{"id":1055,"date":"1779-08-19T13:50:14","date_gmt":"1779-08-19T11:50:14","guid":{"rendered":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/?p=1055"},"modified":"2018-10-23T14:52:53","modified_gmt":"2018-10-23T12:52:53","slug":"kommentar-till-skrifterna-rorande-tjanstehjon","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/kommentar-till-skrifterna-rorande-tjanstehjon\/","title":{"rendered":"Kommentar till skrifterna r\u00f6rande tj\u00e4nstehjon"},"content":{"rendered":"

<\/p>\n

Chydenius skrift Tankar om husb\u00f6nders och tienstehjons naturliga r\u00e4tt<\/em> \u00e4r m\u00e4rklig p\u00e5 grund av sitt teoretiska inneh\u00e5ll men \u00e4n mer f\u00f6r sitt moraliska budskaps skull. I ingen tidigare skrift p\u00e5 svenska hade det talats s\u00e5 mycket om m\u00e4nskliga r\u00e4ttigheter; aldrig tidigare hade ett samh\u00e4lleligt problem behandlats i s\u00e5 moderna moraliska termer. Den uttrycker tankar med vidstr\u00e4ckt giltighet och har f\u00f6rblivande aktualitet. Den st\u00e5r h\u00e4r tillsammans med en l\u00e5ng rad texter som tillkom f\u00f6re och efter dess publicering h\u00f6sten 1778. Flertalet av dem \u00e4r skrivna av Chydenius sj\u00e4lv, men i n\u00e5gra av dem har han inte ensam f\u00e5tt best\u00e4mma inneh\u00e5llet. Dessutom \u00e5terges i slutet av denna volym ett antal kritiska inl\u00e4gg mot Chydenius. Texterna avspeglar en debatt i en best\u00e4md konfliktsituation. Tillsammans ger de en tydlig bild av det historiska sammanhang d\u00e4r Chydenius Tankar<\/em> har sitt ursprung men ocks\u00e5 h\u00f6jer sig till rangen av klassiker i det sociala medvetandets svenska och finska historia.<\/p>\n

 <\/p>\n

Bakgrunden<\/em><\/p>\n

I botten l\u00e5g en \u00e5terkommande fr\u00e5ga i 1700-talets ekonomi: Hur skulle man f\u00f6rs\u00e4kra sig om en stadig tillg\u00e5ng p\u00e5 folk som kunde arbeta i jordbruket och andra n\u00e4ringar men ocks\u00e5 i kronans byggprojekt och i enskilda hush\u00e5ll? Fr\u00e5gan var f\u00f6rknippad med den \u00e4nnu st\u00f6rre om befolkningstillv\u00e4xten. Enligt merkantilistisk doktrin l\u00e5g ett lands styrka i en stor befolkning som kunde tillhandah\u00e5lla billig arbetskraft. Alla unders\u00e5tar i riket var skyldiga att arbeta; den som inte drev egen verksamhet eller var anst\u00e4lld saknade s.k. laga f\u00f6rsvar och kunde enligt lagen tvingas till arbete p\u00e5 kronans f\u00e4stningsbyggen eller tv\u00e5ngsrekryteras till krigsmakten. F\u00f6r att s\u00e4kra tillg\u00e5ngen p\u00e5 arbetskraft i n\u00e4ringarna och i hush\u00e5llen fanns legostadgan, senast \u00e4ndrad 1739, som reglerade villkoren f\u00f6r legohjonen, de som lejdes att arbeta. Legostadgan f\u00f6reskrev att legohjonen skulle tvingas ta \u00e5rstj\u00e4nst mot en fast \u00e5rsl\u00f6n plus mat, husrum och vissa kl\u00e4desplagg. Ett slag var b\u00f6nderna ocks\u00e5 f\u00f6rbjudna att l\u00e5ta sina barn g\u00e5 hemma p\u00e5 g\u00e5rden. De som inte oundg\u00e4ngligen beh\u00f6vdes i arbetet skulle skickas ut att tj\u00e4na hos andra.<\/p>\n

Men avst\u00e5ndet mellan f\u00f6rordning och verklighet var som s\u00e5 ofta i det tidigmoderna samh\u00e4llet stort. F\u00f6rh\u00e5llandena varierade mellan olika n\u00e4ringar och lands\u00e4ndar, s\u00e4songsarbete och tillf\u00e4lliga anst\u00e4llningar mot varierande betalning f\u00f6rekom ymnigt, och sv\u00e5righeten kvarstod: Hur s\u00e4kra tillg\u00e5ngen p\u00e5 arbetskraft? Tillg\u00e5ngen p\u00e5 legohjon varierade kraftigt, s\u00e4rskilt i jordbruket. De jord\u00e4gande klagade tid efter annan \u00f6ver sv\u00e5righeten att f\u00e5 folk till sk\u00f6rden och andra sysslor och det klankades esomoftast p\u00e5 sj\u00e4lvsv\u00e5ld och moralisk f\u00f6rslappning hos den tj\u00e4nande delen av befolkningen. En vanlig uppfattning var att tj\u00e4nstehjonen l\u00e4mnade landet; emigrationen ans\u00e5gs vara ett stort problem. Samtidigt v\u00e4xte \u00e4nd\u00e5 befolkningen och i synnerhet skiktet av obesuttna. I slutet av 1700-talet kunde halva befolkningen i en by best\u00e5 av husf\u00e4der med familjer men utan egen mark, och n\u00e4stan alla bondehush\u00e5ll hade vuxna tj\u00e4nstehjon och tillf\u00e4llig arbetskraft. Modern forskning har velat visa att emigrationen i sj\u00e4lva verket var obetydlig. V\u00e4xlingen i tillg\u00e5ngen p\u00e5 arbetskraft f\u00f6rklaras i st\u00e4llet av variationen i sk\u00f6rdeutfallet. Goda \u00e5r blev livsmedlen billiga; d\u00e5 stannade b\u00f6ndernas s\u00f6ner och d\u00f6ttrar hemma p\u00e5 g\u00e5rden i st\u00e4llet f\u00f6r att tj\u00e4na hos andra, medan de som redan var tj\u00e4nstehjon drog sig f\u00f6r att ta l\u00e5ngvarig anst\u00e4llning n\u00e4r det inte beh\u00f6vdes f\u00f6r \u00f6verlevnaden. I ett samh\u00e4lle med dominerande naturahush\u00e5llning och sm\u00e5 m\u00f6jligheter att spara pengar f\u00f6r framtiden var l\u00e4ttja ett ganska naturligt beteende f\u00f6r den egendomsl\u00f6sa befolkningen.<\/p>\n

