{"id":2335,"date":"2017-09-25T13:08:22","date_gmt":"2017-09-25T11:08:22","guid":{"rendered":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/?page_id=2335"},"modified":"2017-10-11T10:42:36","modified_gmt":"2017-10-11T08:42:36","slug":"anders-chydenius-teologiska-skdning","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/anders-chydenius-teologiska-skdning\/","title":{"rendered":"Anders Chydenius teologiska \u00e5sk\u00e5dning"},"content":{"rendered":"

<\/p>\n

Den teologiska \u00e5sk\u00e5dning som kommer till uttryck i Anders Chydenius skrifter utformades under ett l\u00e5ngt och skiftesrikt liv. De tidigaste andliga impulserna fick Chydenius redan i barndomen. Hans far Jakob Chydenius hade upplevt ett andligt genombrott under sin skoltid i \u00c5bo 1722–1724 genom skolans rektor Andreas Degerman som var p\u00e5verkad av pietismen och senare blev kyrkoherde i Jakobstad. Den pietistiska trosuppfattning som Jakob Chydenius till\u00e4gnade sig kom bland annat till uttryck i det omfattande bibliotek som han skaffade sig. Bland f\u00f6rfattarna fanns f\u00f6retr\u00e4dare f\u00f6r den klassiska pietismen som Johann Arndt, Philipp Jacob Spener, Johann Franz Buddeus, Johann Philipp Fresenius, Johann Qvirsfeld, den svenske Erik Tolstadius och den finske Johan Wegelius d.y. Anders Chydenius gjorde vid arvsskiftet efter faderns d\u00f6d 1766 anspr\u00e5k f\u00f6rutom p\u00e5 en predikosamling av Fresenius ocks\u00e5 p\u00e5 ett verk av den ber\u00f6mde supranaturalisten Johann Gustav Reinbeck om de gudomliga sanningarna i den Augsburgska bek\u00e4nnelsen. Han kan d\u00e4rtill ha f\u00e5tt tillg\u00e5ng till andra teologiska arbeten efter sin far n\u00e4r han tilltr\u00e4dde som kyrkoherde i Gamlakarleby 1770. Anders Chydenius karakt\u00e4riserade i sitt Herda-Qv\u00e4de,<\/em> skrivet kort efter faderns d\u00f6d, denne som en allvarsam man som anv\u00e4nde mycken tid till samtal med \u00d6verherden och som med sina f\u00f6rb\u00f6ner drog ned v\u00e4lsignelser \u00f6ver sin hjord. Anders uppgav vidare att han tusende g\u00e5nger funnit anledning att tacka Gud f\u00f6r att han f\u00e5tt en s\u00e5 god far. En speciell h\u00e4ndelse hade etsat sig in i hans minne. N\u00e4r han skulle inleda sin skolg\u00e5ng i Ule\u00e5borg tog fadern honom inf\u00f6r avskedet till kyrkan i Kuusamo d\u00e4r de kn\u00e4b\u00f6jde tillsammans. Fadern bad under t\u00e5rar om himlens v\u00e4lsignelser \u00f6ver sin son. Med h\u00e4nderna h\u00f6jda svor Anders sedan genom att upprepa faderns ord att han aldrig skulle f\u00f6rskjuta sin Skapare eller gl\u00f6mma det han f\u00e5tt l\u00e4ra sig av fadern. Anders Chydenius till\u00e4gger i Herda-Qv\u00e4de<\/em> att detta inte innebar att fadern skulle ha f\u00f6rpliktat sonen att v\u00e4lja pr\u00e4styrket. De tre s\u00f6nerna Samuel, Anders och Jakob gavs full frihet att v\u00e4lja levnadsbana.<\/p>\n

 <\/p>\n

Skolg\u00e5ng och studier <\/em><\/p>\n

Efter att han f\u00e5tt hemundervisning under sina f\u00f6rsta \u00e5r l\u00e4mnade Anders Chydenius sitt hem som tio\u00e5ring f\u00f6r att inleda skolg\u00e5ngen i trivialskolan i Ule\u00e5borg d\u00e4r han vistades \u00e5ren 1739–1741. D\u00e4refter \u00e5terv\u00e4nde han och den \u00e4ldre brodern Samuel till Kuusamo, d\u00e4r de igen fick hemundervisning av sin far under den s\u00e5 kallade lilla ofreden. N\u00e4r kriget var \u00f6ver kunde br\u00f6derna forts\u00e4tta sin skolg\u00e5ng 1744 i pedagogiet i Torne\u00e5 i syfte att vinna intr\u00e4de vid akademien i \u00c5bo. Rektorn f\u00f6r pedagogiet Johan Wegelius d.y., senare kyrkoherde och prost i Ule\u00e5borg, var en driftig och duglig l\u00e4rare. Han var liksom Jakob Chydenius p\u00e5verkad av pietismen, vilket man tydligt kan se i hans ber\u00f6mda predikosamling Se Pyh\u00e4 Evangeliumillinen Walkeus<\/em>. Verkets andra del, utgiven 1749, fanns till och med i tv\u00e5 exemplar i Jakob Chydenius hem. Det pietistiska arvet hos Anders Chydenius f\u00f6rdjupades sannolikt under skol\u00e5ret i Torne\u00e5.<\/p>\n

Sina akademiska studier inledde Anders Chydenius \u00e4nnu inte 16 \u00e5r fyllda vid akademin i \u00c5bo 1745. Studierna blev avbrutna upprepade g\u00e5nger under l\u00e4ngre perioder p\u00e5 grund av sjukdom, f\u00f6rmodligen malaria, och f\u00f6r att han verkade som heml\u00e4rare i Kimito. L\u00e4s\u00e5ret 1750–1751 tillbringade han tillsammans med br\u00f6derna Samuel och Jakob vid universitetet i Uppsala och bedrev d\u00e4r fr\u00e4mst naturvetenskapliga studier. Han \u00e5h\u00f6rde antagligen bland annat Carl von Linnés f\u00f6rel\u00e4sningar. Efter ett nytt mellan\u00e5r \u00e5terkom Anders till akademin i \u00c5bo 1753, blev pr\u00e4stvigd och avslutade sina studier med en disputation pro gradu om Amerikanska N\u00e4fverb\u00e5tar<\/em> under ekonomieprofessor Pehr Kalms presidium. Under sin studietid skaffade sig Chydenius mera kunskaper i matematik och naturvetenskaper \u00e4n vad som var brukligt f\u00f6r en pr\u00e4st.<\/p>\n

Under sina teologiska studier i \u00c5bo p\u00e5verkades Anders Chydenius av tre framst\u00e5ende professorer. Johan Wallenius (1698–1746) representerade den lutherska ortodoxin och var en h\u00f6gt aktad l\u00e4rare. Johan Browallius (1707–1755) var p\u00e5verkad av den tyske filosofen Christian Wolff (1679–1754), som ans\u00e5g att tro och vetande inte stod i strid med varandra och att ocks\u00e5 kristendomens dogmer var bevisbara. Wolff utvecklade en deduktiv metod enligt vilken man genom antaganden, definitioner och distinktioner enligt honom kunde n\u00e5 lika s\u00e4kra slutsatser p\u00e5 teologins omr\u00e5de som inom matematiken. Det ingick i m\u00e4nniskans av Gud skapade v\u00e4sen att str\u00e4va efter en fullst\u00e4ndig sedlighet, och hon kunde frig\u00f6ras till den genom att anv\u00e4nda sig av sitt f\u00f6rnuft. M\u00e4nniskan str\u00e4vade prim\u00e4rt efter egen lycka, men f\u00f6r att n\u00e5 den m\u00e5ste hon vinnl\u00e4gga sig om v\u00e4lf\u00e4rd f\u00f6r samh\u00e4llets alla medlemmar. Fr\u00e5n och med 1740-talet b\u00f6rjade den lutherska ortodoxin f\u00f6rh\u00e5lla sig positivt till Wolffs l\u00e4ror i kampen mot deistiska, ateistiska och materialistiska str\u00f6mningar. Browallius, som var b\u00e5de professor och biskop f\u00f6r Chydenius, kunde inte helt godk\u00e4nna Wolffs l\u00e4ror utan betonade att den bibliska uppenbarelsen utgjorde v\u00e4rldsbildens grundval, \u00e4ven om de naturvetenskapliga resultaten kunde f\u00f6rdjupa den. Ingen sannskyldig naturkunnighet strider n\u00e5gonsin emot uppenbarelsen, h\u00e4vdade han. Browallius banade d\u00e4rmed v\u00e4g f\u00f6r den s\u00e5 kallade supranaturalistiska teologiska str\u00f6mningen, som k\u00e4nnetecknades av en ortodox luthersk trosuppfattning och som anv\u00e4nde sig av naturvetenskapliga r\u00f6n f\u00f6r att f\u00f6rsvara det \u00f6vernaturliga, det av f\u00f6rnuftet on\u00e5bara i kristendomen. N\u00e4r det g\u00e4llde predikningar betonade Browallius att den pr\u00e4st som k\u00e4nde naturen och de naturvetenskapliga r\u00f6nen kunde finna fler ber\u00f6ringspunkter med \u00e5h\u00f6rarna och den kunskapen gav ocks\u00e5 insikter som var viktiga i politisk verksamhet.<\/p>\n

Carl Fredrik Mennander (1712–1786) var Chydenius professor och biskop och senare hans \u00e4rkebiskop under \u00e5ren 1775–1786. Han var som m\u00e5nga andra i samtiden p\u00e5verkad av naturr\u00e4ttens f\u00f6respr\u00e5kare historikern och friherren Samuel von Pufendorfs (1632–1694) tankar. Pufendorfs arbete De jure naturae et gentium<\/em> (Om naturens och folkens r\u00e4tt) blev det grundl\u00e4ggande verket i naturr\u00e4tt och framh\u00f6ll att alla m\u00e4nniskor i naturtillst\u00e5ndet var fria och j\u00e4mlika. Kunskapen om naturr\u00e4tten var tillg\u00e4nglig f\u00f6r alla genom f\u00f6rnuftet. Samh\u00e4llslivet kunde betraktas ur ett rent rationellt perspektiv, d.v.s. f\u00f6rnuftet angav hur f\u00f6rvaltningen och lagarna skulle utformas. Naturr\u00e4tten hade en religi\u00f6s grund, som den fick genom den naturliga religionen. Det var tron p\u00e5 Gud och den gudomliga f\u00f6rsynen som gav r\u00e4tten dess karakt\u00e4r av f\u00f6rpliktelse. Religionen var n\u00f6dv\u00e4ndig f\u00f6r att h\u00e5lla m\u00e4nniskors oh\u00e4mmade str\u00e4van efter egen vinning i schack. Utan gudsfruktan och hot om evig f\u00f6rd\u00f6melse skulle godtycket h\u00e4rska i v\u00e4rlden. Mennander, som f\u00f6rel\u00e4ste \u00f6ver Pufendorfs verk De officio hominis et civis<\/em> (Om m\u00e4nniskans levnads och samlevnads plikt), inst\u00e4mde i hans naturr\u00e4ttsliga st\u00e5ndpunkter men betonade starkare m\u00e4nniskornas naturenliga j\u00e4mlikhet. Alla m\u00e4nniskor hade samma sj\u00e4l och f\u00f6rnuft och olikheterna berodde p\u00e5 uppfostran och vana. Mennanders uppfattning om m\u00e4nniskans natur var mer pessimistisk \u00e4n Pufendorfs. Enligt den var m\u00e4nniskan synnerligen sj\u00e4lvisk och ben\u00e4gen till aggressivitet. Han betonade ocks\u00e5 starkare kristendomens sj\u00e4lvst\u00e4ndiga v\u00e4rde.<\/p>\n

Det starka naturvetenskapliga intresse som framf\u00f6r allt Samuel men ocks\u00e5 Anders Chydenius uppvisade ledde inte f\u00f6r dem till en konflikt med den kristna tron. De var \u00f6vertygade om att det fanns en syntes mellan kristendom, naturvetenskap och ekonomi och utforskade empiriskt naturen, d\u00e4r Guds vilja och den ordning, j\u00e4mvikt och harmoni som r\u00e5dde kom till uttryck. Carl von Linné var en av de mest framtr\u00e4dande representanterna f\u00f6r denna fysikoteologiska syn. Linné verkade som l\u00e4rare under tre decennier och studerande fr\u00e5n olika omr\u00e5den samlades f\u00f6r att \u00e5h\u00f6ra hans f\u00f6rel\u00e4sningar. Linné s\u00e5g hela skapelsen som ett Guds underverk som det g\u00e4llde att empiriskt unders\u00f6ka och l\u00e4ra av. Han var ingen anh\u00e4ngare av ortodox teologi och ifr\u00e5gasatte till exempel den bibliska kronologin. B\u00e5de Browallius och Mennander var starkt p\u00e5verkade av Linnés tankar.<\/p>\n

Den teologiska syn som Anders Chydenius till\u00e4gnade sig under sin barndom och studietid hade sin bakgrund i den lutherska ortodoxin men var d\u00e4rut\u00f6ver pr\u00e4glad av pietismen, som han m\u00f6tte hos sin far och sina l\u00e4rare. Studietiden innebar d\u00e4rtill att han till\u00e4gnade sig en supranaturalistisk syn, enligt vilken det var viktigt att f\u00f6rf\u00e4kta tanken p\u00e5 en andlig och fullkomlig verklighet som man fick del av genom den s\u00e4rskilda uppenbarelsen med ett f\u00f6r f\u00f6rnuftet otillg\u00e4ngligt specifikt kristligt trosinneh\u00e5ll. Den stod d\u00e4rmed i ett motsatsf\u00f6rh\u00e5llande till den teologiska rationalismen som tenderade att reducera kristendomens inneh\u00e5ll till en summa allm\u00e4nna f\u00f6rnuftssanningar. Det naturr\u00e4ttsliga draget hos Chydenius h\u00e4rstammade fr\u00e5n Pufendorf och Mennander. Alla m\u00e4nniskor var skapade j\u00e4mlika, hade av naturen samma r\u00e4ttigheter och str\u00e4vade efter lycka, men till sin natur var m\u00e4nniskan ocks\u00e5 sj\u00e4lvisk och religionen d\u00e4rf\u00f6r n\u00f6dv\u00e4ndig f\u00f6r att med hot om evig f\u00f6rd\u00f6melse d\u00e4mpa m\u00e4nniskans oh\u00e4mmade str\u00e4van efter egen vinning. N\u00e4r det g\u00e4llde att redog\u00f6ra f\u00f6r sin \u00e5sk\u00e5dning var Chydenius klart p\u00e5verkad av Wolffs matematiska metod, enligt vilken han p\u00e5 logisk v\u00e4g, genom en klar uppl\u00e4ggning av bevisf\u00f6ringen och definitioner och distinktioner i ett avgr\u00e4nsat antal punkter ville visa att det Bibeln l\u00e4rde st\u00e4mde \u00f6verens med de r\u00f6n som naturvetenskapen kommit fram till.<\/p>\n

