<\/p>\n
I det svenska riket hade man fr\u00e5n 1500-talet fram\u00e5t i alla regeringsformer, regentf\u00f6rs\u00e4kringar och religionsstadgor betonat att enhet i religionen var ett grundvillkor f\u00f6r s\u00e5v\u00e4l statens som kyrkans fortbest\u00e5nd. I 1686 \u00e5rs kyrkolag f\u00f6reskrev man att den som \u00f6vergav sin tro skulle f\u00f6rklaras arvl\u00f6s och landsf\u00f6rvisas. Genom konventikelplakatet 1726 f\u00f6rs\u00f6kte man f\u00f6rhindra pietismen att sprida sig bland landets egna medborgare. Man p\u00e5bj\u00f6d husandakt men f\u00f6rbj\u00f6d s\u00e5dana konventiklar eller sammankomster d\u00e4r ”gamla och unga, k\u00e4nda och ok\u00e4nda” kom samman till andakt och privata utl\u00e4ggningar av predikotexter. Konventiklarna var en skadlig nyhet som f\u00f6rst\u00f6rde ordningen i f\u00f6rsamlingen. Men varken hotet om landsf\u00f6rvisning eller straff f\u00f6r ordnandet av privata sammankomster kunde hindra de nya idéerna att sprida sig. Pr\u00e4sts\u00f6nerna Eriksson d\u00f6mdes 1732 i Gamlakarleby till landsf\u00f6rvisning f\u00f6r sina irrl\u00e4ror och blev tvungna att tillsammans med ett sextiotal anh\u00e4ngare l\u00e4mna landet. De irrade omkring i Europa tills de 1745 fick sl\u00e5 sig ner p\u00e5 Skevik g\u00e5rd p\u00e5 V\u00e4rmd\u00f6 mot l\u00f6fte att inte sprida sina l\u00e4ror. Som kyrkoherde i Gamlakarleby m\u00e5ste Chydenius ha varit v\u00e4l medveten om deras \u00f6de liksom om de r\u00e4tteg\u00e5ngar mot religi\u00f6sa separatister som ur statens och kyrkans synvinkel med d\u00e5lig framg\u00e5ng \u00e4gde rum i svenska \u00d6sterbotten. Men Chydenius drabbades ocks\u00e5 sj\u00e4lv av stridigheterna p\u00e5 det religi\u00f6sa omr\u00e5det. N\u00e4r han vann kyrkoherdevalet 1770 mot en av de ledande herrnhutarna Johan Kranck, som domkapitlet placerat i f\u00f6rsta f\u00f6rslagsrum, beskyllde herrnhutarna i f\u00f6rsamlingen honom f\u00f6r att han vunnit valet med v\u00e4nners och mutors hj\u00e4lp. Mots\u00e4ttningarna blev k\u00e4nda f\u00f6r en bred allm\u00e4nhet n\u00e4r Chydenius i tidningen Stockholms Dageligt Godt<\/em> \u00e5ren 1775–1776 utsattes f\u00f6r skarp kritik f\u00f6r att han sysslade med samh\u00e4lleliga fr\u00e5gor och s\u00f6kte v\u00e4rldslig \u00e4ra.5se Svar p\u00e5 kritik mot \u00f6sterbottniska pr\u00e4ster<\/em><\/a> och kommentar<\/a><\/span><\/span> S\u00e5 gjorde inte en sann Jesu Kristi l\u00e4rare. Fr\u00e5gan hur man skulle f\u00f6rh\u00e5lla sig till olikt\u00e4nkande p\u00e5 det religi\u00f6sa omr\u00e5det var allts\u00e5 i h\u00f6gsta grad aktuell f\u00f6r Chydenius n\u00e4r han kom till riksdagen 1778.<\/p>\n Med naturr\u00e4ttens, individualismens och upplysningens framv\u00e4xt blev fr\u00e5gan om religionsfrihet aktuell p\u00e5 olika h\u00e5ll i Europa. I Sverige v\u00e4xte kravet p\u00e5 en f\u00f6r\u00e4ndrad syn fram inte minst av ekonomiska orsaker. Landet beh\u00f6vde experter till den framv\u00e4xande industrin och man importerade arbetare fr\u00e5n Holland och England med reformert och anglikansk bek\u00e4nnelse. F\u00f6rslag om en utvidgning av religionsfriheten med tanke p\u00e5 n\u00e4ringslivets behov framlades av Anders Nordencrantz redan s\u00e5 tidigt som p\u00e5 1727 \u00e5rs riksdag. Trots pr\u00e4stest\u00e5ndets motst\u00e5nd fick de reformerta och anglikanerna genom en kunglig f\u00f6rordning 1741 r\u00e4tt till fri religionsut\u00f6vning och tillst\u00e5nd