<\/p>\n
Anders Chydenius deltog i flera prist\u00e4vlingar under sitt liv. S\u00e5dana t\u00e4vlingar var vanligt f\u00f6rekommande under 1700-talet och utlystes av exempelvis Kungliga Vetenskapsakademien. Dessa handlade ofta om att besvara n\u00e5gon aktuell fr\u00e5ga eller l\u00f6sa ett konkret samh\u00e4llsproblem. Tv\u00e5 av de t\u00e4vlingar som han deltog i handlade dock om n\u00e5got helt annat – de var homiletiska prist\u00e4vlingar och utgjorde d\u00e4rmed t\u00e4vlingar i predikokonst. Chydenius skrev fjorton t\u00e4vlingspredikningar \u00e5ren 1780–1782. Historikern Pentti Virrankoski har pekat p\u00e5 att Chydenius under perioden 1780–1791 gick in i en period av politisk tystnad som delvis f\u00f6rorsakades av den krympande tryckfriheten. Men dessa predikningar visar att han inte var fullst\u00e4ndigt tyst under 1780-talets f\u00f6rsta \u00e5r. I st\u00e4llet gick han in i en fas pr\u00e4glad av intensivt teologiskt skrivande. Predikningarna skickades in till tv\u00e5 predikot\u00e4vlingar och framg\u00e5ngen l\u00e4t inte v\u00e4nta p\u00e5 sig. Chydenius bel\u00f6nades med f\u00f6rsta priset vid b\u00e5da tillf\u00e4llena. Senare l\u00e4t t\u00e4vlingsarrang\u00f6ren trycka samtliga Chydenius t\u00e4vlingsbidrag.21Chydenius bidrag till den andra predikot\u00e4vlingen ges ut i ACSS 5. LINKKI<\/span><\/span> Det \u00e4r dessa texter – deras inneh\u00e5ll och historiska kontext – som h\u00e4r skall introduceras. Fokus ligger p\u00e5 hans budordspredikningar, det vill s\u00e4ga de texter som han skickade in till den f\u00f6rsta predikot\u00e4vlingen och som handlar om de tio budorden.22Denna introduktion bygger p\u00e5 inneh\u00e5llet i min avhandling. Se Carola Nordb\u00e4ck, Lycksalighetens k\u00e4lla. Kontextuella n\u00e4rl\u00e4sningar av Anders Chydenius budordspredikningar, 1781–82<\/em><\/a>, \u00c5bo: \u00c5bo Akademis f\u00f6rlag 2009. F\u00f6r k\u00e4llh\u00e4nvisningar och referenser h\u00e4nvisas till avhandlingen.<\/span><\/span><\/p>\n <\/p>\n Allm\u00e4n bakgrund<\/em><\/p>\n Riksdagen 1778–1779 pr\u00e4glades f\u00f6r Chydenius del av uppslitande debatter b\u00e5de i fr\u00e5gan om legohjonslagstiftningen och i religionsfrihetsfr\u00e5gan. Men \u00e4ven om Chydenius fick utst\u00e5 mycket kritik under riksdagen, fick han ocks\u00e5 bevis p\u00e5 uppskattning. Vid denna riksdag tilldelades Chydenius ett prostebrev och beviljades d\u00e4rigenom prostv\u00e4rdighet. Dessutom erh\u00f6ll han teologie doktorstitel av Gustav III. Detta har tolkats som ett kungligt bevis p\u00e5 uppskattning f\u00f6r Chydenius deltagande i arbetet kring religionsfrihetsf\u00f6rslagen.<\/p>\n Efter att han hade beviljats prostv\u00e4rdighet blev Chydenius 1781 utn\u00e4mnd till kontraktsprost. Chydenius prosteri kom att inbegripa Gamlakarleby stad och socken samt Kronoby, Kelvi\u00e5 och Lochte\u00e5 kyrksocknar och kapell. Denna position innehade Chydenius fram till sin d\u00f6d. Hans kyrkliga \u00e4mbetsg\u00e4rning kom att str\u00e4cka sig \u00f6ver femtio \u00e5rs tid – fr\u00e5n pr\u00e4stvigningen 1753 till hans d\u00f6d 1803. Under detta halvsekel skedde stora f\u00f6r\u00e4ndringar i Europa, liksom i det svenska riket. \u00c4ven kyrkan omvandlades under 1700-talets andra h\u00e4lft. Det pr\u00e4sterskap som styrde kyrkan n\u00e4r Chydenius v\u00e4xte upp var rotat i stormaktstidens t\u00e4nkes\u00e4tt medan han sj\u00e4lv snarare var ett barn av upplysningens f\u00f6r\u00e4ndrade syn p\u00e5 v\u00e4rlden och m\u00e4nniskan. De unga pr\u00e4ster som senare inledde sin pr\u00e4stbana f\u00f6r att axla kyrkans ledarskap vid 1800-talets b\u00f6rjan – exempelvis Chydenius egen systerson Jacob Tengstr\u00f6m – skulle i sin tur komma att st\u00e4llas inf\u00f6r en ny tid d\u00e4r riksgr\u00e4nser ritades om, det autonoma storfurstend\u00f6met Finland skapades och en ny kyrka konstituerades. Chydenius kan d\u00e4rmed s\u00e4gas ha tillh\u00f6rt den sista generation finl\u00e4ndska pr\u00e4ster som under hela sin \u00e4mbetstid var verksam inom den svenska kyrkan, medan hans systerson kom att bli den f\u00f6rsta \u00e4rkebiskopen i Finlands evangelisk-lutherska kyrka.<\/p>\n Predikot\u00e4vlingarna 1780–1782<\/em><\/p>\n \u00c5r 1780 utlyste Theologico-homiletiska s\u00e4llskapet<\/em> i Uppsala en predikot\u00e4vling. Detta s\u00e4llskap grundades 1778 av \u00e4rkebiskopen Carl Fredrik Mennander, tidigare biskop i \u00c5bo stift. Ett av s\u00e4llskapets uttalade syften var att bidra till utvecklandet av den svenska predikokonsten. Det skedde bland annat genom prist\u00e4vlingar. Den t\u00e4vlingsuppgift som det homiletiska s\u00e4llskapet formulerade 1780 var att skriva predikningar om katekesens f\u00f6rsta huvudstycke, tio Guds bud. Det valda temat var ett prediko\u00e4mne med gamla traditioner. S\u00e5dana katekespredikningar var vanliga redan under 1600-talet. De inneh\u00f6ll undervisande och sedel\u00e4rande framst\u00e4llningar kring trons huvudstycken. I den utlysning som publicerades i Stockholms L\u00e4rda Tidningar<\/em> angavs \u00e4ven hur predikningarna skulle vara disponerade:<\/p>\n ”Til en b\u00f6rjan uts\u00e4tter S\u00e4lskapet, som inser N\u00f6dv\u00e4ndigheten af v\u00e4l inr\u00e4ttade Predikningar \u00f6fver Catechesen, til bibringande af en redig och grundelig Christendoms-kunskap hos de enfaldigare \u00c5h\u00f6rare, F\u00f6rsta Hufvudstycket deraf. Man \u00e4skar ej Betraktelser \u00f6fver hvarje Bud s\u00e4rskilt; utan, indelt efter sit Inneh\u00e5ll uti 2:ne Hufvud-Afdelningar, fordras \u00f6fver hvarje Tafla 4 eller 5 utf\u00f6rde Betraktelser, hvilka p\u00e5 et bevekande S\u00e4tt uptaga alla de Skyldigheter, som Tio Budorden inneh\u00e5lla, s\u00e5 v\u00e4l emot den H\u00f6ga Lagstiftaren sjelf, som Menniskor imellan. D\u00e4rtil bifogas flere sm\u00e4rre Dispositioner, som hvar och en lemnar en redig Sciagraphie til en Predikan, och kan h\u00e4nvisas til de f\u00f6reg\u00e5ende utf\u00f6rda. De b\u00e4st f\u00f6rfattade och hvilka n\u00e4rmast tr\u00e4ffa det p\u00e5syftade \u00e4ndam\u00e5let, bel\u00f6nas med h\u00f6gsta Priset 10 Ducater, och det dern\u00e4st med det mindre, 5 Ducater.”23Stockholms L\u00e4rda Tidningar<\/em>, 18 maj 1780, nr 36, s. 291. En dukat motsvarade ungef\u00e4r tv\u00e5 riksdaler specie. <\/span><\/span><\/p>\n I september samma \u00e5r annonserades i Stockholms L\u00e4rda Tidningar<\/em> att det endast hade inkommit ett t\u00e4vlingsbidrag. S\u00e4llskapet f\u00f6rl\u00e4ngde d\u00e5 inl\u00e4mningstiden till mars m\u00e5nad 1781 och v\u00e4djade samtidigt att fler l\u00e4sare skulle s\u00e4nda in predikomanuskript. Chydenius b\u00f6r d\u00e4rmed har skrivit sina budordspredikningar under vintern 1780\/1781. Hans t\u00e4vlingsbidrag uts\u00e5gs till vinnare och bel\u00f6nades med det f\u00f6rsta priset som enligt citatet ovan bestod av tio dukater.<\/p>\n Vid en j\u00e4mf\u00f6relse mellan Chydenius t\u00e4vlingsbidrag och anvisningarna i utlysningen st\u00e5r det klart att han gjorde avsteg fr\u00e5n instruktionerna och l\u00f6ste uppgiften p\u00e5 sitt eget s\u00e4tt. Hans manuskript omfattade totalt elva predikningar samt elva skiagrafier (d.v.s. skisser eller \u00f6versikter) och tv\u00e5 predikoutkast. Budorden behandlades i separata predikningar och till dessa lade Chydenius en introducerande predikan d\u00e4r han presenterade dekalogen. Det innebar dels att han skickade in fler predikningar \u00e4n vad man beg\u00e4rde, dels att han disponerade inneh\u00e5llet p\u00e5 ett annat s\u00e4tt \u00e4n vad s\u00e4llskapet angav i anvisningarna. Ett par av predikningarna hade ocks\u00e5 tre delar i st\u00e4llet f\u00f6r tv\u00e5 som stod i utlysningen ovan. Trots dessa avvikelser blev Chydenius bidrag utsett till t\u00e4vlingens vinnare.<\/p>\n T\u00e4vlingsdeltagarna var anonyma fram till det \u00f6gonblick d\u00e5 bed\u00f6mningen var klar. D\u00e4refter fick bed\u00f6marna veta vilka pr\u00e4ster som stod bakom de olika texterna. Det var Chydenius gamle l\u00e4rare fr\u00e5n studietiden i \u00c5bo, \u00e4rkebiskop Mennander, som bed\u00f6mde t\u00e4vlingsbidragen i de b\u00e5da t\u00e4vlingar som Chydenius deltog i. Trots den utlovade anonymiteten kan man anta att Mennander visste vem som stod bakom predikningarna. Det g\u00e4ller s\u00e4rskilt i den andra t\u00e4vlingsomg\u00e5ngen. Chydenius spr\u00e5k, stil och predikoinneh\u00e5ll var sig likt, vilket b\u00f6r ha f\u00e5tt Mennander att ana vem som l\u00e5g bakom dem. De b\u00e5da m\u00e4nnen hade k\u00e4nt varandra l\u00e4nge. Mennander var biskop i \u00c5bo stift 1757–1775 och hade s\u00e5ledes varit Chydenius \u00f6verordnade under m\u00e5nga \u00e5r. Dessutom hade Mennander varit hans l\u00e4rare och d\u00e4rigenom bidragit till att forma Chydenius syn p\u00e5 naturr\u00e4tten.<\/p>\n \u00c5r 1782 utlyste s\u00e4llskapet en likadan t\u00e4vling, denna g\u00e5ng om katekesens andra huvudstycke i form av trosartiklarna. \u00c5terigen skickade Chydenius in ett bidrag. Det bestod av tre omfattande predikomanuskript och utkast till ytterligare sexton predikningar. Denna g\u00e5ng hade han endast en medt\u00e4vlare. \u00c4ven vid detta tillf\u00e4lle uts\u00e5gs Chydenius predikningar till det fr\u00e4msta bidraget och han fick senare motta ett pris – femton dukater – f\u00f6r sin insats.<\/p>\n Det framgick ovan att Chydenius bidrag till de b\u00e5da t\u00e4vlingarna inneh\u00f6ll ett antal homiletiska texter f\u00f6rutom t\u00e4vlingspredikningarna. Det var predikoutkast och skiagrafier som senare trycktes tillsammans med predikningarna. Ett predikoutkast inneh\u00f6ll en t\u00e4nkt predikans struktur. Kring denna varp kunde andra pr\u00e4ster v\u00e4va sina egna ord. Strukturen var ganska detaljerad och d\u00e4r kunde pr\u00e4sten l\u00e4sa om temat, delningen och varje paragrafs inneh\u00e5ll. Chydenius angav vilka utsagor som skulle bevisas och var pr\u00e4sten kunde h\u00e4mta sina argument. Han gav ocks\u00e5 bibelh\u00e4nvisningar s\u00e5 att l\u00e4saren kunde vidareutveckla sin predikan enligt hans anvisningar. Avslutningsvis visade Chydenius hur till\u00e4mpningen skulle ske. Han beskrev vilka \u00e5h\u00f6rargrupper som skulle rannsakas och vilka fr\u00e5gor som skulle st\u00e4llas till dem.<\/p>\n De ovan n\u00e4mnda skiagrafierna var sammanfattningar av redan existerande predikningar. Liksom utkasten inneh\u00f6ll de sj\u00e4lva skelettet i form av exordiets (inledningens) inneh\u00e5ll, temat, delningen och argumentationen i delarna. Inneh\u00e5llet i varje paragraf sammanfattades. Dessa sammanfattningar kan betraktas som l\u00e4sanvisningar till predikningarna och kan mycket v\u00e4l anv\u00e4ndas p\u00e5 det s\u00e4ttet \u00e4ven av moderna l\u00e4sare. De inneh\u00f6ll predikans b\u00e4rande teman, argument och kritik, vilket gjorde att l\u00e4saren snabbt fick en uppfattning om sj\u00e4lva inneh\u00e5llet.<\/p>\n Chydenius predikningar, utkast och skiagrafier publicerades i en serie som bar titeln Homiletiska f\u00f6rs\u00f6k<\/em>. Ansvaret f\u00f6r denna utgivning l\u00e5g hos Theologico-homiletiska s\u00e4llskapet som hade utlyst predikot\u00e4vlingarna. S\u00e4llskapet hade h\u00e4mtat inspiration till detta projekt fr\u00e5n Danmark, d\u00e4r ett teologiskt s\u00e4llskap b\u00f6rjade ge ut ett liknande bokverk 1777. Det danska verket hade titeln Gudelige taler over evangelier<\/em> och ordf\u00f6rande f\u00f6r s\u00e4llskapet var professorn och hovpredikanten Nicolai Edinger Balle.