00e5llningens upphj\u00e4lpande i Vasa l\u00e4n, fol. 521–522.<\/p>\n <\/p>\n Tryckta k\u00e4llor:<\/p>\n Kongl. maj:ts n\u00e5diga f\u00f6rordning r\u00f6rande saltpeter-tilwerkningen i riket<\/em> 26.10.1801, Stockholm 1801.<\/p>\n Kongl. maj:ts n\u00e5dige circulaire-bref til samtelige landsh\u00f6fdingarne i Swerige och Finland ang\u00e5ende saltpetter tillwerkningen<\/em> 21.2.1798, Stockholm 1798.<\/p>\n Kongl. maj:ts och rikets krigs-collegii kung\u00f6relse, ang\u00e5ende the f\u00f6rmoner, r\u00e4ttigheter och skyldigheter, som tilkomma saltpeter-ladu-anl\u00e4ggare<\/em> … 29.4.1784, Stockholm 1784.<\/p>\n Porthan, Henrik Gabriel, Henrik Gabriel Porthans bref till Mathias Calonius<\/em>, del 2, 1797–1800, Skrifter utgivna av Svenska litteraturs\u00e4llskapet i Finland 5, Helsingfors 1886, s. 470–471, 551.<\/p>\n <\/p>\n Litteratur:<\/p>\n Kaiserfeld, Thomas, Krigets salt. Salpetersjudning som politik och vetenskap i den svenska skattemilit\u00e4ra staten under frihetstid och gustaviansk tid<\/em>, Lund: Sekel Bokf\u00f6rlag 2009.<\/p>\n Laine, Eevert, ”Salpietarinvalmistus ja ruutitehdaspuuhat 1810–1820-luvuilla”, Historiallinen Arkisto<\/em> 46, Helsinki: Suomen Historiallinen Seura 1939, s. 295–365.<\/p>\n Villstrand, Nils Erik, ”En sjudande patriot. Kapten Carl Theodor Edman (1771–1820), krigen och salpetern”, Tom Gullberg & Kaj Sandberg (red.), Medstr\u00f6ms–motstr\u00f6ms. Individ och struktur i historien. Festskrift till Max Engman den 27 september 2005<\/em>, Helsingfors\/Stockholm: S\u00f6derstr\u00f6ms\/Atlantis 2005, s. 435–458.<\/p>\n <\/p>","protected":false},"excerpt":{"rendered":" F\u00f6r de \u00f6sterbottniska b\u00f6nderna g\u00e4llde salpetern bokstavligen livet. I ett brev den […]<\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[26],"tags":[],"acf":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1109"}],"collection":[{"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1109"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1109\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3790,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1109\/revisions\/3790"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1109"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1109"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1109"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}