Chydenius sammanfattade sina intryck fr\u00e5n studietiden i sin Sj\u00e4lvbiografi<\/em> \u00e5r 1780, allts\u00e5 kort innan han skrev sina prisbel\u00f6nta predikningar. Han konstaterade att han efter att han koxat eller nosat p\u00e5 olika studieomr\u00e5den kommit fram till att den praktiska salighetsl\u00e4ran var hans fr\u00e4msta uppgift. Efter att han f\u00f6rs\u00f6kt f\u00f6lja alla m\u00f6jliga teologiska distinktioner och logikens och metafysikens regler besl\u00f6t han att stiga tillbaka ifr\u00e5n dessa sviktande h\u00f6jder och h\u00e5lla sig endast till ordet som var ”wist” och kunde ge en sann kunskap.<\/p>\n

 <\/p>\n

Ty wore \u00e4ndam\u00e5let med en predikan, at \u00f6fwertyga sina \u00e5h\u00f6rare om sin bel\u00e4senhet eller ock, at med en s\u00e5dan l\u00e4rd predikan wisa, huru man h\u00e5ller sina \u00e5h\u00f6rare f\u00f6r s\u00e5dana som Kunna fatta och f\u00f6rst\u00e5 et s\u00e5 l\u00e4rdt arbete, Kunde finheter och swassande t\u00e5las, som doch i alla fall blir ett Charlatanerie; Men \u00e4r det at \u00f6fwertyga och r\u00f6ra, f\u00f6r\u00e4ndra, och f\u00f6rb\u00e4ttra p\u00e5 Christendoms- och dygde w\u00e4gen, s\u00e5 b\u00f6ra grunderna d\u00e4rtil blifwa s\u00e5 enfalliga, medlen s\u00e5 begripeliga, och upmuntringarna s\u00e5 Kraftiga som m\u00f6jeligt \u00e4r; hwartemot den h\u00f6ga l\u00e4rdomen eij annat \u00e4r \u00e4n en f\u00f6rm\u00f6rckande dimba f\u00f6r en wandrings Man, som fiker efter lycksalighets m\u00e5let.<\/em>11

 <\/em><\/p>\n

Andliga str\u00f6mningar under senare delen av 1700-talet <\/em><\/p>\n

Utm\u00e4rkande f\u00f6r den lutherska ortodoxi som fortfarande pr\u00e4glade fromhetslivet i r\u00e4tt stor utstr\u00e4ckning var dess str\u00e4van att uppfostra folket till goda medborgare som v\u00f6rdade och lydde \u00f6verheten och f\u00f6rblev i sin kallelse. M\u00e5let med den religi\u00f6sa fostran var att ge hela folket element\u00e4ra kunskaper i den kristna tron och att \u00f6vervaka att kristna seder och bruk iakttogs. Enhet i religionen betraktades som en f\u00f6ruts\u00e4ttning f\u00f6r samh\u00e4llets och hela folkets v\u00e4lg\u00e5ng. Bibeln var r\u00e4ttesn\u00f6ret inte bara n\u00e4r det g\u00e4llde l\u00e4ran utan ocks\u00e5 inom andra kunskapsomr\u00e5den. Den var inspirerad av Gud och d\u00e4rmed ofelbar. Enligt trest\u00e5ndsl\u00e4ran var folket underordnat \u00f6verheten, f\u00f6rsamlingen underordnad pr\u00e4sten och husfolket, innefattande hustru, barn och tj\u00e4nstefolk, underordnat husfar. Att p\u00e5 r\u00e4tt s\u00e4tt skilja mellan lag och evangelium var viktigt. Lagens uppgift var att upplysa m\u00e4nniskorna om deras plikter mot Gud, sig sj\u00e4lva och n\u00e4stan. Genom lagens f\u00f6rkunnelse skulle m\u00e4nniskan bli medveten om sina synder och kallas till b\u00e4ttring och tro. P\u00e5nyttf\u00f6delsen ans\u00e5gs ske i dopet och r\u00e4ttf\u00e4rdigg\u00f6relsen som en forensisk akt, d.v.s. Gud f\u00f6rklarade en m\u00e4nniska r\u00e4ttf\u00e4rdig i himlen tack vare Kristi st\u00e4llf\u00f6retr\u00e4dande lidande f\u00f6r hennes synder. Gudstj\u00e4nstbes\u00f6k och nattvardsg\u00e5ng var obligatoriska och ett villkor f\u00f6r att man skulle f\u00e5 gifta sig. Kristendomskunskapen kontrollerades vid en l\u00e5ng rad f\u00f6rh\u00f6r och f\u00f6rsumlighet att l\u00e4ra sig katekesen och den kristna trons centrala sanningar beivrades str\u00e4ngt. Kyrkotukten uppr\u00e4tth\u00f6lls genom sexm\u00e4n i byarna och genom ett n\u00e4ra samarbete mellan den v\u00e4rldsliga och den andliga makten. Skamstraffen var inte ovanliga eftersom man ans\u00e5g att de ledde den bestraffade till b\u00e4ttring och var ett effektivt s\u00e4tt att varna f\u00f6rsamlingens \u00f6vriga medlemmar. Den sj\u00e4lav\u00e5rdande aspekten fick en underordnad roll. D\u00f6den och domen var alltid n\u00e4rvarande i m\u00e4nniskornas medvetande eftersom d\u00f6dligheten var stor p\u00e5 grund av krig, farsoter och sjukdomar.<\/p>\n

Under ortodoxins senare period skedde en f\u00f6rskjutning p\u00e5 flera punkter. Detta m\u00e4rktes i till exempel psalmerna, d\u00e4r inte minst de s\u00e5 kallade Jesus-psalmerna, d.v.s. psalmer som b\u00f6rjade med ordet Jesus, fick en individualistisk pr\u00e4gel. Man b\u00f6rjade vidare anse att troslivet f\u00f6ljde en viss lagbundenhet, en speciell salighetsordning, enligt vilken en syndare kan bli r\u00e4ddad. Det avg\u00f6rande blev inte vad Gud gjort f\u00f6r m\u00e4nniskans fr\u00e4lsning, utan vad som skedde i m\u00e4nniskans sj\u00e4l d\u00e5 hon m\u00f6tte Gud. Den kristna fostran f\u00f6rsk\u00f6ts fr\u00e5n det yttre beteendet till det inre, individuella andliga livet. Den frambrytande pietismen och upplysningen f\u00f6rst\u00e4rkte denna utveckling i riktning mot en allt st\u00f6rre individualism.<\/p>\n

Pietismen kom i r\u00e4tt stor utstr\u00e4ckning att p\u00e5verka fromhetslivet fr\u00e5n slutet av 1600-talet fram\u00e5t trots f\u00f6rs\u00f6k fr\u00e5n kyrkoledningens sida att st\u00e4vja dess framfart. Utm\u00e4rkande f\u00f6r den kyrkliga pietismen var att den utvecklade salighetsordningen mera i detalj s\u00e5 att man kunde f\u00f6lja med i vilket skede av den andliga utvecklingen en m\u00e4nniska befann sig. Den betonade starkare syndalivets f\u00f6rd\u00e4rv hos henne och vikten av en verklig omv\u00e4ndelse och p\u00e5nyttf\u00f6delse till en levande tro. P\u00e5nyttf\u00f6delsen f\u00f6rlades inte prim\u00e4rt till dopet utan till en s\u00e4rskild h\u00e4ndelse senare i livet, d\u00e5 det andliga livet \u00e5terst\u00e4lldes. Tron skulle sedan ta sig uttryck i ett helgat liv, d.v.s. man skulle dra en klar gr\u00e4ns mot allt v\u00e4rldsligt i form av n\u00f6jen och laster. Inom den yttre f\u00f6rsamlingen, ecclesian<\/em> som alla tillh\u00f6rde, fanns en inre f\u00f6rsamling, en ecclesiola<\/em>, som bestod av dem som gjort b\u00e4ttring, blivit p\u00e5nyttf\u00f6dda och levde ett helgat liv. Dessa sanna kristna samlades till konventiklar, d\u00e4r man \u00e4gnade sig \u00e5t bibelstudier, b\u00f6n och samtal om andliga ting. Pietismen kom ocks\u00e5 att st\u00e4lla speciella krav p\u00e5 pr\u00e4sterna. F\u00f6r att de skulle kunna v\u00e4gleda m\u00e4nniskorna till en sann tro, m\u00e5ste de sj\u00e4lva ha denna tro. Man ville ocks\u00e5 utveckla det andliga pr\u00e4stad\u00f6met. Medan alla d\u00f6pta hos Luther var andliga pr\u00e4ster, betonade pietisterna att detta endast g\u00e4llde dem som var sant troende.<\/p>\n

En andlig str\u00f6mning som p\u00e5verkade fromhetslivet i \u00d6sterbotten under senare delen av 1700-talet var herrnhutismen. Den utgjorde en gren av pietismen, betonade vikten av f\u00f6rsoningen genom Kristi blod och anv\u00e4nde ett starkt sentimentalt spr\u00e5kbruk pr\u00e4glat av blod- och brudmystik. I sin mera radikala form f\u00f6rnekade den betydelsen av goda g\u00e4rningar f\u00f6r den kristne eftersom alla synder redan var betalda. Att kr\u00e4va s\u00e5dana bidrog bara till att st\u00e4rka tron p\u00e5 att den egna r\u00e4ttf\u00e4rdigheten var tillr\u00e4cklig. Herrnhutismen var spridd i bland annat Gamlakarleby och blev aktuell i samband med kyrkoherdevalet 1769 d\u00e5 tj\u00e4nsten s\u00f6ktes f\u00f6rutom av Chydenius ocks\u00e5 av en av r\u00f6relsens mest betydande f\u00f6retr\u00e4dare Johan Kranck (1704–1784), som domkapitlet i \u00c5bo placerade i f\u00f6rsta f\u00f6rslagsrummet. Besvikelsen bland herrnhutarna var stor n\u00e4r Chydenius blev vald, och det ledde senare till direkta konflikter mellan Chydenius och r\u00f6relsens anh\u00e4ngare.<\/p>\n

Under senare delen av 1700-talet gjorde sig ocks\u00e5 av upplysningstiden pr\u00e4glade kristendomskritiska str\u00f6mningar g\u00e4llande. Verksamheten som politiker och riksdagsman i Stockholm vid riksdagarna 1765–1766 och 1778–1779 gav Anders Chydenius m\u00f6jlighet att f\u00f6lja med de nya tidsstr\u00f6mningarna och den samtida teologiska och filosofiska debatten. Han m\u00e5ste ha k\u00e4nt till naturalistiska, ateistiska och deistiska uppfattningar och kunde ta st\u00e4llning till dem i sitt f\u00f6rfattarskap och sin f\u00f6rkunnelse. Han var knappast omedveten om att en del l\u00e4rare vid den teologiska fakulteten i \u00c5bo framf\u00f6rde starkt kritiska synpunkter ocks\u00e5 mot centrala lutherska uppfattningar. I sin speciminationsavhandling 1783 om Kristi st\u00e4llf\u00f6retr\u00e4dande lidande (De Expiatione Jesu Christi vicaria<\/em>) f\u00f6r en tj\u00e4nst vid teologiska fakulteten i \u00c5bo opponerade sig systersonen, senare biskopen och \u00e4rkebiskopen, Jacob Tengstr\u00f6m (1755–1832) mot den ortodoxa uppfattningen om det st\u00e4llf\u00f6retr\u00e4dande lidandets n\u00f6dv\u00e4ndighet och mot att Gud, full av vrede mot m\u00e4nniskorna, skulle ha ansett Kristus som syndare under sitt lidande. Han f\u00f6rel\u00e4ste om den radikale Johann Salomo Semler (1725–1791) som f\u00f6retr\u00e4dde den av upplysningstidens religionskritik pr\u00e4glade neologin, eller nya l\u00e4ran. Semler ville till\u00e4mpa den historisk-kritiska metoden b\u00e5de p\u00e5 trosl\u00e4ran och Bibeln och bestred de lutherska bek\u00e4nnelseskrifternas bindande karakt\u00e4r. Ocks\u00e5 Jesus och apostlarna hade anpassat sin l\u00e4ra till samtida uppfattningar. Tengstr\u00f6m gick till starkt angrepp emot den g\u00e4llande psalmboken f\u00f6r att den inneh\u00f6ll s\u00e5 m\u00e5nga m\u00f6rka, mystiska och vidskepliga, ja oriktiga t\u00e4nke- och tales\u00e4tt. I ett utl\u00e5tande om Luthers katekes var Tengstr\u00f6m lika kritisk. Den var inte l\u00e4ngre anv\u00e4ndbar f\u00f6r sitt \u00e4ndam\u00e5l. Buden var givna till ett mycket ohyfsat folk och innefattade inte alla de plikter som en bildad m\u00e4nniska, \u00e4n mindre en kristen skulle uppfylla och d\u00e4rf\u00f6r borde de utvidgas och konkretiseras. Avsnittet om tron p\u00e5 Kristus var det vackraste i Luthers katekes, medan l\u00e4ran om n\u00e5dens och salighetens ordning inte framst\u00e4lldes med den redighet, enkelhet och ordning man hade sk\u00e4l att f\u00f6rv\u00e4nta sig. Avsnitten om dopet och nattvarden var de mest ofullkomliga och det var tydligt att Luther inte f\u00f6rst\u00e5tt avsikten med instiftelsen av sakramenten. Tengstr\u00f6m var ingalunda ensam om att f\u00f6retr\u00e4da liknande radikala neologiska uppfattningar.<\/p>\n

