<\/p>\n
Efter statskuppen 1772 var det oklart vilken st\u00e4llning riksdagen skulle komma att f\u00e5. I den nya regeringsformen innehade riksdagen rollen som lagstiftande organ vid sidan av kungen, men de diffusa formuleringarna l\u00e4mnade utrymme f\u00f6r tolkning. Under riksdagen 1778–1779 fick man slutligen erfara vilken syn Gustav III hade p\u00e5 saken: kungen f\u00f6rs\u00f6kte minska st\u00e4ndernas maktbefogenheter och inflytande p\u00e5 alla omr\u00e5den.<\/p>\n
St\u00e4nderna beh\u00f6ll emellertid sin r\u00e4tt att besluta om bland annat beskattningen. Gustav III var ovillig att ge noggrann information om statsfinansernas tillst\u00e5nd och i slutet av november tillsatte han ett hemligt statsutskott best\u00e5ende av ledam\u00f6ter ur de tre h\u00f6gsta st\u00e5nden. Att statsutskottet var hemligt betydde att dess ledam\u00f6ter var belagda med tystnadsplikt.<\/p>\n
Innan det hemliga statsutskottet sammantr\u00e4dde diskuterade pr\u00e4stest\u00e5ndet den s\u00e5 kallade fadderg\u00e5van som man hade f\u00f6r avsikt att ge hovet med anledning av kronprins Gustav Adolfs f\u00f6delse. I praktiken handlade det om en tillf\u00e4llig skatt som uppbars av unders\u00e5tarna. Man behandlade ocks\u00e5 hovets \u00f6vriga stat och prins Karls hemgift,4