Debatten famlade allts\u00e5 delvis i blindo men var desto livligare i ett land som \u00e4nnu nj\u00f6t av den tryckfrihet som vunnits p\u00e5 1760-talet. Emigrationen diskuterades i olika omg\u00e5ngar och legostadgan blev f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r utredningar. Den str\u00e4nga merkantilismen mjukades upp; man b\u00f6rjade t\u00e4nka att befolkningen inte bara skulle vara stor utan ocks\u00e5 borde ha n\u00e5got att konsumera. Den reglerade arbetsmarknaden i jordbruket kritiserades. \u00c5r 1761 pl\u00e4derade friherre Carl Leuhusen f\u00f6r att legostadgan skulle upph\u00e4vas och husb\u00f6nder och legohjon i st\u00e4llet ing\u00e5 fria avtal med varandra. Chydenius sj\u00e4lv angrep legohjonsstadgan i den text Tre fr\u00e5gor<\/em>12

Men nu h\u00f6rdes ocks\u00e5 en annan opinion. Jord\u00e4garna i G\u00e4vleborgs l\u00e4n klagade \u00f6ver bristen p\u00e5 arbetskraft och kr\u00e4vde att stadgan fr\u00e5n 1739, som formellt var i kraft, skulle f\u00f6ljas str\u00e4ngare. Dessutom genomf\u00f6rde de p\u00e5 eget bev\u00e5g en gammal idé om att tj\u00e4nstehjonen skulle lottas ut till husb\u00f6nderna och anst\u00e4llas med fast \u00e5rsl\u00f6n. M\u00f6jligheten f\u00f6r dr\u00e4ngar och pigor att v\u00e4lja hos vem de ville tj\u00e4na upph\u00e4vdes d\u00e4rmed.<\/p>\n

Den \u00e5tg\u00e4rden var olaglig och annullerades av regeringen, men g\u00e4vleborgarnas tilltag blev den omedelbara anledningen till att Chydenius skrev sina Tankar om husb\u00f6nders och tienstehions naturliga r\u00e4tt<\/em>. I oktober 1778 lade regeringen fram ett f\u00f6rslag till en reformerad legostadga, med fri avtalsr\u00e4tt, f\u00f6rbud mot lottning och garantier f\u00f6r att legohjonen behandlades v\u00e4l. Chydenius, som nu \u00e5ter satt i riksdagen, var som s\u00e4rskilt f\u00f6rtrogen med fr\u00e5gan bland de deputerade som uts\u00e5gs att utarbeta pr\u00e4stest\u00e5ndets remissvar p\u00e5 regeringsf\u00f6rslaget. Utskottet arbetade i relativ enighet, men n\u00e4r st\u00e5ndet v\u00e4l tog st\u00e4llning avvisade det de deputerades utkast och stannade f\u00f6r mer restriktiva formuleringar som i praktiken innebar att f\u00f6rslaget avvisades. Ocks\u00e5 adeln och borgarst\u00e5ndet var negativa. Bondest\u00e5ndet d\u00e4remot st\u00f6dde f\u00f6rslaget, litet m\u00e4rkligt kan man tycka eftersom det var b\u00f6nderna som i regel var tj\u00e4nstehjonens arbetsgivare och d\u00e4rmed motparter. Men m\u00e5nga av legohjonen var barn till b\u00f6nder som inte fick plats i f\u00f6r\u00e4ldrag\u00e5rden och st\u00e5ndet solidariserade sig med dem. Kungen hade kunnat driva igenom den nya stadgan trots de negativa reaktionerna bland de tre h\u00f6gre st\u00e5nden men fann att saken borde utredas ytterligare, och s\u00e5 sk\u00f6ts den p\u00e5 framtiden.<\/p>\n