<\/p>\n Homiletiska f\u00f6rs\u00f6k<\/em> gavs ut i tretton volymer mellan 1778 och 1791. I bokseriens allra f\u00f6rsta del beskrevs syftet med hela utgivningen. B\u00f6ckerna skulle vara ett hj\u00e4lpmedel f\u00f6r pr\u00e4ster. F\u00f6rfattarna \u00e4mnade vara anonyma, men den intresserade l\u00e4saren skulle i framtiden bli varse att ”flere v\u00e5r f\u00f6rsamlings ber\u00f6mv\u00e4rde l\u00e4rare h\u00e4r igenk\u00e4nnes”. Dessutom uppmanades l\u00e4sarna att skicka in manuskript f\u00f6r publicering. Inledningsvis \u00e4mnade s\u00e4llskapet rikta fokus mot s\u00e5dana delar av homiletiken som annars inte blivit belysta, exempelvis skrifterm\u00e5lstal, brudtal, likpredikningar, invigningstal vid kyrkoinvigningar samt passions- och katekespredikningar. Man \u00e4mnade ocks\u00e5 anknyta till de \u00e5rligen utkommande b\u00f6nedagstexterna. Chydenius predikningar omfattar \u00f6ver tusen sidor text. Han fick d\u00e4rmed ett stort utrymme i serien. Det f\u00f6rekom ingen liknande exponering av n\u00e5gon enskild pr\u00e4st under de \u00e5r som s\u00e4llskapet l\u00e4t trycka verket.<\/p>\n <\/p>\n Predikningarnas karakt\u00e4r<\/em><\/p>\n Chydenius tryckta predikningar f\u00f6rfattades under \u00e5ren 1780–1782. Det \u00e4r inte m\u00f6jligt att med utg\u00e5ngspunkt i dessa predikningar uttala sig om Chydenius predikokonst och dess utveckling \u00f6ver en l\u00e4ngre tidsperiod.24Det finns dock ett litet j\u00e4mf\u00f6relsematerial bevarat. Det \u00e4r ett antal handskrivna referat av predikningar som Chydenius h\u00e5llit under \u00e5ren 1786–1788. Se FRA, Finska Kyrkohistoriska Samfundet (FKHS), signum C 28. Eftersom det r\u00f6r sig om referat ges materialet inte ut i Samlade skrifter<\/em>. <\/span><\/span> Han var i femtio\u00e5rs\u00e5ldern n\u00e4r han skrev predikningarna och hade d\u00e5 hunnit vara verksam som pr\u00e4st under mer \u00e4n tre decennier. Det var s\u00e5ledes den mogne och erfarne pr\u00e4sten som h\u00e4r kom till tals.<\/p>\n Chydenius predikningar var t\u00e4vlingsbidrag och d\u00e4rmed riktade till en fiktiv \u00e5h\u00f6rarskara. Men eftersom texterna utgjorde en skriftlig uppvisning i predikokonst kan man samtidigt h\u00e4vda att den egentliga m\u00e5lgruppen var hans kollegor inom pr\u00e4sterskapet. Detta \u00e4r en viktig aspekt av f\u00f6rst\u00e5elsen av hans predikningar. Genom sin medverkan i de b\u00e5da t\u00e4vlingarna och offentligg\u00f6randet av hans predikningar fick Chydenius m\u00f6jlighet att visa upp sina teologiska kunskaper och sin homiletiska skicklighet. Han fick d\u00e4rmed m\u00f6jlighet att framtr\u00e4da i sin kyrkliga \u00e4mbetsroll inf\u00f6r sina \u00e4mbetskollegor i hela det svenska riket. F\u00f6r denna insats bel\u00f6nades han \u00e4ven ytterligare av Theologico-homiletiska s\u00e4llskapet i Uppsala. F\u00f6rutom priserna erbj\u00f6ds han medlemskap i s\u00e4llskapet 1782.<\/p>\n Chydenius tryckta predikningar var prispredikningar<\/em> och utgjorde d\u00e4rmed prov p\u00e5 en litter\u00e4r genre vars former \u00e4r relativt ok\u00e4nda f\u00f6r en nutida l\u00e4sare. Men ocks\u00e5 f\u00f6r sin samtid var prispredikningar ett f\u00f6rh\u00e5llandevis ok\u00e4nt fenomen. Att t\u00e4vla i skriftlig predikokonst var en ny f\u00f6reteelse. D\u00e4remot var den tryckta predikan en litteraturgenre med gamla anor. Dessa predikningar var ofta praktfulla och bearbetade. De var \u00e4mnade att l\u00e4sas och vad som faktiskt f\u00f6rkunnades av pr\u00e4sterna i deras muntliga predikningar \u00e4r sv\u00e5rare att s\u00e4ga n\u00e5got om. Ett viktigt kriterium f\u00f6r en modern predikan \u00e4r framf\u00f6randets muntliga karakt\u00e4r. Givetvis var den muntliga aspekten viktig f\u00f6r en predikan ocks\u00e5 under 1700-talet, men den tryckta predikan har varit en litter\u00e4r genre med mycket stor betydelse f\u00f6r m\u00e4nniskor och f\u00f6r kyrkan i \u00e4ldre tider. \u00c4ven om den tryckta predikosamlingen – postillan<\/em> – f\u00f6r en tynande tillvaro i v\u00e5rt moderna samh\u00e4lle, var den en h\u00f6rnsten i m\u00e5nga m\u00e4nniskors trostill\u00e4gnelse under 1700- och 1800-talen.<\/p>\n En \u00e5terkommande fr\u00e5ga i tidigare forskning har varit vilken teologisk inriktning Chydenius predikningar kan relateras till (Krook 1952; Virrankoski 1995). I Chydenius budordspredikningar finner vi en m\u00e4ngd idéer som formulerades av samtida teologer och filosofer. Men den tankev\u00e4rld som uttrycks i budordspredikningarna kan knappast beskrivas som renodlat pietistisk, ortodox, supranaturalistisk eller som ett uttryck f\u00f6r wolffianism. Chydenius h\u00e4mtar f\u00f6rvisso idéer fr\u00e5n s\u00e5dana teologer som har f\u00e5tt st\u00e5 som representanter f\u00f6r dessa ben\u00e4mningar, men han v\u00e4ver samman f\u00f6rest\u00e4llningar och begrepp p\u00e5 ett s\u00e5dant s\u00e4tt att det passar hans \u00e4ndam\u00e5l. Predikningarna b\u00e4r Chydenius eget specifika homiletiska och teologiska fingeravtryck samtidigt som de \u00e4r starkt f\u00e4rgade av den tid han levde i. De \u00e4r pr\u00e4glade av sitt tillkomstsammanhang – predikot\u00e4vlingen – men ocks\u00e5 av den historiska och politiska kontext som det sena 1770-talet utgjorde. Den tankev\u00e4rld som Chydenius formulerar i sina budordspredikningar \u00e4r komplex och variationsrik. Forskningens f\u00f6rs\u00f6k att s\u00e4tta entydiga etiketter, oavsett om de \u00e4r politiska eller teologiska, medf\u00f6r att n\u00e5gon annan aspekt av hans t\u00e4nkande m\u00e5ste reduceras.<\/p>\n <\/p>\n Chydenius och 1700-talets predikoideal<\/em><\/p>\n F\u00f6r att finna de \u00f6vergripande ramarna f\u00f6r pr\u00e4stens predikan kan man g\u00e5 till den d\u00e5varande lagstiftningen i form av 1686 \u00e5rs kyrkolag. Den predikonorm som d\u00e4r beskrevs var till st\u00f6rsta delen h\u00e4mtad fr\u00e5n Laurentius Petris kyrkoordning fr\u00e5n 1571. Detta illustrerar en kontinuitet som str\u00e4ckte sig \u00f6ver hela 1700-talet. F\u00f6rutom de yttre ramarna f\u00f6r inneh\u00e5llet i predikan beskrev kyrkolagen \u00e4ven m\u00e5let f\u00f6r predikan i form av de avsedda effekterna p\u00e5 \u00e5h\u00f6rarnas kunskapsniv\u00e5 samt deras k\u00e4nslo- och viljeliv.<\/p>\n Predikan handlade om en specifik till\u00e4mpning av de teologiska teoretiska kunskaperna. En pr\u00e4st skulle kunna vederl\u00e4gga villol\u00e4ror. Han m\u00e5ste k\u00e4nna till de teologiska dispyter som skakat kyrkan och kunna argumentera f\u00f6r sanningen. Han borde vara f\u00f6rtrogen med de argument som en motst\u00e5ndare kunde t\u00e4nkas formulera samtidigt som han m\u00e5ste beh\u00e4rska de motargument som kr\u00e4vdes f\u00f6r att kunna \u00f6vertyga dem som t\u00e4nkte annorlunda. Det handlade om att kunna pr\u00f6va argument p\u00e5 ett s\u00e5dant s\u00e4tt att sanningen uppenbarades f\u00f6r \u00e5h\u00f6raren.<\/p>\n Detta var en retorisk kompetens som i sin grundform utgick fr\u00e5n retorikens och dialektikens regler, men som fungerade som ett f\u00f6rsvar f\u00f6r den lutherska kyrkans kunskaps- och sanningsanspr\u00e5k. Kyrkolagens krav p\u00e5 blivande pr\u00e4ster innebar s\u00e4rskilda kommunikationsf\u00e4rdigheter. Dessa f\u00e4rdigheter hade delvis en polemisk karakt\u00e4r – det handlade om att inta en given st\u00e5ndpunkt samt att kunna motbevisa och \u00f6vertyga en motst\u00e5ndare. N\u00e5got \u00f6msesidigt kunskaps- och meningsutbyte mellan pr\u00e4st och \u00e5h\u00f6rare var det inte fr\u00e5gan om.<\/p>\n Samtidigt som pr\u00e4sten f\u00f6rv\u00e4ntades kunna g\u00e5 i polemik betonade lagstiftningen att argumentationstekniken inte fick vara alltf\u00f6r aggressiv eller konfliktinriktad. Sm\u00e4delser och otidigheter var f\u00f6rbjudna. I st\u00e4llet skulle predikans vederl\u00e4ggande moment pr\u00e4glas av saktmodighet, beskedlighet, varsamhet och f\u00f6rsiktighet. Detta h\u00e4ngde f\u00f6rmodligen samman med att de \u00f6vriga momenten i sj\u00e4lva predikan handlade om tr\u00f6st, uppbyggelse, hugsvalelse och vederkvickning. Det handlade s\u00e5ledes om att lindra sj\u00e4lslig n\u00f6d och ge hopp \u00e5t \u00e5h\u00f6rarna. I bilden av pr\u00e4sten som ordets tj\u00e4nare, f\u00f6rsamlingens herde och l\u00e4rare fanns inte utrymme f\u00f6r en aggressiv retorik.<\/p>\n Lagstiftningen reglerade till viss del predikningarnas retoriska utformning och tematiska inneh\u00e5ll. Fabler och dunkla liknelser skulle undvikas. Pr\u00e4sten fick inte heller gripa in i ordtvister eller diskutera alltf\u00f6r orimliga och l\u00f6jev\u00e4ckande fr\u00e5gor. Dessutom m\u00e5ste han undvika att tala om s\u00e5dana synder, vidskepelser eller religionskritiska f\u00f6rest\u00e4llningar som m\u00e4nniskor hade liten eller ingen kunskap om. Lagstiftarna menade att tystnad i s\u00e5dana fr\u00e5gor minskade risken f\u00f6r spridning av icke \u00f6nskv\u00e4rda beteenden och f\u00f6rest\u00e4llningar. Pr\u00e4sten fick inte heller f\u00f6rs\u00f6ka roa \u00e5h\u00f6rarna utan han m\u00e5ste ha en seri\u00f6s framtoning. Talet skulle vara korrekt och han fick inte anv\u00e4nda alltf\u00f6r sv\u00e5ra eller fr\u00e4mmande ord. Om han ans\u00e5g sig tvingad att anv\u00e4nda latin m\u00e5ste termerna dessutom \u00f6vers\u00e4ttas till svenska. Stilen fick inte vara alltf\u00f6r h\u00f6g, tillgjord eller djupsinnig utan skulle befinna sig p\u00e5 en begriplig niv\u00e5. Slutligen var det viktigt att pr\u00e4sten ocks\u00e5 sj\u00e4lv levde i enlighet med sin egen l\u00e4ra f\u00f6r att d\u00e4rmed kunna fungera som ett exempel f\u00f6r sin f\u00f6rsamling.<\/p>\n De talhandlingar som det h\u00e4r var fr\u00e5gan om st\u00e4llde s\u00e4rskilda krav p\u00e5 talaren. F\u00f6rutom retorikhandb\u00f6cker fanns givetvis litteratur som var specifikt inriktad p\u00e5 predikokonsten. Det \u00e4r s\u00e4rskilt en handbok som b\u00f6r n\u00e4mnas, kyrkoherden Johan M\u00f6llers Afhandling om et r\u00e4tt prediko-s\u00e4tt<\/em> (1779). M\u00f6ller var en tongivande teolog och homilet vid denna tid och blev senare biskop i Visby. Hans handbok var den enda grundliga handbok i homiletik som skrevs av en svensk f\u00f6rfattare under 1700-talet. Den har i senare homiletiska historie\u00f6versikter beskrivits som en milstolpe i den svenska predikohistorien. M\u00f6ller var \u00e4ven ledamot i det s\u00e4llskap som granskade Chydenius predikningar och som besl\u00f6t sig f\u00f6r att trycka dem.<\/p>\n Chydenius var f\u00f6r \u00f6vrigt ganska tystl\u00e5ten om sina egna homiletiska k\u00e4llor och h\u00e4nvisade explicit endast till en specifik predikohandbok, n\u00e4mligen till Underwisning f\u00f6r dem som wilja r\u00e4tt f\u00f6rest\u00e5 det hel. Prediko\u00e4mbetet<\/em>, som skrevs av Erik Pontoppidan, den danskf\u00f6dde biskopen i Bergen. Pontoppidans handbok utkom f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 danska 1757 och det var ur denna f\u00f6rsta danska upplaga som Chydenius citerade. Pontoppidans handbok i predikokonst l\u00e4stes av m\u00e5nga blivande pr\u00e4ster under senare h\u00e4lften av 1700-talet. \u00c4ven M\u00f6ller h\u00e4nvisade i sin handbok till Pontoppidans verk i positiva ordalag.<\/p>\n De svenska predikoidealen skiftade under 1700-talet och nya impulser kom fr\u00e5n Tyskland, Danmark, Frankrike och England. Dessutom fanns utrymme f\u00f6r varje pr\u00e4st att utforma sina predikningar p\u00e5 ett personligt s\u00e4tt vilket resulterade i en m\u00e5ngfald av metoder och framst\u00e4llningss\u00e4tt. Om man ska f\u00f6rs\u00f6ka karakt\u00e4risera de viktigaste f\u00f6r\u00e4ndringsprocesserna under \u00e5rhundradet kan de sammanfattas i tv\u00e5 tydliga linjer. Dessa var \u00e5 ena sidan en \u00f6kad k\u00e4nslosamhet, \u00e5 andra sidan en betoning av f\u00f6rnuftighet. N\u00e4r de drogs till sin spets blev de of\u00f6renliga. Men stildragen var fullt m\u00f6jliga att f\u00f6rena om de anv\u00e4ndes m\u00e5ttfullt och i olika avsnitt av predikan. Den f\u00f6rnuftsbaserade tendensen yttrade sig i form av ett resonerande spr\u00e5kbruk d\u00e4r systematik, logik och definitioner var centrala. Predikanterna h\u00e4nvisade till f\u00f6rnuftet och den naturliga lagen. Kopplingen mellan Gud och naturen var synlig i m\u00e5nga predikningar i form av b\u00e5de f\u00f6rnuftsbaserade och mer poetiska naturbetraktelser. 