 <\/p>\n

K\u00e4llorna till Chydenius teologiska \u00e5sk\u00e5dning <\/em><\/p>\n

Anders Chydenius teologiska \u00e5sk\u00e5dning kommer fr\u00e4mst till uttryck i de tryckta modellpredikningarna, predikoutkasten och skiagrafierna eller dispositionerna till predikningar han skrev d\u00e5 Theologico-homiletiska s\u00e4llskapet i Uppsala utlyst en predikot\u00e4vling 1780 \u00f6ver de tio buden och 1781 \u00f6ver den apostoliska trosbek\u00e4nnelsen. Chydenius hade d\u00e5 en n\u00e4stan tre decennier l\u00e5ng karri\u00e4r som pr\u00e4st och f\u00f6rkunnare bakom sig. M\u00e5ls\u00e4ttningen med prist\u00e4vlingarna var att pr\u00e4sterna p\u00e5 ett b\u00e4ttre s\u00e4tt skulle kunna ge sina \u00e5h\u00f6rare en redig och grundlig kristendomskunskap. De b\u00e4st f\u00f6rfattade och f\u00f6r det fastst\u00e4llda syftet mest tr\u00e4ffande predikningarna skulle bel\u00f6nas. Chydenius var knappast omedveten om att det var hans tidigare l\u00e4rare Carl Fredrik Mennander som skulle bed\u00f6ma predikomanuskripten. Om han ville f\u00e5 ett pris, n\u00e5got som han ocks\u00e5 i andra sammanhang visat att han v\u00e4rdesatte h\u00f6gt, g\u00e4llde det d\u00e4rf\u00f6r att utforma predikningarna p\u00e5 ett s\u00e4tt som stod i samklang med Mennanders uppfattningar. Det innebar att samh\u00e4llslivet borde granskas ur ett rationellt perspektiv, att tanken p\u00e5 m\u00e4nniskors j\u00e4mlikhet och av Gud givna f\u00f6rnuft var central, men ocks\u00e5 att religionen med dess hot om en evig f\u00f6rd\u00f6melse beh\u00f6vdes f\u00f6r att inte godtycket skulle h\u00e4rska – detta eftersom m\u00e4nniskan var sj\u00e4lvisk och aggressiv till sin natur. En bidragande orsak till Chydenius intresse att delta i t\u00e4vlingarna kan ha varit att man vid den h\u00e4r tidpunkten allvarligt diskuterade en delning av det omfattande \u00c5bo stift. Gamlakarleby med sin medeltida kyrka och han sj\u00e4lv kunde d\u00e5 ha blivit aktuella som stiftsstad respektive biskop. Ur k\u00e4llkritisk synvinkel \u00e4r det mot den h\u00e4r bakgrunden sk\u00e4l att fr\u00e5ga i vilken utstr\u00e4ckning de tryckta predikningarna verkligen \u00e5terspeglade det som Chydenius f\u00f6rkunnade i sina f\u00f6rsamlingar i Nedervetil och Gamlakarleby.<\/p>\n

F\u00f6rutom de tryckta predikningarna finns det frapperande f\u00e5 k\u00e4llor som belyser Anders Chydenius teologiska \u00e5sk\u00e5dning. Han publicerade sj\u00e4lv ett referat av en julpredikan \u00e5r 1774 i Stockholms Dageligt Godt<\/em>. I Riksarkivet i Helsingfors betecknas sex handskrivna referat av svenska predikningar i Gamlakarleby 1786–1788 och d\u00e4rtill en som det f\u00f6refaller fullst\u00e4ndig predikan p\u00e5 finska och tre svenska skriftetal som Chydenius predikningar.12

 <\/p>\n

Verksamheten som pr\u00e4st i Nedervetil <\/em><\/p>\n

Anders Chydenius inledde sin verksamhet som predikant och kaplan i Nedervetil i mars 1753 och verkade d\u00e4r i 17 \u00e5r. Av ekonomiska orsaker och f\u00f6r att utveckla jordbruket i trakten \u00e4gnade han stor uppm\u00e4rksamhet \u00e5t att uppodla k\u00e4rr, f\u00f6rb\u00e4ttra f\u00e5raveln, anl\u00e4gga en tobaksplantering, odla upp mossbelupna \u00e4ngar, tillverka mediciner, inf\u00f6ra koppympning och utveckla transporterna och kommunikationerna. Mest k\u00e4nd \u00e4r han f\u00f6r sina insatser vid riksdagen 1765–1766, som en allsidig fr\u00e4mjare av n\u00e4ringslivet och tryckfriheten och som en m\u00e5ngsidig samh\u00e4llsreformator, vilket gjort att en del har sett honom som en f\u00f6retr\u00e4dare f\u00f6r de av upplysningstiden pr\u00e4glade pr\u00e4sterna som fr\u00e4mst var intresserade av att p\u00e5verka samh\u00e4llslivet i dess anda.<\/p>\n

Carola Nordb\u00e4ck visar i Lycksalighetens k\u00e4lla. Kontextuella n\u00e4rl\u00e4sningar av Anders Chydenius budordspredikningar, 1781–82<\/em> (2009) att den konflikt mellan politisk radikalism och teologisk konservatism som en del forskare menat att finns hos Chydenius inte existerar. De politiska och ekonomiska st\u00e4llningstaganden som han gav uttryck f\u00f6r inte minst under riksdagen 1765–1766 vilade i sj\u00e4lva verket p\u00e5 en religi\u00f6s grundh\u00e5llning. Den frihetst\u00f6rst som finns i de politiska texterna var en konsekvens av att han ville forma ett samh\u00e4lle som var i b\u00e4ttre samklang med Guds vilja och d\u00e4rmed ocks\u00e5 med den naturr\u00e4tt som Gud hade nedlagt i skapelsen. Chydenius f\u00f6renade naturr\u00e4tt och luthersk teologi p\u00e5 ett s\u00e4tt som inte tidigare f\u00f6rekommit i den kateketiska undervisningen i det svenska riket.<\/p>\n

Den grundl\u00e4ggande tanken i till exempel Anders Chydenius skrift K\u00e4llan til rikets wan-magt<\/em> (1765) \u00e4r enligt Nordb\u00e4ck att Gud – den stora Samfunds-M\u00e4staren<\/em> – genom naturens lag har visat ”at intet annat, \u00e4n frihet och m\u00e4nniskok\u00e4rlek \u00e4ro de r\u00e4tta byggnings\u00e4mnena, som gifwa Samh\u00e4llen styrka och anseende”. Friheten var anbefalld av Gud och kom till uttryck i naturens lag. I Den nationnale Winsten<\/em> som utkom samma \u00e5r konstaterar Chydenius att det var ot\u00e4nkbart att Skaparen hade gjort n\u00e5got fel n\u00e4r det g\u00e4llde hans ”m\u00e4sterstycke” m\u00e4nniskan. Om m\u00e4nniskor inte fick vad de beh\u00f6vde fanns felen i nationens lagstiftning som inte till\u00e4t att varje m\u00e4nniska fick s\u00f6ka sitt eget b\u00e4sta genom den lycksalighetsdrift som Gud nedlagt i henne. Den ringaste unders\u00e5ten m\u00e5ste ha samma frihet och r\u00e4ttigheter som den h\u00f6gsta medborgaren. ”Winningslystnaden” fick dock inte l\u00f6pa fritt p\u00e5 andra m\u00e4nniskors bekostnad.<\/p>\n

Chydenius ville sin m\u00e5ngsidiga samh\u00e4llsverksamhet till trots framf\u00f6r allt vara en andlig ledare och herde. Det f\u00f6rsamlingsarbete han bedrev i sin fars anda hade klart pietistiska drag. I Sj\u00e4lvbiografin<\/em> 1780 s\u00e4ger Chydenius att ”Herren \u00f6pnade mig \u00e4fwen genom sin N\u00e5des starcka w\u00e4rkningar p\u00e5 mig sielf och mina Skrifte barn en ny d\u00f6r at skaffa mera frucht i mitt \u00c4mbete”13Sj\u00e4lvbiografi<\/a> <\/span><\/span>. Jacob Tengstr\u00f6m som p\u00e5 den tiden var bosatt i Gamlakarleby och p\u00e5 n\u00e4ra h\u00e5ll kunde f\u00f6lja med Chydenius verksamhet skrev en minnesteckning strax efter dennes d\u00f6d \u00e5r 1803. I den h\u00e4vdar han att Chydenius var nitisk och ville till punkt och pricka fullg\u00f6ra de plikter som h\u00f6rde till hans b\u00e5de offentliga och enskilda \u00e4mbete. Han var en uppriktig v\u00e4n av kristendomens sanna ut\u00f6vning och ville inte bara genom sin undervisning utan ocks\u00e5 med sitt eget uppbyggliga f\u00f6red\u00f6me och genom flitiga uppmaningar befordra en praktisk ut\u00f6vning av den kristna tron. Chydenius uppger i sj\u00e4lvbiografin att hans hj\u00e4rta var v\u00e4nt fr\u00e5n ”den stora w\u00e4rlden” till att som pr\u00e4st v\u00e5rda den av ”himmelen an f\u00f6rtrodda Hjorden”14Sj\u00e4lvbiografi<\/a> <\/span><\/span>. S\u00e4rskilt stor uppm\u00e4rksamhet \u00e4gnade han \u00e5t sina predikningar, katekesf\u00f6rklaringar och den individuella sj\u00e4lav\u00e5rden. Folk kom ocks\u00e5 fr\u00e5n andra n\u00e4rbel\u00e4gna f\u00f6rsamlingar f\u00f6r att \u00e5h\u00f6ra hans predikningar och undervisning. Den skriftskola han h\u00f6ll f\u00f6r dem som skulle beredas f\u00f6r sin f\u00f6rsta nattvardsg\u00e5ng utvecklades efter pietistiskt m\u00f6nster till konventiklar eller uppbyggelsem\u00f6ten efter gudstj\u00e4nsten i pr\u00e4stg\u00e5rden, d\u00e4r 200–300 personer kunde \u00e5h\u00f6ra hans bibelf\u00f6rklaringar och katekesutl\u00e4ggningar om den sanna kristna tron. Genom dem ville han p\u00e5verka ”de n\u00e4rwarandes samweten til bestraffning l\u00e4rdom och tr\u00f6st”15Sj\u00e4lvbiografi<\/a> <\/span><\/span>. Avsikten var som det heter i hans levnadsbeskrivning 1803 att b\u00f6ja det h\u00e5rda m\u00e4nniskohj\u00e4rtat ”til en sann omw\u00e4ndelse, den man icke \u00e5ngrar”16Levnadsbeskrivning<\/a> <\/span><\/span>. I sitt Herda-Qv\u00e4de<\/em> som han skrev 1766 ber\u00e4ttar han att han i sitt arbete under t\u00e5rar greps av ”helig f\u00f6rn\u00f6jelse” och att han blev s\u00e5 r\u00f6rd att han p\u00e5 ”en l\u00e5ng stund inte fick ett enda ord fram”17Herdakv\u00e4de<\/a> <\/span><\/span>. Verksamheten ledde till att en ecclesiola<\/em> skapades inom f\u00f6rsamlingen. Efter hemkomsten fr\u00e5n Stockholm 1766 kunde han konstatera att en ”skadelig smitta” hade ”olyckligtvis inritat sig ibland f\u00e5ren”18Herdakv\u00e4de<\/a> <\/span><\/span>, vilket kan tolkas som ett tecken p\u00e5 att de religi\u00f6sa k\u00e4nslorna f\u00e5tt f\u00f6retr\u00e4de framom den pietistiskt pr\u00e4glade f\u00f6rkunnelse han sj\u00e4lv representerat genom kravet p\u00e5 ett helgat liv. \u00c4ven om Herda-Qv\u00e4de<\/em> \u00e4r skrivet i en romantisk anda \u00e4r det tydligt att Chydenius i sin livsf\u00f6ring som riksdagsman i Stockholm vinnlade sig om en enkel av pietismen pr\u00e4glad livsstil, undvek fester, fina middagar och starka drycker och i st\u00e4llet \u00e4gnade sig \u00e5t ett intensivt arbete vid sin skrivpulpet, vilket resulterade i ett anm\u00e4rkningsv\u00e4rt stort antal skrifter.<\/p>\n

 <\/p>\n

Kyrkoherde och prost i Gamlakarleby <\/em><\/p>\n

Under sin tid som kyrkoherde i Gamlakarleby engagerade sig Anders Chydenius i byggnadsarbetena kring pr\u00e4stg\u00e5rden, sockenkyrkan och stadens kyrka. Pr\u00e4stg\u00e5rden f\u00f6rs\u00e5gs med sp\u00e5ntak och br\u00e4dbeslogs, en ladug\u00e5rd i gr\u00e5sten och en brygg- och bagarstuga i tegel uppf\u00f6rdes och d\u00e4rtill ett stall f\u00f6r tio h\u00e4star. Sockenkyrkan f\u00f6rvandlades till en korskyrka och fick en ny gravg\u00e5rd och stadens kyrka renoverades. Chydenius intresserade sig d\u00e4rtill f\u00f6r musikalisk verksamhet och grundade en orkester som upptr\u00e4dde i pr\u00e4stg\u00e5rden, blev medlem i Auroras\u00e4llskapet f\u00f6r litter\u00e4r odling i \u00c5bo och var grundande medlem av ett l\u00e4ses\u00e4llskap i Gamlakarleby. Efter att Chydenius \u00e5r 1779 erh\u00e5llit prosttitel, blev han 1781 utn\u00e4mnd till kontraktsprost, vilket \u00f6kade hans ansvarsomr\u00e5de och auktoritet. Det politiska intresset konkretiserades i deltagandet i riksdagarna 1778–1779 och 1792 samt i skrifter om lanthandeln, husb\u00f6nders och tj\u00e4nstehjons naturliga r\u00e4ttigheter, salpetersjuderier samt om koppympning f\u00f6r Finlands allmoge.<\/p>\n