 <\/p>\n

Texterna<\/em><\/p>\n

Tankar om husb\u00f6nders och tienstehions naturliga r\u00e4tt<\/em> omges allts\u00e5 av en rad texter som f\u00f6regick och f\u00f6ljde p\u00e5 dess publicering. De \u00e5terges h\u00e4r i tidsf\u00f6ljd. Den f\u00f6rsta \u00e4r en ”f\u00f6rel\u00f6pare” (Prodromus), skriven i augusti, d\u00e4r Chydenius deklarerade sin st\u00e5ndpunkt och lovade indirekt att \u00e5terkomma med en utf\u00f6rligare framst\u00e4llning. Det var allts\u00e5 Tankar<\/em>; den f\u00f6reg\u00e5s h\u00e4r av Unders\u00f6kning om \u00e5rstj\u00e4nst<\/em>, ett koncept till Tankar<\/em> ur vilket bara n\u00e5gra fragment bevarats. D\u00e4r utf\u00e4ste han en bel\u00f6ning till det starkaste genm\u00e4let till hans skrift. Det kan l\u00e5ta som ett sk\u00e4mt men var s\u00e4kert ett uttryck f\u00f6r hans renhj\u00e4rtade tro p\u00e5 v\u00e4rdet av fri debatt och dessutom i \u00f6verensst\u00e4mmelse med de t\u00e4vlingar som akademier och l\u00e4rda s\u00e4llskap brukade utlysa, t\u00e4vlingar d\u00e4r Chydenius sj\u00e4lv flera g\u00e5nger deltagit.<\/p>\n

F\u00f6rordet till den tryckta versionen av Tankar<\/em> \u00e4r daterat den 12 september 1778, men skriften publicerades antagligen inte f\u00f6rr\u00e4n i slutet av \u00e5ret, eftersom det f\u00f6rsta motinl\u00e4gget inte kom f\u00f6rr\u00e4n den 30 december. Dessf\u00f6rinnan sysselsatte sig Chydenius med tj\u00e4nstehjonsfr\u00e5gan i det utskottsarbete han deltog i \u00e5 pr\u00e4stest\u00e5ndets v\u00e4gnar och d\u00e4r han fick skriva texterna. De visar hur han av sitt uppdrag tvingades att successivt fj\u00e4rma sig fr\u00e5n den \u00e5sikt han f\u00f6rf\u00e4ktade i Tankar<\/em>. F\u00f6rst kommer hans egna kommentarer till f\u00f6rslaget;13Anm\u00e4rkningar till propositionen om en ny legohjonsstadga<\/em><\/a><\/span><\/span> han bejakar det men kommer med n\u00e5gra f\u00f6rslag som st\u00e4rker tj\u00e4nstehjonens st\u00e4llning. Sedan f\u00f6ljer kommitténs f\u00e4rdiga bet\u00e4nkande14Deputerades af h\u00f6gv\u00f6rdiga pr\u00e4sta-st\u00e5ndet utl\u00e5tande \u00f6fver det af deras excellencer herrar riksens r\u00e5d f\u00f6rfattade project til en ny och f\u00f6rb\u00e4ttrad tienstehions stadga<\/em><\/a><\/span><\/span> d\u00e4r det f\u00f6resl\u00e5s att inhyses- och backstuguhjon, d.v.s. s\u00e5dana som inte har egen jord, inte skall f\u00e5 ha mer folk hos sig \u00e4n vad det finns arbete f\u00f6r. Pr\u00e4stest\u00e5ndets slutgiltiga svar,15Pr\u00e4sta st\u00e5ndets underd\u00e5niga utl\u00e5tande, \u00f6fwer det i kongl. r\u00e5dkammaren f\u00f6rfattade project til en ny och f\u00f6rb\u00e4ttrad tienstehions stadga<\/em><\/a><\/span><\/span> som kom n\u00e4r tidningsdebatten redan var ig\u00e5ng, blev mer konservativt \u00e4n vad Chydenius efterstr\u00e4vat: man ville beh\u00e5lla den fasta \u00e5rsl\u00f6nen, l\u00e5t vara varierande mellan olika lands\u00e4ndar, och dessutom f\u00f6rbjuda alla b\u00f6nder att ha mer tj\u00e4nstefolk i huset \u00e4n vad det finns arbete f\u00f6r.<\/p>\n

Texterna som f\u00f6ljer efter Tankar<\/em> \u00e4r Chydenius inl\u00e4gg i den tidningsdebatt som f\u00f6ljde p\u00e5 publiceringen av hans skrift; bidragen fr\u00e5n de kritiker han gick i svarom\u00e5l mot \u00e5terfinns i slutet av denna volym.16

Av Chydenius kritiker upptr\u00e4dde Reinhold Antonsson, riksdagsman fr\u00e5n V\u00e4rmland, under eget namn; de \u00f6vriga skrev anonymt eller under latinska och grekiska pseudonymer i tidens stil som uttrycker m\u00e5ttfullhet och besinning: Sat Sapienti (”dessa argument r\u00e4cker f\u00f6r den som har f\u00f6rst\u00e5nd”), Peripatheticus, (aristoteliker, d.v.s. ”en som g\u00e5r en medelv\u00e4g mellan ytterligheter”), Epilogus (”eftert\u00e4nksam”) och Sincere & Moderate (”uppriktigt och m\u00e5ttfullt”). Den sistn\u00e4mnde, som har f\u00f6rmodats vara historikern Anders Sch\u00f6nberg, en v\u00e4n till Chydenius men i denna fr\u00e5ga hans motst\u00e5ndare, f\u00f6r ocks\u00e5 ett sakligt resonemang, medan tonen hos de andra ofta \u00e4r affekterad.<\/p>\n