1700-talets stora naturvetenskapliga intresse fick en teologisk kl\u00e4dedr\u00e4kt inom ramen f\u00f6r fysikoteologin. Den stegrade k\u00e4nslosamheten m\u00e4rktes i st\u00e4llet som ett \u00f6kat emotionellt spr\u00e5kbruk och en v\u00e4xande insikt om vikten av att n\u00e5 m\u00e4nniskors k\u00e4nslor. Det fanns \u00e4ven en tredje viktig tendens som b\u00f6r n\u00e4mnas och det var det kraftigt \u00f6kade intresset f\u00f6r predikans spr\u00e5kliga utformning. En ny stilestetik v\u00e4xte successivt fram och detta blev s\u00e4rskilt m\u00e4rkbart under 1700-talets sista decennier.<\/p>\n Den generation av blivande pr\u00e4ster som utbildades vid universiteten under 1750-talet p\u00e5verkades av de rationalistiska teorier som den tyske filosofen och teologen Christian Wolff formulerade. Chydenius var en av dessa wolffianskt pr\u00e4glade pr\u00e4ster. Wolffianismen var n\u00e4mligen utbredd i \u00c5bo och formulerades exempelvis av de b\u00e5da biskoparna Johan Browallius och Carl Fredrik Mennander. Men dess inflytande ifr\u00e5gasattes alltmer och klingade av under 1760- och 1770-talet genom att man successivt sl\u00e4ppte f\u00f6rest\u00e4llningen om en syntes mellan f\u00f6rnuft och uppenbarelse.<\/p>\n Chydenius beskrev sin syn p\u00e5 predikan och pr\u00e4st\u00e4mbetet i sin levnadsskildring fr\u00e5n 1780.25Se Sj\u00e4lvbiografi<\/em><\/a><\/span><\/span> Han skrev denna sj\u00e4lvbiografiska text p\u00e5 uppdrag av G\u00f6teborgs Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamh\u00e4lle<\/em>. Detta s\u00e4llskap hade tilldelat honom medlemskap och varje ny medlem fick skicka in sin levnadsskildring. Skrivandet av levnadsskildringen p\u00e5gick endast ett halv\u00e5r innan Chydenius skrev de predikningar som \u00e5terfinns i f\u00f6religgande volym. D\u00e4rmed utg\u00f6r \u00e4ven den sj\u00e4lvbiografiska skildringen en nyckeltext i s\u00f6kandet efter Chydenius predikosyn. I denna text tar Chydenius avst\u00e5nd fr\u00e5n en alltf\u00f6r rationalistiskt pr\u00e4glad religions- och predikosyn. Men trots detta explicita avst\u00e5ndstagande \u00e4r Chydenius predikningar starkt pr\u00e4glade av en \u00f6nskan att bevisa religionens sanningar med hj\u00e4lp av f\u00f6rnuftet.<\/p>\n <\/p>\n Katekespredikningar – tradition och inneh\u00e5ll<\/em><\/p>\n Chydenius budordspredikningar handlar om den kristna sedel\u00e4ran och predikningarna f\u00f6ljer den ordning som Martin Luther formade i sin Lilla katekes<\/em>. Begreppet sedel\u00e4ra anv\u00e4ndes under 1700-talet och syftade p\u00e5 den moralfostran som utgick fr\u00e5n de f\u00f6reskrifter som fanns i tio Guds bud. Den grundl\u00e4ggande muntliga och skriftliga undervisning som kyrkan erbj\u00f6d sina medlemmar under 1700-talet kallades \u00e4ven catechismi l\u00e4ra<\/em>. Det handlade om undervisning i katekesens inneh\u00e5ll. Detta l\u00e4rostoff var Martin Luther med om att avgr\u00e4nsa och inordna i en fast form via sina b\u00e5da katekeser. Han menade att Lilla katekesen<\/em> var en lekmannabibel och inneh\u00f6ll det viktigaste som en kristen m\u00e4nniska beh\u00f6vde veta f\u00f6r att kunna tro, bli fr\u00e4lst och n\u00e5 salighet. Luthers Stora katekes<\/em> var en betydligt mer omfattande och f\u00f6rdjupad text som i st\u00e4llet var riktad till pr\u00e4ster.<\/p>\n Chydenius budordspredikningar behandlar katekesens f\u00f6rsta huvudstycke. I Luthers b\u00e5da katekeser bestod detta av en f\u00f6rklaring av de tio budorden (sedel\u00e4ran) medan det andra huvudstycket bestod av en genomg\u00e5ng och f\u00f6rklaring av trosl\u00e4ran i form av den apostoliska trosbek\u00e4nnelsen – apostolicum<\/em>. Det andra huvudstycket behandlar Chydenius i sitt bidrag till den andra predikot\u00e4vlingen.<\/p>\n Den fr\u00e4msta katekesf\u00f6rklaringen under 1700-talet var \u00e4rkebiskop Olof Svebilius Enfaldig f\u00f6rklaring \u00f6ver doct. Martin Luthers lilla katekes <\/em>(1689). Den var kyrkans officiella katekesf\u00f6rklaring. Man gjorde dock ett undantag f\u00f6r Finlands del, d\u00e4r Johannes Gezelius d.\u00e4:s katekes p\u00e5 finska, som ingick i Lasten paras tawara<\/em> (1695), fick anv\u00e4ndas.<\/p>\n Det fanns dock ett stort antal katekesutl\u00e4ggningar. Kyrkohistorikern Einar Lilja har kartlagt dem som utkom under 1700-talet och funnit en stor variation. Det var ortodoxa, pietistiska, herrnhutiska, swedenborgianska och neologiska utl\u00e4ggningar. Lilja visar i sin unders\u00f6kning att Svebilius katekes d\u00e4rmed inte hade en hegemonisk st\u00e4llning. Den enda text som egentligen hade en kanonisk status var Luthers Lilla katekes<\/em>. Det som varierade \u00f6ver tid var snarare s\u00e4tten att uttolka Luthers text. Chydenius tryckta katekespredikningar kan s\u00e4gas ha ing\u00e5tt i en katekesutl\u00e4ggningstradition d\u00e4r variationerna var stora men k\u00e4rnan, i form av Luthers Lilla katekes<\/em>, var gemensam. Lilja betonar samtidigt att fromhetstyperna s\u00e4llan framtr\u00e4der i sin rena form – varje text inneh\u00e5ller inslag av \u00e5tminstone tv\u00e5 typer. Detta kan ocks\u00e5 s\u00e4gas om Chydenius predikningar. De inneh\u00e5ller s\u00e5v\u00e4l ortodoxa som pietistiska och neologiska inslag.<\/p>\n <\/p>\n Budordspredikningarna – sedel\u00e4ran<\/em><\/p>\n Chydenius elva f\u00f6rsta predikningar handlar om dekalogen i Gamla testamentet. Den kristna sedel\u00e4ran s\u00e5gs av den lutherska kyrkan som ett skriftligt uttryck f\u00f6r en allm\u00e4n, gudomlig och naturlig lag som delvis ocks\u00e5 gick att n\u00e5 via f\u00f6rnuftet. Alltsedan kyrkofadern Augustinus hade detta syns\u00e4tt \u00e5terfunnits inom kristendomen. Denna naturliga lag kom att kallas lex naturalis<\/em>. Tanken p\u00e5 en gudomlig naturlig lag som var \u00e5tkomlig via f\u00f6rnuftet var d\u00e4rmed central f\u00f6r den lutherska l\u00e4ran. Till denna naturliga moralkunskap h\u00f6rde en f\u00f6rnuftsbaserad gudskunskap, en naturlig teologi. Men enligt det lutherska syns\u00e4ttet var den f\u00f6rnuftsbaserade kunskapen otillr\u00e4cklig och m\u00e5ste kompletteras med Bibelns inneh\u00e5ll f\u00f6r att den kristna m\u00e4nniskan skulle f\u00e5 de n\u00f6dv\u00e4ndiga kunskaperna.<\/p>\n Under senare delen av 1600-talet utvecklades de naturr\u00e4ttsliga teorierna i en mer profan riktning. Detta innebar inte ett avst\u00e5ndstagande fr\u00e5n moralens gudomliga ursprung. Naturr\u00e4ttens legitimitet och auktoritet baserades p\u00e5 att den var given av Gud. Detta kan exempelvis ses hos en t\u00e4nkare som Samuel Pufendorf (1632–1694). Hans inflytande var stort i det svenska riket under 1700-talet och vid akademin i \u00c5bo undervisade man om Pufendorfs naturr\u00e4ttsliga teorier. I hans arbeten framtonade ett vetenskapligt t\u00e4nkande baserat p\u00e5 studier av m\u00e4nniskan och f\u00f6rnuftsbaserade analyser relativt frikopplade fr\u00e5n lutherska doktriner. Men denna frikoppling kan fr\u00e4mst sk\u00f6njas p\u00e5 ytplanet. Inneh\u00e5llet i Pufendorfs f\u00f6rnuftsbaserade sedel\u00e4ra sammanf\u00f6ll till stor del med den lutherska l\u00e4rans m\u00e4nniskosyn. Det var hans ambition att utr\u00f6na Guds allm\u00e4nna f\u00f6reskrifter f\u00f6r m\u00e4nniskan med hj\u00e4lp av f\u00f6rnuftet. Pufendorf kom \u00e4ven in p\u00e5 den naturliga religionen<\/em> och beskrev den rationellt grundade gudskunskap som f\u00f6rnuftet bistod m\u00e4nniskan med. Icke desto mindre bidrog Pufendorf till en successiv avteologisering av s\u00e5v\u00e4l moralfr\u00e5gorna som naturr\u00e4tten i sin helhet. Detta kan samtidigt ses som en aspekt av den successiva avteologisering av naturen, m\u00e4nniskan och moralen som inleddes under 1600-talet och som kom att utvidgas under 1700-talet.<\/p>\n Successivt avs\u00f6ndrades det naturr\u00e4ttsliga stoffet fr\u00e5n det teologiska och utvecklades mot att bli ett frist\u00e5ende kunskapsf\u00e4lt – en moralfilosofi inriktad p\u00e5 inomv\u00e4rldslig m\u00e4nsklig samvaro. I det idéklimat som Chydenius omgavs av p\u00e5gick en process d\u00e4r olika versioner av naturr\u00e4tten lades fram och diskuterades. Den naturliga lagen kunde anv\u00e4ndas som argument mot kyrkans anspr\u00e5k men ocks\u00e5 f\u00f6r att bevisa den kristna trons sanning. I denna konflikt utgjorde antikens moraliska texter ett viktigt argument. De personer som kritiserade den lutherska kyrkans moraluppfattningar anv\u00e4nde ibland den antika sedel\u00e4ran som ett bevis f\u00f6r att moral och kristen gudstro inte f\u00f6rutsatte varandra. Detta argumentationsm\u00f6nster var samtidigt ofta ett f\u00f6rsvar f\u00f6r en religionskritisk livsh\u00e5llning.<\/p>\n Avteologiseringen av moralen innebar att s\u00e5dana fr\u00e5gor alltmer kom att behandlas frist\u00e5ende fr\u00e5n kyrkans l\u00e4ror. Kyrkans f\u00f6retr\u00e4dare gjorde dock anspr\u00e5k p\u00e5 mera teologiskt grundade moralfilosofiska utl\u00e4ggningar av naturr\u00e4tten. Tv\u00e5 viktiga stridsfr\u00e5gor handlade s\u00e5ledes om moralens ursprung och religionens betydelse f\u00f6r moralen.<\/p>\n Konflikten mellan moralfilosofi och moralteologi var viktig f\u00f6r Chydenius. Detta illustreras av det h\u00e4ndelsef\u00f6rlopp som utspelades i samband med de prist\u00e4vlingar som Theologico-homiletiska s\u00e4llskapet i Uppsala utlyste. N\u00e4r Chydenius hade vunnit den f\u00f6rsta t\u00e4vlingen l\u00e4t han utlysa en egen skrivt\u00e4vling. Den utl\u00f6sande faktorn var en religionskritisk text som Johan Henrik Kellgren skrev i Stockholms Posten<\/em> i januari 1781. Kellgrens text inneh\u00f6ll en j\u00e4mf\u00f6relse mellan de antika folkens moral och kristenhetens sedel\u00e4ror d\u00e4r antikens moral lyftes fram p\u00e5 kristenhetens bekostnad. Chydenius l\u00e4t d\u00e5 utlysa en teologisk t\u00e4vling d\u00e4r det f\u00f6rsta priset bestod av de tio dukater som han tidigare hade erh\u00e5llit som pris av Theologico-homiletiska s\u00e4llskapet f\u00f6r sina katekespredikningar.26 Se ACSS 5. LINKKI<\/span><\/span> I utlysningen av t\u00e4vlingen beskrev Chydenius sina motiv. Han riktade stark kritik mot s\u00e5dana falska filosofer – pseudosopher<\/em> – som \u00e4gnade sin kraft \u00e5t att upph\u00f6ja de antika sedel\u00e4rorna p\u00e5 den kristna tros- och sedel\u00e4rans bekostnad. Chydenius h\u00e4vdade att de undergr\u00e4vde sanningen och beredde mark f\u00f6r otron. Chydenius beskrev en stark inre drift att k\u00e4mpa mot denna utveckling. Eftersom han sj\u00e4lv inte kunde formulera ett fullst\u00e4ndigt genm\u00e4le ville han \u00f6verl\u00e4mna prispengarna \u00e5t den person som kunde f\u00f6rfatta ett s\u00e5dant. Chydenius formulerade samtidigt den vinnande textens \u00f6nskade tematik och slutsatser. Det vinnande bidraget skulle best\u00e5 av en j\u00e4mf\u00f6relse mellan den antika och den kristna sedel\u00e4ran och den skulle utg\u00f6ra ett f\u00f6rsvar f\u00f6r den sistn\u00e4mnda l\u00e4ran. Av detta framg\u00e5r att Chydenius var engagerad och delaktig i den debatt som p\u00e5gick samtidigt som han skrev sina egna predikningar.