Som kyrkoherde och kontraktsprost var Chydenius angel\u00e4gen om att i ortodoxins anda noggrant f\u00f6lja kyrkolagens stadganden om seder och bruk. Han ingrep mot att man ordnade dans p\u00e5 helgdagsaftnar, mot ”fyllerilasten” och odisciplinerat upptr\u00e4dande i kyrkan eller p\u00e5 kyrkbacken. Han p\u00e5talade f\u00f6rsummade gudstj\u00e4nstbes\u00f6k och uteblivande fr\u00e5n nattvarden och ingrep mot vad han uppfattade som ett sedligt f\u00f6rfall inte minst bland de unga. P\u00e5 det teologiska omr\u00e5det fortsatte han med sin konfirmandundervisning, sina katekesf\u00f6rh\u00f6r och bibelf\u00f6rklaringar i form av samtal p\u00e5 pr\u00e4stg\u00e5rden. Ett konkret bel\u00e4gg p\u00e5 den anda i vilken dessa bedrevs och d\u00e4rmed ocks\u00e5 p\u00e5 hur Chydenius sj\u00e4lv predikade vid gudstj\u00e4nsterna finns fr\u00e5n \u00e5r 1775, d\u00e5 han bem\u00f6tte ett skarpt angrepp fr\u00e5n herrnhutarnas sida i tidningen Stockholms Dageligt Godt<\/em>. Angreppet var riktat mot pr\u00e4sterskapets predikos\u00e4tt och ingick i tidningen i form av ett utdrag ur ett brev som skickats till redaktionen fr\u00e5n Gamlakarleby. I utdraget ber\u00e4ttas om Lisa, en 21-\u00e5rig piga fr\u00e5n Storkyro, som redan i n\u00e5gra \u00e5rs tid d\u00e5 och d\u00e5 hade predikat i extatiskt tillst\u00e5nd och om Anna, en nio\u00e5rig flicka fr\u00e5n Lillkyro, som nyligen b\u00f6rjat predika p\u00e5 samma s\u00e4tt och uppmanat till b\u00e4ttring. Lisa och Anna, h\u00e4vdar man, predikade p\u00e5 ”et r\u00e4tt Ewangeliskt s\u00e4tt, hwilken Methode \u00e4r eljest h\u00e4r i Landet helt fr\u00e4mmande”. Med andra ord kritiserade man pr\u00e4sterna f\u00f6r att deras predikningar deras utbildning till trots inte var tillr\u00e4ckligt evangeliska. I st\u00e4llet f\u00f6rs\u00f6kte pr\u00e4sterna f\u00f6rhindra och tysta ner tv\u00e5 unga obildade kvinnor som enligt utsago predikade mer korrekt \u00e4n pr\u00e4sterna. Chydenius besvarade kritiken av pr\u00e4sterskapet i ett anonymt brev som ocks\u00e5 trycktes i Stockholms Dageligt Godt<\/em>. Han medger att pr\u00e4sternas f\u00f6rkunnelse kunde vara mer evangelisk men att kritikerna hade dragit f\u00f6r l\u00e5ngt g\u00e5ende slutsatser. Han refererar d\u00e4refter den predikan han h\u00e5llit p\u00e5 juldagen 1774 i Gamlakarleby stadskyrka. Efter ett exordium d\u00e4r Chydenius anknyter till Jesu ord till Sackaios om att fr\u00e4lsningen n\u00e5tt hans hus behandlar han temat I dag \u00e4r werldene salighet wederfaren<\/em> i tre huvudavdelningar: vilka som erfarit saligheten, sj\u00e4lva saligheten och hur man kunde bli delaktig av den. Chydenius betonar att saligheten g\u00e4ller allt folket och att den bestod d\u00e4ri att Kristus l\u00f6sk\u00f6pt alla genom att ta p\u00e5 sig hela syndaskulden och lida och d\u00f6 f\u00f6r den. I den avslutande delen av predikan belyser Chydenius hur \u00e5h\u00f6rarna kunde bli delaktiga av saligheten. Det g\u00e4ller f\u00f6r dem att betrakta sitt stora syndael\u00e4nde, s\u00f6ka upp Fr\u00e4lsaren, kasta sig ned inf\u00f6r honom, och ropa om n\u00e5d samt att prisa och lova honom f\u00f6r den f\u00f6rv\u00e4rvade saligheten, bli hans efterf\u00f6ljare i \u00f6dmjukhet, k\u00e4rlek, kyskhet, t\u00e5lamod etc. och sedan vara trogna intill d\u00f6den f\u00f6r att f\u00e5 livets segerkrans (Upp 2:10). Den avslutande b\u00f6nen inneh\u00e5ller en tacks\u00e4gelse f\u00f6r att Gud blivit m\u00e4nniska, ”et innerligit f\u00f6r\u00f6dmjukande f\u00f6r Jesu f\u00f6tter, och anropande om n\u00e5d”, en f\u00f6rb\u00f6n f\u00f6r dem som \u00e4nnu sitter i syndaf\u00e4ngelset och sist f\u00f6r ”Jesu egna barn” att de skulle vederfaras med en ”\u00f6fwersvinnelig n\u00e5d” och f\u00e5 en evig jul i himlen.<\/p>\n

Chydenius f\u00f6ljde h\u00e4r de f\u00f6reskrifter f\u00f6r predikans uppbyggnad som fanns i predikohandb\u00f6cker av framf\u00f6r allt prokanslern f\u00f6r universitetet i K\u00f6penhamn Erik Pontoppidan (1698–1764), tidigare hovpredikant och biskop i Bergen, och den svenske kyrkoherden, senare professorn och biskopen Johan M\u00f6ller (1738–1805). Ur inneh\u00e5llslig synvinkel \u00e4r det p\u00e5fallande hur starkt bibelanknuten hela predikan \u00e4r och hur den ocks\u00e5 i \u00f6vrigt n\u00e4ra ansluter sig till den pietistiska predikotraditionen genom att betona f\u00f6rsoningens centrala st\u00e4llning och m\u00e4nniskans andliga utveckling enligt n\u00e5dens ordning till lycksalighet i tiden och evigheten. I den avslutande b\u00f6nen kommer den pietistiska tredelningen av \u00e5h\u00f6rarna i s\u00e4kra, v\u00e4ckta och ben\u00e5dade syndare tydligt fram.<\/p>\n

 <\/p>\n

Budordspredikningarna <\/em><\/p>\n

Chydenius predikningar \u00f6ver de tio buden har granskats ing\u00e5ende av Carola Nordb\u00e4ck i hennes doktorsavhandling och i det fj\u00e4rde bandet av Anders Chydenius samlade skrifter<\/em>. Hon h\u00e4vdar att de inneh\u00e5ller inslag fr\u00e5n ortodoxi, pietism, wolffianism och supranaturalism utan att renodlat vara dominerade av n\u00e5gon av dessa idéstr\u00f6mningar. Chydenius h\u00e4mtade idéer fr\u00e5n de teologer som f\u00f6rknippas med dessa ben\u00e4mningar, men han v\u00e4vde samman f\u00f6rest\u00e4llningar och begrepp fr\u00e5n dem s\u00e5 att predikningarna fick en egen specifik homiletisk och teologisk karakt\u00e4r. Predikningarna \u00f6ver budorden inneh\u00e5ller inte ov\u00e4ntat anknytningar till Martin Luthers b\u00e5da katekeser, den ortodoxe \u00f6verhovpredikanten Olof Svebilius (1624–1700) ansedda och l\u00e4nge anv\u00e4nda katekes samt pietismens l\u00e4rofader Philipp Jacob Speners (1635–1705) och den pietistiske professorn Johann Jakob Rambachs (1693–1735) skrifter. De \u00e4r ocks\u00e5 influerade av Samuel von Pufendorfs och Erik Pontoppidans skrifter. Det \u00e4r dock tydligt att Chydenius f\u00f6rh\u00f6ll sig r\u00e4tt fritt till deras f\u00f6rklaringar och baserade de flesta av sina tolkningar och exempel p\u00e5 naturr\u00e4ttsliga principer och f\u00f6rnuftsresonemang, d\u00e4r bibelordet stod som en slutlig garant f\u00f6r riktigheten i det han f\u00f6rde fram. Eftersom det var fr\u00e5ga om predikningar som skulle bed\u00f6mas och fungera som modellpredikningar, var det naturligt att Chydenius efterstr\u00e4vade en samklang med den lutherska trosuppfattningen och samtida teologiska str\u00f6mningar. Man kan d\u00e4rf\u00f6r inte utg\u00e5 ifr\u00e5n att modellpredikningarna och de predikningar som Chydenius h\u00f6ll i sina f\u00f6rsamlingar hade samma karakt\u00e4r och inneh\u00e5ll.<\/p>\n

Chydenius utgick fr\u00e5n att buden var en del av den allm\u00e4nna uppenbarelsen och d\u00e4rmed f\u00f6rnuftiga samt att de kunde accepteras genom en sund eftertanke. Naturr\u00e4tten blev ett viktigt element i hans framst\u00e4llning och han anv\u00e4nde sig ocks\u00e5 av en fysikoteologisk argumentering. Det var viktigt att framst\u00e4llningen var logisk och klar och att \u00e5h\u00f6rarnas f\u00f6rmodade inv\u00e4ndningar bem\u00f6ttes. De olika buden skulle f\u00f6rklaras, bevisas, f\u00f6rsvaras och beledsagas med bevekande sk\u00e4l, och h\u00e4r hade Chydenius hj\u00e4lp av den wolffianska metoden. Bibelordet var den utslagsgivande faktorn ifall mots\u00e4ttningar uppstod mellan naturr\u00e4ttsliga uppfattningar och den lutherska tron. Men kunskapen var inte tillr\u00e4cklig, \u00e5h\u00f6rarna m\u00e5ste ge sitt bifall och d\u00e4rtill m\u00e5ste k\u00e4nslan v\u00e4ckas och viljan b\u00f6jas s\u00e5 att de blev riktade mot den sanna lycksaligheten och beredda att handla i enlighet med budens krav. Det var m\u00f6jligt endast om predikanten sj\u00e4lv \u00e4gde en gnista av den himmelska elden, d.v.s. var omv\u00e4nd och hade personliga erfarenheter av den heliga Andens verksamhet. Chydenius ansl\u00f6t sig h\u00e4r till pietismens krav p\u00e5 att pr\u00e4sterna m\u00e5ste vara omv\u00e4nda.<\/p>\n

Chydenius budordspredikningar har av en del forskare karakt\u00e4riserats som upplysningspredikningar. Det \u00e4r riktigt att flera av de kriterier som anv\u00e4nts i sammanhanget upptr\u00e4der hos Chydenius. S\u00e5dana drag \u00e4r till exempel talet om lycksalighet, pliktordningen, sj\u00e4lvk\u00e4rleken, samh\u00e4llsintresset och religionens praktiska sida. Men d\u00e4r finns ocks\u00e5 drag som klart avviker fr\u00e5n en neologisk \u00e5sk\u00e5dning. Bibeln utg\u00f6r i dem en obestridlig och ofelbar auktoritet, arvsynden framh\u00e4vs, den pietistiska formen av n\u00e5dens ordning f\u00f6ljs och den ortodoxa f\u00f6rsoningsl\u00e4ran har en central st\u00e4llning. Chydenius skiljer vidare mellan omv\u00e4nda och oomv\u00e4nda och v\u00e4nder sig emot det v\u00e4rldsliga n\u00f6jeslivet och str\u00e4vandena efter lyx och \u00f6verfl\u00f6d. I Herda-Qv\u00e4de<\/em> formulerade sig Chydenius p\u00e5 ett s\u00e4tt som representerade ett helt annan slags religiositet \u00e4n den man fann i upplysningspredikningar:<\/p>\n

 <\/p>\n

Ack! suckade jag vid mig sj\u00e4lv, kan den okonstlade naturen h\u00e4r i d\u00f6dligheten s\u00e5 ljufligen prisa sin Skapare och gl\u00e4dja mennisko hjertat, huru hjertfr\u00f6jdande skall d\u00e5 den himmelska blifva, d\u00e5 hela den herrliga Engla Chor, bitr\u00e4dd af or\u00e4kneliga Guds barn, skola instemma p\u00e5 det stora Lammets i evighet v\u00e4lsignade br\u00f6llopsdag, f\u00f6r det han med en blodig segerfana i handen vunnit sin brud utur en glupsk M\u00f6rdares klor. <\/em><\/p>\n

 <\/em><\/p>\n

[—-] Lycksaliga dag! D\u00e5 jag arma matk [mask], fri fr\u00e5n f\u00f6rg\u00e4ngligheten, f\u00e5r nalkas Ditt majest\u00e4tt; d\u00e5 jag f\u00e5r se Din klarhet, f\u00e5r tr\u00e4da fram till Din thron, och med denna min, af stoftet \u00e5ter upplifvade, mun kyssa den hand, som tillf\u00f6rene f\u00f6r min skull droppat af blod, men d\u00e5 i himmelsk herrlighet utgjuter idel w\u00e4lsignelse.<\/em>19Herdakv\u00e4de<\/a>, s. 9<\/a> och 19<\/a> <\/span><\/span><\/p>\n

 <\/em><\/p>\n

Predikningarna \u00f6ver den apostoliska trosbek\u00e4nnelsen <\/em><\/p>\n

Efter att Chydenius framg\u00e5ngsrikt deltagit i predikot\u00e4vlingen \u00f6ver det f\u00f6rsta huvudstycket besl\u00f6t han att skriva ett bidrag ocks\u00e5 till den 1781 utlysta t\u00e4vlingen \u00f6ver det andra huvudstycket, trosartiklarna. Predikningarna som s\u00e4ndes in 1782 har i denna volym analyserats av Erik Vikstr\u00f6m som har disputerat p\u00e5 den ortotomiska applikationen, d.v.s. hur bibelordet i pietistisk predikan riktas till olika grupper av \u00e5h\u00f6rare. Han anser att predikningarna \u00f6ver trosbek\u00e4nnelsen antagligen kommer n\u00e4rmare de faktiska predikningar som Chydenius h\u00f6ll som f\u00f6rsamlingspr\u00e4st och att de k\u00e4nnetecknas av en logiskt avancerande argumentering som f\u00f6ljer den konservativa pietismens predikoideal, d\u00e4r man r\u00f6r sig fr\u00e5n f\u00f6rst\u00e5ndets upplysning till viljans bevekande och d\u00e4r n\u00e5dens ordning \u00e4r det underliggande konceptet.<\/p>\n

I sin predikan \u00f6ver f\u00f6rsta trosartikeln utg\u00e5r Chydenius i exordiet ifr\u00e5n Paulus ord d\u00e4r denne s\u00e4ger att han vet p\u00e5 vem han tror (2 Tim 1:12). Temat f\u00f6r predikan \u00e4r Guds v\u00e4lg\u00e4rningar. Medan Martin Luther och Olof Svebilius inte fann anledning att bevisa Guds existens, \u00e4gnade Chydenius en betydande uppm\u00e4rksamhet \u00e5t fr\u00e5gan, vilket skall ses mot bakgrunden av tidens kristendomskritiska och ateistiska str\u00f6mningar. Bel\u00e4ggen f\u00f6r Guds existens fann han i Naturens bok och i Uppenbarelsens bok. Han h\u00e4nvisar b\u00e5de till det kosmologiska och det fysikoteleologiska gudsbeviset. Att Gud fanns kunde man p\u00e5 f\u00f6rnuftets v\u00e4g sluta sig till genom att allt hade en orsak och genom att ordningen i v\u00e4rlden f\u00f6rutsatte en utomv\u00e4rldslig skapare. Dessa gudsbevis f\u00f6rekom frekvent i den wolffianskt inspirerade litteraturen i samtiden. Chydenius h\u00e4vdade att det bara var of\u00f6rnuftiga ”vildar” som inte kunde inse detta. Uppenbarelsens bok, Bibeln, bestyrkte allt det som kunde utl\u00e4sas ur Naturens bok men p\u00e5 ett klarare s\u00e4tt. H\u00e4r framtr\u00e4dde Gud inte bara som en skapare utan ocks\u00e5 som en sannf\u00e4rdig, trofast, helig, r\u00e4ttf\u00e4rdig, k\u00e4rleksfull och barmh\u00e4rtig Gud. Chydenius fann det angel\u00e4get att redan i detta sammanhang betona Guds treenighet och det trinitariska perspektivet \u00e5terkommer sedan i alla tre predikningar.<\/p>\n