Raden av bitvis aggressiva inl\u00e4gg mot Chydenius kan ge intrycket att han stod ensam mot en reaktion\u00e4r opinion. S\u00e5 var inte fallet. I sakfr\u00e5gan f\u00f6rf\u00e4ktade han samma st\u00e5ndpunkt som regeringen f\u00f6retr\u00e4tt i sin proposition, och hans argument var inte nya, varken i f\u00f6rh\u00e5llande till vad han sj\u00e4lv formulerat tidigare eller j\u00e4mf\u00f6rt med vad andra anf\u00f6rt i olika sammanhang. F\u00e5 f\u00f6rsvarade legostadgan i dess gamla form. Chydenius medgav sj\u00e4lv i den efterf\u00f6ljande debatten att den inte heller efterlevdes men s\u00e5g det som en principsak att ha rimliga lagar som folk lyder, annars urholkades lagarnas auktoritet. Det nya i hans skrift, och dess styrka, l\u00e5g i den effektiva sammanst\u00e4llningen av de ekonomiska argumenten till en slagkraftig polemik buren av ett socialt och moraliskt engagemang formulerat i nya termer som \u00e4nnu inte blivit etablerade i spr\u00e5ket.<\/p>\n

 <\/p>\n

Argumenten<\/em><\/p>\n

Men l\u00e5t oss f\u00f6rst se p\u00e5 Chydenius rent ekonomiska argumentering. En ing\u00e5ng i den \u00e4r postulatet att tj\u00e4nstehjonen – eller ”arbetarna” som han ofta s\u00e4ger, ocks\u00e5 det ganska nytt i svenskt politiskt spr\u00e5kbruk – s\u00e4ljer sitt arbete till husb\u00f6nderna. Arbetet \u00e4r en vara, det \u00e4r egendom, den enda hjonen f\u00f6rfogar \u00f6ver. Denna egendom m\u00e5ste \u00e5tnjuta lagens skydd som all annan egendom. Att lotta ut tj\u00e4nstehjonen till arbetsgivarna \u00e4r att inskr\u00e4nka deras f\u00f6rfogander\u00e4tt \u00f6ver den vara de \u00e4ger, likas\u00e5 att tvinga dem att s\u00e4lja den till ett fast pris. I st\u00e4llet b\u00f6r de f\u00e5 ta anst\u00e4llning hos den som erbjuder det b\u00e4sta priset; handeln med arbete m\u00e5ste ske genom fria avtal mellan husbonde och tj\u00e4nstehjon. Priset p\u00e5 varan, det vill s\u00e4ga l\u00f6nen, f\u00e5r avg\u00f6ras av tillg\u00e5ng och efterfr\u00e5gan. Det inneb\u00e4r att l\u00f6nen minskar n\u00e4r det \u00e4r ont om arbete och m\u00e5nga arbetss\u00f6kande – Chydenius g\u00f6r inte stor sak av det men framh\u00e5ller det som motargument mot dem som befarar att tj\u00e4nstehjonen skall st\u00e4lla orimliga krav om l\u00f6nes\u00e4ttningen blir fri. Det finns ett naturligt pris f\u00f6r arbete som beror p\u00e5 tillg\u00e5ng och efterfr\u00e5gan, menar han. Chydenius kan ocks\u00e5 t\u00e4nka sig att, \u00e5tminstone delvis, ers\u00e4tta de \u00e5rsanst\u00e4llda tj\u00e4nstehjonen med dagl\u00f6nare, som bara anst\u00e4lls n\u00e4r det \u00e4r mycket att g\u00f6ra. Han efterstr\u00e4var vad som i modern arbetsmarknadsdiskussion kallas flexibilitet.<\/p>\n

N\u00e4r l\u00f6nerna best\u00e4ms genom fria avtal f\u00f6rsvinner enligt Chydenius den or\u00e4ttvisa som ligger i att duktiga tj\u00e4nstehjon f\u00e5r samma l\u00f6n som de odugliga, en or\u00e4ttvisa som \u00e4r \u00e4n mer uppenbar om hjonen lottas ut till husb\u00f6nderna. Bra dr\u00e4ngar och pigor f\u00e5r h\u00f6gre l\u00f6n. \u00c5 andra sidan blir ocks\u00e5 den husbonde som behandlar sina anst\u00e4llda v\u00e4l bel\u00f6nad genom att rej\u00e4la och ambiti\u00f6sa tj\u00e4nstehjon s\u00f6ker sig till honom. Konkurrensen p\u00e5 en fri arbetsmarknad – Chydenius anv\u00e4nder inte de orden, men begreppen fanns – stimulerar allts\u00e5 till anstr\u00e4ngningar hos b\u00e5da parter och bygger in en dynamisk faktor i ekonomin. Den ekonomiska stimulansen – vinningslystnaden med Chydenius ord – \u00e4r i detta t\u00e4nkande en avg\u00f6rande drivfj\u00e4der f\u00f6r m\u00e4nniskors handlande. Den kristna plikten att arbeta som motst\u00e5ndarna h\u00e4nvisar till \u00e4r inte tillr\u00e4cklig f\u00f6r att f\u00e5 arbetskraften att str\u00f6mma till: sl\u00e4pp vinningslystnaden fri, s\u00e5 upph\u00f6r l\u00e4ttjan, s\u00e4ger han rent ut i ett av sina debattinl\u00e4gg. Vinningslystnaden st\u00e5r dock inte i mots\u00e4ttning till religionen utan \u00e4r nedlagd av Gud i m\u00e4nniskonaturen, d\u00e4r den fungerar som en drivfj\u00e4der till arbete. Chydenius anv\u00e4nder den klassiska urverks-metaforen fr\u00e5n 1700-talets v\u00e4rldsbild f\u00f6r att beskriva hur ”Allmakten” lagt ned en lagbunden och v\u00e4lst\u00e5ndsskapande mekanism i naturen som \u00f6verheten b\u00f6r l\u00e5ta verka fritt.18Svar p\u00e5 kritiken fr\u00e5n Ulvsby<\/em><\/a><\/span><\/span><\/p>\n

