<\/p>\n
Efter riksdagen 1765–1766 f\u00f6ljde en mera stillsam period i Anders Chydenius skriftst\u00e4llarskap. En bidragande orsak till detta var det \u00f6kande antalet arbetsuppgifter som kyrkoherdetj\u00e4nsten i Gamlakarleby f\u00f6rde med sig. I mitten av 1770-talet \u00e5terupptog han emellertid sin skriftliga verksamhet. \u00c5r 1776 deltog Anders Chydenius i en uppsatst\u00e4vling utlyst av Vetenskaps- och Vitterhets-Samh\u00e4llet i G\u00f6teborg. \u00c4mnet f\u00f6r t\u00e4vlingen var den handel som bedrevs p\u00e5 landsbygden och som sedan l\u00e4nge varit strikt begr\u00e4nsad. Enligt det merkantilistiska syns\u00e4ttet skulle handeln vara koncentrerad till st\u00e4derna. \u00c5ren 1765–1766 hade Chydenius krav p\u00e5 handelsfrihet varit riktat mot k\u00f6pmannaeliten i Stockholm. I sitt t\u00e4vlingsbidrag Lanthandel<\/em> (1777) riktade han nu sin kritik mot hela systemet, som beviljade en<\/em> samh\u00e4llsgrupp monopol p\u00e5 den mest centrala delen av handeln. Med hj\u00e4lp av \u00f6sterbottniska exempel ville Chydenius visa att handelsbegr\u00e4nsningarna ledde till ineffektivitet och till\u00e4ggskostnader i de agrara n\u00e4ringarna, vilket i sin tur inverkar menligt p\u00e5 hela rikets v\u00e4lst\u00e5nd och framg\u00e5ng.<\/p>\n Regeringens planer 1774 p\u00e5 att koncentrera all handel l\u00e4ngs Bottniska vikens \u00f6stra kust till Kask\u00f6 hade f\u00e5tt Chydenius att fatta pennan och skriva en l\u00e5ng artikel d\u00e4r han kritiserade dessa planer (\u00c4ndring i seglationsfriheten<\/em>). Chydenius v\u00e4djade dels till geoekonomiska fakta, dels till den skada ett projekt av den h\u00e4r typen skulle \u00e5samka konungens popularitet. Chydenius argument f\u00f6refaller f\u00f6r egen del ha bidragit till att man \u00f6verv\u00e4gde fr\u00e5gan p\u00e5 nytt och i slutet av 1777 bekr\u00e4ftade Gustav III \u00e5ter stapelfriheten f\u00f6r st\u00e4derna i mellersta och norra \u00d6sterbotten. Gamlakarlebyborna besl\u00f6t att fira den lyckliga utg\u00e5ngen av fr\u00e5gan p\u00e5 kungens f\u00f6delsedag den 24 januari 1778. Anders Chydenius h\u00f6ll festtalet (F\u00f6delsedagstalet<\/em>), i vilket han hyllade Gustav III. Enligt Chydenius hade frihetstiden lett till anarki, en situation d\u00e4r ”Alla wille styra men ingen lyda” och d\u00e4r ett f\u00e5tal sj\u00e4lvsv\u00e5ldiga individer skodde sig p\u00e5 de andra medborgarnas bekostnad.<\/p>\n I den r\u00e5dande situationen hade en person i Chydenius st\u00e4llning knappast m\u00f6jlighet att bruka en annorlunda retorik. F\u00f6re riksdagen 1778–1779 d\u00e4r den sanna karakt\u00e4ren av Gustav III:s styre avsl\u00f6jades, kunde Chydenius i likhet med m\u00e5nga av sina samtida helt \u00e4rligt tro p\u00e5 kungens nya system. Pentti Virrankoski har h\u00e4vdat att Chydenius m\u00e5lmedvetet ”uppfostrades” till gustavian, s\u00e4rskilt av rikshistoriografen Anders Sch\u00f6nberg, Chydenius v\u00e4n sedan m\u00e5nga \u00e5r.