att uppf\u00f6ra kyrkor i n\u00e4stan alla kustst\u00e4der. Pr\u00e4stest\u00e5ndet gjorde flera f\u00e5f\u00e4nga f\u00f6rs\u00f6k att f\u00e5 f\u00f6rordningen upph\u00e4vd eller f\u00f6r\u00e4ndrad, men de nya idéerna och arbetskraftens r\u00f6rlighet verkade allt starkare i annan riktning. En viktig f\u00f6respr\u00e5kare f\u00f6r tolerans var Christian K\u00f6nig som i tredje delen av sitt 1745–1750 utgivna verk L\u00e4rdoms-\u00d6fning<\/em> betonade att tron var ett verk av Gud och att religionen inte kunde fr\u00e4mjas med v\u00e5ld. Historieprofessorerna Olof Celsius i Uppsala och Sven Lagerbring i Lund f\u00f6respr\u00e5kade religionsfrihet av ekonomiska orsaker men ocks\u00e5 f\u00f6r att religionen m\u00e5ste bygga p\u00e5 frivillig \u00f6vertygelse, inte tv\u00e5ng.<\/p>\n Gustav III:s revolution 1772 innebar inte n\u00e5gon f\u00f6r\u00e4ndring p\u00e5 religionslagstiftningens omr\u00e5de. I regeringsformen f\u00f6rutsatte man som tidigare enhet i religionen som sj\u00e4lva grunden f\u00f6r en stark regering och f\u00f6r landets blomstring och v\u00e4lst\u00e5nd. Men s\u00e5v\u00e4l Gustav III:s mor Lovisa Ulrika som han sj\u00e4lv var \u00f6vertygade om vikten av en f\u00f6r\u00e4ndrad inst\u00e4llning till andra konfessioner. Det var l\u00e4ttast att b\u00f6rja i den svenska delen av Pommern som hade en egen administration och lagstiftning. \u00c5r 1774 beviljade Gustav III de pommerska judarna r\u00e4tt att ut\u00f6va sin religion och f\u00f6ljande \u00e5r erh\u00f6ll katolikerna samma r\u00e4tt. I ett dekret 1776 fick katolikerna r\u00e4tt att h\u00e5lla en egen pr\u00e4st och bygga en egen kyrka i Stralsund. Ocks\u00e5 i Sverige v\u00e4xte behovet av en f\u00f6r\u00e4ndrad lagstiftning genom att antalet f\u00f6retr\u00e4dare f\u00f6r andra konfessioner \u00f6kade. \u00c5r 1775 fick en del judar tillst\u00e5nd att bos\u00e4tta sig i Stockholm och d\u00e4r grunda en egen f\u00f6rsamling, och deras r\u00e4ttigheter utvidgades ytterligare 1782.<\/p>\n Chydenius ber\u00e4ttar i sin sj\u00e4lvbiografi fr\u00e5n 17806se Sj\u00e4lvbiografi<\/em><\/a><\/span><\/span> – allts\u00e5 bara kort efter det att initiativet togs – att han i samr\u00e5d med n\u00e5gra v\u00e4nner satte upp ett religionsfrihetsmemorial i b\u00f6rjan av december 1778. Han konfererade sedan om initiativet med flera medlemmar av sitt st\u00e5nd och trots att han fick medh\u00e5ll av en del av dem f\u00f6rstod han att initiativet skulle v\u00e4cka s\u00e5 mycket motst\u00e5nd och f\u00f6rf\u00f6ljelse att han besl\u00f6t att l\u00e5ta kungen l\u00e4sa utkastet. Ifall kungen var v\u00e4lvilligt inst\u00e4lld, kunde han r\u00e4kna med underst\u00f6d och beskydd emot den f\u00f6rf\u00f6ljelse som han var \u00f6vertygad om att skulle bli konsekvensen. En del forskare (Sven G\u00f6ransson, Pentti Virrankoski, Gunnar Granberg) h\u00e4vdar att det egentliga initiativet kom fr\u00e5n kungen, som aktivt s\u00f6kte n\u00e5gon som kunde l\u00e4gga fram f\u00f6rslaget utan att man omedelbart misst\u00e4nkte att det var en person som gick hans \u00e4renden. Chydenius som tidigare visat stort mod, var pr\u00e4st, kom fr\u00e5n en avsides bel\u00e4gen ort och hade en eminent f\u00f6rm\u00e5ga att uttrycka sig var en idealisk person, i synnerhet som frihetsidealet var centralt f\u00f6r honom, vilket han visat genom sina initiativ p\u00e5 andra omr\u00e5den. F\u00f6r kungen var det viktigt att inf\u00f6r upplysningsfilosoferna och de katolska regeringarna visa sig som en sann f\u00f6retr\u00e4dare f\u00f6r upplysning och tolerans. Ett annat syfte var att g\u00f6ra landets katoliker till svenska medborgare eftersom trohetseden till den svenske kungen blev en f\u00f6ruts\u00e4ttning f\u00f6r religionsfrihet.