Chydenius t\u00e4nker sig att den fria arbetsmarknad han f\u00f6respr\u00e5kar skall ha gynnsamma effekter ocks\u00e5 p\u00e5 folkm\u00e4ngden. F\u00e5r tj\u00e4nstehjonen b\u00e4ttre villkor, flyttar de inte ur landet utan gifter sig i st\u00e4llet med varandra, s\u00e4tter barn till v\u00e4rlden och avhj\u00e4lper folkbristen. Den synpunkten var m\u00f6jligen naiv, folkm\u00e4ngden \u00f6kade av sig sj\u00e4lv och hotade att skapa ett proletariat p\u00e5 landsbygden. Man kan \u00f6ver huvud taget s\u00e4tta ifr\u00e5ga om Chydenius konsekventa marknadsekonomiska syns\u00e4tt i alla avseenden var till gagn f\u00f6r arbetarna. Han tycks underskatta det m\u00e5tt av trygghet mot pl\u00f6tsliga upps\u00e4gningar som \u00e5rsanst\u00e4llningen gav, likas\u00e5 betydelsen av de naturaf\u00f6rm\u00e5ner den inneh\u00f6ll – signaturen Sincere & Moderate r\u00e4knar upp dem i sitt inl\u00e4gg mot Chydenius.19

Denna sp\u00e4nning i Chydenius argumentering \u00f6verskuggas dock av hans engagemang f\u00f6r tj\u00e4nstehjonens sak. Hans patos \u00e4r av det slag som brukar utvecklas n\u00e4r man talar f\u00f6r en eftersatt grupp man inte sj\u00e4lv tillh\u00f6r – han \u00e4r ju sj\u00e4lv husbonde, med enligt egen uppgift sammanlagt tolv–tretton dr\u00e4ngar och pigor anst\u00e4llda.<\/p>\n

Idéhistoriskt sett \u00e4r hans argumentation naturr\u00e4ttslig. De specifikt teologiska argumenten, som grundar sig i den kristna uppenbarelsen och yttrar sig i h\u00e4nvisningar till Bibeln och tron, har ingen roll i hans argumentation. M\u00e4nniskans syndaf\u00f6rd\u00e4rv r\u00e4knar han med, framg\u00e5r det av ett av hans debattinl\u00e4gg,20Svar p\u00e5 Epilogus anm\u00e4rkningar<\/em><\/a><\/span><\/span> men annars anv\u00e4nder pr\u00e4sten och politikern Chydenius inte samma referensram och spr\u00e5k. D\u00e4rmed \u00e4r inte sagt att hans samh\u00e4llst\u00e4nkande st\u00e5r i mots\u00e4ttning till teologin eller att det \u00e4r sekulariserat. Den naturliga religionen, som \u00e4r m\u00e4nniskan tillg\u00e4nglig genom f\u00f6rnuftet, \u00e4r en f\u00f6ruts\u00e4ttning f\u00f6r hans \u00e5sk\u00e5dning; Gud finns med som skapare av m\u00e4nniskan, och d\u00e4rmed som naturr\u00e4ttens upphov, och han \u00e5beropas som vi s\u00e5g i det ovan \u00e5tergivna resonemanget om vinningslystnaden. Men han l\u00e4mnas sedan d\u00e4rh\u00e4n. Chydenius naturr\u00e4ttsliga resonemang utg\u00e5r fr\u00e5n m\u00e4nniskan som s\u00e5dan, fr\u00e5n de egenskaper och r\u00e4ttigheter hon har gemensamma med alla andra m\u00e4nniskor och som tillkommer henne i naturtillst\u00e5ndet, innan staten uppr\u00e4ttats. Chydenius talar mycket om ”m\u00e4nsklighet”, ”m\u00e4nsklig r\u00e4tt”, ”m\u00e4nniskosl\u00e4ktets naturliga r\u00e4ttigheter”, med mera. Denna gemensamma m\u00e4nsklighet implicerar j\u00e4mlikhet: tj\u00e4nstehjonen \u00e4r ”v\u00e5ra gelikar”, de \u00e4r inte djur, de kan g\u00f6ra anspr\u00e5k p\u00e5 att bli behandlade som m\u00e4nniskor. Chydenius talar om ”f\u00f6rtrampad m\u00e4nsklighet”, om m\u00e4nniskok\u00e4rlek, om de ”v\u00e4rnl\u00f6saste medborgares r\u00e4tt” och om den frihet m\u00e4nskligheten naturligen \u00e4lskar.<\/p>\n