<\/p>\n Det \u00f6vergripande temat i Chydenius budordspredikningar \u00e4r, med modern terminologi, normativ teologisk etik. Etik uppfattas h\u00e4r som reflexion \u00f6ver det moraliska handlandet och moral ses som kvalitativa bed\u00f6mningar av enskilda handlingar. Chydenius predikningar r\u00f6r sig mellan ett metaetiskt plan, d\u00e4r han preciserar centrala etiska begrepp, ett normativt plan d\u00e4r han f\u00f6reskriver hur m\u00e4nniskan b\u00f6r vara och handla och slutligen ett mer praktiskt plan d\u00e4r han till\u00e4mpar etiken inom s\u00e4rskilda samh\u00e4llsomr\u00e5den som exempelvis handel och r\u00e4ttsv\u00e4sende. Detta s\u00e4tt att formulera ett etiskt f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt via teologisk reflektion kallades vid 1700-talets mitt moralteologi<\/em>. Det icke-teologiska reflekterandet kring moral och sedel\u00e4ra uppfattades av m\u00e5nga pr\u00e4ster som uttryck f\u00f6r den hedniska moralen<\/em>. M\u00e5nga teologer f\u00f6rs\u00f6kte motarbeta s\u00e5dan moralisk reflektion som endast skedde med hj\u00e4lp av f\u00f6rnuftet och saknade biblisk grund. De menade att all sedel\u00e4ra m\u00e5ste integreras med n\u00e5del\u00e4ra f\u00f6r att kunna bli sann och \u00e4kta kristen moral. Endast genom att p\u00e5 ett riktigt s\u00e4tt sammanf\u00f6ra lag och evangelium kunde en pr\u00e4st kalla sig evangelisk sedel\u00e4rare. Detta illustrerar en avg\u00f6rande skillnad mellan de naturr\u00e4ttsliga texterna och de teologiska tolkningarna av Guds lag. I s\u00e5dana moralfilosofiska skrifter som utgick fr\u00e5n naturr\u00e4tten diskuterades inte fr\u00e5gan om arvsynd eller vad som h\u00e4nde efter d\u00f6den. De fokuserade i st\u00e4llet p\u00e5 det samh\u00e4lleliga livet p\u00e5 jorden. Samtidigt fanns en avg\u00f6rande likhet mellan moralteologin och moralfilosofin vid 1700-talets mitt – \u00e4ven moralfilosofin utgick fr\u00e5n en religi\u00f6s grundsyn. Den filosofiska naturr\u00e4tten utesl\u00f6t s\u00e5ledes inte Gud. Via f\u00f6rnuftsresonemang rekonstruerades i st\u00e4llet vad som ben\u00e4mndes den naturliga religionen<\/em> – de basala elementen i gudstron. Detta innebar samtidigt att de flesta naturr\u00e4ttsfilosofer uppfattade ateism som en om\u00f6jlig h\u00e5llning f\u00f6r en f\u00f6rnuftigt t\u00e4nkande m\u00e4nniska. Som vi s\u00e5g i beskrivningen av Chydenius agerande ovan var detta en viktig fr\u00e5ga f\u00f6r honom och det framg\u00e5r \u00e4ven av hans predikningar. Han kritiserar ofta den samtida moralfilosofin och argumenterar i st\u00e4llet f\u00f6r en etik d\u00e4r f\u00f6rnuft och uppenbarelse f\u00f6renas.<\/p>\n Dekalogen var fortfarande en h\u00f6rnsten i det juridiska t\u00e4nkandet under 1700-talet. Den uppfattades som livsnerven i den samh\u00e4lleliga lagstiftningen och var st\u00e4ndigt n\u00e4rvarande i Guds osynliga lag – naturr\u00e4tten. N\u00e4r Chydenius predikar om sedel\u00e4ran b\u00f6r man d\u00e4rf\u00f6r ha i \u00e5tanke att det handlar om m\u00e4nniskans samh\u00e4lleliga laglydnad samtidigt som det ber\u00f6r hennes andliga utvecklingsprocess. Den lutherska trosuppfattningen innebar att Gud var r\u00e4ttvisans yttersta garant. Det fanns d\u00e4rmed starka samband mellan 1700-talets gudsbegrepp och den r\u00e5dande r\u00e4tts- och straffideologin. Ett stort antal av de f\u00f6reteelser som ben\u00e4mndes synder<\/em> i sedel\u00e4ran var \u00e4ven brottsliga handlingar under 1700-talet. Successivt skulle en rad f\u00f6rseelser komma att avkriminaliseras under 1800-talet i samband med att samh\u00e4llslagstiftningen avteologiserades. H\u00e4r kan exempelvis m\u00e4rkas brotten mot den f\u00f6rsta tavlans bud som var de regler som f\u00f6reskrev hur m\u00e4nniskans gudsdyrkan skulle ut\u00f6vas.<\/p>\n Lagstiftningen var kodifierad i 1734 \u00e5rs lag. Den genomsyrades av tv\u00e5 straffr\u00e4ttsliga principer: vederg\u00e4llningsprincipen och avskr\u00e4ckningstanken. Den f\u00f6rsta principen \u00e5terfanns ocks\u00e5 i den lutherska l\u00e4rans uppfattning om Gud som r\u00e4ttf\u00e4rdig domare vid 1700-talets b\u00f6rjan. F\u00f6r att n\u00e5 f\u00f6rsoning kr\u00e4vdes vederg\u00e4llning – ett straff i paritet med brottet – s\u00e5 att Gud kunde blidkas. F\u00f6retr\u00e4dare f\u00f6r den sekulariserade naturr\u00e4tten hade redan under 1600-talet v\u00e4nt sig mot detta syns\u00e4tt och h\u00e4vdat att straffets funktion inte handlade om vederg\u00e4llning. Det var snarare inomv\u00e4rldsliga och samh\u00e4lleliga behov av ordning, s\u00e4kerhet och brottslingens f\u00f6rb\u00e4ttrande. Straffens \u00e4ndam\u00e5l var d\u00e4rmed avskr\u00e4ckning och inte h\u00e4mnd. Detta innebar dock inte att vederg\u00e4llningsprincipen helt f\u00f6rsvann i det straffr\u00e4ttsliga reformt\u00e4nkandet under 1700-talet.<\/p>\n Under riksdagen 1778–1779 p\u00e5gick \u00e4ven ett omfattande reformarbete r\u00f6rande strafflagstiftningen. Arbetet hade inletts flera \u00e5r tidigare med en utredning av barnamordsbrottets hantering och det hade utmynnat i en \u00f6versyn av hela strafflagstiftningen. Gustav III tog vid n\u00e4mnda riksdag upp den principiella fr\u00e5gan om d\u00f6dsstraff. Han f\u00f6reslog bland annat att straffet skulle tas bort f\u00f6r vissa brott, d\u00e4ribland barnamord, samt att trolldomsbrottet skulle f\u00f6rsvinna ur Missg\u00e4rningsbalken 2:1. Gustav III beskrev trolldomsbrottet som ett orimligt brott baserat p\u00e5 inbillning. Han menade att det vanhedrade svensk lagstiftning att brottet fortfarande fanns kvar i lagparagrafen eftersom de andra upplysta nationerna i Europa redan hade avskaffat det.<\/p>\n Pr\u00e4stest\u00e5ndets principiella st\u00e5ndpunkt i fr\u00e5gan om d\u00f6dsstraff var att den mosaiska lagens straff\u00f6reskrifter skulle g\u00e4lla f\u00f6r alla folk och f\u00f6r alla tider. D\u00f6dsstraffet var trots allt stadgat i Guds egen lag i Gamla testamentet. Det var sv\u00e5rt att f\u00f6rbig\u00e5 detta faktum. Dessutom menade pr\u00e4stest\u00e5ndet att lagstiftningen gjorde mycket st\u00f6rre nytta n\u00e4r den f\u00f6rknippades med Guds lag. Lagens effekter p\u00e5 m\u00e4nniskors samveten \u00f6kade n\u00e4r dess avskr\u00e4ckande verkan blev kraftigare. Den princip som pr\u00e4stest\u00e5ndet stod bakom ifr\u00e5gasattes av vissa f\u00f6retr\u00e4dare f\u00f6r borgarst\u00e5ndet. Bland borgarst\u00e5ndets ledam\u00f6ter v\u00e4cktes en debatt kring den mosaiska lagens universella r\u00e4ckvidd. I samband med detta ifr\u00e5gasattes \u00e4ven vederg\u00e4llningsprincipen.<\/p>\n Barnamordsbrottet fortsatte att uppr\u00f6ra k\u00e4nslorna efter riksdagen 1778–1779. Missn\u00f6jet med hur fr\u00e5gan hade behandlats var utbrett och m\u00e5nga menade att den bristf\u00e4lliga hanteringen hade lett till en \u00f6kning av osedligheten. Fr\u00e5gan diskuterades exempelvis livligt i Stockholms Posten<\/em> 1780. Denna straffr\u00e4ttsliga reform och dess efterdyningar \u00e4r ytterligare en kontextaspekt att beakta i m\u00f6tet med Chydenius predikningar. Inom ramen f\u00f6r debatten aktualiserades viktiga principfr\u00e5gor som r\u00f6rde relationen mellan dekalogen och den samh\u00e4lleliga lagstiftningen. \u00c4ven om Chydenius inte deltog i reformarbetet \u00e4r det intressant att se att han i sina budordspredikningar avsl\u00f6jade sin principiella st\u00e5ndpunkt i denna fr\u00e5ga.<\/p>\n <\/p>\n Chydenius predikostil<\/em><\/p>\n Chydenius predikningar \u00e4r skrivna p\u00e5 ett sakligt och ganska distanserat s\u00e4tt. Han anv\u00e4nder oftast f\u00f6rnuftsresonemang f\u00f6r att \u00f6vertyga sina \u00e5h\u00f6rare. Det inneb\u00e4r att han f\u00f6rklarar, definierar och argumenterar. \u00c4ven slutsatser och argument redovisas p\u00e5 ett logiskt s\u00e4tt. Chydenius argumenterar och d\u00e4r ytterligare bevis kr\u00e4vs h\u00e4nvisar han till bibelst\u00e4llen. Ibland sker det i form av versnamn, ibland i form av direkta citat. Allt fogas in i l\u00f6ptexten och citaten brukar markeras med kursiv stil. Ofta anv\u00e4nder Chydenius endast ett par ord eller en mening ur en bibelvers och integrerar detta i sina egna resonemang. Detta s\u00e4tt att anv\u00e4nda Bibeln var ganska typiskt f\u00f6r det sena 1700-talets pr\u00e4sterskap som predikade tematiskt.<\/p>\n Ibland utbrister Chydenius \u00e4ven i ett mera k\u00e4nslosamt l\u00e4sartilltal, s\u00e5som v\u00e4lsignade \u00e5h\u00f6rare<\/em> eller \u00e4lskade i Herranom<\/em>. Detta skapar en sf\u00e4r av f\u00f6rtroendefull intimitet. Det tycks ha varit n\u00f6dv\u00e4ndigt att uppr\u00e4tth\u00e5lla illusionen av talad predikan f\u00f6r att kunna presentera ett anv\u00e4ndbart m\u00f6nster f\u00f6r andra pr\u00e4ster att anv\u00e4nda i sin yrkesut\u00f6vning. Det direkta l\u00e4sartilltalet kommer oftast i samband med att Chydenius initierar n\u00e5gon form av pr\u00f6vning eller rannsakning. D\u00e5 interagerar han med den t\u00e4nkta \u00e5h\u00f6rarskaran via fr\u00e5gor, f\u00f6rmaningar, hotelser eller tr\u00f6stande uppmaningar. I dessa passager \u00e4ndras ocks\u00e5 spr\u00e5ket och blir k\u00e4nslosamt och m\u00e5lande. Ofta \u00e4r detta passager d\u00e4r Chydenius formulerar bevekande sk\u00e4l, och f\u00f6r att dessa skulle n\u00e5 hj\u00e4rtat anv\u00e4nder han ett m\u00e5lande spr\u00e5k. Detta avspeglas \u00e4ven i det allm\u00e4nt f\u00f6rekommande l\u00e4sartilltalet vi<\/em>. Chydenius anv\u00e4nder detta f\u00f6r att markera sin n\u00e4rhet med \u00e5h\u00f6rarna n\u00e4r han g\u00f6r sammanfattningar och f\u00f6rklarar vad som skall ske d\u00e4rn\u00e4st.<\/p>\n Chydenius skrev olika typer av texter och anpassade sina retoriska verktyg efter den specifika textens syfte och genretillh\u00f6righet. Hans politiska skrifter \u00e4r ofta livfulla, engagerande och inneh\u00e5ller slagkraftiga stilfigurer. Spr\u00e5ket har en l\u00e4tthet och en enkelhet som g\u00f6r att texterna fortfarande kan l\u00e4sas med stor beh\u00e5llning. Om vi j\u00e4mf\u00f6r dessa med Chydenius predikningar finner vi stora skillnader. Vid en j\u00e4mf\u00f6relse mellan de politiska texterna och predikningarna finner vi att Chydenius byter k\u00e4nslol\u00e4ge genom att variera sitt val av bevekande sk\u00e4l och stilfigurer. Hans teologiska f\u00f6rs\u00f6k att skapa fruktan hos \u00e5h\u00f6rarna genom att hota med Guds straff och vrede kan av en nutida l\u00e4sare uppfattas som fr\u00e4mmande, medan j\u00e4mlikhets- och frihetsmotiven i de politiska texterna har l\u00e4ttare att appellera till en nutida l\u00e4sekrets. Ett annat sk\u00e4l till att predikningarna kan upplevas som mer sv\u00e5rl\u00e4sta \u00e4n de politiska texterna \u00e4r att l\u00e4sningen bromsas av de ofta \u00e5terkommande bibelcitaten. F\u00f6rklaringarna, begreppsdefinitionerna och den fasta textformen \u00e4r ocks\u00e5 inslag som minskar l\u00e4sbarheten f\u00f6r en modern l\u00e4sare. Dessa skillnader kan tolkas som en medveten anpassning till predikans genrekrav och till predikot\u00e4vlingens specifika krav samt som ett uttryck f\u00f6r Chydenius uppfattning om det b\u00e4sta s\u00e4ttet att medverka till en m\u00e4nniskas fr\u00e4lsning. Genom att ge \u00e5h\u00f6rarna goda och f\u00f6rnuftsm\u00e4ssiga grunder att tro, hoppades Chydenius kunna p\u00e5verka dem i \u00f6nskad riktning. Det medf\u00f6r att hans predikningar \u00e4r undervisande, resonerande och argumenterande. F\u00f6r att ytterligare st\u00e4rka beviskraften i resonemangen kombinerar Chydenius ofta f\u00f6rnuftsargument med argument ur Bibeln, citerar bibliska gestalter och l\u00e5ter deras ord garantera sanningshalten i det sagda. \u00c4ven naturr\u00e4tten anv\u00e4nds som auktoritet. Men ocks\u00e5 l\u00e4sarnas k\u00e4nslor bearbetas i predikningarna. Genom att v\u00e4cka starka k\u00e4nslor s\u00e5som fruktan, hopp och l\u00e4ngtan, f\u00f6rs\u00f6ker Chydenius f\u00e5 \u00e5h\u00f6rarna att vilja handla i \u00f6nskad riktning. Det handlar om att skaka om \u00e5h\u00f6rarna och f\u00e5 dem att fatta betydelsen av sina livsval.<\/p>\n Den predikostil som Chydenius anv\u00e4nder i sina tryckta predikningar pr\u00e4glas av en omfattande f\u00f6rnuftsargumentation. Dessutom \u00e4r argument som utgick fr\u00e5n den naturliga lagen mycket vanliga i hans katekespredikningar, till skillnad fr\u00e5n m\u00e5nga andra kateketiska texter och predikningar vid denna tid. Bakom Chydenius inordning av predikningarna i budordens teman ligger andra dispositionsordningar av stoffet. Jag syftar p\u00e5 naturr\u00e4ttens fredande av liv, egendom och \u00e4ra samt den tredelade pliktordningen.27Se s. 135. LINKKI<\/span><\/span> Detta s\u00e4tt att omdisponera den lutherska etikens l\u00e4rosatser var samtidigt ett uttryck f\u00f6r kyrkans s\u00e4tt att m\u00f6ta de tankar som formulerades av upplysningsfilosofer samt f\u00f6r 1700-talets v\u00e4xande intresse f\u00f6r moralens utveckling, m\u00e4nsklig samlevnad och pedagogik.