<\/p>\n Naturligtvis var Chydenius medveten om vilken uppfattning Gustav III hade i fr\u00e5gan – kungens inst\u00e4llning hade med all \u00f6nskv\u00e4rd tydlighet framg\u00e5tt av hans tidigare beslut p\u00e5 religionslagstiftningens omr\u00e5de. Men det fanns en rad starka personliga, politiska och religi\u00f6sa sk\u00e4l f\u00f6r Chydenius att ta ett initiativ i religionsfrihetsfr\u00e5gan ocks\u00e5 utan n\u00e5got direkt uppdrag fr\u00e5n kungens sida (vilket framh\u00e5llits av bl.a. Georg Schauman, E. G. Palmén, Harry Lenhammar och Gustav Bj\u00f6rkstrand). Legohjonsfr\u00e5gan var f\u00f6r n\u00e4rvarande under behandling och i inf\u00f6randet av n\u00e4ringsfriheten hade man bara tagit de f\u00f6rsta stegen. I b\u00f6rjan av december hade Chydenius l\u00e4mnat in ett memorial, i vilket han kr\u00e4vde att statsutskottet skulle erh\u00e5lla upplysningar om statsverkets tillst\u00e5nd och r\u00e4tt att granska rikets behov och tillg\u00e5ngar, vilket innebar en direkt men lojal opposition mot kungen. Men \u00e4nnu viktigare \u00e4r att notera att Chydenius framf\u00f6r allt var teolog, vilket de som h\u00e4vdar att kungen var den egentliga initiativtagaren inte har beaktat tillr\u00e4ckligt. Genom den information han hade om Erikss\u00f6nerna och deras anh\u00e4ngare, ”skevikarna” som de kallades, om separatisterna i \u00d6sterbotten samt om herrnhutarna i den egna f\u00f6rsamlingen hade han f\u00f6rst\u00e5tt att man inte kunde tvinga n\u00e5gon att fr\u00e5ng\u00e5 sin religi\u00f6sa \u00f6vertygelse. Den \u00f6vertygelsen hade bara vuxit sig starkare n\u00e4r han stiftade bekantskap inte bara med K\u00f6nigs utan ocks\u00e5 med J. F. Krygers och Carl Leuhusens skrifter. Han blev helt \u00f6vertygad om att det r\u00e4tta s\u00e4ttet att bem\u00f6ta f\u00f6retr\u00e4dare f\u00f6r andra konfessioner var med mildhet, t\u00e5lamod och sj\u00e4lav\u00e5rdande v\u00e4gledning. S\u00e5 handlade han n\u00e4r han blev utsatt f\u00f6r skarpa angrepp i tidningen Stockholms Dageligt Godt<\/em>. Han publicerade en predikan f\u00f6r att visa hur han f\u00f6rkunnade, men han inl\u00e4t sig inte p\u00e5 n\u00e5gra debatter i fr\u00e5gan trots de direkt kr\u00e4nkande angreppen. Han praktiserade detta ocks\u00e5 i sina samtal med sin egen f\u00f6rsamlingsmedlem Anna-Stina Silahka, som var starkt p\u00e5verkad av herrnhutism och mystik.7se Svar till Anna Kristina Silahka<\/em><\/a> och kommentaren<\/a><\/span><\/span> Det religi\u00f6sa motivet f\u00f6r Chydenius aktivitet i fr\u00e5gan m\u00e5ste anses vara st\u00e4llt utom tvivel. Lika klart \u00e4r att fr\u00e5gan om religionsfrihet var i h\u00f6gsta grad aktuell f\u00f6r honom under riksdagen 1778–1779.<\/p>\n Det f\u00f6rslag till religionsfrihetsmemorial som Chydenius l\u00e4mnade in till kungen f\u00f6r genoml\u00e4sning den 17 december 1778 finns bevarat bland de Gustavianska papperen vid Uppsala universitetsbibliotek. Intressant nog \u00e4r manuskriptet inte skrivet med Chydenius handstil utan antas vara renskrivet av fru Elsa Fougt, som var hustru till \u00e4garen av det Kungliga boktryckeriet Henric Fougt, med vilken Chydenius hade kommit i kontakt n\u00e4r hans arbete om lanthandeln och om tankar om husb\u00f6nders och tj\u00e4nstehjons naturliga r\u00e4tt trycktes. Att Chydenius inte ville avsl\u00f6ja vem som stod bakom utkastet utan valde att l\u00e5ta fru Fougt skriva ut det visar hur k\u00e4nslig fr\u00e5gan var.