J\u00e4mlikheten har allts\u00e5 i f\u00f6rsta hand den moraliska konsekvensen att det finns ett m\u00e4nniskov\u00e4rde som m\u00e5ste respekteras. Men den inneb\u00e4r ocks\u00e5 r\u00e4ttigheter, naturliga r\u00e4ttigheter som tillkommer m\u00e4nniskan i naturtillst\u00e5ndet och som hon tar med sig n\u00e4r hon blir medborgare i staten. Till dessa grundl\u00e4ggande r\u00e4ttigheter h\u00f6r r\u00e4tten till s\u00e4kerhet och r\u00e4tten till egendom, som d\u00e5 inte bara \u00e4r naturliga r\u00e4ttigheter utan ocks\u00e5 medborgerliga. Och det \u00e4r ur de senare Chydenius h\u00e4rleder tj\u00e4nstehjonens r\u00e4tt att best\u00e4mma \u00f6ver till vem de vill s\u00e4lja den egendom de besitter, n\u00e4mligen sitt arbete. D\u00e4rmed kan han anklaga sin motst\u00e5ndare lagman Antonsson f\u00f6r att f\u00f6rv\u00e4gra tj\u00e4nstehjonen deras medborgerliga r\u00e4ttighet.21Svar till Antonsson<\/em><\/a><\/span><\/span><\/p>\n

Bakom hans resonemang kan man sp\u00e5ra teser fr\u00e5n de klassiska naturr\u00e4ttsl\u00e4rarna p\u00e5 1600-talet: John Lockes l\u00e4ra om egendomsr\u00e4tten och Samuel Pufendorfs om m\u00e4nniskornas moraliska j\u00e4mlikhet. Men Chydenius har passerat dem. Locke talade inte om tj\u00e4nstehjons egendomsr\u00e4tt, och Pufendorf \u00f6ver huvud taget inte om r\u00e4ttigheter i naturtillst\u00e5ndet utan bara om plikter. Pufendorf – som Chydenius var v\u00e4lbekant med sedan sina studie\u00e5r – hade i och f\u00f6r sig idén om en gemensam och lika v\u00e4rdighet hos m\u00e4nniskorna i kraft av deras blotta m\u00e4nsklighet. Men till\u00e4mpningen var i f\u00f6rsta hand juridisk: man skulle respektera varandra som j\u00e4mlika avtalsparter. Chydenius drog sociala konsekvenser av den naturr\u00e4ttsliga j\u00e4mlikheten som Pufendorf inte var i n\u00e4rheten av.<\/p>\n

Chydenius motst\u00e5ndare i debatten ligger d\u00e4remot n\u00e4ra den \u00e4ldre naturr\u00e4tten. Deras argumentation best\u00e5r visserligen till betydande del av klagan \u00f6ver tj\u00e4nstefolkets l\u00f6sdriveri, l\u00e4ttja, sj\u00e4lvsv\u00e5ld och fr\u00e4ckhet och de v\u00e5dliga konsekvenserna av att sl\u00e4ppa p\u00e5 tyglarna; det talas om att inr\u00e4tta s\u00e4rskilda tukthus dit husb\u00f6nderna skall kunna \u00f6verl\u00e4mna tredskande hjon n\u00e4r den vanliga husagan inte r\u00e4cker till. Men de har ocks\u00e5 teoretiska argument. De resonerar om naturtillst\u00e5ndet och betonar att man uppger en stor del av sin frihet n\u00e4r man l\u00e4mnar det och intr\u00e4der i staten; Chydenius d\u00e4remot framh\u00e5ller hur mycket mer av naturtillst\u00e5ndets frihet som finns kvar i staten. Framf\u00f6r allt talar hans motst\u00e5ndare inte om r\u00e4ttigheter utan om tj\u00e4nstehjonens plikt<\/em> att arbeta i enlighet med den plats i samh\u00e4llet de befinner sig p\u00e5. Att deras arbete \u00e4r en vara som de kan s\u00e4lja kan det d\u00e5 inte vara tal om. Chydenius vedersakare f\u00f6ruts\u00e4tter ett samh\u00e4lle, d\u00e4r tj\u00e4nstehjonen p\u00e5 sin niv\u00e5 \u00e4r skyldiga att bidra med sitt arbete till det allm\u00e4nna b\u00e4sta. Det \u00e4r ovisst om de egentligen r\u00e4knas till samh\u00e4llet. Lagman Antonsson finner det orimligt att grundlagens skydd skall omfatta tj\u00e4nstehjonen. Den st\u00e5ndpunkten \u00e4r inte of\u00f6renlig med den \u00e4ldre naturr\u00e4tten, d\u00e4r samh\u00e4llets egentliga medlemmar bara utgjordes av husf\u00e4derna, inte av deras underlydande husfolk.<\/p>\n

Chydenius mer radikala j\u00e4mlikhetsargument leder d\u00e4remot till att nationen, eller folket, utvidgas till att omfatta alla landets inv\u00e5nare. Tj\u00e4nstehjonen har ingen talan i samh\u00e4llet, p\u00e5pekar han, de har ingen representant i riksdagen, de kan inte l\u00e4sa och \u00e4r omedvetna om den debatt som f\u00f6rs om deras villkor. Men de \u00e4r \u00e4nd\u00e5 medlemmar av samh\u00e4llet, och har medborgerliga r\u00e4ttigheter; Sverige \u00e4r ocks\u00e5 deras<\/em> f\u00e4dernesland. Chydenius har ett utvidgat folkbegrepp, nationen omfattar ocks\u00e5 de ringaste i samh\u00e4llet. Grundlagens f\u00f6rs\u00e4kran att ingen utan laga sk\u00e4l m\u00e5 fr\u00e5nh\u00e4ndas l\u00f6s eller fast egendom l\u00e5ter han g\u00e4lla rikets alla inv\u00e5nare. Han var inte ensam om att expandera folkbegreppet p\u00e5 det h\u00e4r s\u00e4ttet; att ocks\u00e5 ”arbetare” var en del av nationen hade antytts h\u00e4r och debatterades under frihetstidens sista \u00e5r, men Chydenius formulerar det mer konsekvent och tydligt.<\/p>\n