I den andra huvudavdelningen behandlar Chydenius Guds v\u00e4lg\u00e4rningar. Gud inte bara skapade utan uppeh\u00f6ll, f\u00f6rs\u00f6rjde och beskyddade sin skapelse. Chydenius intog d\u00e4rmed en kritisk h\u00e5llning till deismen, enligt vilken Gud skapat v\u00e4rlden men sedan dragit sig tillbaka fr\u00e5n den. Anm\u00e4rkningsv\u00e4rt nog tog han ocks\u00e5 med utgivandet av Sonen som en Guds v\u00e4lg\u00e4rning, vilket kan ses som ett betonande av att en allm\u00e4n gudstro inte var tillr\u00e4cklig – den sanna gudstron omfattade ocks\u00e5 de andra personerna i gudomen.<\/p>\n

Predikan avslutas med att Chydenius understryker vad gudstron f\u00f6rpliktade m\u00e4nniskan till, n\u00e4mligen till att lova, tacka, tj\u00e4na och lyda honom. Lydnaden borde uppfylla fyra krav: den borde vara \u00e4kta, spontan, otvungen och total. I applikationen v\u00e4nder sig Chydenius speciellt till de oomv\u00e4nda och fr\u00e5gar om de med Luther kunde bek\u00e4nna att allt detta var ”visserligen sant”. Han v\u00e4djar att \u00e5h\u00f6rarna skulle l\u00e5ta den d\u00f6da tron komma till liv igen och avslutar sin predikan med en bek\u00e4nnelse- och \u00f6verl\u00e5telseb\u00f6n till vilken han uppmanar \u00e5h\u00f6rarna att ansluta sig.<\/p>\n

I denna f\u00f6rsta predikan anknyter Chydenius till den f\u00f6rnufts- och erfarenhetsbetonade naturliga teologi han utg\u00e5tt ifr\u00e5n i sina predikningar \u00f6ver budorden. Det apologetiska temat framg\u00e5r klart och det trinitariska draget i gudsbilden \u00e4r p\u00e5fallande starkt. I denna predikan \u00e4r det tydligare att den bibliska uppenbarelsen utg\u00f6r sj\u00e4lva grunden f\u00f6r hans t\u00e4nkande. Ocks\u00e5 det pietistiska draget med krav p\u00e5 omv\u00e4ndelse och nyf\u00f6delse markeras starkare.<\/p>\n

I sin predikan \u00f6ver andra trosartikeln behandlar Chydenius i tv\u00e5 huvudavdelningar och med klara underavdelningar Jesu namn och Jesu tre \u00e4mbeten. Med en h\u00e4nvisning till Joh 17:3 betonar han i exordiet att det eviga livet \u00e4r att k\u00e4nna den ende sanne Guden och den han s\u00e4nt, Jesus Kristus. Sonens f\u00f6rsoningsg\u00e4rning \u00e4r det centrala inneh\u00e5llet och m\u00e4nniskans str\u00e4van efter ”lycksalighet” det ledande motivet. Den r\u00e4tta k\u00e4nnedomen best\u00e5r inte i ett historiskt eller kallt och k\u00e4nslol\u00f6st bifall utan i en levande tro som kom till uttryck i m\u00e4nniskans handlingar. Denna tro var ett verk av Guds Ande och innebar att hennes gamla jag dog och ett nytt jag f\u00f6ddes, en tydlig pietistisk tolkning.<\/p>\n

I den f\u00f6rsta huvudavdelningen behandlar Chydenius betydelsen av namnen Jesus och Kristus eller Messias och insk\u00e4rpte att Jesus fr\u00e5n Nasaret var Gamla testamentets utlovade Messias. D\u00e4refter \u00f6verg\u00e5r han till att utl\u00e4gga inneb\u00f6rden i Jesu tv\u00e5 naturer som sann Gud och sann m\u00e4nniska. De b\u00e5da naturerna var oskiljaktiga och f\u00f6r evigt f\u00f6renade. Som svar p\u00e5 fr\u00e5gan varf\u00f6r Gud m\u00e5ste bli m\u00e4nniska (Cur Deus homo?<\/em>) betonar han i anknytning till Anselm av Canterburys svar att han m\u00e5ste vara Gud f\u00f6r att kunna f\u00f6rsona hela m\u00e4nniskosl\u00e4ktet och m\u00e4nniska f\u00f6r att han endast som m\u00e4nniska kunde ta straffet och erl\u00e4gga betalningen f\u00f6r skulden. Chydenius sammanfattade sin klart ortodoxa framst\u00e4llning av f\u00f6rsoningsl\u00e4ran med en h\u00e4nvisning till det centrala ordet hos Paulus, d\u00e4r det heter att Gud war i Christo och f\u00f6rsonade verlden med sig sjelf<\/em> (2 Kor 5:19).<\/p>\n

I den andra huvudavdelningen presenterar Chydenius Jesu tre \u00e4mbeten: det pr\u00e4sterliga, det profetiska och det konungsliga. I sitt \u00f6verstepr\u00e4sterliga ”f\u00f6rsonings\u00e4mbete” uppfyllde Jesus lagen och led i sin outgrundliga k\u00e4rlek till m\u00e4nniskorna det straff som Guds lag kr\u00e4vde. Chydenius bevekar sina t\u00e4nkta \u00e5h\u00f6rare att ta emot det r\u00e4ttf\u00e4rdighetskapital som Kristus f\u00f6rv\u00e4rvat s\u00e5 att de blev delaktiga av f\u00f6rsoningen. Det profetiska \u00e4mbetet framtr\u00e4der hos Chydenius framf\u00f6r allt som ett l\u00e4ro\u00e4mbete och Jesu l\u00e4ra inneh\u00e5ller en uppenbarelse om ”alt Guds r\u00e5d om v\u00e5r salighet”, en formulering som enligt Vikstr\u00f6m p\u00e5minner om titeln p\u00e5 Rambachs predikosamling Der Rath Gottes von der Seligkeit der Menschen<\/em>. Sitt profetiska \u00e4mbete f\u00f6rvaltade Jesus dels direkt, dels genom sina tj\u00e4nare, d.v.s. pr\u00e4sterna. H\u00e4r lyfter Chydenius fram det pietistiska kravet p\u00e5 pr\u00e4ster som inte bara med sin mun och sitt hj\u00e4rta skulle framf\u00f6ra budskapet utan ocks\u00e5 bekr\u00e4fta det med sin vandel. I sin framst\u00e4llning av Jesu konungsliga \u00e4mbete skiljer Chydenius mellan Guds allmaktsrike, d\u00e4r Kristus var konung tillsammans med Fadern och den heliga Anden och hans n\u00e5derike som han sj\u00e4lv f\u00f6rv\u00e4rvat och d\u00e4r han framtr\u00e4dde som medlare, hj\u00e4lpare och domare. Jesus rike skulle best\u00e5 till v\u00e4rldens \u00e4nde och d\u00e5 skulle ett nytt rike uppst\u00e5, h\u00e4rlighetens rike, d\u00e4r \u00e4nglarna och Guds barn skulle \u00e5tnjuta evig lycksalighet.<\/p>\n

Efter att ha beskrivit Jesus konungsliga \u00e4mbete \u00f6verg\u00e5r Chydenius till att analysera hans v\u00e4g fr\u00e5n f\u00f6rnedring till upph\u00f6jelse: nedstigandet till d\u00f6dsriket, uppst\u00e5ndelsen som \u00e4r helt central i den kristna tron, himmelsf\u00e4rden och d\u00f6mandet av levande och d\u00f6da. Chydenius sl\u00e5r fast att domen skulle ske utg\u00e5ende ifr\u00e5n m\u00e4nniskornas g\u00e4rningar och den inneb\u00e4r att de fromma\/trogna f\u00e5r g\u00e5 in i riket d\u00e4r evig s\u00e4llhet r\u00e5der och de ogudaktiga\/ofromma drabbas av Guds vredes l\u00e5gor.<\/p>\n

I den avslutande applikationen som Vikstr\u00f6m i anslutning till Erik Pontoppidan kallar ”bestormningen” av de oomv\u00e4nda v\u00e4djar Chydenius i starka ordalag till \u00e5h\u00f6rarna att ge ”arbetaren” och ”dagakarlen” Jesus hans l\u00f6n genom att erk\u00e4nna att de med kropp och sj\u00e4l ville tillh\u00f6ra honom i st\u00e4llet f\u00f6r att befinna sig under ”Satans slafveri”. Chydenius avslutar sin predikan genom att liksom Luther betyga att han gett \u00e5h\u00f6rarna en fullkomlig framst\u00e4llning av de himmelska sanningarna och fr\u00e5ga om denna kunskap resulterat i en djupare och mer \u00e4kta tro hos dem.<\/p>\n

Chydenius predikan \u00f6ver den andra trosartikeln har en klar luthersk-ortodox karakt\u00e4r och anknytningen till Luthers f\u00f6rklaring \u00e4r uppenbar. Men det finns ocks\u00e5 tydliga pietistiska inslag d\u00e4r Chydenius kraftfullt v\u00e4djar om att den r\u00e4tta kunskapen skall tas emot personligt och resultera i en omv\u00e4ndelse och p\u00e5nyttf\u00f6delse, d\u00e4r \u00e5h\u00f6rarna kan njuta frukterna av Kristi f\u00f6rsoningsg\u00e4rning och f\u00e5 del av den himmelska lycksaligheten.<\/p>\n

Anders Chydenius predikan \u00f6ver den tredje trosartikeln inleds med att han citerar Paulus ord i Galaterbrevet (4:6) d\u00e4r denne s\u00e4ger att galaterna blivit Guds s\u00f6ner och hade Guds Sons anda inom sig. Anden upplyser m\u00e4nniskans f\u00f6rst\u00e5nd och b\u00f6jer hennes vilja s\u00e5 att hennes hj\u00e4rta riktas mot Gud. Chydenius slutsatser \u00e4r att m\u00e4nniskans salighet utg\u00e5r fr\u00e5n Jesu f\u00f6rsoningsverk och att hela treenigheten var verksam f\u00f6r att hon skulle bli lycksalig. Fadern sk\u00e4nkte Sonen till m\u00e4nniskorna, Sonen frik\u00f6pte dem och Anden vidarebefordrade den n\u00e5d som Jesus Kristus f\u00f6rskaffat dem. Verklig delaktighet i n\u00e5den f\u00e5r man genom den heliga Andens n\u00e5deverkningar i sj\u00e4len, inte enbart genom kunskap om l\u00e4ran. Temat f\u00f6r predikan \u00e4r Den<\/em> Heliga Anda<\/em> och best\u00e5r av tv\u00e5 huvudavdelningar: Anden som person och Andens v\u00e4lg\u00e4rningar.<\/p>\n

Sin framst\u00e4llning om Anden som person bygger Chydenius p\u00e5 ett stort antal bibelh\u00e4nvisningar med vilka han ansluter sig n\u00e4ra till de tre gammalkyrkliga trosbek\u00e4nnelserna och till den v\u00e4stliga kristenhetens filioque<\/em> (Anden utg\u00e5r ocks\u00e5 fr\u00e5n Sonen). D\u00e4refter utl\u00e4gger han ordo salutis<\/em> (n\u00e5dens ordning) med ansats i Luthers f\u00f6rklaring, d\u00e4r denne s\u00e4ger att han inte av eget f\u00f6rnuft eller egen kraft kan tro p\u00e5 Jesus Kristus eller komma till honom, utan det sker genom att Anden kallar<\/em> m\u00e4nniskan genom evangeliet. Kallelsen \u00e4r ”tr\u00e4gen och allm\u00e4nnelig” och skall tas emot i lydnad. Det f\u00f6ljande stadiet \u00e4r att Anden upplyser<\/em> ”otrogna” och ”upv\u00e4ckta och troende” om de gudomliga sanningar som \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndiga f\u00f6r att uppn\u00e5 saligheten. Chydenius v\u00e4djar innerligt till \u00e5h\u00f6rarna, ”\u00c4lskade i Herranom”, att de inte skall v\u00e4nda sig ifr\u00e5n det ljus som de beh\u00f6ver f\u00f6r sin salighet. Den tredje n\u00e5dehandlingen, den nya f\u00f6delsen<\/em>, brukar enligt Luther och ortodoxin f\u00f6rknippas med dopet, men Chydenius f\u00f6redrar att med termen beteckna det andliga livets p\u00e5nyttf\u00f6delse, som inneb\u00e4r att of\u00f6rm\u00e5gan att g\u00f6ra gott ers\u00e4tts med en innerlig l\u00e4ngtan att g\u00f6ra Guds vilja. M\u00e4nniskan f\u00f6renas med Gud och f\u00e5r del av allsk\u00f6ns lycksalighet i tid och evighet<\/em>. Den nya f\u00f6delsen f\u00f6reg\u00e5s enligt Chydenius av en syndasorg, \u00e4ven om han i enlighet med Rambach, Pontoppidan och M\u00f6ller tonar ner botkampen, och av att den levande och saligg\u00f6rande tron t\u00e4nds. Denna tro best\u00e5r som i ortodoxin av notitia–assensus–fiducia<\/em> (kunskap, samtycke, f\u00f6rtr\u00f6stan) och utmynnar i att m\u00e4nniskan tryggt kan vila i de n\u00e5del\u00f6ften som hon f\u00e5tt av Gud.<\/p>\n