<\/p>\n Chydenius s\u00e4tt att appellera till \u00e5h\u00f6rarnas f\u00f6rnuft har tydliga wolffianska drag. Grundligheten, de st\u00e4ndigt \u00e5terkommande begreppsdefinitionerna, polemiken mot ateismen samt de \u00e5terkommande inslagen av naturlig teologi \u00e4r exempel p\u00e5 detta wolffianska angreppss\u00e4tt. Men samtidigt finns d\u00e4r en starkt moraliserande ton som riktar sig till viljelivet. Man kan ana att han f\u00f6ljer homileten M\u00f6llers uppmaning: ”aldrig m\u00e5 en predikant s\u00f6ka upr\u00f6ra affecterne, innan han uplyst och \u00f6fwertygat f\u00f6rst\u00e5ndet – intetdera b\u00f6r f\u00f6rg\u00e4tas. Ljus utan w\u00e4rme r\u00f6rer icke; och w\u00e4rme utan ljus f\u00f6rswinner snart.”\u200a28 M\u00f6ller 1779, s. 117. <\/span><\/span> Den medelv\u00e4g som M\u00f6ller f\u00f6respr\u00e5kade innebar att f\u00f6rst\u00e5nd och vilja bearbetades med en tv\u00e5stegsmetod. Steg ett var att predikanten beskrev grundliga, rena och tydliga sanningar. Det andra steget var bearbetning av vilja, beg\u00e4r och affekter i form av de ”b\u00e4sta bewekelse-grunders framl\u00e4ggande”.29 M\u00f6ller 1779, s. 118. <\/span><\/span> Samma ordning \u00e5terfinns hos Chydenius.<\/p>\n Det har sagts ovan att en stor del av inneh\u00e5llet i Chydenius predikningar utg\u00f6rs av f\u00f6rnuftsresonemang genomf\u00f6rda i en icke-affekterad stil. Men han fokuserar samtidigt p\u00e5 viljan eftersom hans predikningar har moraliska \u00e4mnen. Detta kunde, enligt homiletikens anvisningar, ske p\u00e5 tv\u00e5 s\u00e4tt. \u00c5 ena sidan kunde predikanten rikta sig mot beg\u00e4ren och f\u00f6rs\u00f6ka framkalla starka sinnesr\u00f6relser – affekter. \u00c5 andra sidan kunde viljan bevekas genom mer f\u00f6rnuftsbaserade argument. Chydenius s\u00e4tt att beveka viljan \u00e4r oftast av det senare slaget. Det \u00e4r relativt s\u00e4llan som hans tonfall skruvas upp. Vid s\u00e5dana tillf\u00e4llen f\u00f6ljer han dock M\u00f6llers anvisningar om att l\u00e4gga dessa partier i slutet av resonemang s\u00e5 att inte f\u00f6rst\u00e5ndet och affekterna bearbetas samtidigt. Genom att f\u00f6r\u00e4ndra bildspr\u00e5ket, anv\u00e4nda kortare meningar och utrop lyckas Chydenius skapa en stegrad k\u00e4nslom\u00e4ssighet och en talspr\u00e5kskarakt\u00e4r. D\u00e4rigenom kunde ocks\u00e5 en del av den k\u00e4nslom\u00e4ssiga intensiteten vidarebefordras till l\u00e4saren.<\/p>\n <\/p>\n Chydenius etik<\/em><\/p>\n Den etik som \u00e5terfinns i Chydenius budordspredikningar \u00e4r komplex och m\u00e5ngfasetterad. Det etiska t\u00e4nkandet utg\u00e5r fr\u00e5n hans tolkning av skapelseber\u00e4ttelsen och syndafallet. M\u00e4nniskan var via skapelsen insatt i ett etiskt grundf\u00f6rh\u00e5llande. Det var fr\u00e4mst tre aspekter av skapelseakten som var centrala genom att de f\u00f6rpliktade m\u00e4nniskan att handla p\u00e5 ett visst s\u00e4tt. Gud hade skapat m\u00e4nniskan som en akt av k\u00e4rlek. D\u00e4rmed var m\u00e4nniskan skyldig att \u00e5terg\u00e4lda denna k\u00e4rlek. Dessutom hade Gud gett henne lagen i samband med skapelsen och slutit ett f\u00f6rbund med henne. Hon var d\u00e4rmed f\u00f6rpliktad att lyda. Den k\u00e4rlek som Gud hade r\u00e4tt att f\u00f6rv\u00e4nta sig fr\u00e5n m\u00e4nniskan kopplades samtidigt samman med lydnaden inf\u00f6r lagen.30 Jfr Andersen 1997, s. 84.<\/span><\/span> Den tredje aspekten var att Gud hade utrustat m\u00e4nniskan med en fri vilja. D\u00e4rmed ansvarade m\u00e4nniskan sj\u00e4lv f\u00f6r sina beslut.<\/p>\n I Chydenius f\u00f6rsta budordspredikan introducerar han den naturliga lagen och m\u00e4nniskans moraliska grundutrustning i form av den fria viljan samt lycksalighetsdriften, samvetet och f\u00f6rnuftet. Chydenius menade att den fria viljan och lycksalighetsstr\u00e4van f\u00f6rutsatte varandra. I sin f\u00f6rsta predikan skriver han att ”de blefvo beg\u00e5fvade med en fri vilja, som bland tusende f\u00f6rem\u00e5l kunde utv\u00e4lja det, som aldrab\u00e4st kunde bidraga til deras lycksalighet, hvilken \u00e5ter intet kunde befordras genom n\u00e5gon annan \u00e4n den, ifr\u00e5n hvilken de och alla andra tingen hade hela sin varelse”.31Se F\u00f6rsta budordspredikan<\/em>, \u00a7 1<\/a><\/span><\/span> I centrum f\u00f6r m\u00e4nniskans mognad som moraliskt subjekt fanns \u00e4ven Guds lag. Den var hennes fr\u00e4msta redskap f\u00f6r att n\u00e5 lycksalighet. Dels gav lagen m\u00e4nniskan anvisningar om hur hon skulle leva, dels skapade den ordning i samh\u00e4llet och slutligen styrde lagen henne mot Jesus Kristus och n\u00e5den. Denna kombination av k\u00e4rleksskuld, viljefrihet och lydnadsplikt var avsedd att hj\u00e4lpa m\u00e4nniskan och leda henne mot lycksalighet. Men genom syndafallet hade m\u00e4nniskan svikit Guds k\u00e4rlek och brutit f\u00f6rbundet. Hennes vilja ledde henne fel samtidigt som hennes kropp och sj\u00e4l f\u00f6rd\u00e4rvades och hon blev of\u00f6rm\u00f6gen att g\u00f6ra det som var gott.<\/p>\n Varje m\u00e4nniska f\u00f6ddes in i detta moraliska scenario. Men via Jesu Kristi betalning av m\u00e4nniskornas kollektiva moraliska skuld hade ytterligare en viktig faktor tillkommit – en v\u00e4g hade erbjudits ut ur dilemmat. Genom att m\u00e4nniskan accepterade sin individuella skuld och sina brister och sedan v\u00e4nde sig mot Gud f\u00f6r f\u00f6rl\u00e5telse och k\u00e4rlek kunde \u00e5terv\u00e4ndsgr\u00e4nden \u00f6ppnas och hon kunde \u00e5nyo uppfylla de b\u00e5da etiska grundkraven – k\u00e4rlek och lydnad. D\u00e4rmed var m\u00e4nniskans gudsrelation \u00e5terst\u00e4lld och hennes etiska kvaliteter restaurerade. Hon var p\u00e5 nytt ett Guds bel\u00e4te.<\/p>\n Den etiska grundsituation som ovan har beskrivits genomsyrar inneh\u00e5llet i Chydenius samtliga predikningar. Han formulerar den explicit men den \u00e5terfinns ocks\u00e5 som en implicit utg\u00e5ngspunkt f\u00f6r hans etiska slutsatser. Den ligger d\u00e4rmed till grund f\u00f6r de \u00f6vriga etiska h\u00e5llningarna och \u00e4r central f\u00f6r tolkningen av Chydenius utsagor.<\/p>\n Chydenius predikningar betonar Guds roll som lagstiftare och domare. De har dessutom starka inslag av naturr\u00e4ttsliga resonemang. Dessa inslag g\u00f6r tillsammans att etiken f\u00e5r en slagsida mot en pliktetik d\u00e4r lag, plikter och r\u00e4ttigheter utg\u00f6r centrala kategorier i den etiska diskussionen. Bel\u00f6ningar och straff ses som Guds styrmekanismer och den gudomliga vederg\u00e4llningen utg\u00f6r ett reellt hot i Chydenius etiska universum.<\/p>\n Men samtidigt kombineras dessa inslag med utsagor d\u00e4r det \u00f6verordnade moraliska v\u00e4rdet \u00e4r lycksalighet.32 Jfr Bexell & Grenholm 1997, s. 91f. <\/span><\/span> De handlingar som leder till lycksalighet \u00e4r goda eftersom det \u00e4r Guds \u00e4ndam\u00e5l med m\u00e4nniskan. Lagen i sin helhet underordnas detta m\u00e5l n\u00e4r den beskrivs som Guds g\u00e5va till m\u00e4nniskan f\u00f6r att leda henne mot lycksalighet. Lycksalighet \u00e4r i Chydenius etik ett egenv\u00e4rde, det \u00e4r gott i sig. Det ses d\u00e4rmed som ett m\u00e5l som alla handlingar skall str\u00e4va mot.33 F\u00f6r begreppet egenv\u00e4rde<\/em>, se Bexell & Grenholm 1997, s. 94. <\/span><\/span><\/p>\n Man kan \u00e4ven \u00e5terfinna konsekvensetiska resonemang som p\u00e5minner om utilitaristiska teorier i Chydenius predikningar – n\u00e4r varje enskild m\u00e4nniska agerar i riktning mot sin enskilda lycksalighet resulterar detta ocks\u00e5 i en samh\u00e4llelig lycksalighet.34 Jfr Bexell 1997, s. 93f. <\/span><\/span> H\u00e4r \u00e4r nyttan<\/em> ett centralt argument. Kollektivet kan \u00e4ven dra nytta av de enskilda individernas str\u00e4van. Den enskildes nytta leder till samh\u00e4llets nytta. F\u00f6r att n\u00e5 detta b\u00e5de individuella och kollektiva m\u00e5l m\u00e5ste m\u00e4nniskan agera enligt sin natur genom att f\u00f6rst och fr\u00e4mst s\u00f6ka sitt eget b\u00e4sta, d\u00e4r begreppet det b\u00e4sta<\/em> skall f\u00f6rst\u00e5s som lycksalighet – att f\u00f6renas med Gud. Varje individ skall f\u00f6rst av allt \u00e4lska Gud, d\u00e4refter sig sj\u00e4lv (och d\u00e4rf\u00f6r s\u00f6ka sin egen fr\u00e4lsning), och dessutom \u00e4lska sina medm\u00e4nniskor genom att behandla dem som hon sj\u00e4lv vill bli behandlad. Om alla agerar p\u00e5 detta s\u00e4tt b\u00f6rjar samh\u00e4llet enligt Chydenius blomstra och de enskilda individerna n\u00e5r v\u00e4lg\u00e5ng.<\/p>\n I Chydenius tolkning finns ingen mots\u00e4ttning mellan den enskildes b\u00e4sta och det b\u00e4sta f\u00f6r samh\u00e4llet. Dessutom \u00e4r Chydenius \u00f6vergripande m\u00e5l av andlig natur. Detta \u00e4r inte n\u00e5gon hedonistisk utilitarism, utan ett resultat av en syntes mellan luthersk tro och en alltmer sekulariserad naturr\u00e4ttslig syn p\u00e5 m\u00e4nniska och samh\u00e4lle. Chydenius anv\u00e4ndning av begrepp som lycka<\/em>, lust<\/em> och nytta<\/em> b\u00f6r d\u00e4rf\u00f6r i detta sammanhang uppfattas ur ett teologiskt perspektiv till skillnad fr\u00e5n s\u00e5dana klassiska utilitarister som Jeremy Bentham och John Stuart Mill.<\/p>\n Chydenius utg\u00e5r fr\u00e5n f\u00f6rest\u00e4llningen om m\u00e4nniskans egenk\u00e4rlek som hennes egentliga drivkraft och kopplar i n\u00e4sta tankeled denna drivkraft till hennes andliga utveckling. D\u00e4rigenom knyts de naturr\u00e4ttsliga teorierna samman med den teologiska uppfattningen om gudslikhet och lycksalighet som m\u00e4nniskans egentliga huvudm\u00e5l. Egoism omvandlas p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt till en andlig drivkraft i st\u00e4llet f\u00f6r att handla om ren sj\u00e4lvbevarelsedrift. Sj\u00e4lvk\u00e4rleken f\u00f6r\u00e4dlas till medm\u00e4nsklig k\u00e4rlek och empati. Detta inneb\u00e4r att egoismens k\u00e4rna visar sig best\u00e5 av ren och sk\u00e4r altruism. Egoismens m\u00e5l g\u00e5r endast att n\u00e5 via en genuin och osj\u00e4lvisk m\u00e4nniskok\u00e4rlek. F\u00f6r att Chydenius skulle kunna formulera detta kr\u00e4vdes en historisk f\u00f6rklaring – en pusselbit – som kunde l\u00e4gga m\u00e4nniskosynen tillr\u00e4tta. Denna pusselbit var syndafallet. Via fallet kunde Chydenius visa hur egenk\u00e4rleken f\u00f6rvridits och omdefinierats. Detta inneb\u00e4r att sj\u00e4lvk\u00e4rleken kan formuleras som en allm\u00e4n princip. Denna form av egobaserad altruism inneb\u00e4r i praktiken ett samh\u00e4lle d\u00e4r alla medborgare tar h\u00e4nsyn till varandras grundl\u00e4ggande behov. Detta \u00e4r ingen utilitaristisk tankeg\u00e5ng – det handlar inte om att ha det allm\u00e4nnas b\u00e4sta f\u00f6r \u00f6gonen. Det handlar om att \u00e4lska sin n\u00e4sta f\u00f6r \u00e4lskandets egen skull. Det kollektiva v\u00e4lst\u00e5ndet \u00e4r snarare en effekt av denna gudomligt sanktionerade och egobaserade altruism.<\/p>\n Den av Chydenius anvisade altruismen \u00f6verg\u00e5r inte i sj\u00e4lvutpl\u00e5ning. Risken f\u00f6r detta h\u00e5lls i schack av hans betoning av plikterna mot den egna personen. De egna personliga behoven har ett stort v\u00e4rde eftersom Gud, enligt Chydenius, har beordrat m\u00e4nniskan att \u00e4lska sig sj\u00e4lv och sedan att \u00e4lska sin n\u00e4sta lika mycket. I samband med detta m\u00e5ste ocks\u00e5 n\u00e5got s\u00e4gas om Chydenius s\u00e4tt att f\u00f6rh\u00e5lla sig till r\u00e4ttighetsbegreppet. Med utg\u00e5ngspunkt i skapelseber\u00e4ttelsen definierar han vissa moraliska v\u00e4rden som allm\u00e4nm\u00e4nskliga r\u00e4ttigheter. M\u00e4nniskans behov f\u00f6r sin trygghet och \u00f6verlevnad omvandlas till r\u00e4tten till liv, egendom och den egna \u00e4ran. Dessa behov har Gud utrustat henne med vid skapelsen. De naturr\u00e4ttsliga medborgerliga r\u00e4ttigheterna f\u00f6rankras d\u00e4rmed i ett teologiskt ramverk. I Chydenius normativa etik utg\u00f6r dessa v\u00e4rden centrala f\u00f6reskrifter i dekalogen. Men r\u00e4ttigheterna \u00e4r inte egenv\u00e4rden utan instrumentella v\u00e4rden – medel f\u00f6r att m\u00e4nniskan skall kunna n\u00e5 egenv\u00e4rdet andlig lycksalighet.