<\/p>\n I f\u00f6rslaget v\u00e4djade Chydenius till pr\u00e4stest\u00e5ndet om att Sverige i en tid d\u00e5 landet hade inv\u00e4rtes och utv\u00e4rtes fred medan h\u00e4ftiga f\u00f6rf\u00f6ljelser rasade p\u00e5 andra h\u00e5ll i Europa skulle f\u00f6rbarma sig \u00f6ver de olyckliga och ge dem en fristad. Det var i \u00f6verensst\u00e4mmelse med en r\u00e4ttskaffens kristlig k\u00e4rlek och med den \u00e4dla enighets- och frihetsanda som r\u00e5dde i det folkfattiga f\u00e4derneslandet. Pr\u00e4stest\u00e5ndet borde d\u00e4rf\u00f6r f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6rm\u00e5 kungen att visa allm\u00e4n n\u00e5d mot alla dem utanf\u00f6r Sveriges gr\u00e4nser som genom f\u00f6rtryck och f\u00f6rf\u00f6ljelser hade blivit utan ett f\u00e4dernesland. Efter att ha pekat p\u00e5 den allm\u00e4nna folkbristen \u00e5terkom Chydenius till de religi\u00f6sa motiven och betonade att det inte var m\u00f6jligt att med samvetstv\u00e5ng och f\u00f6rf\u00f6ljelser utrota villomeningar. ”Erfarenheten och alla tiders historier” visade otvetydigt att det endast var med mildhet, t\u00e5lamod, upplysning och en saktmodig undervisning som man kunde omv\u00e4nda m\u00e4nniskor. Det fanns inte heller n\u00e5gon anledning att f\u00f6rmoda att religionsfrihet skulle leda till avfall fr\u00e5n den r\u00e4tta tron. Stockholm hade inte blivit reformert, Danmark inte judiskt och Preussen inte katolskt fast\u00e4n d\u00e4r fanns f\u00f6retr\u00e4dare f\u00f6r dessa konfessioner. Med dessa motiveringar f\u00f6reslog Chydenius att anh\u00e4ngare av andra konfessioner oberoende av st\u00e5nd, \u00e5lder, k\u00f6n och trosbek\u00e4nnelse skulle till\u00e5tas invandra i Sverige och \u00e5tnjuta samma r\u00e4ttsskydd som svenska unders\u00e5tar under f\u00f6ruts\u00e4ttning att de svor trohetsed till den svenska kungen. De skulle garanteras full religionsfrihet s\u00e5 l\u00e4nge de inte f\u00f6rs\u00f6kte omv\u00e4nda lutheraner. Vidare skulle de f\u00e5 n\u00e4ringsfrihet i st\u00e4der och p\u00e5 landsbygden. Man borde i synnerhet f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6rm\u00e5 dem att sl\u00e5 sig ner i obebyggda trakter, som de med hj\u00e4lp av underst\u00f6d fr\u00e5n staten och genom flit och arbete med tiden kunde f\u00f6rvandla till fruktbara provinser. Avslutningsvis f\u00e4ste Chydenius uppm\u00e4rksamhet vid de sedliga faror som var f\u00f6rknippade med att medlemmar av andra trossamfund inte kunde delta i gudstj\u00e4nstlivet och f\u00e5 undervisning och sj\u00e4lav\u00e5rd. Det \u00e4r tydligt att de religi\u00f6sa motiven var starkt framtr\u00e4dande f\u00f6r Chydenius genom hela f\u00f6rslaget.