De tv\u00e5 \u00e5terst\u00e5ende n\u00e5deverkningarna, r\u00e4ttf\u00e4rdigg\u00f6relsen<\/em> och helgelsen<\/em>, f\u00f6ljer p\u00e5 den saligg\u00f6rande tron. Chydenius ansluter sig inte h\u00e4r till Luthers f\u00f6rklaring utan skjuter i enlighet med den etablerade l\u00e4ran om ordo salutis <\/em>in r\u00e4ttf\u00e4rdigg\u00f6relsen f\u00f6re helgelsen. R\u00e4ttf\u00e4rdigg\u00f6relsen var forensisk och skedde inf\u00f6r Guds domstol i himlen s\u00e5 att Gud tillr\u00e4knade m\u00e4nniskan Jesu f\u00f6rsoning, utf\u00e4rdade ett fribrev s\u00e5 att m\u00e4nniskan kunde till\u00e4gna sig den salighet som Jesus f\u00f6rv\u00e4rvat. Helgelsen \u00e5ter skedde sm\u00e5ningom inom m\u00e4nniskan n\u00e4r hon var uppfylld av den r\u00e4tta tron och den f\u00f6rlorade gudsbilden \u00e5teruppr\u00e4ttades p\u00e5 ett f\u00f6r pietismen typiskt synergistiskt s\u00e4tt genom det Gud gjorde och det som m\u00e4nniskan sj\u00e4lv utr\u00e4ttade. M\u00e4nniskans uppgift var att bruka Guds ord, sakramenten och b\u00f6nen och att beflita sig om en r\u00e4tt kristen vandel. Chydenius sammanfattar det som skedde i p\u00e5nyttf\u00f6delsen, r\u00e4ttf\u00e4rdigg\u00f6relsen och helgelsen p\u00e5 samma s\u00e4tt som Luther i de b\u00e5da katekeserna i syndernas f\u00f6rl\u00e5telse<\/em>.<\/p>\n

I anslutning till Luther betonar Chydenius att det ut\u00f6ver de fem behandlade fanns ytterligare tv\u00e5 n\u00e5deverkningar av Anden, n\u00e4mligen uppst\u00e5ndelsen<\/em> och det eviga livet<\/em>. Uppst\u00e5ndelsen g\u00e4ller alla d\u00f6da och \u00e4r kroppslig. I motsats till ”religions bespottarna” finner Chydenius det f\u00f6rnuftigt att m\u00e4nniskorna skall f\u00e5 bel\u00f6ningar respektive straff efter d\u00f6den. P\u00e5 domens dag skall Jesus som domare kalla dem som har en levande tro in i lycksaligheten i den himmelska h\u00e4rligheten, medan de som saknar den skall f\u00e5 sitt straff och vistas i m\u00f6rker och kval i evighet utan n\u00e5d, tr\u00f6st eller hj\u00e4lp. Chydenius stannar ocks\u00e5 inf\u00f6r trosbek\u00e4nnelsens definition av kyrkan som en helig, allm\u00e4nnelig kyrka, de heligas samfund. Den synliga kyrkan \u00e4r en blandning av troende och icke-troende och det \u00e4r den osynliga kyrkan som best\u00e5r av dem som hade en levande tro som \u00e4r den egentliga kyrkan. Den \u00e4r en eftersom alla har samma tro, helig eftersom alla \u00e4r helgade och allm\u00e4nnelig eftersom den omfattar alla m\u00e4nniskor. I den avslutande applikationen ing\u00e5r i enlighet med pietismens predikometod en samvetspr\u00f6vning, d\u00e4r \u00e5h\u00f6rarna ombeds fr\u00e5ga sig sj\u00e4lva om de haft en innerlig sorg \u00f6ver sina synder och om de k\u00e4nt Guds Andes sanna ”verkningar” p\u00e5 sin sj\u00e4l till en sann omv\u00e4ndelse. F\u00f6rmaningarna att v\u00e4nda sig till Guds Lamm som offrats f\u00f6r syndare f\u00f6rst\u00e4rktes genom p\u00e5minnelsen om att man kunde g\u00e5 evigt f\u00f6rlorad. Chydenius v\u00e4nder sig speciellt till ”betrykte Guds barn” som uppmanas att t\u00e4nka p\u00e5 den salighet som skulle m\u00f6ta deras sj\u00e4l i d\u00f6dsstunden.<\/p>\n

Chydenius predikan \u00f6ver den tredje trosartikeln \u00e4r starkt pr\u00e4glad av n\u00e5dens ordning i pietismen och av dess kyrkosyn \u00e4ven om han p\u00e5fallande ofta anknyter till Luthers l\u00e4ra i de b\u00e5da katekeserna. I sina tolkningar av vad som sker efter d\u00f6den g\u00e5r han ut\u00f6ver det som Nya testamentet egentligen ger besked om. Om utl\u00e4ggningen av den andra trosartikeln var pr\u00e4glad av ortodoxin med vissa pietistiska inslag \u00e4r det som Erik Vikstr\u00f6m h\u00e4vdar tydligt att utl\u00e4ggningen av den tredje trosartikeln \u00e4r pr\u00e4glad av pietismen med anknytningar till ortodoxin.<\/p>\n

 <\/p>\n

\u00d6vriga texter som belyser Anders Chydenius teologi <\/em><\/p>\n

Till de offentligt h\u00e5llna tal av Anders Chydenius som finns bevarade h\u00f6r det han p\u00e5 befallning av landsh\u00f6vdingen Adolf Tandefelt i egenskap av kontraktsprost h\u00f6ll den 12 april 1786 p\u00e5 avr\u00e4ttningsplatsen i grannsocknen Kronoby. Soldaterna Matts Hjelt, Abraham Frodig och Petter Lindstr\u00f6m hade gjort sig skyldiga till mord, r\u00e5n och mordbr\u00e4nneri p\u00e5 barnl\u00e4raren Johan Mattsson och dennes hustru Anna Tammerin och d\u00f6mdes d\u00e4rf\u00f6r av Vasa hovr\u00e4tt att mista h\u00f6gra handen, halshuggas och steglas. Talet gavs ut p\u00e5 b\u00e5de svenska och finska och finns \u00e5tergivet och kommenterat i f\u00f6religgande band. Ur teologisk synvinkel \u00e4r det intressant att notera att Chydenius konstaterar att f\u00f6rnuft och uppenbarelse gemensamt f\u00f6rd\u00f6mde det grymma brottet. Bel\u00e4ggen f\u00f6r uppfattningen h\u00e4mtar han fr\u00e4mst fr\u00e5n Gamla testamentet, ur vilket inte bara buden mot att dr\u00e4pa och stj\u00e4la citeras utan ocks\u00e5 de st\u00e4llen d\u00e4r vederg\u00e4llningsprincipen i 1734 \u00e5rs lag kom till uttryck. Men tyngdpunkten i talet ligger i avskr\u00e4ckningstanken vilket \u00e4r anm\u00e4rkningsv\u00e4rt eftersom pr\u00e4stest\u00e5ndets principiella st\u00e5ndpunkt i fr\u00e5gan om d\u00f6dsstraffet var att det skulle kvarst\u00e5 i alla tider eftersom det var stadgat i Guds lag och den avskr\u00e4ckande effekten blev st\u00f6rre. H\u00e4r \u00e4r Chydenius tydligt p\u00e5verkad av naturr\u00e4ttens syn p\u00e5 straff enligt vilken syftet med straffen framf\u00f6r allt var s\u00e4kerhet, ordning och brottslingens f\u00f6rb\u00e4ttrande. Han ville ”\u00f6ka den rysning” som \u00e5h\u00f6rarna i olika \u00e5ldrar och kategorier k\u00e4nde. \u00c4mbetsbr\u00f6derna borde besinna att det inte r\u00e4ckte med att predika i kyrkan, utan det g\u00e4llde att med nit ”i tid och i otid” genom allvarliga f\u00f6rmaningar och bestraffningar h\u00e4mma lasterna och uppmuntra till en ”r\u00e4ttskaffens Christelig dygde-wandel”. F\u00f6r\u00e4ldrarna borde beakta att h\u00e4mmandet av lasten skall ske redan i barndomen. F\u00f6r\u00e4ldrarna skulle vara f\u00f6red\u00f6men f\u00f6r sina barn, inte sv\u00e4ra, dricka br\u00e4nnvin eller h\u00e4mnas sm\u00e5 of\u00f6rr\u00e4tter utan v\u00e5rda barnen med tillsyn och ordning och bestraffa felaktigt beteende. De unga som s\u00e5g vad som h\u00e4nde med m\u00f6rdarna borde inse vikten av att ta avst\u00e5nd fr\u00e5n lasternas v\u00e4g i form av till exempel dryckes- och spels\u00e4llskap, f\u00f6rd\u00f6ma l\u00e4ttjan och sysslol\u00f6sheten och i st\u00e4llet \u00e4gna sig \u00e5t nyttiga \u00f6vningar och sl\u00f6jder. Chydenius v\u00e4djar om att de skulle besinna sig och v\u00e4nda om f\u00f6r Guds, sin timliga v\u00e4lf\u00e4rds och sin eviga salighets skull. Soldaterna och den \u00f6vriga menigheten borde betrakta det blodiga sk\u00e5despelet och f\u00f6rst\u00e5 att f\u00f6r\u00f6varna steg f\u00f6r steg g\u00e5tt allt l\u00e4ngre i sina laster och brott f\u00f6r att sedan utf\u00f6ra de grymma g\u00e4rningarna de nu sonade med sitt liv. Det g\u00e4llde d\u00e4rf\u00f6r att ta sig tillvara f\u00f6r de f\u00f6rsta avstegen fr\u00e5n dygdens v\u00e4g s\u00e5som f\u00f6r avgrunden s\u00e5 att sm\u00e5 synder inte ledde till st\u00f6rre och man till sist r\u00e5kade ut f\u00f6r b\u00f6delsyxan.<\/p>\n

Anders Chydenius anv\u00e4nder sig h\u00e4r av argument som var vanliga under ortodoxins tid. Det g\u00e4llde att fostra m\u00e4nniskor i alla \u00e5ldrar och st\u00e5nd till en kristlig vandel genom f\u00f6rmaningar, varningar, exempel och bestraffningar. Det \u00e4r tydligt att Chydenius i sina straffr\u00e4ttsliga principer var p\u00e5verkad av naturr\u00e4tten och betonade avskr\u00e4ckningsprincipen mer \u00e4n vederg\u00e4llningstanken. Det pietistiska draget kom till synes i varningarna f\u00f6r starka drycker, spel och ett l\u00e4ttjefyllt liv samt i den tydliga uppmaningen till de unga att omv\u00e4nda sig. Det \u00e4r dock ortodoxins syn som dominerar framst\u00e4llningen.<\/p>\n

De handskrivna referaten av Anders Chydenius predikningar fr\u00e5n \u00e5ren 1786–1788 som f\u00f6rvaras i Riksarkivet i Helsingfors har inte blivit f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r n\u00e5gon djupare analys och har inte medtagits i Anders Chydenius samlade skrifter<\/em>. Det beror p\u00e5 att de inte \u00e4r fullst\u00e4ndiga, att de \u00e4r gjorda av ok\u00e4nd hand och att man d\u00e4rf\u00f6r inte vet hur tillf\u00f6rlitliga de \u00e4r. Referaten kan vara skrivna av systersonen Johan Tengstr\u00f6m, eftersom en predikan i samlingen f\u00f6r Trefaldighetss\u00f6ndagen 1787 anges vara av honom. De sex svenska predikningarna har h\u00e5llits p\u00e5 centrala kyrkliga helgdagar: p\u00e5skdagen 1786, l\u00e5ngfredagarna 1787 och 1788, tredje s\u00f6ndagen efter p\u00e5sk 1787, pingstdagen 1787 och andra b\u00f6ndagen 1787. D\u00e4rtill finns en troligen fullst\u00e4ndig finsk predikan p\u00e5 sju sidor f\u00f6r den elfte s\u00f6ndagen efter Trefaldighet och tre korta skriftetal p\u00e5 svenska som har h\u00e5llits dagen innan s\u00f6ndagens nattvardsgudstj\u00e4nst, samtliga saknar angiven upphovsman. Skriftetalen ger en god inblick i hur f\u00f6rsamlingsmedlemmarna bereddes f\u00f6r deltagandet i nattvarden och kunde med tanke p\u00e5 inneh\u00e5llet h\u00e4rstamma fr\u00e5n Chydenius. \u00c5h\u00f6rarna skulle rannsaka sitt liv, bek\u00e4nna sina synder, besluta att \u00e4ndra sitt leverne och som nya m\u00e4nniskor i Kristus Jesus beflita sig om goda g\u00e4rningar, \u00e4lska Gud \u00f6ver allt, sina medbr\u00f6der, dygden och dess bud och vara ivriga i dess ut\u00f6vning. D\u00e5 skulle deras hj\u00e4rtan finna tr\u00f6st, och de kunde g\u00e5 hem ”r\u00e4ttf\u00e4rdiggjorda och ben\u00e5dade” och med ”v\u00e4rdiga hj\u00e4rtan” f\u00f6rkunna och prisa Kristi lidande och d\u00f6d. Gud skulle varje ny dag ge nya bevis p\u00e5 sin k\u00e4rlek och faderliga huldhet och de kunde i barnslig f\u00f6rtr\u00f6stan varje afton prisa honom f\u00f6r n\u00e5den och s\u00e4llheten.<\/p>\n

 <\/p>\n

Teologiskt och strukturm\u00e4ssigt inneh\u00e5ller de predikningar i samlingen som uppges h\u00e4rstamma fr\u00e5n Chydenius inga v\u00e4sentliga avvikelser fr\u00e5n hans tryckta predikningar \u00f6ver trosbek\u00e4nnelsen f\u00f6rutom att de \u00e4r betydligt kortare. Den av Chydenius h\u00e5llna predikan p\u00e5 p\u00e5skdagen 1786 hade temat ”Uppmuntran til de andeligen usla at upst\u00e5 fr\u00e5n deras usselhet och d\u00f6d”. L\u00e5ngfredagen 1787 behandlade Chydenius artikeln om syndernas f\u00f6rl\u00e5telse. Han understr\u00f6k i propositionen att Gud \u00e4lskade m\u00e4nniskan, men hatade synden och att ingen utan en sann b\u00e4ttring och utan att f\u00f6rsaka synden kunde behaga Gud eller vinna hans n\u00e5d. Jesu f\u00f6rsoningsg\u00e4rning tj\u00e4nade m\u00e4nniskan s\u00e5 att hon s\u00e5g syndens vederstygglighet och hur s\u00e4ll f\u00f6reningen med Gud var, intogs av hans k\u00e4rlek och blev d\u00e4rigenom f\u00f6rm\u00e5dd och styrkt att vinnl\u00e4gga sig om ett helgat leverne. Det innebar att man avskydde synden, fick en brinnande k\u00e4rlek till Gud och for efter r\u00e4ttf\u00e4rdighet och i sin svaghet och sina brister tog sin tillflykt till Jesus som sin f\u00f6rsvarare. P\u00e5 pingstdagen 1787 utlade Chydenius den heliga Andens n\u00e5deverkningar i form av uppv\u00e4ckelsen, upplysningen genom lag och evangelium, omv\u00e4ndelsen eller nya f\u00f6delsen som innebar att den gamla Adam avkl\u00e4ddes och den nya m\u00e4nniskan p\u00e5kl\u00e4ddes och tron uppt\u00e4ndes i sj\u00e4len. Genom helgelsen fick den p\u00e5nyttf\u00f6dda m\u00e4nniskan krafter till ett helgat liv. Intressant nog f\u00f6rbig\u00e5r Chydenius h\u00e4r r\u00e4ttf\u00e4rdigg\u00f6relsen och \u00e4r helt koncentrerad p\u00e5 det som sker inom m\u00e4nniskan. L\u00e5ngfredagen 1788 predikade Chydenius om hur orimligt och beklagligt det var att skjuta upp b\u00e4ttringen till det ”yttersta”. Predikoreferaten f\u00f6rst\u00e4rker uppfattningen att Chydenius ocks\u00e5 i sina faktiskt h\u00e5llna predikningar behandlade centrala kristna trossatser, betonade f\u00f6rsoningens centrala betydelse, omv\u00e4ndelsen och den nya f\u00f6delsen samt de goda g\u00e4rningarnas och helgelsens n\u00f6dv\u00e4ndighet. Hans teologiska syn skiljer sig r\u00e4tt markant fr\u00e5n den som till exempel systersonen Jacob Tengstr\u00f6m gjorde sig till talesman f\u00f6r under sin samtida neologiska period.<\/p>\n