<\/p>\n Vid sidan av de ovan beskrivna etiska perspektiven finns ocks\u00e5 starka inslag av dygd- och sinnelagsetik. Detta g\u00f6r Chydenius texter komplexa och m\u00e5ngfasetterade. Dygdetik inneb\u00e4r att etiken formuleras utifr\u00e5n moraliskt goda v\u00e4rden och s\u00e5dana egenskaper som leder till goda handlingar. Sinnelagsetik \u00e4r i st\u00e4llet n\u00e4r en m\u00e4nniskas handlingsimpulser st\u00e5r i f\u00f6rgrunden f\u00f6r den etiska bed\u00f6mningen.<\/p>\n Chydenius kombinerar dygd- och sinnelagsetik. Dygder uppfattas som positiva karakt\u00e4rsegenskaper. S\u00e5dana egenskaper alstrar ocks\u00e5 riktiga handlingsimpulser. Men samtidigt polemiserar Chydenius mot en ytlig dygduppfattning, d\u00e4r dygden begr\u00e4nsas till det yttre framtr\u00e4dandet. Dygdbegreppet omfattar i hans beskrivning b\u00e5de handlingar, karakt\u00e4rsegenskaper och m\u00e4nniskans lustar och drifter. Man kan d\u00e4rmed s\u00e4ga att den dygdetik som Chydenius f\u00f6rf\u00e4ktar delvis inkluderar sinnelagsetiken. Sann dygd \u00e4r djupg\u00e5ende och inneb\u00e4r att ha de r\u00e4tta egenskaperna och det r\u00e4tta sinnelaget. Ett gott tr\u00e4d b\u00e4r god frukt. I Chydenius diskussion om \u00e4ran framg\u00e5r exempelvis att han formulerar ett inre \u00e4rebegrepp som inneb\u00e4r att sann \u00e4ra best\u00e5r av den egna moraliska kompetensen i form av dygd.<\/p>\n Chydenius s\u00e4tt att kombinera etiska principresonemang kan d\u00e4rmed sammanfattas p\u00e5 f\u00f6ljande s\u00e4tt: M\u00e4nniskan b\u00f6r alltid f\u00f6lja lagen. Gud har gett den \u00e5t henne f\u00f6r att reglera livet p\u00e5 jorden. Men lagen \u00e4r samtidigt given som ett medel f\u00f6r att uppn\u00e5 lycksalighet. M\u00e4nniskan b\u00f6r d\u00e4rmed lyda lagen f\u00f6r att lydnaden i slut\u00e4nden skall bidra till hennes fr\u00e4msta m\u00e5l. Laglydnaden kr\u00e4ver att m\u00e4nniskan upp\u00f6var dygder. F\u00f6r att kunna f\u00f6lja lagens bud kr\u00e4vs d\u00e4rmed att m\u00e4nniskan har s\u00e4rskilda egenskaper (dygdetik). Men sann dygd kan inte uppn\u00e5s utan tro. Eftersom alla m\u00e4nniskors sj\u00e4lar \u00e4r f\u00f6rd\u00e4rvade kan ingen fullt ut f\u00f6lja lagen i sitt hj\u00e4rta. Det \u00e4r dock mycket viktigt att m\u00e4nniskan st\u00e4ndigt f\u00f6rs\u00f6ker hantera sina beg\u00e4r och affekter. Utan en omvandling av m\u00e4nniskans inre handlingsimpulser kan ingen sann dygd uppn\u00e5s (sinnelagsetik). Tron inneb\u00e4r d\u00e4rmed en moralisk omvandling av m\u00e4nniskan.<\/p>\n Chydenius normativa etik binder samman dessa principer p\u00e5 ett s\u00e5dant s\u00e4tt att m\u00e4nniskans laglydnad motiveras, f\u00f6rankras och f\u00f6rl\u00e4ggs p\u00e5 en rad olika k\u00e4nslom\u00e4ssiga och intellektuella plan. Tron \u00e4r den etiska omvandlingsprocess som g\u00e5r l\u00e4ngst ned i m\u00e4nniskans k\u00e4nslodjup. Den synligg\u00f6r de underliggande motivbilderna bakom handlingarna i form av beg\u00e4rsstyrda handlingsimpulser.<\/p>\n Kombinationen av dessa etiska principer \u00e4r inte problemfri. En konflikt uppst\u00e5r exempelvis n\u00e4r betoningen av m\u00e4nniskans laglydnad kombineras med en stark betoning av arvsyndens f\u00f6rd\u00e4rvande effekter och d\u00e4rmed av sinnelagets of\u00f6rm\u00e5ga. Ett annat problem \u00e4r den fria viljan. Den uppfattades av m\u00e5nga moralfilosofer och moralteologer som f\u00f6ruts\u00e4ttningen f\u00f6r all moral. En moralisk handling definierades d\u00e4rmed som en handling utf\u00f6rd av fri vilja. Men hur fri var egentligen den arvsyndsbelastade viljan? Och vad var egentligen frihet i detta fall? H\u00e4r g\u00e5r Chydenius balansg\u00e5ng. Han talar f\u00f6r m\u00e4nniskans m\u00f6jligheter att omvandlas genom tron och d\u00e4rigenom successivt befria sin vilja fr\u00e5n dess tr\u00e4ldom under arvsyndens effekter. Men m\u00e5let f\u00f6r trosprocessen \u00e4r att m\u00e4nniskan skall uppn\u00e5 frivillig lydnad. Den befriade viljan \u00e4r den vilja som har kontroll \u00f6ver beg\u00e4ren och endast f\u00f6ljer de impulser som leder henne i r\u00e4tt riktning – mot lycksaligheten. Samtliga m\u00e4nniskans plikter utg\u00e5r d\u00e4rmed enligt Chydenius fr\u00e5n hennes sj\u00e4lvk\u00e4rlek.<\/p>\n Ytterligare en intressant aspekt av Chydenius etik som h\u00e4r b\u00f6r n\u00e4mnas och lyftas fram \u00e4r hans betoning av de etiska dimensionerna i fr\u00e5gan om m\u00e4nniskans relation till djuren. Chydenius inordnar djuren i den tredelade pliktordningen genom att l\u00e4gga till en fj\u00e4rde niv\u00e5, som omfattar Guds \u00f6vriga skapade varelser. Genom att inkludera djuren (fr\u00e4mst de domesticerade och arbetande djuren) i det universella moraliska plikt- och r\u00e4ttighetsschemat blir de \u00e4ven moraliska subjekt. \u00c4ven om de inte \u00e4r i besittning av det f\u00f6rnuft som kr\u00e4vs f\u00f6r att formulera sina r\u00e4ttigheter, \u00e4r det likafullt m\u00e4nniskans ansvar att hantera djuren utifr\u00e5n detta perspektiv.<\/p>\n <\/p>\n Budordspredikningarnas inneh\u00e5ll – centrala teman och motiv<\/em><\/p>\n Ett centralt \u00e5terkommande inslag \u00e4r betoningen av f\u00f6rnuftets betydelse. Det g\u00e4ller allt fr\u00e5n trons bef\u00e4stande i m\u00e4nniskans psyke till bevisandet av Guds existens. F\u00f6rnuftet var Chydenius ledstj\u00e4rna, trots att det enligt hans mening var f\u00f6rd\u00e4rvat.<\/p>\n F\u00f6rnuftet \u00e4r i Chydenius predikningar ofta en pr\u00f6vande instans som Bibeln st\u00e4lls inf\u00f6r. Denna pr\u00f6vning utfaller alltid till Bibelns f\u00f6rdel och Chydenius r\u00e4ttf\u00e4rdigar skriftens status med dess f\u00f6rnuftsenliga inneh\u00e5ll. Det mesta i Bibeln korresponderar enligt Chydenius med f\u00f6rnuftet och det som eventuellt avviker fr\u00e5n f\u00f6rnuftet g\u00e5r \u00e5tminstone inte emot det. Bibelns f\u00e5 f\u00f6rnuftsavvikande utsagor beskriver s\u00e5dant som \u00e4r m\u00f6jligt men inte orimligt.<\/p>\n Men det finns ocks\u00e5 exempel p\u00e5 fr\u00e5gor d\u00e4r f\u00f6rnuftet inte \u00e4gde tolkningsf\u00f6retr\u00e4de. D\u00e4r tar uppenbarelsen vid, och m\u00e4nniskan \u00e4r helt enkelt tvungen att s\u00e4tta sin tillit till den knapph\u00e4ndiga information som d\u00e4r ges kring det mysterium som exempelvis treenigheten inneb\u00e4r.<\/p>\n Trots att Chydenius formulerar gr\u00e4nser f\u00f6r f\u00f6rnuftet skiljer sig hans syns\u00e4tt mycket fr\u00e5n Luthers f\u00f6rnuftsuppfattning. Samtidigt finns det s\u00e5dant som f\u00f6renar dem b\u00e5da. Det \u00e4r exempelvis tanken om att f\u00f6rnuftet \u00e4r blint i de sakfr\u00e5gor som handlar om fr\u00e4lsning och salighet. H\u00e4r kr\u00e4vs i st\u00e4llet uppenbarelsens sanningar. Men Luther framst\u00e4ller f\u00f6rnuftet som ett hinder p\u00e5 v\u00e4gen till fr\u00e4lsning och menar d\u00e4rigenom att det f\u00f6religger en djup konflikt mellan f\u00f6rnuft och uppenbarelse. Denna mots\u00e4ttning finns inte i Chydenius predikningar.<\/p>\n Man f\u00e5r inte f\u00f6rledas att tro att detta f\u00f6rnuftsbejakande innebar n\u00e5gon form av religionskritik eller upplysningsteologi. Chydenius positiva syn p\u00e5 f\u00f6rnuftets m\u00f6jligheter indikerar att han f\u00f6rvisso hade p\u00e5verkats av upplysningens f\u00f6rnuftstro, men resultatet av denna p\u00e5verkan blev att han anv\u00e4nde sitt f\u00f6rnuft f\u00f6r att med all kraft bevisa sanningshalten i s\u00e5dant som frit\u00e4nkarna uppfattade som of\u00f6rnuft.<\/p>\n Sida vid sida med den f\u00f6rnuftsbejakande h\u00e5llningen finns ocks\u00e5 en betoning av erfarenheten i Chydenius predikningar. Detta m\u00e4rks b\u00e5de i hans resonemang om m\u00e4nniskans kunskapsprocess och i hans trosuppfattning. Chydenius avvisar exempelvis tanken p\u00e5 medf\u00f6dda begrepp. Sanningen m\u00e5ste l\u00e4ras och f\u00f6rv\u00e4rvas. Han betonar \u00e4ven den praktiska sidan av tron. Det handlade om att \u00f6vers\u00e4tta och omvandla teori till n\u00e5got annat – till levd erfarenhet. En karakt\u00e4risering av Chydenius trosuppfattning m\u00e5ste inneh\u00e5lla b\u00e5da dessa element. Det var via m\u00f6tet mellan bibelordet och v\u00e4rlden som vissheten om Guds existens och Guds lag v\u00e4xte fram. Den enskilda m\u00e4nniskans trosvisshet vanns slutligen genom inre erfarenheter. Det f\u00f6rnuft som Chydenius betonade var d\u00e4rmed ett praktiskt arbetande f\u00f6rnuft som var f\u00f6rankrat i en verklighet som st\u00e4ndigt uppenbarade Guds existens och n\u00e4rvaro.<\/p>\n Chydenius h\u00e4nvisar ofta i sina predikningar till den sunda eftertanken<\/em> och det sunda f\u00f6rnuftet<\/em>. Detta s\u00e4tt att tala om f\u00f6rnuftet var allm\u00e4nt spritt under den gustavianska tiden och motsvarade den latinska termen sensus communis<\/em>. Begreppet sunt f\u00f6rnuft<\/em> anv\u00e4ndes av pr\u00e4ster likav\u00e4l som filosofer. Men \u00e4ven om spr\u00e5kbruket var vanligt f\u00f6rekom olika tolkningar av inneh\u00e5llet i detta sunda f\u00f6rnuft. Det kunde betyda ett f\u00f6rnuft som k\u00e4nde sina gr\u00e4nser, till skillnad fr\u00e5n det alltf\u00f6r yra, blinda eller gr\u00e4nsl\u00f6sa f\u00f6rnuftet. Det sunda f\u00f6rnuftet var ett upplyst f\u00f6rnuft som visste att inte \u00f6verskrida gr\u00e4nsen till uppenbarelsens dom\u00e4ner. Det var ett ordnat f\u00f6rst\u00e5nd och ett logiskt t\u00e4nkande. Chydenius talar ofta om det sunda och det upplysta f\u00f6rnuftet. Men det f\u00f6rnuft som han syftar p\u00e5 var trots allt reducerat eftersom syndafallets effekter st\u00e4ndigt utgjorde ett hot och en brist. Det sunda f\u00f6rnuftet var s\u00e5 att s\u00e4ga det b\u00e4sta f\u00f6rnuft som m\u00e4nniskan under r\u00e5dande omst\u00e4ndigheter kunde uppn\u00e5.<\/p>\n Ett annat viktigt \u00e5terkommande inslag i Chydenius predikningar \u00e4r den naturr\u00e4ttsliga tematiken. Naturr\u00e4tten var en fundamental del av Chydenius trosuppfattning eftersom den naturliga lagen uppfattades som den f\u00f6rnuftsbaserade f\u00f6rbindelsel\u00e4nken mellan Gud, m\u00e4nniskan och skapelsen.<\/p>\n Ytterligare ett \u00e5terkommande tema med koppling till f\u00f6rnuftet \u00e4r Chydenius fysikoteologiska argumentation. Skapelsen var Guds verk och bevisade Guds existens. Chydenius s\u00e4tt att tala om naturen inneb\u00e4r att naturbegreppet ges ett positivt inneh\u00e5ll. Det \u00e4r inte den syndiga naturen utan naturen s\u00e5som Guds skapelse och ordning. Detta kombineras med en naturr\u00e4ttslig syn p\u00e5 m\u00e4nskligheten. Resultatet av detta syns\u00e4tt blir bilden av en m\u00e4nniska som har vissa arvsyndslyten men som m\u00e5ste l\u00e4ra sig att lita till de egenskaper som hon har f\u00e5tt av Gud i samband med skapelsen. Detta s\u00e4tt att anv\u00e4nda naturbegreppet genomsyrar Chydenius s\u00e4tt att tala om m\u00e4nniskan, samh\u00e4llet och naturen. Att f\u00f6lja naturen var att f\u00f6lja Guds ordning.<\/p>\n Tidigare forskning som har studerat dygdbegreppet under 1700-talet beskriver s\u00e5dana anspelningar p\u00e5 naturen i moraliska sammanhang som uttryck f\u00f6r en sekulariserad moral (Lewan 1985). Man bytte s\u00e5 att s\u00e4ga Gud mot naturen. Det \u00e4r givetvis sv\u00e5rt att avg\u00f6ra vad olika f\u00f6rfattare avs\u00e5g med det centrala begreppet natur<\/em>, men i Chydenius fall \u00e4r det tydligt att naturbegreppet var starkt kopplat till gudsbegreppet. N\u00e4r han talade om naturens ordning var det Guds vilja som \u00e5syftades.