<\/p>\n Efter bekr\u00e4ftelse p\u00e5 Gustav III:s st\u00f6d och beskydd utarbetades det slutliga f\u00f6rslaget till memorial som ett grupparbete, i vilket f\u00f6rutom Chydenius antagligen \u00e5tminstone Uno von Troil, Erik Waller, Anders B\u00e4ckerstr\u00f6m och Johan Wing\u00e5rd medverkade. De blev alla senare bel\u00f6nade med teologie doktorstiteln, som kungen f\u00f6rl\u00e4nade. Alla f\u00f6rutom Chydenius blev ocks\u00e5 biskopar. Det \u00e4r m\u00f6jligt att ocks\u00e5 andra, s\u00e5som till exempel Johan Michael Fant och Daniel Backman, deltog i arbetet. I det h\u00e4r skedet f\u00f6retog man en del viktiga f\u00f6r\u00e4ndringar i Chydenius text. Det motst\u00e5nd man f\u00f6rv\u00e4ntade sig fr\u00e5n pr\u00e4stest\u00e5ndet f\u00f6rs\u00f6kte man mildra genom att beskylla den kristna l\u00e4rans bespottare f\u00f6r att kasta en skugga av intolerans \u00f6ver det andliga st\u00e5ndet. Desto viktigare var det att \u00f6vertyga hela v\u00e4rlden om att Svea rikes pr\u00e4sterskap i mildhet och t\u00e5lamod ville f\u00f6lja sin huvudmans och hela v\u00e4rldens Fr\u00e4lsares h\u00f6ga och heliga f\u00f6red\u00f6me. Tanken p\u00e5 en kolonisering av \u00f6demarken utel\u00e4mnades och ersattes med en allm\u00e4n bed\u00f6mning av den v\u00e4lsignelse som skulle f\u00f6lja av f\u00f6rslaget d\u00e5 man skulle f\u00e5 st\u00f6rre inkomster och fler arbetare, vilket skulle betyda att b\u00f6rdorna f\u00f6rdelades p\u00e5 fler axlar. Vidare utesl\u00f6t man Chydenius uttalade oro f\u00f6r andra trosbek\u00e4nnares andliga n\u00f6d. Man begr\u00e4nsade liksom redan i den f\u00f6rsta versionen ”den fullkomliga samvetsfriheten” till utl\u00e4nningar, deras barn och efterkommande, medan det egna landets medborgare fortfarande m\u00e5ste tillh\u00f6ra den lutherska kyrkan. Vidare f\u00f6reslog man att \u00e4ktenskap mellan lutheraner och medlemmar av andra trossamfund skulle ing\u00e5s enligt en luthersk ceremoni och att barnen skulle d\u00f6pas och fostras till lutheraner. Det var en uppenbar eftergift till dem inom pr\u00e4stest\u00e5ndet som man visste att skulle mots\u00e4tta sig reformen. Utl\u00e4nningar skulle inte heller f\u00e5 bekl\u00e4da h\u00f6gre eller l\u00e4gre \u00e4mbeten.<\/p>\n Efter att arbetet slutf\u00f6rts inl\u00e4mnade Chydenius sitt f\u00f6rslag till memorial till \u00e4rkebiskop Carl Fredrik Mennander den 11 januari 1779. Samtidigt satte man ig\u00e5ng med en stor aktivitet p\u00e5 andra h\u00e5ll, antagligen regisserad av Gustav III med riksr\u00e5det Carl Fredrik Scheffer som p\u00e5drivande kraft. Kungen hade ju lovat att ge Chydenius sitt st\u00f6d. I det h\u00e4r skedet f\u00f6rel\u00e5g inte Chydenius memorial i tryckt form – f\u00f6rslaget utkom f\u00f6rst den 23 januari. D\u00e4remot fanns det handskrivna kopior, av vilka tre f\u00f6rvaras i Anders Chydenius samling vid Nationalbiblioteket i Helsingfors och en fj\u00e4rde, skriven av Chydenius, i pr\u00e4stest\u00e5ndets arkiv med anteckningen ”uppl\u00e4st i pr\u00e4stest\u00e5ndet den 18 januari 1779”. Det kan tyda p\u00e5 att memorialet inte delgavs i de andra st\u00e5nden eftersom fr\u00e5gan aktualiserades genom andra initiativ i dem eller att Chydenius var angel\u00e4gen om att alla som s\u00e5 \u00f6nskade kunde f\u00e5 ett eget exemplar av memorialet. Dessa kopior f\u00f6ljer r\u00e4tt troget Chydenius tryckta version. Prosten Anders B\u00e4ckerstr\u00f6m inl\u00e4mnade den 13 januari ett kort memorial om religionsfrihet. Statssekreterare Johan Liljencrantz gamla memorial fr\u00e5n 1760, d\u00e4r en omfattande religionsfrihet f\u00f6respr\u00e5kades, trycktes upp och delades ut f\u00f6rsett med ett anonymt till\u00e4gg som senare p\u00e5visats vara skrivet av kyrkoherden i \u00d6rebro Erik Waller, senare biskop i V\u00e4ster\u00e5s. Dessutom inl\u00e4mnade \u00f6versten och friherren Hans Ramel ett memorial till adeln, i vilket han med h\u00e4nvisning till landets ringa folkm\u00e4ngd f\u00f6reslog en fullst\u00e4ndig religionsfrihet f\u00f6r utl\u00e4nningar.