Anders Chydenius har trots att han antagligen var en flitig brevskrivare efterl\u00e4mnat f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt f\u00e5 brev, vilket \u00e4r beklagligt eftersom han i dem antagligen mera \u00f6ppet hade kunnat redog\u00f6ra f\u00f6r sin teologiska \u00e5sk\u00e5dning. Bland de brev som finns bevarade \u00e4r n\u00e5gra av speciellt intresse. Relationen mellan Chydenius och systersonen Jacob Tengstr\u00f6m var p\u00e5fallande god. Det framg\u00e5r tydligt av den dikt som Tengstr\u00f6m skrev f\u00f6r att hedra Chydenius innan han l\u00e4mnade Karleby \u00e5r 1777 f\u00f6r l\u00e4rarg\u00e4rningen vid akademin i \u00c5bo och av de brev som Chydenius skrev till Tengstr\u00f6m n\u00e4r denne fick allt h\u00f6gre tj\u00e4nster vid akademin. Breven finns publicerade i Anders Chydenius samlade skrifter<\/em>, band 3. I det f\u00f6rsta brevet daterat den 4 februari 1784 lyck\u00f6nskar Chydenius Tengstr\u00f6m till att han blivit utn\u00e4mnd till teologie adjunkt, en tj\u00e4nst som b\u00e5de innefattade undervisning av teologie studerande och tj\u00e4nstg\u00f6ring som pr\u00e4st. Chydenius insk\u00e4rper vikten av att inga ”idioter, sl\u00f6sare och liderliga ynglingar” skulle f\u00e5 tilltr\u00e4de till pr\u00e4st\u00e4mbetet p\u00e5 grund av ”gracer”. En ensam ”liderlig pr\u00e4st” f\u00f6rorsakade mindre skada i Kristi f\u00f6rsamling \u00e4n den som sl\u00e4ppte in ett tjog ”ulfwar och r\u00f6fware” i Jesu f\u00e5rahjord och d\u00e4rmed bidrog till ”hela Zions f\u00f6rderf”. Det var d\u00e4rf\u00f6r viktigt att Tengstr\u00f6m genast l\u00e4t studerandena f\u00f6rst\u00e5 att de inte skulle f\u00e5 hans rekommendation till pr\u00e4st\u00e4mbetet utan ”skickelighet och dygd” och att han sj\u00e4lv skulle visa dem att det att vara en teologie studerande var den st\u00f6rsta heder man kunde f\u00e5. B\u00e5de n\u00e4r det g\u00e4ller terminologi och inneh\u00e5ll \u00e5terspeglar brevet tydligt en pietistisk syn p\u00e5 pr\u00e4st\u00e4mbetet. Den hade han antagligen h\u00e4mtat fr\u00e5n Erik Pontoppidans bok Collegium Pastorale Practicum<\/em>, utgiven 1757.<\/p>\n

N\u00e4r Tengstr\u00f6m hade blivit utn\u00e4mnd till professor 1790 s\u00e4nde Chydenius ett nytt lyck\u00f6nskningsbrev. H\u00e4r kom den pietistiska synen p\u00e5 pr\u00e4st\u00e4mbetet \u00e4nnu tydligare till uttryck. F\u00f6r en pr\u00e4st r\u00e4ckte det inte med att ha den r\u00e4tta kunskapen. Man m\u00e5ste personligen omfatta den och med ett brinnande nit ”fortplanta och utwidga Fr\u00e4lsarens Jesu lefwande k\u00e4nnedom och helgade Sedol\u00e4ra”. Det g\u00e4llde att ”\u00f6mt och redoligen” som Petrus besvara Jesu fr\u00e5ga: ”\u00c4lskar du mig?” och att s\u00e5 l\u00e5ngt det var m\u00f6jligt f\u00f6da hans f\u00e5r. F\u00f6rel\u00e4sningarna borde pr\u00e4glas av hela ”hiertats w\u00e4rma” och Tengstr\u00f6m borde akta sig f\u00f6r den k\u00f6ld, f\u00f6rsummelse och h\u00e5gl\u00f6shet som smittat s\u00e5 m\u00e5nga pr\u00e4ster sedan de n\u00e5tt sitt m\u00e5l. Systersonen borde i st\u00e4llet vaka \u00f6ver ”w\u00e5rt finska Zion” och med allvar b\u00f6rja bygga upp dess f\u00f6rfallna murar.<\/p>\n

En tydligt uppr\u00f6rd Anders Chydenius v\u00e4nde sig i ett tredje brev till Jacob Tengstr\u00f6m 1794 n\u00e4r han n\u00e5tts av rykten om att denne \u00f6verv\u00e4gde att s\u00f6ka en kyrkoherdetj\u00e4nst i N\u00e4rpes p\u00e5 grund av problem med avl\u00f6ningen i \u00c5bo och de st\u00e4ndiga intrigerna i det akademiska konsistoriet. Visst kunde han f\u00e5 ett stilla och rofyllt liv i N\u00e4rpes och en god och tryggad utkomst konstaterade Chydenius, men vem skulle i s\u00e5 fall l\u00e4ra studerandena att t\u00e4nka f\u00f6rnuftigt och uppt\u00e4nda det viktiga nitet hos dem? Kunde han f\u00f6rbise att han som akademisk l\u00e4rare likt solens str\u00e5lar n\u00e5dde hela landet genom sina elevers k\u00e4rlek och entusiasm? D\u00e5 F\u00f6rsynen gett honom l\u00e4rdom, g\u00e5vor och administrativ skicklighet, borde han inte anv\u00e4nda dem i st\u00e4llet f\u00f6r att gr\u00e4va ner sitt pund, i synnerhet som han kunde se fram emot att f\u00e5 eftertr\u00e4da biskopen Jacob Gadolin som snart skulle l\u00e4mna sitt \u00e4mbete? H\u00e4r m\u00f6ter samma grundsyn p\u00e5 pr\u00e4stens uppgifter som i de tidigare breven.<\/p>\n

Anders Chydenius teologiska syn kommer tydligt till uttryck i det brev som han riktade till sin f\u00f6rsamlingsmedlem Anna Kristina Silahka i b\u00f6rjan av 1790-talet; brevet \u00e5terges i detta band. Han bem\u00f6ter h\u00e4r den kritik som den herrnhutiskt p\u00e5verkade bondhustrun riktat mot hans l\u00e4ra. Chydenius konstaterar inledningsvis att han inte hade n\u00e5got att inv\u00e4nda mot den r\u00e4ttf\u00e4rdigg\u00f6relsel\u00e4ra som hon presenterat f\u00f6r honom, men sammanfattar d\u00e4refter sin egen syn i fyra punkter. M\u00e4nniskan var av naturen Guds fiende och d\u00f6d i sina synder men kunde genom lagens f\u00f6rkunnelse inse sitt el\u00e4nde och sitt behov av n\u00e5d. Genom evangeliets f\u00f6rkunnelse l\u00e4rde hon k\u00e4nna Jesu k\u00e4rlek och s\u00e4ttet att undf\u00e5 n\u00e5d. N\u00e4r syndaren sedan tog emot sin Fr\u00e4lsare blev hon delaktig av f\u00f6rsoningen och f\u00f6rklarad r\u00e4ttf\u00e4rdig inf\u00f6r Gud. D\u00e4rmed hade hon blivit ett Guds barn och himmelrikets arvinge.<\/p>\n

Men Chydenius stannar inte h\u00e4r. Det var l\u00e4tt f\u00f6r en ben\u00e5dad syndare att falla ur n\u00e5den. Hon beh\u00f6vde den dagliga b\u00e4ttringen. En f\u00f6rkunnares plikt var d\u00e4rf\u00f6r att forts\u00e4tta att predika lagen som Jesus sj\u00e4lv gjorde s\u00e5 att m\u00e4nniskan blev medveten om sina skyldigheter. K\u00e4rnan i salighetsl\u00e4ran bestod visserligen i att syndaren blev r\u00e4ttf\u00e4rdiggjord genom tron, men hemliga lustar och onda frukter visade sig ocks\u00e5 hos dem som kommit till tro. De kunde f\u00f6rg\u00e4ta den f\u00f6rsta k\u00e4rleken (Upp 2:5), d\u00f6ma sin n\u00e4sta, bli ot\u00e5liga och f\u00f6rt\u00f6rnade \u00f6ver minsta of\u00f6rr\u00e4tt och mera s\u00e5dant. De beh\u00f6vde d\u00e4rf\u00f6r en flitig uppmuntran till goda g\u00e4rningar, som de utf\u00f6rde frivilligt av k\u00e4rlek till Gud. Chydenius beklagar sig \u00f6ver att m\u00e5nga av hans konfirmander som upplevt Guds n\u00e5d b\u00f6rjade g\u00e5 tillbaka till sina f\u00f6rra synder.<\/p>\n

Chydenius angriper i brevet medvetet den herrnhutiska l\u00e4ran att goda g\u00e4rningar saknade betydelse f\u00f6r den kristne eftersom alla synder var f\u00f6rl\u00e5tna. Som Erik Vikstr\u00f6m noterar i sin analys \u00f6ver predikningarna \u00e4r detta bakgrunden till att han s\u00e5 starkt betonar lagens uppgift i kallelsen, vikten av m\u00e4nniskans andel i r\u00e4ttf\u00e4rdigg\u00f6relsen och Andens ”tukt-\u00e4mbete” s\u00e5 att de trogna inte avf\u00f6ll fr\u00e5n sin tro. Chydenius ansluter sig h\u00e4r till det man har kallat lagens tredje bruk som f\u00f6rekom i den sena ortodoxin och speciellt i pietismen. I en refererad l\u00e5ngfredagspredikan \u00e5r 1788 betonade han att l\u00e4ran om r\u00e4ttf\u00e4rdigg\u00f6relsen av n\u00e5d allena ”i synnerhet effter reformationen blifwit missbrukad til t\u00e4ckemantel f\u00f6r ogudaktigt lefwerne”. Ett r\u00e4ttf\u00e4rdigt folk var ett folk ”som sig om goda g\u00e4rningar beflitar”. Som Pentti Virrankoski har konstaterat sammanfaller Chydenius uppfattningar h\u00e4r med dem hans l\u00e4rare, den finske pietisten Johan Wegelius d.y. framf\u00f6rde i sin postilla och som ocks\u00e5 fanns hos \u00e4rkebiskop Mennander.<\/p>\n

Anders Chydenius blev som en av \u00e5tta pr\u00e4ster 1791 av domkapitlet i \u00c5bo ombedd att komma med ett utl\u00e5tande om en provpsalmbok som domkapitlet i Uppsala ville f\u00e5 godk\u00e4nd till jubelfesten i mars 1793. Jacob Tengstr\u00f6m som kanske stod bakom f\u00f6rslaget att man skulle v\u00e4nda sig till Chydenius avgav sj\u00e4lv ett f\u00f6rslag till domkapitlets utl\u00e5tande om psalmboksf\u00f6rslaget som var s\u00e5 kritiskt att domkapitlet v\u00e4grade godk\u00e4nna det. Chydenius avgav sitt utl\u00e5tande den 6 december 1792 och behandlade p\u00e5 grund av tidsbrist bara 167 av de 311 psalmer som domkapitlet skickat till honom. Han var inte p\u00e5 l\u00e5ngt n\u00e4r lika kritisk som Tengstr\u00f6m, \u00e4ven om han betonade att det inte var tillr\u00e4ckligt att man hade rimslut och stavelser i ordning i psalmerna. De borde vara ”rika p\u00e5 tankar och fulla med eld och anda”, och f\u00f6rsoningsl\u00e4ran borde inta den centrala platsen i psalmboken. I sina kommentarer till de olika psalmerna f\u00f6reslog han uteslutning av n\u00e5gra psalmer och stannade oftast vid formella synpunkter n\u00e4r det g\u00e4llde dem som kr\u00e4vde spr\u00e5kliga och inneh\u00e5llsliga omarbetningar. Han p\u00e5talade \u00e4ven direkta tankefel i en del psalmer och gav f\u00f6rslag p\u00e5 inte bara nya rader utan ocks\u00e5 helt nya verser till n\u00e5gra av psalmerna. F\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt s\u00e4llan f\u00e4ste Chydenius uppm\u00e4rksamhet vid teologiska fr\u00e5gor ut\u00f6ver den allm\u00e4nna m\u00e5ls\u00e4ttningen f\u00f6r psalmboken. En klar pietistisk kommentar var att han ville utesluta vers 7 i psalm 14 eftersom den var ”w\u00e5ra s\u00e4kra Christnas symbolum”, d.v.s. den trosbek\u00e4nnelse som de som inte kommit till en levande tro bek\u00e4nde sig till. Det \u00e4r f\u00f6rst\u00e5eligt att han inte hade m\u00f6jlighet att avdela tid f\u00f6r granskningen av psalmboksf\u00f6rslaget inom den angivna ytterst korta tidsfristen, \u00f6verhopad som han var av ”tr\u00e4gna \u00e4mbetsg\u00f6rom\u00e5l”. Ut\u00f6ver de omfattande uppgifterna som kyrkoherde och kontraktsprost hade han lett slutf\u00f6randet av ombyggnaden av kyrkan och fortsatt med f\u00f6rnyandet av gravg\u00e5rden och muren kring kyrkan med sina tre kyrkog\u00e5rdsportar samt en del andra byggnader. Han deltog d\u00e4rtill i riksdagen \u00e5r 1792.<\/p>\n