<\/p>\n Tj\u00e4nstehjonens st\u00e4llning blev ett hett samtals\u00e4mne i slutet av 1770-talet. Det var s\u00e4rskilt jord\u00e4garna i G\u00e4vleborgs l\u00e4n som led brist p\u00e5 tj\u00e4nstefolk och klagade p\u00e5 dessas sj\u00e4lvsv\u00e5ldiga beteende. Bland annat utlottning av tj\u00e4nstehjon till husb\u00f6nderna f\u00f6reslogs som en l\u00f6sning p\u00e5 problemet och \u00f6verlag f\u00f6respr\u00e5kades en str\u00e4ngare disciplin. Redan i sina f\u00f6rsta skrifter p\u00e5 1760-talet hade Anders Chydenius kr\u00e4vt f\u00f6rb\u00e4ttrade villkor f\u00f6r tj\u00e4nstehjonen och det var \u00e5sikter av den h\u00e4r typen som nu fick honom att kasta sig in i en tidningsdebatt vars h\u00e4ftighet och omfattning s\u00e4llan hade sk\u00e5dats. Chydenius person och hans \u00e5sikter blev det mest centrala i debatten vid \u00e5rsskiftet 1778–1779, n\u00e4r han efter ankomsten till riksdagen i Stockholm gav ut skriften Tankar om husb\u00f6nders och tienstehions naturliga r\u00e4tt<\/em>, d\u00e4r han utvidgade kravet p\u00e5 n\u00e4ringsfrihet att g\u00e4lla \u00e4ven det l\u00e4gsta samh\u00e4llsskiktet.<\/p>\n Chydenius kr\u00e4vde att tj\u00e4nsteplikten skulle upph\u00e4vas och att man skulle skapa en arbetsmarknad som grundade sig p\u00e5 avtalsfrihet. Regeringens f\u00f6rslag till ny tj\u00e4nstehjonsf\u00f6rordning gick huvudsakligen i samma riktning. \u00c4ven om Chydenius vill ge en annan bild, \u00e5tnj\u00f6t de r\u00e5dande best\u00e4mmelserna inte ett brett st\u00f6d, s\u00e4rskilt med tanke p\u00e5 att de i praktiken knappast alls f\u00f6ljdes. Det som g\u00f6r Chydenius f\u00f6rslag s\u00e5 anm\u00e4rkningsv\u00e4rt \u00e4r dess principfasthet: hans \u00e5sikter grundade sig p\u00e5 en uppfattning om alla m\u00e4nniskors lika v\u00e4rde och de m\u00e4nskliga r\u00e4ttigheternas of\u00f6rytterlighet. Chydenius hade turen att bli sekreterare i det utskott inom pr\u00e4stest\u00e5ndet som f\u00f6rberedde \u00e4rendet. Majoriteten inom st\u00e5ndet motsatte sig emellertid reformen och Chydenius blev tvungen att skriva ett utl\u00e5tande (Utl\u00e5tande \u00f6ver tj\u00e4nstehjonsstadgan 1779<\/em>) d\u00e4r man bland annat f\u00f6reslog att de fasta l\u00f6netaxorna skulle beh\u00e5llas och att man skulle best\u00e4mma en \u00f6vre gr\u00e4ns f\u00f6r det antal tj\u00e4nstehjon som fick anst\u00e4llas p\u00e5 en g\u00e5rd. N\u00e4r det visade sig att det bara var bondest\u00e5ndet som st\u00f6dde reformen, l\u00e4t kungen saken falla. Debatten i pressen fortsatte emellertid \u00e4nnu efter att riksdagens hade avslutats och Chydenius gjorde sitt sista inl\u00e4gg i augusti 1779.