<\/p>\n \u00c4rkebiskop Mennander, som till en b\u00f6rjan hade v\u00e4grat att ta upp fr\u00e5gan till behandling i pr\u00e4stest\u00e5ndet, s\u00e5g sig i det h\u00e4r skedet tvungen att retirera. Chydenius memorial l\u00e4stes upp och behandlades i pr\u00e4stest\u00e5ndet den 18 och 19 januari 1779. I det ena h\u00e4ftiga anf\u00f6randet efter det andra angreps det av bl.a. tre biskopar, medan Chydenius och de som ville tala f\u00f6r memorialet inte alls fick yttra sig. N\u00e4r pr\u00e4stest\u00e5ndet fick h\u00f6ra att de tre andra st\u00e5nden ocks\u00e5 behandlade fr\u00e5gan i positiv anda, ville det f\u00e5 till st\u00e5nd ett snabbt beslut f\u00f6r att om m\u00f6jligt kunna inverka p\u00e5 deras beslut, vilket inte blev fallet. Kungen lyckades sedan f\u00f6rm\u00e5 ocks\u00e5 Mennander att skriva under en ans\u00f6kan om religionsfrihet och deklarerade sedan ett riksdagsbeslut i fr\u00e5gan. Toleransediktet utf\u00e4rdades f\u00f6rst den 24 januari 1781 p\u00e5 Gustav III:s f\u00f6delsedag – vilket framh\u00e4vde fr\u00e5gans betydelse. Chydenius religionsfrihetsmemorial blev emellertid bekant i utlandet redan v\u00e5ren 1779 d\u00e5 det publicerades i \u00e5tminstone sex olika franskspr\u00e5kiga tidskrifter. Att det var Chydenius som var memorialets upphovsman uppgavs varje g\u00e5ng. N\u00e4r toleransediktet utkom 1781 \u00f6versattes det till latin och tyska. Den latinska \u00f6vers\u00e4ttningen skickades till upplysningsfilosofen Jean-François Marmontel och den svenska versionen till den svenska ministern i Paris, Gustav Philip Creutz, som gavs i uppdrag att \u00f6vers\u00e4tta ediktet till franska och inf\u00f6ra det i Gazette de France<\/em> om han fann det l\u00e4mpligt. \u00c4ven p\u00e5ven Pius IV fick vetskap om ediktet och tackade Gustav III i ett brev 1781. Under sin Europaresa 1783–1784 med bes\u00f6k i bland annat Rom och Paris kunde Gustav III framst\u00e5 som en furste i tiden, h\u00f6jd \u00f6ver konfessionella skrankor. Vid \u00f6ppnandet av riksdagen 1786 betonade han att ediktet medf\u00f6rt den ”behagligaste verkan” och att evangelisk gudstj\u00e4nst kunnat h\u00e5llas ”uti p\u00e5ved\u00f6mets h\u00f6gs\u00e4te”.<\/p>\n Gustav III:s toleransedikt var principiellt viktigt, d\u00e4rf\u00f6r att man nu medvetet br\u00f6t med uppfattningen att landets v\u00e4lst\u00e5nd och blomstring var beroende av enighet p\u00e5 religionens omr\u00e5de. D\u00e4remot var f\u00f6r\u00e4ndringarna p\u00e5 det praktiska planet inte s\u00e4rskilt stora. Landets egna medborgare m\u00e5ste fortfarande tillh\u00f6ra den lutherska kyrkan. Konventikelplakatet f\u00f6rblev i kraft. Man fick inte tala f\u00f6rklenande om kyrkans tro, ceremonier och pr\u00e4sterskap och censuren f\u00f6r religi\u00f6sa skrifter fortfor att g\u00e4lla. Man fick inte heller bevista andra konfessioners gudstj\u00e4nster; d\u00e4remot var det till\u00e5tet f\u00f6r deras anh\u00e4ngare att bevista lutherska gudstj\u00e4nster. F\u00f6r anh\u00e4ngare av andra konfessioner g\u00e4llde att de inte fick tillg\u00e5ng till rikets \u00e4mbeten, inte inr\u00e4tta offentliga skolor, inte ta emot mission\u00e4rer, inr\u00e4tta kloster eller anordna processioner p\u00e5 offentliga platser, d\u00e4remot nog