Anders Chydenius har n\u00e4r det g\u00e4ller hans teologiska \u00e5sk\u00e5dning ibland h\u00e4nf\u00f6rts till upplysningsteologerna. Man har d\u00e5 h\u00e4nvisat till hans samh\u00e4llsintresse och hans tilltro till m\u00e4nniskans f\u00f6rm\u00e5ga att f\u00f6r\u00e4ndra och forma samh\u00e4llet i en r\u00e4tt riktning. Han var tydligt p\u00e5verkad av naturr\u00e4ttslig filosofi, anv\u00e4nde sig i sin framst\u00e4llning av wolffska metoder och representerade en supranaturalistisk \u00e5sk\u00e5dning, d.v.s. h\u00e4vdade f\u00f6rekomsten av en h\u00f6gre och fullkomligare verklighet som var otillg\u00e4nglig f\u00f6r f\u00f6rnuftet men som man fick del av genom den s\u00e4rskilda uppenbarelsen. Det man mera s\u00e4llan reflekterat \u00f6ver \u00e4r varf\u00f6r Chydenius i likhet med en del andra pr\u00e4ster i samtiden var verksam p\u00e5 s\u00e5 m\u00e5nga f\u00e4lt. Som ordf\u00f6rande i sockenst\u00e4mman fick en kyrkoherde automatiskt ansvaret f\u00f6r socknens utveckling i alla avseenden. Det innebar att det var hans uppgift att allsidigt utveckla n\u00e4ringslivet, fattig- och sjukv\u00e5rden, jordbruket, undervisningen och det sedliga livet. De mera framst\u00e5ende representanterna f\u00f6r pr\u00e4stest\u00e5ndet blev valda till riksdagen och fick d\u00e4rtill ansvar f\u00f6r hela landets politiska och ekonomiska utveckling. Pr\u00e4sterna kunde genom sina studier vid universiteten och genom sin bel\u00e4senhet till\u00e4gna sig de nya naturvetenskapliga r\u00f6nen och s\u00e5g som sin plikt att f\u00f6rmedla dem till sina f\u00f6rsamlingsmedlemmar. Chydenius m\u00e5ngsidiga verksamhet m\u00e5ste ses mot den h\u00e4r bakgrunden, men av det kan man inte dra direkta slutsatser om hans teologi.<\/p>\n

Som Carola Nordb\u00e4ck har visat kan man i Chydenius budordspredikningar finna tydliga bel\u00e4gg f\u00f6r att han i sin argumentering f\u00f6r budens giltighet h\u00e4nvisade till f\u00f6rnuftet, erfarenheten och naturr\u00e4tten. P\u00e5 fr\u00e5gan varf\u00f6r han gjorde det svarade han sj\u00e4lv att n\u00e4r folk ville f\u00e5 f\u00f6rnuftsm\u00e4ssigt acceptabla argument f\u00f6r varf\u00f6r man skulle f\u00f6lja buden och tro p\u00e5 kyrkans l\u00e4ra, g\u00e4llde det att f\u00f6rklara och uttyda allt och ge f\u00f6r f\u00f6rnuftet begripliga svar. Det var allts\u00e5 apologetiken som kr\u00e4vde naturr\u00e4ttsligt, f\u00f6rnuftigt och erfarenhetsm\u00e4ssigt h\u00e5llbara svar. M\u00e5let f\u00f6r det m\u00e4nskliga livet var timlig och evig lycksalighet. En djupare analys av Chydenius utl\u00e4ggningar av buden och i synnerhet av trosartiklarna visar att det var Bibeln, tolkad enligt ortodoxins syn som en ofelbar k\u00e4lla till kunskap, och kyrkans fastst\u00e4llda l\u00e4ra som var grunden inte bara f\u00f6r hans teologiska \u00e5sk\u00e5dning utan ocks\u00e5 f\u00f6r hans politiska verksamhet. Medan man i samtiden och ocks\u00e5 bland teologerna kunde f\u00f6rh\u00e5lla sig kritisk till budens l\u00e4mplighet som r\u00e4ttesn\u00f6re f\u00f6r sedel\u00e4ran och inte accepterade till exempel treenighetsl\u00e4ran eller f\u00f6rsoningsl\u00e4ran s\u00e5 fann Chydenius ingen anledning att rikta kritik mot vare sig Bibeln eller kyrkans l\u00e4ra. Han omfattade Bibelns kronologi och skapelseber\u00e4ttelse och utlade f\u00f6rsoningsl\u00e4ran p\u00e5 ett f\u00f6r ortodoxin acceptabelt s\u00e4tt. Hans syn p\u00e5 n\u00e5demedlen och p\u00e5 lagens uppgift som tuktom\u00e4stare till Kristus och vikten av att dela lag och evangelium p\u00e5 ett r\u00e4tt s\u00e4tt var i samklang med ortodoxa uppfattningar. Han lade vikt vid hela f\u00f6rsamlingens fostran till goda seder och till en grundl\u00e4ggande kunskap om den kristna tron och tillgrep g\u00e4ngse bestraffningsmedel n\u00e4r det g\u00e4llde att insk\u00e4rpa betydelsen av god kristen sed.<\/p>\n

Det mest utm\u00e4rkande draget i Chydenius teologiska \u00e5sk\u00e5dning \u00e4r i alla fall den pietistiska utl\u00e4ggningen av trosl\u00e4ran. Den finns belagd i hans tryckta och refererade predikningar, i hans brevv\u00e4xling och i sj\u00e4las\u00f6rjarverksamheten. F\u00f6r pietisterna var Bibeln som k\u00e4lla till kristen kunskap helt central och i Chydenius predikningar h\u00e4nvisas p\u00e5 ett till och med tr\u00f6ttande s\u00e4tt oupph\u00f6rligt till olika bibelst\u00e4llen som st\u00f6d f\u00f6r framst\u00e4llningen. Chydenius omfattar pietisternas syn att endast omv\u00e4nda pr\u00e4ster kan fungera som andliga ledare eftersom de har egna erfarenheter av trons sanningar. I hans kyrkosyn finns en klar uppdelning mellan den yttre f\u00f6rsamlingen och de sant troende, ecclesiolan<\/em>, som han samlade till s\u00e4rskilda konventiklar efter den vanliga gudstj\u00e4nsten. N\u00e5dens ordning spelar en central roll i hans syn p\u00e5 en m\u00e4nniskas n\u00f6dv\u00e4ndiga andliga utveckling. Det r\u00e4cker inte med att man blir d\u00f6pt och f\u00e5r del av nattvarden. M\u00e4nniskan m\u00e5ste genom den heliga Anden bli uppv\u00e4ckt och upplyst genom lag och evangelium. All predikan m\u00e5ste ytterst syfta till att individer omv\u00e4nder sig och blir p\u00e5nyttf\u00f6dda. D\u00e4rf\u00f6r intar bevekandet av viljan eller ”bestormningen” en viktig del inte minst i slutet av hans predikningar. R\u00e4ttf\u00e4rdigg\u00f6relsen sker p\u00e5 ortodoxt s\u00e4tt forensiskt i himlen. D\u00e4refter f\u00f6ljer helgelsen, som Chydenius betonar starkt inte minst i relation till herrnhutismen, som f\u00f6rnekade betydelsen av goda g\u00e4rningar. F\u00f6r Chydenius st\u00e5r det klart att en levande tro alltid m\u00e5ste f\u00f6ljas av goda g\u00e4rningar \u00e4ven om man aldrig uppn\u00e5r en fullkomlig helgelse p\u00e5 jorden. Lagens tredje bruk med uppmaningar till ett r\u00e4ttf\u00e4rdigt liv blir ett viktigt inslag i hans f\u00f6rkunnelse. En f\u00f6ljd av detta \u00e4r att gr\u00e4nsdragningen till det som kan uppfattas som ”v\u00e4rldsligt” blir viktig. Chydenius betonar betydelsen av ett enkelt liv, varnar f\u00f6r lyx och utsv\u00e4vningar, \u00f6verdrivet alkoholbruk och f\u00f6rlustelser i form av dans och n\u00f6jen. D\u00e4remot har han stor f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r musik och \u00e4r sj\u00e4lv en aktiv musiker i sin kammarorkester.<\/p>\n

Anders Chydenius var en f\u00f6retr\u00e4dare f\u00f6r en pietistisk tros\u00e5sk\u00e5dning p\u00e5 ortodox grund i en tid pr\u00e4glad av upplysningstidens individualism och framh\u00e4vande av f\u00f6rnuft, erfarenhet och naturr\u00e4tt. B\u00e5de hans samh\u00e4lleliga och religi\u00f6sa verksamhet pr\u00e4glas av en enhetlig personlig \u00e5sk\u00e5dning som h\u00e4mtat element fr\u00e5n olika h\u00e5ll i samtiden, inte minst under studietiden och den politiskt aktiva perioden. Den pietistiska grundsynen fick han impulser till redan i sitt barndomshem och under sin skolg\u00e5ng. Den f\u00f6rdjupades genom inflytelser fr\u00e5n Johan Wegelius, Erik Pontoppidan, Johann Jakob Rambach och Johan M\u00f6ller och blir speciellt tydlig i hans utl\u00e4ggningar av den andra trosartikeln, de refererade predikningarna, breven och i hans sj\u00e4lav\u00e5rdande korrespondens med Anna Kristina Silahka.<\/p>\n

 <\/p>\n

Gustav Bj\u00f6rkstrand <\/p>\n

 <\/p>\n

K\u00e4llor och litteratur<\/p>\n

Riksarkivet, Helsingfors<\/p>\n

 Finska Kyrkohistoriska Samfundets arkiv (FKHS), Referat av Anders Chydenius predikningar h\u00e5llna 1786–1788, signum C 28.<\/p>\n

 <\/p>\n

Akiander, Matthias, Historiska upplysningar om religi\u00f6sa r\u00f6relserna i Finland i \u00e4ldre och senare tider<\/em>, 2. delen, Helsingfors: Kejserliga Alexanders-Universitetet 1858.<\/p>\n

Arffman, Kaarlo, ”Henkil\u00f6kuva: Anders Chydenius”, Kristinuskon historia 2000. [3], Kristinusko Suomessa<\/em>, Espoo: Weilin & G\u00f6\u00f6s 2000, s. 94–95.<\/p>\n

Bj\u00f6rkstrand, Gustav, Jacob Tengstr\u00f6m. <\/em>Universitetsman, kyrkoledare och nationsbyggare<\/em>, Skrifter utgivna av Svenska litteraturs\u00e4llskapet i Finland 772, Helsingfors 2012.<\/p>\n

Kansanaho, Erkki, Wegeliuksen postillan l\u00e4hteet ja teologia<\/em>, Suomalaisen teologisen kirjallisuusseuran julkaisuja 53, Helsinki 1950.<\/p>\n

Krook, Tor, Anders Chydenius. Samh\u00e4llsreformator och f\u00f6rsamlingsherde<\/em>, Helsingfors: F\u00f6rbundets f\u00f6r svenskt f\u00f6rsamlingsarbete i Finland bokf\u00f6rlag 1952.<\/p>\n

Krook, Tor, ”F\u00f6rsamling och pr\u00e4sterskap”, Karleby sockens historia I<\/em>, Karleby: Karleby sockens historiekommitte\u0301 1967, s. 187–300.<\/p>\n

Laasonen, Pentti, Finlands kyrkohistoria 2. \u00c5ren 1593–1808<\/em>, Skellefte\u00e5: Artos 2000.<\/p>\n

Lenhammar, Harry, ”Gustaviansk tid fr\u00e5n 1772 till 1792”, Lennart Tegborg & Harry Lenhammar (red.), Sveriges kyrkohistoria. 5, Individualismens och upplysningens tid<\/em>, Stockholm: Verbum i samarbete med Svenska kyrkans forskningsr\u00e5d 2000, s. 124–170.<\/p>\n

Nordb\u00e4ck, Carola, Lycksalighetens k\u00e4lla. Kontextuella n\u00e4rl\u00e4sningar av Anders Chydenius budordspredikningar, 1781–82<\/em>, \u00c5bo: \u00c5bo Akademis f\u00f6rlag 2009.<\/p>\n

Schmidt, Wolfgang, Finlands kyrka genom tiderna. En \u00f6versikt,<\/em> Stockholm: Svenska kyrkans diakonistyrelses f\u00f6rlag 1940.<\/p>\n

Vikstr\u00f6m, Erik, Ortotomisk applikation. Bibelordets till\u00e4mpning och delning enligt den konservativa pietismens predikoteori<\/em>, Acta Academiae Aboensis Ser. A Humaniora 48:2, \u00c5bo 1974.<\/p>\n

Virrankoski, Pentti, Anders Chydenius. Demokratisk politiker i upplysningens tid<\/em>, Stockholm\/Helsingfors: Timbro\/S\u00f6derstr\u00f6ms 1995.<\/p>\n

Virrankoski, Pentti, ”Anders Chydenius (1729–1803). Kokkolan kirkkoherra, valtiop\u00e4iv\u00e4edustaja, yhteiskunnallinen kirjailija”, Hannu Mustakallio (toim.), Kirkollisia vaikuttajia. <\/em>Pyh\u00e4st\u00e4 Henrikist\u00e4 nykyp\u00e4iv\u00e4\u00e4n<\/em>, Studia Biographica 10, Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura 2012, s. 137–146.<\/p>\n

\n
    \n
  1. Sj\u00e4lvbiografi<\/a><\/em><\/li>\n
  2. Referaten av predikningarna, som \u00e5terfinns i Finska Kyrkohistoriska Samfundets arkiv, signum C 28, har p\u00e5 grund av os\u00e4ker attribution inte tagits med i Anders Chydenius samlade skrifter<\/em>.<\/li>\n
  3. Sj\u00e4lvbiografi<\/a><\/em><\/li>\n
  4. Sj\u00e4lvbiografi<\/a><\/em><\/li>\n
  5. Sj\u00e4lvbiografi<\/a><\/em><\/li>\n
  6. Levnadsbeskrivning<\/a><\/em><\/li>\n
  7. Herdakv\u00e4de<\/a><\/em><\/li>\n
  8. Herdakv\u00e4de<\/a><\/em><\/li>\n
  9. Herdakv\u00e4de<\/a><\/em>, s. 9<\/a> och 19<\/a><\/li>\n<\/ol>\n

    <\/p>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

    Den teologiska \u00e5sk\u00e5dning som kommer till uttryck i Anders Chydenius skrifter utformades […]<\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":[],"acf":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/2335"}],"collection":[{"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2335"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/2335\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2335"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}