Chydenius kallades – eller sk\u00e4lldes f\u00f6r – ”demokrat”, och det ligger en hel del i det. \u00c5tminstone var han anti-aristokrat; ”aristokrati” \u00e4r en frekvent beteckning f\u00f6r allting han ogillar. Samtidigt hade hans demokratiska vurm begr\u00e4nsningar, som var ofr\u00e5nkomliga i den tidens samh\u00e4lle. N\u00e4r han s\u00e4ger att tj\u00e4nstehjonen ocks\u00e5 har medborgerliga r\u00e4ttigheter \u00e4r det bara just r\u00e4tten att f\u00f6rfoga \u00f6ver sin egendom arbetet han avser; det \u00e4r inte fr\u00e5gan om att l\u00e5ta dem representeras i riksdagen. Chydenius \u00e4r ingen revolution\u00e4r. ”Intet \u00e4r jag, Min Herre, mot subordination, utom den kan intet samh\u00e4lle best\u00e5. En Konung \u00e4r herre \u00f6fwer sina unders\u00e5tare, en Fader f\u00f6r sina barn, en Husbonde f\u00f6r sitt folk…”,22Svar p\u00e5 Sincere & Moderates kritik<\/em><\/a><\/span><\/span> f\u00f6rs\u00e4krar han en av sina kritiker, liksom han ocks\u00e5 vidg\u00e5r att det \u00e4r hans egen plikt att som pr\u00e4stman ”f\u00f6rmana Tj\u00e4nare till sina skyldigheter mot sina Husb\u00f6nder”.23Svar p\u00e5 kritiken fr\u00e5n Ulvsby<\/em><\/a><\/span><\/span> Det ligger v\u00e4l en taktisk avsikt bakom dessa uttalanden, men de vittnar \u00e4nd\u00e5 om att Chydenius alltj\u00e4mt r\u00f6r sig i patriarkala tankefigurer, d\u00e4r samh\u00e4llet bygger p\u00e5 vertikala \u00f6ver- och underordningsrelationer mellan styrande och styrda, herrar och tj\u00e4nare och framf\u00f6r allt kung och unders\u00e5tar. I samma riktning pekar Chydenius tillit till Gustav III, som \u00e4r i\u00f6gonfallande om ocks\u00e5 inte \u00f6verraskande med h\u00e4nsyn till att han hade v\u00e4lkomnat kungens kupp 1772 och s\u00e5g den som en r\u00e4ddning undan frihetstidens till slut f\u00f6r\u00f6dande partistrider.<\/p>\n

I \u00f6verensst\u00e4mmelse med denna monarkism \u00e4r det inte heller de medborgerliga, politiska r\u00e4ttigheterna som spelar huvudrollen i Chydenius skrift. Det \u00e4r inte tal om att \u00e4ndra konstitutionen eller ge tj\u00e4nstehjonen politiska r\u00e4ttigheter. Inte heller den avancerade tanken att tj\u00e4nstehjonens arbete \u00e4r en vara som de fritt skall f\u00f6rfoga \u00f6ver \u00e4r huvudsaken. Marknadsargumentet \u00e4r en ganska fr\u00e4mmande planta i en karg \u00e5ker. Det viktiga \u00e4r inte politiken, inte heller ekonomin, utan moralen, de m\u00e4nskliga r\u00e4ttigheterna i kraft av vilka tj\u00e4nstehjonen har ett m\u00e4nniskov\u00e4rde. Den tanken \u00e4r entydigt formulerad i hans skrift. Tj\u00e4nstehjonens naturliga r\u00e4tt \u00e4r framf\u00f6r allt r\u00e4tten att f\u00e5 sitt m\u00e4nniskov\u00e4rde<\/em> erk\u00e4nt, sin humanitet<\/em>. Inget av de tv\u00e5 orden f\u00f6rekommer hos Chydenius men tanken och begreppet \u00e4r mots\u00e4gelsefritt formulerade och det med en utf\u00f6rlighet och kraft som inte tidigare f\u00f6rekommit i det \u00e4mnet. Chydenius artikulerar en social sensibilitet som h\u00f6ll p\u00e5 att f\u00e5 en klangbotten i det sena 1700-talets samh\u00e4lle. Den paras med en tendens att ge strukturella f\u00f6rklaringar till missf\u00f6rh\u00e5llanden i st\u00e4llet f\u00f6r individuella. Missf\u00f6rh\u00e5llanden har juridiska och politiska orsaker, inte moraliska. Tj\u00e4nstehjonens p\u00e5st\u00e5dda l\u00e4ttja och sj\u00e4lvsv\u00e5ld beror p\u00e5 att samh\u00e4llet f\u00f6rmenat dem uppfostran och undervisning. Ropen p\u00e5 tukthus och aga bem\u00f6ter Chydenius med ironier som erinrar om senare tiders socialt indignerade retorik.<\/p>\n