<\/p>\n Det teologiska klimatet f\u00f6r\u00e4ndrades avsev\u00e4rt under 1700-talet. I teologihistoriska \u00f6versiktsverk brukar man n\u00e4mna en p\u00e5g\u00e5ende rationalisering, moralisering, individualisering och humanisering av teologin. Ibland talas \u00e4ven om en \u00f6kad historisering av teologin och en psykologisering av trostill\u00e4gnelsen. Samtliga dessa aspekter av 1700-talets f\u00f6r\u00e4ndrade teologiska f\u00f6rest\u00e4llningar \u00e5terspeglas i Chydenius predikningar. Deras resonerande, bevisande och f\u00f6rnuftsbejakande karakt\u00e4r hade en otvetydig koppling till den teologiska rationaliseringsprocessen. Den \u00f6kande tonvikten vid religionens moraliska aspekter kan ocks\u00e5 tydligt ses i Chydenius predikningar. En viktig ingrediens i predikningarna \u00e4r hans \u00e5terkommande intresse f\u00f6r det konkreta och praktiska ut\u00f6vandet av kristendomen. Chydenius formulerar \u00e4ven ett stort intresse f\u00f6r samh\u00e4llsfr\u00e5gor ur ett teologiskt perspektiv. Han applicerar den teologiska etiken p\u00e5 de flesta samh\u00e4llsf\u00f6reteelser. Befolkningspolitik, skatter, v\u00e4xelkurser, arbetsrationalisering och advokatproblem – allt gick att f\u00e5 in under de tio budordens anvisningar. Men moraliseringen \u00e5terfinns ocks\u00e5 i Chydenius betoning p\u00e5 katekesundervisningens betydelse och hans s\u00e4tt att lyfta fram dekalogens betydelse f\u00f6r m\u00e4nniskans lycksalighetsstr\u00e4van.<\/p>\n Den humaniseringsprocess som brukar beskrivas som en del av 1700-talets teologiska f\u00f6r\u00e4ndringar finns ocks\u00e5 i Chydenius predikningar i form av hans s\u00e4tt att betona m\u00e4nniskans behov, k\u00e4nslor och beg\u00e4r. Religiositeten f\u00f6rknippas d\u00e4rmed med m\u00e4nniskans innersta behovstillfredsst\u00e4llelse, hennes m\u00e5luppfyllelse och grundl\u00e4ggande r\u00e4ttigheter. Lycksalighetsdriften och sj\u00e4lvk\u00e4rleken sammantvinnas p\u00e5 ett s\u00e5dant intrikat s\u00e4tt att m\u00e4nniskans fr\u00e4msta m\u00e5l blir hennes egen lycka. H\u00e4r g\u00e5r humanisering och individualism hand i hand. I Chydenius predikningar finns n\u00e4mligen ocks\u00e5 tydliga inslag av en \u00f6kad individualism. \u00c4ven om han ofta uppvisar ett stort samh\u00e4llsengagemang i sina predikningar \u00e4r hans budskap riktat till de enskilda individerna. Chydenius f\u00f6rlorar d\u00e4rmed aldrig omtanken om den enskilda m\u00e4nniskans v\u00e4l ur sikte. Det finns inget samh\u00e4lleligt eller allm\u00e4nt v\u00e4l som existerar p\u00e5 bekostnad av det individuella. Det allm\u00e4nnas v\u00e4l utg\u00e5r fr\u00e5n den enskilda m\u00e4nniskans r\u00e4ttf\u00e4rdiga pliktut\u00f6vning och lycksalighetsstr\u00e4van. I det kollektiva ut\u00f6vandet av plikterna uppr\u00e4tth\u00e5lls samtidigt \u00e4ven varje individs r\u00e4ttigheter. Det naturr\u00e4ttsliga samh\u00e4llsorienterade perspektivet med sin betoning av individens samh\u00e4llsnytta f\u00e5r h\u00e4r st\u00e5 tillbaka. Med utg\u00e5ngspunkt i betoningen av m\u00e4nniskans plikter mot sig sj\u00e4lv, hennes r\u00e4ttf\u00e4rdiga sj\u00e4lvk\u00e4rlek och naturliga r\u00e4ttigheter kom Chydenius syns\u00e4tt att utg\u00f6ra en mer individorienterad kristendom \u00e4n vad som \u00e5terfinns i m\u00e5nga andra samtida predikningar och moralfilosofiska skrifter. Denna individualism \u00e4r ocks\u00e5 mer utvecklad \u00e4n den m\u00e4nniskosyn som formuleras av m\u00e5nga filosofiska f\u00f6rfattare vid samma tid. I fr\u00e5gan om den enskilde medborgarens dygd och relation till fosterlandet betonades ofta det allm\u00e4nna b\u00e4sta p\u00e5 ett s\u00e4tt som inte g\u00e5r att \u00e5terfinna i Chydenius predikningar.<\/p>\n Det psykologiserande draget i form av ett \u00f6kat intresse f\u00f6r \u00e5h\u00f6rarnas sj\u00e4lsliga och kognitiva konstitution och en betoning av salighetens ordning<\/em> \u00e5terfanns ocks\u00e5 hos Chydenius. Det handlade om en fokusering p\u00e5 trosprocessen d\u00e4r salighetens ordning var i centrum och d\u00e4r m\u00e5let f\u00f6r tron var lycksalighet. Men psykologiseringen innebar \u00e4ven f\u00f6r Chydenius del ett allm\u00e4nt intresse f\u00f6r m\u00e4nniskans driftliv och natur. Detta \u00e5terspeglades \u00e4ven i de naturr\u00e4ttsliga resonemangen.<\/p>\n Ett annat vanligt inslag i Chydenius predikningar var polemiken mot olikt\u00e4nkande, mot religionens bespottare<\/em>. Redan i den f\u00f6rsta predikan gick Chydenius till angrepp mot frit\u00e4nkeriet. Detta var sedan ett \u00e5terkommande tema i hans predikningar. Det fr\u00e4msta argumentet mot frit\u00e4nkeri och ateism var h\u00e4mtat fr\u00e5n f\u00f6rnuftet. Chydenius menade att det var of\u00f6rnuftigt att ifr\u00e5gas\u00e4tta och f\u00f6rneka Guds och lagens existens. F\u00f6rnuftet var d\u00e4rmed den kristna trons fr\u00e4msta bevisk\u00e4lla.<\/p>\n Vid sidan av polemiken mot frit\u00e4nkeriet var kritiken mot islam p\u00e5taglig i Chydenius predikningar. Denna antiislamism var inte lika f\u00f6rekommande i predikningar vid 1700-talets b\u00f6rjan. D\u00e5 var det snarare fr\u00e5gan om en \u00e5terkommande antikatolicism. N\u00e5gon kritik mot katolicismen f\u00f6rekom dock inte i Chydenius texter. I st\u00e4llet var islam m\u00e5ltavlan f\u00f6r hans kritik. Denna antimuslimska retorik kan tolkas som en del av hans kristendomsf\u00f6rsvar. Islam reste samma exklusiva anspr\u00e5k som kristendomen och d\u00e4rmed var vederl\u00e4ggandet av Koranens anspr\u00e5k ett n\u00f6dv\u00e4ndigt moment, oavsett hur ovidkommande islamkritiken \u00e4n kan tyckas vara i en nationell kontext.<\/p>\n Ett tema som Chydenius st\u00e4ndigt \u00e5terv\u00e4nde till var m\u00e4nniskans lycksalighetsdrift. Detta var k\u00e4rnan i hans specifika antropologi. Det var en positiv m\u00e4nniskosyn i den bem\u00e4rkelsen att trons uppv\u00e4ckande var ett s\u00e4tt att n\u00e5 lycksalighet. Tron blev d\u00e4rmed en metod att \u00f6ka m\u00e4nniskans andliga v\u00e4lbefinnande och hennes intellektuella krafter genom att gudsbel\u00e4tet \u00e5terskapades.<\/p>\n Ett annat \u00e5terkommande inslag i Chydenius predikningar var diskussioner r\u00f6rande andra folkslag och religioner, historiska j\u00e4mf\u00f6relser och antropologiska resonemang. Dessa diskussioner anv\u00e4ndes som argument f\u00f6r att bevisa kristendomens \u00f6verl\u00e4gsenhet och sanningshalten i det som Chydenius f\u00f6rs\u00f6kte bevisa. Detta s\u00e4tt att h\u00e4mta argument g\u00e5r inte att \u00e5terfinna i predikningar fr\u00e5n 1700-talets inledning. Kyrkans formulerade trosuppfattning ifr\u00e5gasattes under senare delen av 1600-talet och under hela 1700-talet. Det antropologiska och historiska perspektivet var en central del av denna kritik. Den naturr\u00e4ttsliga filosofin och samh\u00e4llsteorin utgick ocks\u00e5 fr\u00e5n en grundsyn byggd p\u00e5 empiriska iakttagelser av m\u00e4nniskans natur och hennes historia. Dessa kritiker anv\u00e4nde s\u00e5dana argument f\u00f6r att ifr\u00e5gas\u00e4tta och relativisera den kristna v\u00e4rldsbilden och f\u00f6r att underminera dess sanningsanspr\u00e5k. I Chydenius predikningar finner vi samma typ av resonemang, samma retorik, men h\u00e4r anv\u00e4ndes de f\u00f6r att bevisa sanningshalten i den kristna l\u00e4ran. Hans j\u00e4mf\u00f6relser omfattade ett utvidgat tidsperspektiv och ett geografiskt perspektiv. Det kan ses som ett uttryck f\u00f6r en tillbakatr\u00e4ngd kristendoms f\u00f6rs\u00f6k att \u00e5terer\u00f6vra positioner med hj\u00e4lp av argument som h\u00e4mtats inom andra f\u00e4lt. Det kan ocks\u00e5 ses som enskilda pr\u00e4sters intresse f\u00f6r de nya teorierna och deras f\u00f6rs\u00f6k att integrera detta perspektiv i den kristna f\u00f6rest\u00e4llningsramen.<\/p>\n Ytterligare en aspekt som genomsyrade Chydenius budordspredikningar var det historiserande och kontextualiserande betraktelses\u00e4ttet. Han var noga med att st\u00f6dja sina p\u00e5st\u00e5enden med historiska bevis och argument. Detta var ett f\u00f6rnuftsbaserat s\u00e4tt att f\u00f6rh\u00e5lla sig till tron. Han f\u00f6rs\u00f6kte f\u00f6rst\u00e5 och f\u00f6rklara f\u00f6reteelser med utg\u00e5ngspunkt i deras framv\u00e4xt och ursprung. Detta angreppss\u00e4tt formulerades i predikohandb\u00f6ckernas metodanvisningar och utgick fr\u00e5n ambitionen att redovisa grunderna f\u00f6r det som sades. Det innebar oftast att predikanten f\u00f6rklarade genom att redog\u00f6ra f\u00f6r orsaksf\u00f6rlopp och genom att skildra framv\u00e4xtprocesser. En s\u00e5dan metod resulterade i ett historiskt betraktelses\u00e4tt.<\/p>\n Chydenius historiska betraktelses\u00e4tt innebar att Mose uppfattades som v\u00e4rldshistoriens f\u00f6rste och viktigaste historieskrivare. Chydenius vana att infoga historiska resonemang i sina predikningar kan p\u00e5 ytan uppfattas som en historikers s\u00e4tt att anv\u00e4nda sina k\u00e4llor. Bibeln uppfattades som ett sannf\u00e4rdigt historiskt dokument. Chydenius v\u00e4gde historiska fakta mot varandra och diskuterade filologiska sp\u00f6rsm\u00e5l som om det handlade om en historisk-kritisk granskning. Trots detta l\u00e4ste och tolkade han Bibeln med utg\u00e5ngspunkt i f\u00f6rest\u00e4llningen att den var ett uttryck f\u00f6r den kristna trons absoluta sanningshalt. N\u00e5gon kritisk h\u00e5llning i egentlig bem\u00e4rkelse fanns d\u00e4rf\u00f6r inte.<\/p>\n \u00c4ven om Chydenius avsikt aldrig var att ifr\u00e5gas\u00e4tta Bibelns sanningshalt eller gudomliga ursprung hade han ett kritiskt f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt n\u00e4r det g\u00e4llde vissa utombibliska kyrkohistoriska fakta. H\u00e4r finner vi ett mera f\u00f6ruts\u00e4ttningsl\u00f6st granskande och reflekterande f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt. Chydenius resonerar d\u00e5 utifr\u00e5n fakta och v\u00e4ger olika teorier emot varandra.<\/p>\n Chydenius predikningar kan s\u00e4gas \u00e5terspegla ett f\u00f6r\u00e4ndrat tolkningsm\u00f6nster i fr\u00e5ga om Bibeln. I b\u00f6rjan av seklet klev l\u00e4saren rakt in i Bibelns v\u00e4rld genom att bibelber\u00e4ttelserna fick liv. Ber\u00e4ttelserna tycktes \u00e5terupprepa sig i det omgivande samh\u00e4llet inf\u00f6r \u00f6gonen p\u00e5 betraktaren. Chydenius s\u00e5g i st\u00e4llet ber\u00e4ttelserna i Bibeln som historiska skildringar av samma slag som andra historiska framst\u00e4llningar. De handlar om det f\u00f6rflutna, varken mer eller mindre. Skillnaden mellan Bibeln och andra historieskildringar var att Bibeln ocks\u00e5 inneh\u00f6ll n\u00e5got mer – gudomliga sanningar som m\u00e4nniskan annars inte skulle ha tillg\u00e5ng till.<\/p>\n Chydenius lade f\u00f6rnuftet som grund f\u00f6r tron genom att Bibelns auktoritet legitimerades med dess f\u00f6rnuftiga karakt\u00e4r samtidigt som gudstron bef\u00e4stes genom sin n\u00e4ra koppling till f\u00f6rnuftet. Till skillnad fr\u00e5n deisterna menade Chydenius att det var fullt m\u00f6jligt att f\u00f6rena f\u00f6rnuftsbejakande med uppenbarelsetro. Han f\u00f6rband d\u00e4rmed den kristna trons v\u00e4rde med Bibelns historiska sanningshalt. B\u00e5de den framv\u00e4xande bibelkritiska forskningen och den naturvetenskapliga forskningen skulle komma att ifr\u00e5gas\u00e4tta Bibelns bokstavliga sanningshalt med en f\u00f6r\u00f6dande kraft. Men med utg\u00e5ngspunkt i Chydenius perspektiv var det en fullt rimlig och d\u00e4rmed rationell h\u00e5llning.<\/p>\n <\/p>\n Teologi, ekonomi och politik<\/em><\/p>\n Den sammanfattande introduktionen ovan har belyst en rad olika teman i Chydenius budordspredikningar. Det finns dock en viktig etisk och tematisk aspekt som \u00e4nnu inte behandlats. Det handlar om predikningarnas politiska och ekonomiska inneh\u00e5ll. I utl\u00e4ggningarna av budorden l\u00e5ter Chydenius n\u00e4mligen sitt stora samh\u00e4llsengagemang komma till uttryck, och han ber\u00f6r ett flertal av de fr\u00e5gor som han skriver om i sina politiska texter. Den moderna kategoriseringen av tankar i termer av teologi, ekonomi och politik existerade inte under 1700-talet. F\u00f6r Chydenius var dessa \u00e4mnen och omr\u00e5den intimt sammankopplade. Detta var samtidigt ett allm\u00e4nt vedertaget s\u00e4tt bland m\u00e5nga pr\u00e4ster och naturforskare vid denna tid att f\u00f6rena ett praktiskt intresse f\u00f6r samh\u00e4llets sk\u00f6tsel med en \u00f6vergripande teologisk v\u00e4rldsbild.