<\/p>\n Rikdagen var 1778–1779 sammankallad f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen sedan Gustav III:s statskupp och man v\u00e4ntade med sp\u00e4nning p\u00e5 vilket utrymme kungen till syvende och sist skulle ge riksdagen. Ocks\u00e5 Chydenius grunnade p\u00e5 detta innan riksdagen inleddes och i utkastet till Tankar<\/em> (Unders\u00f6kning om \u00e5rstj\u00e4nst<\/em>) f\u00f6rmodade han att den ”milda konungen” i regeringsformen 1772 klart hade tilldelat riksdagen den lagstiftande makten. Vid riksdagen blev det klart att kungen tolkade regeringsformen p\u00e5 ett annat s\u00e4tt; exempelvis tj\u00e4nstehjonsstadgan behandlades inte som ett lagstiftnings\u00e4rende utan som ett ekonomiskt \u00e4rende och st\u00e4nderna ombads d\u00e4rf\u00f6r endast komma med ett utl\u00e5tande i fr\u00e5gan. I den slutgiltiga versionen av Tankar<\/em> str\u00f6k Chydenius p\u00e5pekanden av den h\u00e4r typen: kritik av grundlagarna hade kunnat \u00e4ventyra genomf\u00f6randet av reformerna.<\/p>\n Vid samma tid som Tankar<\/em> utkom gjorde Chydenius \u00e5 andra sidan ett uttalande i pr\u00e4stest\u00e5ndets plenum (Memorial om bevillningar<\/em>), d\u00e4r han tydligt motsatte sig kungens maktambitioner. I sak handlade det om \u00f6vervakningen av statsfinanserna, ett tema som hade engagerat Chydenius redan under riksdagen 1765–1766. Kungen avs\u00e5g att informera endast det hemliga statsutskottets medlemmar om det finansiella l\u00e4get i landet. Medlemmarna representerade endast de tre h\u00f6gsta st\u00e5nden och hade tystnadsplikt. Med h\u00e4nvisning till regeringsformen ans\u00e5g Chydenius att st\u00e4nderna inte kunde g\u00e5 med p\u00e5 nya bevillningar om de inte delgavs tillr\u00e4cklig information om hur stort behovet av pengar var och till vad pengarna skulle anv\u00e4ndas. D\u00e4rtill f\u00f6reslog han att man skulle begr\u00e4nsa tiden f\u00f6r hur l\u00e4nge bevillningarna skulle tas ut, vilket i praktiken skulle ha betytt att man inf\u00f6rde periodicitet f\u00f6r sammankallande av riksdagen. Chydenius var med andra ord beredd att utmana Gustav III \u00e5tminstone i den h\u00e4r fr\u00e5gan, n\u00e5got som inte ens av oppositionens ledande m\u00e4n ans\u00e5gs vara s\u00e4rskilt klokt.<\/p>\n Religionsfrihetsfr\u00e5gan var en annan fr\u00e5ga som vid den h\u00e4r tiden f\u00f6rde Chydenius i n\u00e4ra kontakt med kungen. Inom forskningen r\u00e5der det divergerande \u00e5sikter om vem som tog initiativet i fr\u00e5gan, Gustav III eller Chydenius (och hans n\u00e4rmaste krets). Ett initiativ att utvidga de religi\u00f6sa r\u00e4ttigheterna f\u00f6r andra kristna samfund \u00e4n det evangeliskt-lutherska passade bra in i Gustav III:s ”upplysta” profil och han var inte heller sen att utnyttja den utl\u00e4ndska propagandanytta som projektet f\u00f6rde med sig. Som Gustav Bj\u00f6rkstrand visar var religionsfrihetstanken inte fr\u00e4mmande f\u00f6r Chydenius, \u00e4ven om han inte tidigare hade f\u00f6rt fram den. \u00c4ven taktiska sk\u00e4l har onekligen legat bakom Chydenius handlande: i det r\u00e5dande systemet var det n\u00f6dv\u00e4ndigt att st\u00e5 p\u00e5 god fot med kungen om man d\u00e5 eller senare hade f\u00f6r avsikt att framg\u00e5ngsrikt driva en fr\u00e5ga. I sina sj\u00e4lvbiografiska texter (Sj\u00e4lvbiografi<\/em> och Levnadsbeskrivning<\/em>3