L\u00e4st f\u00f6r sig sj\u00e4lv ter sig Chydenius Tankar om husb\u00f6nders och tienstehions naturliga r\u00e4tt<\/em> som isolerad antecipiering av ett modernt socialt samvete. Den historiska kontexten, situationen varur texten sprang fram, var inte lika entydig. Han f\u00e4ktade inte mot en \u00f6verm\u00e4ktig opinion – en anonym skribent, ej \u00e5tergiven i denna volym, p\u00e5stod att han var som Don Quixote som k\u00e4mpade mot v\u00e4derkvarnar – och hans st\u00e5ndpunkt i sakfr\u00e5gan var kanske inte alltigenom till tj\u00e4nstehjonens f\u00f6rdel. Men Chydenius f\u00f6rh\u00f6jde sina argument med teoretiska sk\u00e4l, pedagogiska exempel och ett patosfyllt spr\u00e5k, d.v.s. med engagerad retorik och gjorde dem till principer anv\u00e4ndbara i kommande debatter och strider. Det \u00e4r s\u00e5 klassiska texter kommer till.<\/p>\n

BL<\/p>\n

Litteratur<\/p>\n

Harnesk, B\u00f6rje, Legofolk. Dr\u00e4ngar, pigor och b\u00f6nder i 1700- och 1800-talens Sverige<\/em>, Ume\u00e5 studies in the humanities 96, Ume\u00e5: Ume\u00e5 universitet 1990.<\/p>\n

Nordb\u00e4ck, Carola, Lycksalighetens k\u00e4lla. Kontextuella n\u00e4rl\u00e4sningar av Anders Chydenius budordspredikningar, 1781–82<\/em>, \u00c5bo: \u00c5bo Akademis f\u00f6rlag 2009.<\/p>\n

Pufendorf, Samuel, De officio hominis et civis iuxta legem naturalem libri duo<\/em>, Londini Scanorum [Lund] 1672.<\/p>\n

Utterstr\u00f6m, Gustaf, Jordbrukets arbetare: levnadsvillkor och arbetsliv p\u00e5 landsbygden fr\u00e5n frihetstiden till mitten av 1800-talet<\/em>, I<\/em>, Stockholm: Tiden 1957.<\/p>\n

Wilmi, Jorma, Is\u00e4nt\u00e4v\u00e4et ja palvelusv\u00e4en pito 1600-luvulla ja 1700-luvun alkupuolella. Taloudellispohjainen tutkimus Turun ja Porin sek\u00e4 Pohjanmaan l\u00e4\u00e4nien maaseudulta<\/em>, Studia historica Jyv\u00e4skyl\u00e4ensia 43, Jyv\u00e4skyl\u00e4: Jyv\u00e4skyl\u00e4n yliopisto 1991.<\/p>\n

\n
    \n
  1. se Tre politiskt-ekonomiska fr\u00e5gor<\/a><\/em><\/li>\n
  2. Anm\u00e4rkningar till propositionen om en ny legohjonsstadga<\/em><\/a><\/li>\n
  3. Deputerades af h\u00f6gv\u00f6rdiga pr\u00e4sta-st\u00e5ndet utl\u00e5tande \u00f6fver det af deras excellencer herrar riksens r\u00e5d f\u00f6rfattade project til en ny och f\u00f6rb\u00e4ttrad tienstehions stadga<\/em><\/a><\/li>\n
  4. Pr\u00e4sta st\u00e5ndets underd\u00e5niga utl\u00e5tande, \u00f6fwer det i kongl. r\u00e5dkammaren f\u00f6rfattade project til en ny och f\u00f6rb\u00e4ttrad tienstehions stadga<\/em><\/a><\/li>\n
  5. se s. 546–601 LINKKI<\/li>\n
  6. Det \u00e4r huvudsakligen de debattinl\u00e4gg som Chydenius bem\u00f6tte som har tagits med. Tv\u00e5 inl\u00e4gg i b\u00f6rjan av debatten, pseudonymen Sat Sapientis inl\u00e4gg i Dagligt Allehanda<\/em> den 17.6.1778 (s. 546–549 LINKKI) och svaret d\u00e4rp\u00e5 av pseudonymen Hatare af Folk-ilsken i Dagligt Allehanda<\/em> 30.6.1778 (s. 550–551 LINKKI), har emellertid tagits med bland Skrifter av andra f\u00f6rfattare<\/em>, d\u00e5 tidigare forskning har h\u00e4vdat att Chydenius skulle ha skrivit det senaren\u00e4mnda, vilket dock inte torde st\u00e4mma.<\/li>\n
  7. se Svar p\u00e5 kritiken fr\u00e5n Ulvsby<\/em><\/a><\/li>\n
  8. se s. 566–567 LINKKI<\/li>\n
  9. Svar p\u00e5 Epilogus anm\u00e4rkningar<\/em><\/a><\/li>\n
  10. Svar till Antonsson<\/em><\/a><\/li>\n
  11. Svar p\u00e5 Sincere & Moderates kritik<\/em><\/a><\/li>\n
  12. Svar p\u00e5 kritiken fr\u00e5n Ulvsby<\/em><\/a><\/li>\n<\/ol>\n

    <\/p>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

    Chydenius skrift Tankar om husb\u00f6nders och tienstehjons naturliga r\u00e4tt \u00e4r m\u00e4rklig p\u00e5 […]<\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[26],"tags":[],"acf":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1055"}],"collection":[{"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1055"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1055\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3778,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1055\/revisions\/3778"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1055"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1055"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1055"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}