<\/p>\n I budordspredikningarna finns s\u00e5ledes viktiga pusselbitar f\u00f6r f\u00f6rst\u00e5elsen av Chydenius ekonomiska och politiska tankev\u00e4rld. Han gisslar makthavare, kritiserar maktmissbruk och bristf\u00e4llig lagstiftning samt formulerar sin syn p\u00e5 m\u00e4nniskors grundl\u00e4ggande samh\u00e4lleliga r\u00e4ttigheter och skyldigheter. Denna dimension av Chydenius teologiska f\u00f6rfattarskap \u00e4r viktig att belysa eftersom den ocks\u00e5 kastar ljus \u00f6ver Chydenius hela tankev\u00e4rld och b\u00f6r tas i beaktande i tolkningarna av hans \u00f6vriga texter. D\u00e4rf\u00f6r avslutas denna introduktion med en n\u00e5got djupare beskrivning av hur Chydenius i flera av predikningarna formulerar samh\u00e4llskritik och diskuterar ekonomiska fr\u00e5gor.<\/p>\n Chydenius formulerar en ekonomisk och politisk etik med utg\u00e5ngspunkt i dekalogen och naturr\u00e4tten. Den fr\u00e4msta garanten f\u00f6r medborgarnas \u00e4gander\u00e4tt och d\u00e4rmed \u00e4ven f\u00f6r samh\u00e4llets r\u00e4ttvisa \u00e4r \u00f6verheten. Dess viktigaste uppgift \u00e4r att skapa s\u00e5dana lagar och regler att m\u00e4nniskors \u00e4gander\u00e4tt tryggas. Denna trygghet \u00e4r grunden f\u00f6r m\u00e4nniskors arbetsamhet och initiativf\u00f6rm\u00e5ga. Ju s\u00e4krare medborgaren \u00e4r p\u00e5 att f\u00e5 beh\u00e5lla och f\u00f6ra vidare sin vinst, desto st\u00f6rre blir hans ambition att f\u00f6r\u00f6ka den. Lagarna skall uppr\u00e4tth\u00e5lla en bastrygghet i form av en s\u00e5dan lagskipning och r\u00e4ttvisa mellan medborgarna att den rike inte kan f\u00f6rtrycka den fattige. \u00c4ven arvslagstiftningen m\u00e5ste fungera s\u00e5 att den flitiga m\u00e4nniskans egendom inte blir den girige medborgarens rov.<\/p>\n Chydenius fokuserar p\u00e5 hur m\u00e4nniskor skall uppn\u00e5 en klok hush\u00e5llning och formulerar en ekonomisk etik d\u00e4r ansvarsfullt resursutnyttjande, arbetsamhet, \u00e4rlighet och rationalitet \u00e4r centrala grundprinciper. Sparsamhet \u00e4r den fr\u00e4msta ekonomiska dygden. Det handlar om att hush\u00e5lla med sm\u00e5 resurser. F\u00f6rm\u00e5gan att hush\u00e5lla under knappa f\u00f6rh\u00e5llanden var f\u00f6rmodligen den avg\u00f6rande skillnaden mellan vilka som skulle sv\u00e4lta och vilka som skulle \u00f6verleva i ett samh\u00e4lle d\u00e4r resurserna var bristf\u00e4lliga.<\/p>\n I det etiska sp\u00e4nningsf\u00e4lt som \u00e5terfinns i predikningarna \u00e4r l\u00e4ttja, bedr\u00e4geri och sl\u00f6seri de ekonomiska dygdernas motpoler. Chydenius finner heller inget egenv\u00e4rde i produktion eller tillv\u00e4xt f\u00f6r dess egen skull. Yppighet \u00e4r f\u00f6rkastligt – ett brott mot Gud. Denna etik inneb\u00e4r att de m\u00e4nskliga behoven skulle h\u00e5llas tillbaka. Men han g\u00e5r inte s\u00e5 l\u00e5ngt att han f\u00f6respr\u00e5kar sj\u00e4lvsp\u00e4kning och torftighet som ett ideal. M\u00e4nniskan \u00e4r till\u00e5ten att njuta av det goda som livet erbjuder om det sker i m\u00e5ttliga proportioner och utan att v\u00e4nda hennes djupaste beg\u00e4r \u00e5t fel h\u00e5ll. Det handlar om att m\u00e4nniskor skall kunna livn\u00e4ra sig, bo anst\u00e4ndigt och ha kl\u00e4der p\u00e5 kroppen.<\/p>\n Chydenius kritiserar ocks\u00e5 ekonomiskt maktmissbruk. Det beskrivs som att \u00f6verheten stj\u00e4l fr\u00e5n unders\u00e5tarna. I samband med detta f\u00f6rd\u00f6mer han hemliga f\u00f6rs\u00e4mringar av v\u00e4rdet p\u00e5 rikets mynt. D\u00e4rigenom kommer Chydenius in p\u00e5 en fr\u00e5ga som katekesf\u00f6rfattare inte brukade behandla, men som ur Chydenius perspektiv var ett exempel p\u00e5 \u00f6verhetsst\u00f6lder av unders\u00e5tarna. Denna fr\u00e5ga var inte ny f\u00f6r honom. Han hade behandlat den i sin skrift Rikets hjelp, genom en naturlig finance-system<\/em> fr\u00e5n 1766.35Se Rikets hj\u00e4lp<\/em><\/a><\/span><\/span> \u00c4n en g\u00e5ng tar han tillf\u00e4llet i akt att f\u00f6rd\u00f6ma s\u00e5dana tilltag. I samband med diskussion om st\u00f6lder mellan olika parter kommer han in p\u00e5 andra ekonomiska hj\u00e4rtefr\u00e5gor som han tidigare debatterat i politiska sammanhang. Exempelvis f\u00f6rd\u00f6mer Chydenius s\u00e5v\u00e4l handelsmonopol som kartellbildningar och menar att de var att betrakta som f\u00f6rkastliga st\u00f6lder.<\/p>\n Chydenius talar i sina politiska skrifter f\u00f6r n\u00e4ringsfrihet och avreglering. Detta b\u00f6r inte tolkas som att Chydenius var f\u00f6respr\u00e5kare f\u00f6r ett otyglat egenintresse. Vid en granskning av hans budordspredikningar framg\u00e5r att de inneh\u00e5ller ett finmaskigt n\u00e4tverk av normer f\u00f6r samh\u00e4llets ekonomiska relationer. Chydenius beskriver b\u00e5de den \u00f6nskv\u00e4rda lagstiftningens anda och de regler som skall styra m\u00e4nniskors handlingar. S\u00e5dana etiska normer var centrala fast\u00e4n de inte var explicit formulerade i lagparagrafer. Chydenius propagerade s\u00e5ledes inte ensidigt f\u00f6r avregleringar. Han formulerade \u00e4ven en etik f\u00f6r \u00e4gander\u00e4ttens hantering. De normer i form av plikter och f\u00f6reskrifter som han beskriver i sina predikningar g\u00e5r dessutom betydligt djupare in i det samh\u00e4llsekonomiska t\u00e4nkandet \u00e4n vad enskilda handelsregler gjorde. Via dessa normer styrs det ekonomiska hjulet runt ett nav av moraliska satser.<\/p>\n Om man j\u00e4mf\u00f6r inneh\u00e5llet i predikningarna med den syn p\u00e5 \u00e4gander\u00e4tten som Chydenius formulerar i sina politiska skrifter framg\u00e5r det att det \u00e4r liknande syns\u00e4tt som formuleras. De olika texterna baseras p\u00e5 samma utg\u00e5ngspunkter – \u00e4gander\u00e4tten och egennyttan som m\u00e4nniskans drivkrafter till v\u00e4lst\u00e5nd. Den springande punkten \u00e4r \u00e4gander\u00e4ttens koppling till den egna arbetskraften. N\u00e4r Chydenius i sina politiska texter beskriver den fattige arbetarens egendom best\u00e5r den av hans f\u00f6rm\u00e5ga att arbeta och den medf\u00f6ljande r\u00e4tten att s\u00e4lja sin arbetskraft till h\u00f6gsta priset. Om arbetskraften \u00e4r en egendom m\u00e5ste den vara fredad enligt egendomsr\u00e4tten. Den arbetare som inte till\u00e5ts anv\u00e4nda sin arbetskraft p\u00e5 det s\u00e4tt han vill och s\u00e4lja den till det pris han vill blir d\u00e4rmed utsatt f\u00f6r en of\u00f6rr\u00e4tt. Han blir fr\u00e5ntagen n\u00e5got som han hade r\u00e4tt att f\u00f6rfoga \u00f6ver. Dessutom tillfogas han ett ont som inte samh\u00e4llet har r\u00e4tt att g\u00f6ra mot honom.<\/p>\n I sin katekespredikan tar Chydenius aldrig explicit upp legohjonstv\u00e5nget, men han diskuterar flera n\u00e4raliggande fr\u00e5gor som ber\u00f6rde tj\u00e4nstefolkets villkor. Chydenius skriver exempelvis att ”den stj\u00e4l mest, som tager den fattiga arbetarens endaste”.36 Se s. 300. LINKKI<\/span><\/span> Han kritiserar s\u00e5dana husb\u00f6nder som f\u00f6rhalar l\u00f6neutbetalningarna, tvingar arbetarna att arbeta h\u00e5rdare samtidigt som deras l\u00f6n s\u00e4nks och vilka slutligen utlovar stora l\u00f6ner som de aldrig betalar.<\/p>\n M\u00e4nniskan b\u00f6r hata yppighet och vara n\u00f6jd med sin lott, menar Chydenius. Denna \u00f6dmjukhet inf\u00f6r livets knapphet \u00e4r en slags korrigerande princip i f\u00f6rh\u00e5llande till egennyttan. Uppmaningen riktas till alla, oavsett samh\u00e4llsposition. Det \u00e4r inte, enligt Chydenius, meningen att m\u00e4nniskan skall str\u00e4va efter att st\u00e4ndigt f\u00e5 det b\u00e4ttre och att oavbrutet ut\u00f6ka sitt \u00e4gande. Detta beg\u00e4r m\u00e5ste i st\u00e4llet bromsas och h\u00e5llas tillbaka. Egennyttan \u00e4r en positiv drivkraft fram till en viss punkt – d\u00e4refter \u00f6verg\u00e5r den till att bli destruktiv genom att den v\u00e4nder m\u00e4nniskan bort fr\u00e5n hennes sanna lycksalighet.<\/p>\n Sammanfattningsvis kan man s\u00e4ga att \u00e4ven om det finns stora likheter n\u00e4r det g\u00e4ller synen p\u00e5 \u00e4gandet i dessa predikningar och i hans politiska texter finns det ocks\u00e5 skillnader. Chydenius betonar i sina predikningar s\u00e5dana aspekter av det ekonomiska t\u00e4nkandet som inte f\u00e5r lika stort utrymme i de politiska skrifterna. Den kristna f\u00f6rvaltarskapstanken \u00e4r en s\u00e5dan. Den inneb\u00e4r att Gud gav m\u00e4nniskan uppdraget att f\u00f6rvalta skapelsen genom att r\u00e5da \u00f6ver naturen och djuren. Denna f\u00f6rvaltarskapstanke leder ocks\u00e5 fram till en sparsamhetsideologi.<\/p>\n I sina predikningar kritiserar Chydenius de samh\u00e4lleliga lagstiftarna f\u00f6r att de skapat or\u00e4ttvisa och or\u00e4ttf\u00e4rdiga lagar. De anv\u00e4nder sin makt f\u00f6r att skaffa sig egna f\u00f6rdelar och d\u00e4rigenom sko sig p\u00e5 sina landsm\u00e4n. Denna kritik \u00e4r ett tydligt eko fr\u00e5n Chydenius politiska texter. Han drar slutsatsen att de v\u00e4rldsliga makthavarna har \u00f6verskridit sina befogenheter genom att de har f\u00f6rs\u00f6kt att inskr\u00e4nka de r\u00e4ttigheter som m\u00e4nniskan erh\u00e5llit i Guds lag. \u00c5 ena sidan riktar Chydenius en kritik mot de samh\u00e4lleliga lagarna, \u00e5 andra sidan betonar han Guds lag – naturens lag. Resultatet av hans argumentation blir ett r\u00e4ttf\u00e4rdigande av politisk kamp mot de samh\u00e4lleliga lagar som avviker fr\u00e5n Guds lag. Denna kamp ges d\u00e4rigenom en teologisk grund och legitimitet.<\/p>\n Carola Nordb\u00e4ck<\/p>\n <\/p>\n Otryckta k\u00e4llor<\/p>\n Riksarkivet, Helsingfors<\/p>\n Finska Kyrkohistoriska Samfundets arkiv (FKHS), Referat av Anders Chydenius predikningar h\u00e5llna 1786–1788, signum C 28.<\/p>\n Litteratur<\/p>\n Andersen, Svend, Som dig sj\u00e4lv. En inledning i etik<\/em>, Nora: Nya Doxa 1997.<\/p>\n Bexell, Oloph, ”Historisk metod i homiletisk forskning”, Oloph Bexell, Fredric Cleve, Sven-\u00c5ke Selander & Olav Skjevesland (red.), Metoder i homiletisk forskning<\/em>, Oslo: Det teologiske Menighetsfakultet 1997, s. 5–13.<\/p>\n Bexell, G\u00f6ran & Carl-Henric Grenholm, Teologisk etik. En introduktion<\/em>, Stockholm: Verbum 1997.<\/p>\n Gezelius, Johannes, Yxi paras lasten tawara<\/em>, Turku 1666.<\/p>\n Krook, Tor, Anders Chydenius. Samh\u00e4llsreformator och f\u00f6rsamlingsherde<\/em>, Helsingfors: F\u00f6rbundets f\u00f6r svenskt f\u00f6rsamlingsarbete i Finland bokf\u00f6rlag 1952.<\/p>\n Lewan, Bengt, Med dygden som vapen. Kring begreppet dygd i svensk 1700-talsdebatt<\/em>, Stockholm: Symposion 1985.<\/p>\n Lilja, Einar, Den svenska katekestraditionen mellan Svebilius och Lindblom. En bibliografisk och kyrkohistorisk studie<\/em>, Samlingar och studier till svenska kyrkans historia 16, Stockholm: Svenska kyrkans diakonistyrelses bokf\u00f6rlag 1947.<\/p>\n M\u00f6ller, Johan, Afhandling om et r\u00e4tt prediko-s\u00e4tt, upgifwande de grunder, hwarefter s\u00e5 w\u00e4l predikningar b\u00f6ra f\u00f6rfattas och h\u00e5llas, som riktiga omd\u00f6men der\u00f6fwer f\u00e4llas; f\u00f6rfattad af Johan M\u00f6ller<\/em> … Stockholm 1779.<\/p>\n Nordb\u00e4ck, Carola, Lycksalighetens k\u00e4lla. Kontextuella n\u00e4rl\u00e4sningar av Anders Chydenius budordspredikningar, 1781–82<\/em>, \u00c5bo: \u00c5bo Akademis f\u00f6rlag 2009. https:\/\/www.doria.fi\/bitstream\/handle\/10024\/52531\/NordbackCarola.pdf<\/p>\n Stockholms L\u00e4rda Tidningar<\/em>, 18 maj 1780, nr 36.<\/p>\n Svebilius, Olof, Enfaldig f\u00f6rklaring \u00f6fwer Lutheri lilla catechismum, st\u00e4lt genom sp\u00f6rsm\u00e5\u00e5l och swar<\/em>, Uppsala 1689.<\/p>\n Virrankoski, Pentti, Anders Chydenius. Demokratisk politiker i upplysningens tid<\/em>, Stockholm\/Helsingfors: Timbro\/S\u00f6derstr\u00f6ms 1995.<\/p>\n <\/p>","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Anders Chydenius deltog i flera prist\u00e4vlingar under sitt liv. S\u00e5dana t\u00e4vlingar var […]<\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":[],"acf":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/1735"}],"collection":[{"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1735"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/1735\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kootutteokset.chydenius.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1735"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\n\n