inom sina egna lokaler. Men de fick r\u00e4tt till en fri och otvungen religionsut\u00f6vning med egna pr\u00e4ster, och egna kyrkor, klockor och begravningsplatser samt egna vigselceremonier i det fall b\u00e5da parterna tillh\u00f6rde samma konfession. Vid bland\u00e4ktenskap, som de lutherska pr\u00e4sterna skulle varna f\u00f6r, anv\u00e4ndes ceremonierna i b\u00e5da konfessionerna, allts\u00e5 dubbla vigslar. Barnens religi\u00f6sa fostran skulle ske efter luthersk bek\u00e4nnelse om mannen var luthersk, om modern var lutheran skulle man f\u00f6re vigseln komma \u00f6verens om barnets religi\u00f6sa fostran.<\/p>\n Gustav III hade d\u00e4rmed n\u00e5tt sitt m\u00e5l att inf\u00f6r sina gelikar framst\u00e5 som en modern, frisinnad furste. F\u00f6r Chydenius var fr\u00e5gan viktig och av principiell betydelse. Av de religi\u00f6sa, politiska och personliga orsaker som jag har lyft fram \u00e4r det fullt m\u00f6jligt att det faktiskt var han som tog det egentliga initiativet till toleransediktet och att Gustav III grep in f\u00f6rst n\u00e4r han som han lovat kom till Chydenius unds\u00e4ttning genom att fr\u00e5gan aktualiserades ocks\u00e5 av andra och i andra st\u00e5nd. Evangeliet som Chydenius f\u00f6rstod det f\u00f6rutsatte att man skulle avst\u00e5 fr\u00e5n tv\u00e5ng p\u00e5 religionens omr\u00e5de. Praktisk betydelse fick toleransediktet f\u00f6r Chydenius n\u00e4r det t.ex. g\u00e4llde separatisterna i \u00d6sterbotten och de herrnhutiskt influerade medlemmarna i hans egen f\u00f6rsamling. Att skevikarna, som Chydenius k\u00e4nt varmt f\u00f6r, fanns med i bilden ocks\u00e5 f\u00f6r Gustav III framg\u00e5r av att han bes\u00f6kte dem p\u00e5 V\u00e4rmd\u00f6 redan 1779 n\u00e4r Chydenius f\u00f6rslag till memorial hade blivit ett riksdagsbeslut. Det tyder p\u00e5 att Chydenius hade tagit upp fr\u00e5gan vid sitt bes\u00f6k hos kungen. Skevikarna f\u00f6rklarades st\u00e5 under ediktets beskydd och ha de r\u00e4ttigheter som ediktet omfattade. Ocks\u00e5 herrnhutarna blev f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r en mildare behandling. De fick tillst\u00e5nd att bygga egna lokaler f\u00f6r sina andakter i Stockholm och G\u00f6teborg. Toleransediktet ledde d\u00e4rmed till en mera liberal syn p\u00e5 dem bland landets egna medborgare som hade avvikande religi\u00f6sa uppfattningar eller traditioner. Detta var helt i enlighet med Chydenius egna intentioner, vilket man kan se av att han i ett av koncepten till memorialet hade tillagt att det ocks\u00e5 skulle g\u00e4lla ”f\u00f6rr af hwarjehanda orsaker utflyttade Swenske”.<\/p>\n Chydenius insats passerade inte obem\u00e4rkt. Han beviljades under riksdagen personlig audiens hos Gustav III f\u00f6r vilken han enligt egen uppgift fick m\u00f6jlighet att framl\u00e4gga sin hembygds ”\u00f6mmaste angel\u00e4genheter”. Med stolthet p\u00e5minner han i sin sj\u00e4lvbiografi om hur Gustav III sagt att han sj\u00e4lv var ”n\u00e5got dristig” men att han ”aldrig v\u00e5gat det Chydenius v\u00e5gade”. Det var aktuellt f\u00f6r Stockholms pr\u00e4ster att f\u00f6r kungen f\u00f6resl\u00e5 vilka pr\u00e4ster som kunde bli teologie doktorer, en titel som kungen f\u00f6rl\u00e4nade. Den 25 februari publicerades namnen p\u00e5 dem som f\u00f6reslogs f\u00e5 ”sidenhatten”, bland dem Chydenius och fyra andra som aktivt arbetat f\u00f6r religionsfriheten. Och slutligen tilldelade \u00c5bobiskopen Haartman honom ”p\u00e5 de fl\u00e4sta ledam\u00f6ters af H\u00f6gv\u00f6rd. Pr\u00e4stast\u00e5ndet beg\u00e4ran” prosttiteln den 26 januari. I m\u00e5ngas \u00f6gon blev Chydenius p\u00e5 det h\u00e4r s\u00e4ttet en kallt ber\u00e4knande opportunist, som med sitt initiativ i religionsfrihetsfr\u00e5gan skaffade sig personliga f\u00f6rdelar. Det man i s\u00e5 fall inte beaktar \u00e4r att han var medveten om att han genom sitt initiativ skulle komma i pr\u00e4sterskapets on\u00e5d, vilket ocks\u00e5 skedde och han blev inte \u00e5tervald till riksdagen n\u00e4r det blev aktuellt f\u00f6ljande g\u00e5ng. Den st\u00e4mpel han fick har gjort att man har haft sv\u00e5rt att se att hans engagemang i fr\u00e5gan framf\u00f6r allt emanerade ur hans insikt om religionens innersta v\u00e4sen och frihetens centrala betydelse f\u00f6r alla omr\u00e5den, inklusive det religi\u00f6sa. Det var d\u00e4rf\u00f6r han tog upp fr\u00e5gan, fick sina n\u00e4rmaste v\u00e4nners godk\u00e4nnande och s\u00f6kte Gustav III:s st\u00f6d, som han ocks\u00e5 fick n\u00e4r han l\u00e4mnat in sitt memorial genom det av kungen v\u00e4lregisserade och framg\u00e5ngsrika h\u00e4ndelsef\u00f6rloppet.<\/p>\n GB<\/p>\n Litteratur<\/p>\n Bj\u00f6rkstrand, Gustav, ”Anders Chydeniuksen ja Jacob Tengstr\u00f6min taistelu uskonnonvapauden puolesta”, Antti Laine & Aappo Laitinen (toim.), Yliopisto, kirkko ja yhteiskunta. <\/em>Aila Lauhan juhlakirja<\/em>, Suomen kirkkohistoriallisen seuran toimituksia 218, Helsinki 2011.<\/p>\n Bj\u00f6rkstrand, Gustav, ”Anders Chydenius och religionsfrihetsfr\u00e5gan”, V\u00e4gar och vyer: f\u00f6redrag och artiklar i praktisk teologi<\/em>, Skrifter i praktisk teologi vid \u00c5bo Akademi 37, \u00c5bo 1993.<\/p>\n Granberg, Gunnar, Gustav III – en upplysningskonungs tro och kyrkosyn<\/em>, Studia Historico-Ecclesiastica Upsaliensia 40, Uppsala: Uppsala universitet 1998.<\/p>\n Lenhammar, Harry, ”Gustaviansk tid fr\u00e5n 1772 till 1792”, Lennart Tegborg & Harry Lenhammar (red.), Sveriges kyrkohistoria. 5, Individualismens och upplysningens tid<\/em>, Stockholm: Verbum i samarbete med Svenska kyrkans forskningsr\u00e5d 2000.<\/p>\n Nordb\u00e4ck, Carola, Lycksalighetens k\u00e4lla. Kontextuella n\u00e4rl\u00e4sningar av Anders Chydenius budordspredikningar\u200a, 1781–82<\/em>, \u00c5bo: \u00c5bo Akademis f\u00f6rlag 2009.<\/p>\n von Proschwitz, Gunnar, Gustaf III – Mannen bakom myten<\/em>, H\u00f6gan\u00e4s: F\u00f6rlags Ab Wiken 1992.<\/p>\n Schauman, Georg, ”Till religionsfrihetsfr\u00e5gans historia vid 1778–1779 \u00e5rs riksdag”, Historisk Tidskrift<\/em> 1898, s. 49–59 och till\u00e4gg s. 328–338.<\/p>\n <\/p>","protected":false},"excerpt":{"rendered":" I det svenska riket hade man fr\u00e5n 1500-talet fram\u00e5t i alla regeringsformer, […]<\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[26],"tags":[],"acf":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1033"}],"collection":[{"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1033"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1033\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3938,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1033\/revisions\/3938"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1033"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1033"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1033"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\n\n